Först och främst: jag har försökt få till styckeindelning. Om inte detta syns i publiceringen av inlägget så kan ni tillsammans med mig få svära lite.

För två veckor sedan fick jag ett ryck och skrev ett sms till min soulmate och talade om att jag skulle till Gävle den 28:e januari, minsann.

Så... Med enkel matematik så kan ni alla räkna ut att det igår var dags för avfärd, med tanke på att det faktiskt var den 28:e januari igår, dårå. Med packad rullväska och en gitarr på ryggen begav jag mig in till centralen i Sthlm och påminde mig själv konstant om varför jag hatar att resa bort. Jag menar, hur _många gånger_ måste människor antingen sucka över att jag har en stor rullväska med mig eller _gå_ in i den? Det råder noll hänsyn på t-centralen i Sthlm, den saken är säker. Jag lyckades i alla fall fiska upp lite sushi (höhö) och bege mig till rätt spår. Väl på tåget så insåg jag att jag var placerad i bistrovagnen... Öhm, hallå? Hur smart är det att placera Anki i en bistrovagn? ÖL FTW! så jag begav mig fram till kylen, fick med mig en öl och gick för att betala.

(WHUT?)

Nå, när jag väl hade hostat upp min slantar, slagit mig ner och plockat upp alla mina tillhörigheter (i form av sushi) så trodde jag i en god ro att allt var som det skulle... Int´då!

Helt plötsligt börjar en extremt trevlig kvinna prata i högtalaren och avslutar hela sitt meddelande som handlade om bistro och fan och alla hans måsten såsom att tåget var rökfritt (nähä!) med:

"OH MY GOD! AM I ON MY WAY TO NORRLAND? :o"

Kvinnan hade därmed krossat hela min föreställning om att Gävle faktiskt ligger i Gästrikland. Gissa om detta skulle komma att bli något som Anki skulle dra väldigt långt under kvällen? Jovars.

Någon timme senare, och släng på en halv sådan till, så var jag slutligen framme i Gävle. Det enda jag ser är att vi rullar in på en bro och faktiskt stannar där. Eftersom jag stod längst fram vid dörren så började övriga människor titta frågande på mig när jag bara stod där.

Jag fick omtalat för mig att Rasmus skulle möta mig i en tunnel. Eller? Helt plötsligt stod människan där på perrongen.

Det här var tunneln som det jävla skethålet skulle ha mött mig i.

Helt plötsligt när jag i godan ro vandrar på perrongen så hör jag någon skrika:

Föga vackert.

Japp då var alla våra fulande och sociala utspel på intågande, om man skriver. Det började ju såklart på en gång, Ankis spralliga jag kom ut som om det varit instängt i hundra år eller en evighet.

Plötsligt befann vi oss på en bro.

Efter det och i stort sett hela vägen hem till Rasmus så gick Anki bara och tjatade om hur långt det var kvar. Wtf! I sthlm kan man ju ta t-banan från den centrala stationen och hem, liksom. Plötsligt befann vi oss i en tunnel.

Rasmus skulle ju såklart kontra tillbaka och jävlas efter den, så när några få människor går förbi bara sekunden senare så kläcker han ur sig:

(BASTARD!)

Väl hemma hos Rasmus. Jag ska skriva ut precis det jag sa till Rasmus när jag trädde in: att jag är fett med impad av hans fina lägenhet. Jag hade faktiskt väntat mig en unken ungkarls knarkarkvart, typ. Men den här lägenheten skulle jag faktiskt vilja flytta ner till Sthlm och själv bosätta mig i. Planeringen är så grymt smart och lägenheten är så jävla fräsch och enormt charmig. Sen skulle Rasmus börja spontankramas och Anki skulle vara lika defensiv som vanligt och krypa undan.

Nåja. Droppa av Ankis saker och bege sig till söder för att häva öl, eller dricka, välj själva. På väg dit gick Anki och fifflade med sin mobil och gick uppenbarligen i vägen för stora Rasmus.

Väl på söder så ser vi ett matställe. Tanken var att vi skulle få i oss lite mat också. American Take away hette stället. Japp då var Ankis tomtar på loftet igång igen...

Trots att de hade ett 50-tal uppenbara sittplatser så kunde inte Anki hålla sig i skinnet. Hon trädde in och gick fram till kassan.

(JO, DET ÄR VÄL DET NAMN ÄR TILL FÖR, TÄNKER JAG.)

Öl hade de ju inte heller för den delen. Kort därefter hittade vi en pizzera som också serverade öl och sallad. Lyckligt lottade över detta så gick vi in för att beställa.

