Jag blev minst sagt förvånad i torsdags kväll när jag såg vad jag skulle få i lön dagen efter. Inte för att jag klagar, men det är så typiskt mig att li skeptisk. Rätt ska vara rätt och har jag inte rätt till pengarna så har jag inte det. Jag ringde upp Patrik på en gång som fick öppna mitt lönebesked för att konstatera att det minsann var mina pengar. Första lönen för mitt arbete som kontaktperson hade kommit, trevlans!

Det är alltid lika pissigt att betala räkningar men det är ju ett måste. Men nu när jag sitter här och har avverkat det också så tittar jag med nöjda ögon på mitt saldo och tänker att jag nu ska bege mig in till Slussen.

Jag ska in till Monki och ha mig en ny höstjacka. Inte för att jag ska spendera pengar, utan för att jag måste.