Jag älskar sociala utspel! Men man kan inte göra det med alla, det är en viss känsla som ligger i det. Det är en av de stora bitarna med Rasmus som jag saknar jättemycket, och de jag faktiskt kan göra det med har jag mindre tid att träffa nu än vad jag hade förut.

Anyways. Jag är jätteglad att jag funnit Lia och jag inser nog mer och mer varför vi har funnit varandra. Den fina ärligheten som finns i mig får mig nu att skriva att Lia var en tjej som jag i början av min arbetstid på Skarpnäcks skola mest hejade på och sen inte brydde mig nämnvärt om. Jag lyckades aldrig knyta an till henne på något plan. Sen försvann hon på annat jobb ett tag och när hon kom tillbaka försökte jag bjuda till lite mer (märk väl, lite) och började fråga hur hon mådde när jag ändå sa hej. Men det var fortfarande bara stelt och plast. När hösten började nalkas så förflyttades en personal från särskolan och då kom Lia in och vickade, det var då vi började prata mer och mer och vi insåg att vi faktiskt hade mer gemensamt (eller inte alls egentligen), utan att vi tänker på samma sätt. Hon förstår precis hur jag tänker kring saker och dömer mig inte och talar inte om för mig vad jag borde tänka och göra, utan hon förstår precis. Igår insåg jag också att vi får sociala utspel tillsammans. Damn!

Igår var jag och Lia på bio på Heron city och det var Svinalängorna som vankades på duken. Först tog vi en matbit (eller några) innehållande klibbigt ris och en massa kall fisk - SUSHI! Vi var dock väldigt besvikna över att wasabin var så utspedd. Jag la hela högen i min soya och plågades inte ett skit. Pfft, en piss i havet! Sen gick vi och såg Svinalängorna som vi blev besvikna på. Slutet var bara jättekonstigt och vi satt naivt kvar hela eftertexten ut och väntade på fortsättningen. Men det kom ju ingen, såklart. På väg ut från salongen kunde vi konstatera att någon inte hade varit speciellt förtjust i sina popcorn.





Och sen gnällde vi lite mer över hur filmen slutade.

Anki - Vad vore livet om man inte blev besviken någon gång?
Lia - Ett bättre liv?

(Ja.... jo...)

På väg ut från Heron city såg vi vårt offer.



En jättestor julgran som fick oss att fundera på om vi kunde ta oss in i den på något vis. Det kunde vi.

Ah! A christmastree!!! :D



Bilden som får mig att spruta dryck ur näsan varje gång jag ser den.



Nu är det dags att styra lite inför dagens äventyr.