(ÖÖHHH.)

Nå, jag fick något annat slask.

Hmm, jag fick in en hel flaska. Ja, men tack då. Vi fick in vår mat och Anki började berätta om den mest jobbiga människan hon hade stött på helgen innan denna fredagen, som hör och häpna, till och med var kortare än henne själv, och Rasmus gnällde en hel del över hur neurotisk hon var, hur fort hon pratade och hur hon stressade upp honom genom att bara finnas. En återkommande kommentar under hela kvällen var:

Efter en stund dök också Sussie upp och inom bara fem minuter hade hon benämnt mig som sopa. Vad hände, liksom? Mjo, vi kom ganska bra överens, dårå. Rasmus hade, innan hon dök upp, varit helt övertygad om att jag och hon skulle gadda ihop oss mot henne. Ankis svar på det löd:

(WORD?)



Jag fick en fin pokal för mitt neurotiska jag.

Efter en öl eller sådär så bestämde vi oss för att dra oss länge in på söder för att få i oss mer öl. På gångvägen diskuterade vi var vi skulle hamna. Till slut pekade Sussie mot någon pub som jag inte ens kunde se men råkade nämna att det fanns Staropramen där.

S - O´gay!

Väl inne på stället så blev jag fett med imponerad ännu en gång. Jävlar i gatan, vilken mysig pub! En engelsk pub vid namn the bishop arms, jag är ganska säker på att vi äger en sådan i Sthlm också och måste verkligen kolla upp det. Jag lyckades hitta tre barstolar och ja, vad kan jag säga. I Gävle får man sittplats efter längd.



Rasmus och Sussie fick ju en varsin stol i normalstorlek så klart och ganska snabbt var skämtet om hur de såg ned på mig fött. Suck. Efter en kort stund sa dock min intution åt mig att bege mig in i det mysiga "cigarrummet" för att se mig om efter platser och det gjorde jag ju uppenbarligen mycket klokt i. Rummet var hur mysigt som helst, på följande bilder får ni en aning om hur det såg ut.

Posers, dårå!





Rasmus - Anki, tänk snopp!









Jag och Sussie började diskutera moment kring att somna med specifika karlar.
På bilden nedan demonstrerar jag momentet "klia-V-på-ryggen".





Jag har precis fått veta att Sussie fann två tjejer på toaletten som slickade varandra.



Vad fan är det på min telefon som får mig att se ut såhär?



När jag satt där och vid ett ögonblick hade lyckats tröttna på att Rasmus och Sussie tjafsade med varandra så vände jag mig mot bokhyllan jag sett bredvid och plockade ut en bok helt random. Jag slog upp en random sida och började läsa, det här:



Ja, Rasmus och Sussie trodde att jag hittade på under tiden jag liksom talade. När jag senare visade att det faktiskt var vad som stod i boken fick båda typ krupp, eller något.
En stund senare började det faktiskt bli dags för oss att dra oss hemåt och typ sova, eller något. På vägen hem började mina och Rasmus social utspel återigen. Vi började typ skrika på varandra på en extremt bred skånska.

R - Kom, nu ska du med hem slyna!
A - Jag ska fan inte inte följa med dig någonstans!

Osv... Det tog inte så långt tid innan människor vände sig om för att se vad fan som pågick.
Väl hemma hos Rasmus började vi slappa så in i helvete och Anki var i full show med att föra blogganteckningar. Efter att jag var klar med det så började jag tvätta bort smink och fan och alla hans måsten. Mina byxor åkte visst också av och helt plötsligt sprang jag runt i trosor och linne. Det är mest ünderbart med Rasmus, dårå, att jag faktiskt kan göra det. Men plötsligt hörde jag Rasmus säga:

"Helvete! Vilken snygg rumpa du har fått, Anki!"

A - Och i och med det så talade du precis om för mig att jag hade en ful rumpa förut?
R - Nej, du har alltid haft en jävla snygg rumpa, men nu är den så in i helvetes tight.
A - Okej, vi kan sluta prata om det här nu.

Det blev bara jättekonstigt för mig när _han_ började säga sådana saker.
Imorse fotades jag tydligen på 2-sitssoffan.



Jag är så liten att jag inte ens når utanför den.

Nu har det nog tagit mig två timmar att få ihop det här inlägget, skulle jag gissa.
Hemresan imorgon har jag också fått bokad och klar och nu är det väl bara dags att hänge sig åt duschen och senare, kvällen.