Idag är det sista gången jag arbetar med min ungdom och det är Gröna lund som gäller.
Slägg mig lös med ett åkband och jag blir som ett barn!
Wiiie!

... att äntligen kunde jag (i och med att jobb och dylikt slutar) göra den här veckan till en träningsvecka så som den bör vara. Så jag knallade in på SATS hemsida och höll på att få hjärtstopp innan det slog mig att deras riktigt konstiga öppettider har med röda dagar att göra. Den förbannade röda dagen gör t.ex. att de stänger kl 18.00 på onsdag. Och ja, det är stängt på torsdag. Blä!

Nästa vecka, då?

Jag har haft ännu ett sånt där underbart dygn med Vincent. Igår köpte jag med mig lite sushi och godis och åkte hem till honom. Kvällen skulle bestå av film och massor av mys. Massor av mys blev det tätt intill varandra men serier bytte ut filmen/filmerna. Idag när Vincent kunde slita sig från sängen och lyssna till min mage som skrek efter en kalkonsmörgås på Frapino så stressade vi smått iväg till en buss. Väl på Frapino var det frukost och korsord som i vanlig ordning, för att sen förflytta oss till La Casa för än mer korsord.

Det är så kravlöst och enkelt att umgås med honom. Eller så är det vi som har en enkel kärlek. Det senaste är jag övertygad om. Jag är så otroligt tacksam över att jag har honom och jag älskar honom _så mycket_.
Jag har världens bästa pojkvän!

Jag hade tänkt gå på kvällens after work, men icke.

Idag började jag rodda i en födelsedagspresent.
Jag hade en vision om någåot, googlade på det och blev oerhört glad när jag faktiskt fann det.
Så... jag ringde ett samtal.
Människan på andra sidan sa:

"Javisst! Du kan komma förbi redan ikväll!"

Ja, men då så.
Jag ville kunna köra bil, så jag lånade Crippas.
Därmed struntade jag i after worket, jag orkar inte åka tillbaka.
Dessutom har jag ingenting emot att ha en helig fredag.
Jag hittade dit lättare än vad jag trodde att jag skulle göra.
Och det var... ja, jag vill verkligen inte avslöja något genom att skriva mer.
Men uppskattat kommer det nog med säkerhet att vara.

Japp. Det är Vincents tolkning av oss två.
Den är ju helt fantastisk och han har verkligen tänkt på allt, till och med längderna i förhållande till varandra.
Ni förstår väl alla att jag är den långa? :)

Jag upptäckte något nytt och fantastiskt i musikväg idag.
Klicka på länken för att lyssna:

Austra – Beat And The Pulse

I onsdags eller torsdags när jag tränade kände jag mig väldigt tjock i halsen. Igår började en av mina halsmandlar bråkade med mig, det gjorde ont när jag svalde(allt annat utom säd, mkay?). Under kvällen igår började jävulskapet kännas så stort att det kändes som om jag skulle svälja den emellanåt.
Jag tänkte att det kanske var något tillfälligt och att det skulle gå över till idag... pft!

Jag har fortfarande ont i halsen, lika dessutom, om inte mer. :|

Jag kickade hans ass och idag får jag priset för det. Jag slog Vincent i stegräknartävlingen med(om jag inte minns fel)runt 100 0000 steg, på en höft. Plus, minus lite liksom. Men ytterst lite då. Idag får jag i alla fall priset för det och det är inte alls för att Vincent är så seg som jag har fått vänta så länge. Nej, man måste ju vänta på premiärer av saker.

Jag inledde kvällen igår med att ta några öl med Vincent och Johan. Efter det åkte jag och mötte upp Henrik på Hötorget som också hade segat med att komma iväg. Vi kände oss inte alls hemma i Stureplans-kvarteren, men så hade vi ju gått fel också. Till slut hittade vi till KGB där Sofia och Karin satt och drack lite innan konserten. När vi lämnade KGB var jag uppe i fem öl. Väl på Nalen visade sig att de hade en bar inne i salen där IAMX skulle uppträda. Okej, sjätte ölen, dårå. Jag vet inte hur många öl jag hamnade på, men minst sju. Det visade sig att IAMX skulle gå på scenen först vid 22, så vi hann stå och prata och umgås en hel del. Plötsligt uppenbarade sig Joel och hans syster framför mig också och de gjorde oss sällskap. Japp, under tiden jag var på toa så missade jag IAMX´s entre. Nåja, han var ju fortfarande kvar när jag kom. Konstigt vore det väl annars. Så, uppriktigt: jag kan inte pricka av låtar från gårdagens lista, för jag minns inte alla låtar han spelade. Jag var måttligt berusad om man säger och hade mina tankar åt ett helt annat håll. Jag vet att han spelade Fire and whispers och några andra godingar i alla fall. Jag är dock besviken över att han inte spelade Running. Jag var på toa återigen när han avslutade konserten. Japp. Bra av mig. Berusad som jag var så var det bara att bege mig mot Kungsgatan för mat och sen till tunnelbanan. Det visade sig dock vara svårare för mig i onyktert tillstånd att hitta till Kungsgatan än vad jag trodde. Ja, jösses. Men väl där så fick jag mat i mig och sen begav jag mig mot tunnelbanan. Jag missade ju så klart tåget jag skulle tagit dock, så det blev en väntan på 25 minuter och jag somnade där jag satt. Lämpligt nog så vaknade jag dock när tåget rullade in. Mindre tur hade jag när jag satt på tåget och somnade igen och vaknade i Farsta strand!!! Wtf! Det var till att vänta i tio minter för att åka tillbaka till Farsta. Suck. Väl hemma borstade jag tänderna illa kvickt och stupade i säng.

