Jag har sett till mina gamla särskoleelever ganska mycket idag. Jag mötte ett helt gäng av dom utanför matsalen. Gosgos var ju en av dom, när jag såg henne stack jag fram huvudet och sa hej. Hon flög mot mig, in i min famn och kramade mig hårt och länge och sen sa hon:

"Vilken kram!"

Någon gång runt lunchtid fick jag veta att jag skulle behövas på särskolan under eftermiddagen och jag går ju gladeligen dit. När jag väl kom dit efter en didrans massa om och men så möttes jag av Niklas som berättade att jag skulle ha ansvaret för Gosgos under de timmarna som jag skulle vara där. Det gjorde mig inte ett dugg ledsen. När jag kom in i fritidsrummet och hon fick syn på mig så flög hon upp från stolen hon satt på och hoppade fram mot mig med en röst som nådde över tusen decibel och skrek:

"Anki, jag ska vara med dig! Jag ska vara med dig! Jag ska vara med dig!"

Och gav mig en bamsekram. Varm som jag var med vinterjacka på mig inomhus så gick jag ut i hallen igen för att hänga av mig den och inom några sekunder kom Gosgos upp bakifrån och kramade om mig igen. Det var till och med så att hon väntade på mig utanför dörren när jag var på toaletten. Det var sannerligen ett mycket tillfredställande sätt att tillbringa eftermiddagen på.

Arbetsdagen slutade med att jag skjutsade hem Adde också. Det känns konstigt att inte jobba nära honom längre efter att ha gjort det i 1 ½ år. Jag saknar att ha honom där, så det var mycket trevligt att få föra ett samtal med honom också. Jag påtalade att det snart är dags för mig att bjuda honom på middag igen och han misstyckte verkligen inte. Till och med så att han ville göra slag i saken ikväll, men det kunde jag ju inte.