Okej, vi tar det i rätt ordning.
Det är femte kvällen i rad som grannen precis ovanför spelar hög musik (jo, nu vet jag att det är grannen precis ovanför efter att ha undersökt detta). Det börjar bli lite tröttsamt nu. Jag minns en gång då jag och Vincent tog det lugnt hemma. De hade fest och plötsligt började de skrika och gapa och stampa i golvet. Jag tror det var samma kväll som vi hade en annan granne som kämpade för att få dem tysta genom att dunka saker i väggen alternativt taket. Så... femte kvällen i rad nu och jag börjar bli riktigt trött på det. Inatt väcktes jag av detta musikspelande, trots att jag sov med öronproppar. Jag var nere och kikade vid porten förut men det verkar inte som att denna hyresvärden är ansluten till störningsjouren. Okej, jag är allt för att man ska ge sin granne en schysst chans att skärpa sig och att ringa på och försöka prata med dem innan man tar vid andra drastiska åtgärder. Men när jag blir väckt mitt i natten så har jag verkligen ingen lust att knalla upp, klä på mig, gå ut ur min lägenhet och ringa på dörren när jag helst av allt bara vill sova. Det om något skulle väcka mig. Nå, jag får kanske ringa på under dagtid och försöka föra ett civiliserat samtal med människan om hen (se, jag använder ordet hen) inte börjar skärpa sig.

Nog talat om det. Idag begav jag mig till Farsta för att hämta min cykel som fortfarande stod kvar där. Väl medveten om att luften förmodligen totalt gått ur slangen och bara lämnat slang efter sig var jag och inhandlade en cykelpump. En fotpump, hur fint är inte det då? Den hade adapter till både luftmadrass, bil och cykel. Glad i hågen letade jag fram rätt adapter för cykel, tryckte in den i själva munstycket, satte den på ventilen och började pumpa glatt (det där skulle kunna vara en absurd porrnovell). En stund iaf tills jag insåg att det inte hände ett skit. Luften bara läckte ut på sidan av munstycket hela tiden. Jag blev arg på återförsäljaren och var väldigt mycket på väg att slänga pumpen i en soptunna och gå och köpa mig en traditionell sådan. Då hände det. När jag skulle ta av munstycke och adapter så fastnade adaptern på ventilen. Jag pillade av den och fann gängor i den. Tanken slog mig att det kanske var så att jag skulle skruva på adaptern ordentligt på ventilen för att sen fästa munstycket på den. Jag testade och mycket riktigt. Det tog inte ens en minut för att pumpa däcket fullt av luft. Helt plötsligt var det en älskvärd pump.

Mot Reimersholme, dårå. Jag var ganska säker på vägen, den tvivel jag hade var hur jag skulle ta mig mellan Skärmarbrink och Gullmarsplan men genom att fråga två män som såg ut att ha skumma affärer för sig så hittade jag rätt ganska snabbt. Från Gullmarsplan till Skanstull var det inga problem med att hitta och från Skanstull till Hornstull var det bara att ta den sedervanliga rundan jag brukar springa/gå. Precis som jag skrev på facebook så är det inga knepigheter med att cykla mitt inne i smeten. Det jobbiga är alla gångtrafikanter som går på banorna som är avsedda för cyklister. Detta hände mig när jag kom till Skanstull. En bana som hade tydliga stora vita cyklar målat på sig blockerades av människor som gick av en buss. Och de verkade inte alls förstå vad de gjorde. Jag fick mig en ordentlig tankeställare själv dock. Jag kan också vara ganska duktig på att använda cykelbanor när det är många människor på gångbanan. Nu är det dock slut med det.

Väl i Hornstull tog jag en latte på Frapino och läste ur boken jag läser ur nu. Må döden sova, skriven av Anna Jansson. Jag har inte hunnit alls långt i den men den verkar lite skum alltså.

Sen jävlart (som Vincent skulle ha sagt) fick jag värsta rycket när jag kom hem och städade lägenheten. Det är trivsamt med en ren lägenhet, jao! Jag har hunnit smessa lite med Vincent över Viber också. Han verkar mest ha det tokbra i Japan. Undrar om hans lever har det lika bra... ;)