Fy helvete(!!!)vad jag mådde när jag vaknade idag och jag mår fortfarande inte helt okej. Att knalla till systemet tog all min energi. Nu är jag i fart med att göra mig i ordning igen inför den stundande drinkaftonen som äger rum hos Vincent ikväll. Ja, vi får se hur det går.

Är fredagen kommen då IAMX kommer att kliva upp på en scen framför mig.
Jag har väntat toklänge känns det som. Konserten skulle ha varit i mars, men så gick han och blev sjuk. Med ett ändrat datum på(bara)över en månad så är dagen äntligen här och det är första gången jag får se honom live.
Det finns många låtar jag hoppas att han spelar, men framförallt:

• Lulled by numbers.*

• Song of imaginary beings.

• My secret friend.

• Running.*

• Fire and whispers.

• Cold red light.

• Oh beautiful town.*

Ett möte som sög ut all min energi.
Tre oklara besked att oroa mig inför.
Inte för att jag måste oroa mig utan för att jag är expert på det.
Det blir för mycket.
Det är ingen bra kväll.
Nu skulle jag kunna lägga mig ner och dra täcket över huvudet om det inte vore för att det är så jävla varmt.
Nåja, jag får strunta i täcket då och lägger mig ner i ett autismliknande tillstånd istället.

Mina drömmar är alltid så tydliga.
Jag drömde en mycket underlig dröm nu på morgon kvisten.
Jag drömde att jag satt på institutionen igen, som jag satt på när jag var 14 år.
Och andra gången då jag var 16 år.

Jag gick barfota i ett nattlinne längs vägen tillsammans med min kontaktperson och småpratade med henne/honom. Det var mörkt ute.
Och det jag tänkte på var de människor jag inte kunde träffa så som jag själv behagade.

Jag pratade precis med Patrik i telefon om min post. Det visade sig att jag fått kallelsen från läkaren som jag väntat på så länge och Patrik meddelade inte mig. Så... tiden var i fredags på morgonen. Tack då. Jag har missat den med råge. Brevet var dessutom daterat den 2:e maj vilket innebar att jag fick brevet till min adress den 3: maj, bara tre dagar innan jag skulle ha varit där och ÄNDÅ tvingar de mig på 250:- för att jag inte kom. Såna onödiga kostnader är det minsta jag behöver just nu.

Åååh, jag är så arg just nu!!!

Mina lila boxningsshorts är på och ett vitt träningslinne. Snart är det dags att sätta på mig träningshandskar också, för att sen vira på lindorna och kampsporta mig lite. Rygg och biceps står på gymmets dagordning. Jag har funnit min motivation i träningen genom att köra de övningar jag behagar för dagen, ändå samma antalet övningar, men det har varit lite motigt att köra efter ett och samma träningsschema den sista tiden.

Vi får se hur det går med kampsporten, jag märkte förut att min träningsvärk i magen inte underlättar för knän och frontkickar. Jag ska satsa på att inte slarva i mina roundhouse-kickar också.

Var tog den söta lilla veckan vägen? Veckan har verkligen sprungit iväg för mig. Det kan bero på att jag har haft något att göra varje kväll. Nu känner jag mig väl värd en helig fredag med Ally och godis. Det känns som att det är en ordentlig helig fredag på länge. Nåväl, kanske blir det lite pirater också. Jag håller på att se om alla Pirates of the caribbean, snart kommer den fjärde, ju! Pirates of the caribbean 4 på bio, mitt pris för att jag knatade runt som en dåre större delen av Mars.

Idag insåg jag plötsligt att jag och Vincent (faktiskt redan) har varit tillsammans i en månad.
Det känns som att han precis blev min.
Det är enkelt att vara med honom och känslorna blir bara starkare och starkare hela tiden (nej, inte för att de har varit svaga vid något tillfälle).
Och ännu längre tid ska vi spendera tillsammans.
Ja, älskar honom, det gör jag!

