Och det har verkligen den här kvällen.
Efter 4 år behagade en Blekingemänniska droppa förbi Sthlm och faktiskt passa på att träffa mig. Jag och Candar återsågs idag efter sisådär 7 år. (Ja, Candar är ett ökänt smeknamn på människan.)
Han är på besök hos sin kära bror i Sthlm för lite andra ärenden till andra städer också och passade då på att återse mig. Det såg verkligen mörkt ut för en återträff där ett tag men tack vare att mitt tisdagsjobb än en gång (gud förbannat) blev inställt så kunde jag stuva om planerna lite och gå ut och äta med Candar. Det blev fantastiskt god mat, öl och en didrans massa skratt.

Vi pratade i 3 timmar om allt och inget. Jag menar verkligen allt och inget. Alltifrån ungdomsåren då vi festade som mest, till popcorn, knäckebröd, ostbågar och allt annat som kan samlas i tjejers bröstklyftor (om man då har en tät klyfta). Den diskussionen slutade med en spermiesats som eventuellt kunde resultera i en härlig ostsås. Behöver jag ens nämna att jag och han framkallar en rejält _sjuk_ humor tillsammans?

Kvällens punchline var nog:

"Det är sju år sedan vi sågs och då var vi så fulla att vi inte ens minns det."