"Ja, det får det", som den kända reklamen säger.

 

Dagen började sådär superhärligt med att någon blev upprörd och skrek på mig.

Själv är jag övertygad om att om människan istället hade låtit mig tala till punkt och inte explodera på en gång så hade människan över huvud taget inte behövt explodera.

Det senaste året har jag ändå lärt mig massor och en hel del om reaktioner, känlsor och dylikt och fått ett större öga för förståelse men jag måste för en gångs skull vara mänsklig och säga att jag verkligen inte förstår vad det var personen i fråga blev arg över.

Jag undrar när människor egentligen ska lära sig att: det enda man uppnår om man skriker på mig är att jag slutar lyssna. Man får vara arg på mig och det kan man väl ha rätt till att vara men jag tycker verkligen inte om när man skriker på mig. Jag var dock lugn som en filbunke i hopp om att människan inte skulle skrika på mig ytterligare en gång och att jag själv skulle slippa bli arg.

 

Så det fick bägaren att rinna över helt enkelt.

Jag har ett litet tag funderat på hur jag ska göra kring julledighet eftersom de röda dagarna ligger som de ligger i år och eftersom jag är sjukskriven på fredagar. Det skulle innebära att jag skulle jobba en dag mellan jul och nyår. Men nej, idag fick det bara vara nog och jag slösar utan tvekan en semesterdag på den 27:e december och ger mig själv lite mer än en veckas ledighet.