En söt liten flicka fick tårarna att bränna bakom ögonen av välbehag idag.

- Anki, varför jobbar inte du hos oss längre?
Jag - Nej, men jag jobbar ju hos fyrorna nu.
-Jaa... men varför jobbar du inte hos _oss_ längre?
Jag - Men det blir ju såhär ibland. Och de arbetsuppgifter jag hade hos er finns ju inte kvar längre.
- Ja men. Ändå. Jag vill att du ska vara hos oss!
Jag - Varför vill du så gärna att just jag ska vara hos er? Ni har ju de andra runt omkring er.
- Ja... men du är bäst!

Om inte det får ens hjärta att smälta så vad? Jag antar att arbetet jag gjorde inte var så pjåkigt som människor ville få det att verka trots allt.