Jag lever ett påtvingat Uganda-liv från och med idag.
Jag tänker inte skriva så mycket mer om det, jag är ganska besviken för tillfället och skulle förmodligen bara rabbla en massa onödig skit om jag faktiskt skrev om det. Jag är inte besviken på någon _specifik_ människa i allt det här, utan på det faktum att saker och ting tydligen är helt omöjliga att ordna.

Jag har dock ägnat kvällen åt en väldigt trevlig mat-och fikastund. På vägen hem mötte jag också glada Stefan som jag arbetade ihop med på Fridhemsplan två veckor i höstas.
Det lös upp min stundande livssituation ganska ordentligt.

Jag smider lite planer inför framtiden också och har fått en ganska bra idé (enligt mitt tycke). Jag har börjat dra i en tråd som heter Martin Humble för att se ifall han kan erbjuda vad jag vill ha eller något liknande. Men alla Hagabergare vet ju vilken liten nål i en höstack man letar efter när man försöker få tag i den människan. Hur svårt kan det vara liksom? Jag har nog ringt sönder hans kontorstelefon snart.