Ibland kan jag bli riktigt trött på människor som tror att de vet _allt_ och att det de vet är det bästa. Ni är underbara och lördagsgodis för mig. Jag har en sådan kvinna på mitt jobb och igår hamnade vi verkligen i en diskussion med en tredje part som behövde lite svar på frågor ang. en trasig dator. Såhär löd det,

- Datorn spårar ur mer och mer.
A - Okej.
- Men om jag vill spara grejer från det gamla datorn och lägga in den på den nya, kan jag göra det då?
A - Ja. Det är bara att ta en USB-sticka och lägga in bilder och annat på den. Alternativt köper du en extern hårddisk.
Jag - Fast externa hårddiskar är inte alltid så pålitliga.
A - Jo, det är de.
Jag - Mjaa... dessutom är de väldigt ömtåliga. De kan gå sönder.
A - Jaha. Det har vi aldrig råkat ut för.
- Kan jag inte lägga in dem på en skiva då?
Jag - Jo.
A - Men skivor är ju inte pålitliga!
Jag - Eh? Det är ju inte så att skivor raderar sig själva när de bara ligger.

Människan i fråga blev helt tyst.
Idag har jag märkt att den här människan verkligen vill trycka till mig i en diskussion. Vi hade en diskussion om att frukost är det viktigaste målet på en dag.

A - Ja, men så var det ju också Kellogs som sponsrade den forskningen.
Jag - Ja? Det är det de håller på med! Dessutom kunde de inte veta vad utfallet för forskningen skulle bli när de sponsrade den.
A - Jo, men det var ju något fuffens där.
Jag - Okej, men det har ju gjorts ett ex antal forskningar kring sambandet mellan hjärnan och måltider.
A - Ja... det räcker ju med att någon mår bra av det så säger de att frukost är viktigt!
Jag - Mm. Efter att ha läst undersökningsmetodik så vet jag dock att det behöver vara en majoritet för att man ska kunna gå ut med något sådant.

Människan blev knäpp tyst igen. Människan ville inte ens diskutera en teaterföreställning med mig efter det.

Det enda människan hade vid ett intraskande i personalrummet ett par timmar efter var,

- Men Anki! Har du inte satt på kaffe?

Jag - Nej.