The nazism.
Dat: 2014-04-15 | Tid: 08:41:01
Kategori:
"Det är inte så konstigt att polisen befarar stök, det handlar trots allt om, eh, just det, nazister."
En mening som gör mig upprörd. Det är väldigt komplext men jag tycker inte om att en grupp människor döms ut på det viset för att de har en politisk åsikt. Jag tycker att alla bör få uttrycka sin åsikt. Att jag sen inte tycker om det de står för är en annan sak. Så nej, jag är inte nazist om jag verkligen behöver understryka det. Det handlar inte om att hålla med dem, det handlar om att acceptera det faktum att de finns. Likväl som vi accepterar feminister, moderater, etc.
En mening som gör mig upprörd. Det är väldigt komplext men jag tycker inte om att en grupp människor döms ut på det viset för att de har en politisk åsikt. Jag tycker att alla bör få uttrycka sin åsikt. Att jag sen inte tycker om det de står för är en annan sak. Så nej, jag är inte nazist om jag verkligen behöver understryka det. Det handlar inte om att hålla med dem, det handlar om att acceptera det faktum att de finns. Likväl som vi accepterar feminister, moderater, etc.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Saxat från min facebook kring en artikel huruvida nazister ska få demonstrera eller inte. Och jag vill inte i min blogg argumentera för eller emot att nazister ska få demonstrera, det jag vill lyfta är ett fenomen på, inte bara facebook, utan människor överlag. Psykologi kallas det.
Det som uppstod, trots att jag hade understrukit att jag inte är nazist, är givetvis det faktum att någon tycker det är skrämmande att jag tycker så, att jag tycker att alla har rätt att framföra sin politiska åsikt. Det som är skrämmande är alltså att jag tycker att nazister har rätt att framföra sin åsikt. För mig så blir det lite av att gå tillbaka till de yngre åren då man sa "Är du inte emot så är du med", och det JAG tycker är skrämmande är att jag behöver börja förklara hur lite jag tycker om nazisters åsikter och att jag absolut inte är en.
Jag vill någonstans komma till ett samhälle där jag kan uttrycka min åsikt utan att indirekt få min person angripen. Det är en åsikt, det är inte min personlighet. Och någonstans hoppas jag att jag bara är omgiven av vänner som tycker om mig för den jag är och kan acceptera mina åsikter även om de inte tycker om dem. Det kallas acceptans. Det kallas inte medhåll.
Kommentarer
Trackback
