Igår fick vi hem vår lilla kattunge som heter Freud. Utrymmet under skohyllan var genast en trygg plats att ligga och trycka under men när jag kom hem sådär 5 timmar senare så hade han åtminstone bytt plats till vardagsrummet, under soffan givetvis. Han verkar ha ganska mycket seperationsångest och är orolig för att han inte finner sin mamma i vårt hem. Stundtals jamar han konstant och väldigt högt och höll på en stor del av natten också. Nu fick jag precis nys om att man vi inte ska besvara det jamandet (av en skrivande vetrinär) då det kan bli ett invant beteende. Vi ska istället uppmärksamma och bekräfta honom när han är tyst. Det låter rimligt i min mening.

Han är dock framme och äter och han hittar till sin toalett och använder den så det ser jag bara som goda tecken. När vi börjar leka med honom så är han inte heller sen till att hänga på och då kan man manipulera honom lite till att få klappa honom också. Trots att han ligger och gömmer sig i sin trygghet under soffan så kan han ändå inte låta bli att komma fram ibland för att han är så nyfiken. Nå, vi får se vad tiden gör med honom.