Jag slår ihop gårdagen och dagen i ett inlägg. Annars kommer jag bara halka efter.

Igår vaknade jag halvt _död_ på Rasmus soffa strax efter nio och undrade varför min väckarklocka inte hade ringt. Det hade den tydligen, det var bara det att jag inte hade vaknat av den. Det hade dock Rasmus och han hade varit på väg att kasta något på mig för det. Nåja, jag kom i alla fall upp någon timme senare, närmre bestämt vid tio-snåret. Då var det bara att studsa upp, brygga kaffe och hoppa in i duschen. När jag senare gick fram till Rasmus och Sussie och slängde fram nyheten att jag skulle vara tvungen att föna mitt hår trots att dom halvsov så tyckte Rasmus att jag skulle skita ner mig. Efter dusch och frukost var det bara slapp, slapp och slapp fram tills mitt tåg skulle gå av perrongen. När jag och Rasmus kom till tågstationen träffade vi två vänner till honom som hade varit i Amsterdam under helgen och knarkat upp några hjärnceller. Bra där. Mycket trevliga grabbar dock.

Väl på tåget, och det var skönt, så stod solen på och jag stoppade i skön electronica in öronen, inhandlade kaffe och godis i bistron, slog mig ner och bara njöt av att spana ut över Gästriklands skogar (eller var det Norrlands?), dagdrömma, tänka och känna att jag var på väg tillbaka till Sthlm.

Väl i Sthlm, dårå. Jag skulle hooka upp med Andreas för att fika med ett par italienare och han själv. Mustafa gjorde oss sällskap också, mycket trevligt. Vi gick till ett fik på Drottninggatan och efter att jag lastat av alla mina ressaker så gick jag, Andreas och en av tjejerna fram för att beställa vår fika. Tjejen började och jag stod mest med händerna i huvudet och trodde att jag skulle dö pga bakfylla. Servitören som skulle ta vår beställning tittade på mig på ett väldigt underligt sätt, jag slängde en blick tillbaka, han tittade igen och helt plötsligt stod vi och stirrade på varandra.

Han - Jag känner igen dig...
Jag - Jag känner igen dig också...
Han (efter att ha funderat en kort stund) - Frapino!
Jag - Va?
Han - Ja, jag jobbade där innan jag började här.

Och plötsligt kände jag igen honom. Han har tydligen slutat jobba där nu. Duktigt av honom att kunna dra den parallellen, men jag antar att det talar för hur mycket jag och Vincent hängt där, fast det känns inte som så mycket. Jag fick i alla fall min latte av honom till slut och ett hjärta med i den, dårå.

Jag - Aaaw!
Han - Aaaw! (Och log stort.)

Anki - Jaa, Andreas. Då går vi och sätter oss.

Vi hängde och slängde i en timme eller två. Men för mig kändes det mest som att jag skulle droppa död vilken sekund som helst, så när de andra avslutade allt gick jag gladeligen hem. Men ingen ro för den delen, jag var tvungen att göra ett stopp hos min favoritbanan Jossan också. Väl hemma igårkväll så dog jag verkligen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag, efter att jag återuppstått, så har jag haft en bra dag på jobbet. Åtminstone fram tills jag läste dokument som hade skapats under tiden jag var sjuk förra veckan. Jag gick ganska kvickt upp till min chef för att bestrida en sak som stod i dokumentet som jag ville ändra till det motsatta. (Ja, vi snackar åtgärder för en elev.)

G - Du får tänka på att det åtgärdsprogrammet är skapat på den historia som fanns innan du kom in i bilden.
A - Ja, men nu har eleven visat på det motsatta.
G - Ja, under de tre veckorna du har arbetat som kaospilot. Jag tror att det är ett bra utgångsläge.
A - Jag tycker att det ska vara tvärtom.
G - Jag förstår det. Men du behöver tänka på historien som finns innan du kom, det är den historien som dokumenten är skapade efter. Sen finns det en historia från det att du kom - och den historien Anki... Ja. Den är helt fantastisk och du har åstadkommit otroliga siffror för den här eleven.

Well, tack då. Jag lämnade rummet med att säga:

- Okej, jag hör vad du säger. Men jag är inte nöjd. Jag vill att du ska veta var jag står i det här.
G - Det vet jag. Puss och kram!
A - Ja men så puss och kram, dårå!

En stund senare träffade jag vederbörande elevs mamma som sa:

- Jag vet inte vad som har hänt och jag vet inte vad du har gjort med "eleven" men det är en total förändring.

Ja, men tack igen då.
En stund efter det slutade jag dagens arbete och kände mig glad och nöjd, så jag slog till på att gå förbi särskolan på väg till bilen och säga hej till Gosgos. Hon satt och pusslade när jag kom in och jag knackade på dörren. Utan att först titta upp sa hon:

- Knack knack!
Gosgos (efter att ha tittat upp) - Anki! Jag vill åka med dig hem!
Anki - Nämen! Får jag sno en kram av dig då?

Det fick jag, och jag fick kramar från andra elever och personal också. Sen kom det:

Gosgos - Anki, du är min Gosgos! :D

Mitt i allt ringde min telefon och Adde stod och väntade på sin skjuts hem av mig hem. Ett telefonsamtal som fick mig att skita lite knäck, se föregående inlägg. Det var i alla fall väldigt trevligt att snacka lite med Adde och att få köra lite extra bil.

Ikväll tränade jag med min PT. Vi är sjuka. Han skulle ge mig en ny övning för mina biceps.

M - Ja... Och i den här övningen får du också lite träning för den här muskeln (och pekade på den lilla muskeln på utsidan av armbågen).
A - Runkmuskeln?
M - Ja... Jag tänkte inte säga det, men jag föreställde mig att du skulle göra det.

Skulle jag? :o