Det är frågan jag ställer mig efter såhär många timmar på arbetsdagen. Hur mycket ska vi behöva ta? Det har varit en ganska rörig och upp och ned-vänd dag. Mycket ska man stå ut med och mycket ska man få höra innan öronen trillar av, som det så fint brukar heta. Jag är frustrerad inombords. Frustrerad på vissa personer och på hur en del saker sköts. Frustrerad över vad som händer men framförallt över vad som inte händer. Ljuset i tunneln "arbete" just nu är mina fantastiska arbetskamrater.

För att sammanfatta känslan efter den här dagen:
Ge mig ett nytt jobb och jag kommer springa dit!

Men det går över...