Jag vet inte var min torsdag tog vägen. Den susade förbi och skrattade åt mig. Jag var riktigt trött imorse, timmarna som jag sov en bra sömn inatt är säkerligen lätträknade. Jag drömde _skumma_ drömmar och den ena avlöste den andra. Mellan varje dröm så skulle jag givetvis vakna också. Jag hade även någon bredvid som snarkade friskt. Fast jag har börjat vänja mig vid det där nu och somnar _mycket_ lättare än vad jag har gjort tidigare. Något jag lärt mig är att det inte spelar roll hur mycket man väcker en snarkare, för i lagom tid när man kommit till rätta så börjar de igen.

Det är så mycket att göra. På jobbet och utanför jobbet. Det värsta är att det är mitt privatliv som blir drabbat, det är det jag försummar just nu. Jag har en massa skrift att svara på, meddelande på telefonsvararen, sms att svara på och människor att ringa. Det är träning. Det är städning. Ett biblioteksbesök behövs göras. En kort presentation om mig själv ska bli klar. Utöver allt så vill jag också få min egen tid där jag får ägna mig åt att fly verkligheten en stund i stort sett varje kväll. Helgerna är guld värda.

Det är så mycket jag tänker att jag ska blogga om hela tiden, sen tappar jag bort det igen.

Jag måste i alla fall skriva om en bok jag läste nyligen som jag verkligen tycker att alla bör läsa.



Boken är riktigt förbannat bra. Den handlar om vilken relationsmodell man har med sig beroende på vilken anknytning och relation man haft till sina föräldrar som liten. Jag kunde placera mig i en typ av relationsmodell på en gång, sen fick jag läsa ännu mer om den, hur man tänker och agerar om man lever i den specifika relationsmodellen. Jag kan nog inte med ord beskriva hur rätt den här boken träffar. Jag kunde börja analysera mig själv mer och jag kom verkligen till insikt. Boken har också bra tips om hur man kan förändra sitt invanda beteende, om man nu inte trivs med det. Det bästa tipset, enligt mig, är att gå emot sina tankar och rädslor och göra precis tvärtom.

Den är cool och får 5 av 5 bananer.