Jag vaknade alldeles för tidigt, sådär runt tiotiden. Ja, jag tycker det är tidigt för en dag som jag förut kunnat ägna halva åt att sova. Men jag förmodar att kroppen var utvilad helt enkelt. Sen ägnade jag förmiddagen och halva eftermiddagen åt komik som bestod av Dane Cook och Kvarteret skatan.

Väl dags för träning så var det till att köra mitt nya styrkeprogram för axlar och rumpa, det var ganska tung. Tänk er att sitta i en maskin och köra 10 repetitioner på 100 kg för rumpan och sen på en gång kliva ur och göra 10 upphopp, och sen göra det två gånger till. Man flåsar ganska mycket av det. Sen var det dags för kampsporten där jag äntligen lyckades få till mina sidekickar. Jag har haft såna problem med att få kraft i dom. För er som inte vet vad en sidekick är så ser de ut såhär:



Man ska alltså rakt ut från kroppen och idag kom jag underfund med att det har med lutningen på resten av kroppen att göra. Yes! Äntligen! Och tränaren Inka såg också att jag äntligen fick till det och jag fick en kommentar som lät:

"Snyggt!"

Tack tack. Eftersom jag är den tekniknörd jag är vad kommer till träning så var jag tvungen att idag fråga Inka hur det ser ut inne i hallen, eller om det finns något hon sett som jag gör käpprätt åt helvete. Hennes svar var att det ser bra ut men att hon ska titta lite extra nästa gång, hon sa också att när jag gör fel så kommer jag alltid på det själv. Sen sa hon:

"Dina roundhousekickar kicks ass!"

För er som inte vet vad en en roundhousekick är så ser det ut såhär:



Man ska alltså runda och snärta till. Efter att också ha prata med Marco som tränar på onsdagar så vet jag att mina uppercuts och mina roundhousekickar är mina styrkor. Jag är också nöjd med att Marco sagt att det syns att jag stått i boxningsringen förut, vilket Inka också höll med om. Coolt!

På tal om det här med kampsport och grejer så är Vincent och Johan lite av två MMA-nördar och jag kom precis på att jag missat skriva om något roligt som hände i torsdags när jag drack öl med de två. När vi stod ut och rökte fick Johan för sig att han skulle ge sig på ett grepp på mig trots att Vincent talade om för honom att jag brukar MMA:a mig. Han gjorde sig redo och tog ett grepp om min hals, ett grepp som används i syftet att söva den andra genom att strypa tillförseln av luft, det Johan inte var beredd på var att jag skulle försvara mig med ett höftkast och inom loppet av några ögonblick så låg han på marken och jag ovanpå. Hur lätt han flög gav mig ett gott skratt. Då gick Vincent in och där låg Johan lite småkaxig och frågade om han skulle strypa mig. Det hade ju varit en korrekt sak att göra om jag och Johan hade varit verkliga fiender, hans problem var bara att fokuserade på min hals vilket hade gett mig utrymme för att antingen skalla honom med bakhuvudet, ge honom en armbåge i revbenen eller ett ordentlig slag mellan benen. Ajaj, det hade kunnat sluta illa.

Idag har jag fått en stor blombukett!
Ikväll håller jag på att tvätta en massa och ska även köra lite dammtorkning och en städning av toaletten. Imorgon ska jag äta brunch med Mustafa och systrami på söder och han har utlovat stans bästa pannkakor. Trevlans.

En lördagkväll som denna innan jag avslutar mitt blogginlägg så vill jag dela med mig av några ord till er:

Om ni har en vän, eller en kärlek, en kille eller tjej som ni träffar, eller en familjemedlem som ni börjar bråka med så se inte det som något negativt. Konflikt föder relation och om det finns någon situation då man lär känna varandra så är det när man bråkar. Det är dessutom inte sunt att ha en relation där allting flyter på ytan. Har ni någon gång reflekterat över hur nära man känner sig efter ett bråk? Vänd på steken och se det som något nyttigt istället.