Igår fick jag veta att jag inte får jobba kvar i årskurs fyra. Sorgligt! Jag fick också veta att förändringen borde skett redan i måndags. Det är alltså inte så att jag har fått ett erbjudande som jag har tackat ja till utan det är ofrivilligt. Tyvärr har chefer rätten att fördela arbete. Idag berättade jag det för mina fina fyror som i kör ropade "nej". Plötsligt räckte en kille upp handen och sa:

- Är du utbildad lärare?
Jag - Nej. Jag är socialpedagogisk ledare och anställd som fritidspedagog.
- Okej. Jag tycker inte att det är okej att det kom in två nya lärare och att de bara kan kasta ut dig sådär härifrån.

Ja... vad svarar man på det? Det hade varit enklare om allting hade varit mitt val och att jag hade kunnat hänvisa till det men jag stammade mest fram något som inte lät vettigt alls.
När jag sedan rastvaktade träffade jag många av fyrorna som påtalade att de tycker det är tråkigt att jag slutar och att de kommer sakna mig. Jag tycker det är helt okej att som pedagog säga detsamma om det är så. Många pedagoger aktar sig för sådant för att vara proffessionella men var i det ligger skillnaden egentligen?

Det är med sorg jag lämnar mina fyror och mina underbara kollegor i det arbetslaget!