Ja, då var det tydligen jag som stod på tur efter Joakim i fighten om att få brännskador.
Igår gixck jag för ovanlighetens skull och tränade på en fredag. Och det må jag säga, det var väl både första och sista gången jag gjorde det. Jag tränade lite rumpa i gymmet och sen var det dags för att löpa på rullbandet. För det första har SATS alla klämmor vid rullbanden gått sönder på ett eller annat vis, så det är inte så att man kan använda den livlinan att klämma fast sitt linne. (Om linnet sitter fast i dessa klämmer och någonting händer, låt säga att du halkar efter och det börjar dra i linan, så stoppas rullbandet direkt.)

Anyways, jag stod och löpte i godan ro när löpbandet fick för sig att haka upp sig för en sekund och sen komma igång igen. Skadan var ju dock redan skedd. Det gjorde att jag föll och sista sekunden fick jag tag i handtagen vilket gjorde att resten av kroppen hängde efter och släpade mot rullbandet som fortfarande gick. Jag kan bara tacka gudarna för att en kvinna stod på löpbandet brevid och kunde trycka på mitt nödstopp. Eftersom min kropp släpades bakåt så nådde jag aldrig upp till nödstoppet.

Nu dras jag med sex brännskador. Jag tackar gudarna för min snabba reaktionsförmåga, hade jag inte fått tag i handtagen så hade hakan kunnat få ta smällen och jag hade haft käk, tand och nackskador. Typ. I jämförelse med det så kan jag stå ut med brännskador.

Föga vackert.