Det hela började med att jag hade bjudit in vänner till ett after work på The Liffey i fredags. Efter någon skum sjukdom natten mellan torsdagen och fredagen så mådde jag skit av allt valborgsfirande på jobbet i fredags. Efter att konstant ha stått upp i fyra timmar så mådde inte min rygg bättre. Nåja, det hade ju faktiskt blivit lite konstigt om jag inte hade dykt upp på kvällen, många kände endast mig. Så jag ställde inte in utan åkte dit. Efter att ha fått i mig en öl eller två så mådde jag genaste bättre. Eller så bedövade alkoholen allt(?). Det blev en riktigt lyckad kväll och vi blev ganska många till slut. Många öl och lite tjejhångel senare var Vincent så full att han ville åka hem. Jag insåg att det faktiskt var läge för mig också att göra det så vi började traska till t-banan och vips(!) så landade jag på Reimersholme!

När min klocka skrek vilt igår så var det mer eller mindre bara till att kliva upp för att hinna hem och duscha och fixa innan jag och Vincent skulle åka på kryssning. Skrivet och gjort. På eftermiddagen mötte jag upp Vincent för lite indisk mat innan båtfärd och allt, han fräste lite åt min mat men var väldigt glad över sin egen(förutom ett(ruttet) kycklingben). Väl vid båten så fick vi stå i en ganska lång kö och råka ut för både den ena och den andre nöten. Någon gubbe försökte tränga sig och någon ung kille reagerade starkt på det. En gammal _jävla_ tant försökte tränga sig förbi mig och Vincent när det väl var vår tur, men pah(!), föga, jag var snabb!

När vi väl fann vår hytt efter att jag surrat förbi rätt korridor och allt, så insåg vi att vi skulle bo i en skokartong och sova i världens smalaste säng för två personer(nej, den var egentligen inte för två personer). Vi tog oss nästan omedelbart till pianobaren, möttes av en man som spelade och sjöng, hittade ett par sittplatser bredvid en liten filur och hans mor och beställde de äckligaste drinkarna vid namn Piggelin. Så småningom försvann pojken och hans mor och vi fick en varsin fåtölj. Någon halv öl senare släppte jag på en idé om en kortlek och Vincent såg till att hitta en. Jag lärde honom ett spel vid namn Kungens hörna som han fastnade för. Jo, vi spelade det faktiskt resten av kvällen.



Efter att jag vid något svagt tillfälle fått för mig att jag skulle röka och kommit tillbaka så hade visst Vincent funnit en ny kompis. En riktigt skön och skadeglad liten figur.



Han hjälpte Vincent och tyckte själv att han var spelomgångens hjälte. När han sen skulle hjälpa mig i nästa omgång och Vincent försökte få honom att tala om för Vincent vilka kort jag hade så upptäckte vi att han var väldigt lojal också.

- Man kan inte hjälpa två samtidigt!

Nej, det är ju rätt.
Plötsligt reste sig hans mor från soffan en liten bit bort och sa till honom att hon skulle komma tillbaka och lämnade honom hos två främlingar. Eh, japp! Hon kom dock tillbaka(tack gode gud).


En kvinnlig pianist trädde in på arbetstid också. Det blev en riktigt fin musikkväll. Allt från Frank Sinatra till Norah Jones. Vi spelade mer kort och hann få besök av ovanstående kille ännu en gång som själv var med och spelade en runda. Vi blev ensamma med honom återigen då hans mor skulle komma tillbaka, vilket hon gjorde även den gången.

Jag och Vincent satt i pianobaren tills de stängde den vid ett på natten. Då gick vi på jakt efter en annan bar och fann en öppen bara en våning nedanför. Där fick vi i oss mat också, jag åt någon varm sak och Vincent åt en pizzabit som knappt var värd det lilla priset. Efter att jag hade ätit upp så somnade jag i fåtöljen och vaknade när jag började prata i sömnen:

- Du slutade kämpa...
Vincent - Va?

Det efter att jag hade drömt om att han sprang runt i några gröna trikåkläder och slogs mot något/någon. Det är ungefär vad jag minns. Vi bestämde oss för att det var dags att sova i världens minsta säng för två.

Jag vet inte vad den sängen gjorde med mig, jag har ont i en handled och spräckta blodkärl i båda armvecken. Vi ställde klockan med tanke på att det var riktigt mörkt i hytten och för att vi är duktiga på att sova bort hela dagar, nästintill i alla fall. Klockan ställdes på tolv, trodde vi, i själva verket var ju klockan elva när vi vaknade. Vincents telefon gick på finsk tid. Så, vi gick upp några trappor för att äta frukost bestående av kaffe, en apgod apelsinjuice, yoghurt med müsli och smörgås. En cigarett på det och sedan var det dags för shopping. Vincent hade tänkt handla mycket alkohol, han. Det fick han inte alls när han läste tullreglerna. Behöver jag nämna att han var besviken?

Och behöver jag nämna att vi hamnade i pianobaren igen efter det? Vi spelade kort och drack lite fram tills det var dags att gå av i Stockholm igen.

Vi kramades och pussades och skiljdes åt.
Det var sorgligt när det var över men det var en riktigt fin helg.