Känns livet så jävla mycket enklare!
Let´s face it, jag hade fan ingen bra höst. När man inte har det bra i en av de faktorer som man ägnar väldigt mycket tid åt så kan det fan genomsyra hela ens tillvaro. Jag orkade inte med människor när jag väl var hemma och jag svarade knappt i telefon eller på sms. Det är Vincent jag har träffat mest. Fysisk närhet har verkligen förmågan att lappa ihop mig. Jag tror inte att människor ens har anat hur jag hade det, vilket de i och för sig inte skulle kunna ana därför att jag inte är så jävla bra på att hävda mig själv på det viset.

Nu har jag börjat ett nytt uppdrag på mitt jobb och haft det i en vecka, ett uppdrag som utgör att jag är mer självständig i mitt arbete. Veckan som har varit har varit den enklaste på länge. Jag är mycket med mig själv och mina egna värderingar och eftersom jag uppskattar mitt eget sällskap och trivs så jävla bra med mig själv så är det helt ultimat för mig. Jag är helt plötsligt villig att ta mig upp från soffan för att träffa människor liksom.

För första gången på månader när min mamma ringde mig igår och inledde samtalet med att fråga hur jag mådde så kunde jag svara:

"Jag mår skitbra!"

När en vän till mig skickade ett sms idag och frågade hur jag mår så kunde jag gladeligen svara:

"Jag mår jättebra!"

Och det känns verkligen bra att säga det också!