Idag tog jag tjuren vid hornen och begav mig till passexpeditionen vid Rådhuset. Jag gick in och tog mig en kölapp och insåg att jag hade 133 nummer framför mig. Wtf! Jag läste instruktionerna på en stor skylt och uppfattade att det jag var tvungen att göra var att kontrollera min längd innan det var min tur. Det var snabbt avklarat. Jag är 157 cm lång (och inte ens en halv längre). Jag läste lite i min bok skriven av Kallentoft men kände efter en stund att jag var så slut i huvudet att jag inte orkade läsa mer. Framför mig såg jag massor av människor som inte ens hade kunnat läsa en instruktion och kontrollerat deras läng innan det var deras tur. Fram och tillbaka sprang de och drog ut på tiden. Flerbarnsfamiljer med barn som skulle ta om sina bilder hundra gånger fanns det också gott om.

Två timmar senare var det äntligen min tur och det blev ett föga vackert pass.

"Stå rak i ryggen och ha ett neutralt ansiktsuttryck."

Vem fan blir vacker i det? Man vet ju vid det här laget hur jag ser ut av ett neutralt ansiktsuttryck efter diverse skolfoton. Jag ser mest sur ut. Fort gick det i alla fall när det väl var min tur och innan jag visste ordet av det var jag ute ur byggnaden. Puh!