Det är två ord som definierar mig och min kära vän Rasmus. Han ringde mig nyss när han var på väg hem från jobbet. Till slut säger han;

R - Du, nu är jag hemma så nu tänker jag avsluta det här samtalet.
A - Så jag var bara ett tidsfördriv?
R - Du, nu är det som så att jag har ringt de senaste gångerna vi har pratat så nu tycker jag att fröken också kan ringa någon gång.
A - Aja.
R - Hörredu, jag skickar ett sms sen.
A - Jajaa, det säger du varje gång vi pratar.
R - Du ringer ju aldrig ens så nu ska du bara vara tyst fröken.
A - Käft!
R - Puss på dig med!
A - Hejdå!
R - Hej.

Det är som om vi har varit gifta i 20 år.