En av mina vänner som har lämnat Sthlm för kärleken ringde mig precis. Det är alltid lika roligt att prata med henne, men just ikväll sa hon saker som värmde enormt. Jag berättade för henne att jag arbetar som kontaktperson åt socialförvaltningen och att jag blev så enormt glad när jag blev godkänd, då sa hon;

"Anki, du måste förstå att du har en enorm livserfarenhet! Det du har varit med om med dina föräldrar är så fruktansvärt rakt igenom och det är ett under att du fungerar socialt idag. Du är stark och självständig, och att du är så ung gör att du fortfarande har det så färskt i minnet och en ungdom ska ha en kontaktperson som du. Jag hade vänner när jag var ung som jag väldigt gärna hade satt i dina händer, du har så mycket att ge."

En liten stund senare sa hon;

"Jag beundrar verkligen dig. Du har världens bästa jobb, och du fick värsta ingången. Nu ska du börja plugga också, och vara kontaktperson. Vad härligt att ha så många bollar i luften!"

Innan hon avslutade samtalet för att återvända till sitt göra så sa hon;

"Vad skönt att ringa dig! Du får ringa mig när du vill, och jag vill gärna ringa dig igen och prata längre. Många av mina vänner påpekar att jag inte hör av mig och jag vill inte behöva skämmas för att det var längesen jag hörde av mig. Och så ringer jag dig, och det är så avslappnat. Du har en inverkan på mig som gör mig lugn."

Ingen blir väl ledsen över ett sånt samtal?
Miss E, jag toksaknar dig i Sthlm!