I ren förtvivlan grät jag när jag gick hem från jobbet idag.
Eller förtvivlan blandat med att allt bara blev för mycket.
Av respekt och pga min egen ideologi om hur saker och ting bör vara och gå till så kan jag inte skriva detaljerat om det ute på nätet. Jag gick i alla fall förbi särskolan på vägen till bilen och träffade Adde som gav mig en kram när han såg mig. Mycket uppskattat.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hade en riktig glädjestund idag. När jag hade varit ute och rökt och gick förbi matsalen så hörde jag Gosgos röst där inne. Jag kände hur jag mitt upp i min skitdag lös upp inombords och var bara tvungen att smyga upp bakom henne och lägga händerna för hennes ögon. Som vanligt när jag gör så blev hon helt stel och förstod knappt att hon hade ett par händer framför ögonen. När det väl var lagrat så tog hon ner mina händer, vände sig om och såg att det var jag. Hon krängde sina armar runt min hals och utbrast så klart:

"Anki! Min Gosgos!"

Obeskrivligt härligt att få uppleva i den stunden.