Igår var jag hos läkaren och fick besked. Det är skönt att få bekräftelse på vad man misstänkt. Efter det skulle jag möta upp Vincent för en dricka, eller två. How about 7 ½? Den halva endast för att jag skulle envisas med att tappa ut öl samt sätta öl i halsen(obehagligt). Vincent hade träffat en vän från Piteå som också satt och drack lite öl med honom. Plötsligt fick Ola ett ryck och föreslog att vi skulle ta notan, hämta öl hos Vincent och slå oss ner i gräset på Reimersholme. Det gjorde vi också. Det var hur mysigt som helst.

... på att skriva i min blogg just nu. Jag vet.
Så, vad händer och fötter?
Jag har semester och det är riktigt skönt. Förra veckan (min första semestervecka) bestod av ganska mycket umgänge med min underbara kärlek. På tal om det så åker vi snart. Till Alanya, Turkiet. Riktigt tidigt på torsdagmorgon närmre bestämt och utskrivet. Jag tror vi måste gå upp sådär strax innan fyra på morgonen. Uga chaka! Nåväl. Åtta dagar borta från alla (utom Vincent) som man känner, krav och alla andra måsten. Det kommer bli riktigt fint. Just i stunden håller jag på att tvätta inför det här kalaset också. Med tanke på att jag inte är Sveriges största fan av värmen därför att det blir så didrans varmt när man har hög blodcirkulation så kommer det behövas lite underkläder. Mer om hur många duschar/dag det blev när jag är hemkommen. På tal om värmen så var jag och inhandlade en lite söt sak...



Med snören som gör att man kan knyta den framtill. Det kommer bli precis helt lagom att ta på sig ovanpå en bikinibh och ett par shorts t.ex. för att inte vara helt olämplig och gå runt på stan halvnaken. Att den sen är i stort sett genomskinlig... ja. Tyck vad ni vill om saken.

Idag blev jag varse om att Arvikafestivalen går i konkurs också. Tragiskt. Det var en fin och väldigt mysig festival men det här betyder att årets festival inte heller blir av. Men ack vilken tur att jag inte köpte biljett.

Igår träffade jag min stora kärlek, Vincent. Vi möttes upp på La Casa och tog ett par öl innan vi begav oss mot Coop för att inhandla middag. Jo, ni läste rätt, jag fick laga mat till honom igår. Och det gör jag ju så gärna. Vi/Vincent handlade nog mat för fyra personer. Väl hemma hos Vincent satte jag igång med att koka ihop en sallad. Eller som Vincent kallar det: salladskompott. Och vem behöver en konservöppnare när man har en pojkvän som gör det med en skruvmejlsel och hammare? Under tiden vi smaskade (och maten var uppskattad, jo) så tittade vi klart på vad vi hade av Kvarteret Skatan. Underbara humorserie.Det hann bli ett avsnitt av Ally McBeal också som jag (såklart) somnade till.

Jag vaknade vid halv sju imorse av att min axel var och bråkade med mig igen. Tidigare problem gjorde sig påminda och det ilade varje gång jag andades. Jag gick och rökte och masserade min axel och lyckades somna om och sova ett par timmar till innan axeln väckte mig igen. Sen ringde Vincents väckarklocka och jag kunde inte somna om. Vincent skulle ta sig till Frapino och jag tog mig till apoteket i hopp om att vanliga värktabletter skulle verka. Min Citodon var såklart hemma. Till slut landade jag också på Frapino och lyckades skriva lite på min bok. När jag kände att det var tillräckligt begav jag mig hem med en plötsligt lust att bege mig ut och springa. Jag bytte om och tog med mig det mest nödvändiga och begav mig till Skanstull. Damer och Herrar, idag slog jag personligt rekord i löpning mellan Skanstull och Hornstull. Najs!

Väl hemma i Farsta för att stanna så begav jag mig och handlade. Det blev mina äggsmörgåsar till middag som jag bara älskar så mycket.



Bröd, ägg, fetaost och keso. Jävligt gott, jävligt nyttigt och jävligt mättande. Efter det har jag mest myst på min soffa och tittat på Ally McBeal samt druckit te.

Ni får några mysbilder för att det är så mysiga tider!

**

Eh, japp... no further comment.



Aw, sötnöten!



Vi åkte lite båt, dårå.

En snubbe ringde in til Rix morgonzoo idag för att anta en utmaning som han inte visste vad var (priset var eventuellt en resa till Brasilien). Uppdraget han fick var att gå över till grannen i bar överkropp. Han skulle ringa på dörren och när de öppnade skulle han säga,

"Godmorgon Brasilien."

Efter det skulle han fråga,

"Har du en kondom som jag kan få?"

Killen antog utmaningen och gjorde detta. Vad gjorde grannen? Jo, stängde dörren framför honom.

Om jag skulle råka ut för det som granne så tror jag absolut att jag hade gett bort en kondom.

Igår firade vi (jag och Vincent) Vincents födelsedag med en picknick på Reimersholme. Av mig fick han en ny halskedja till smycket som betyder mycket för honom och en timme Shiatsumassage. Det blev kex, ost, honungsmelon, vindruvor och en massa Bacardi. Jag spelade och sjöng efter den värsta scenskräcken jag haft någonsing också.

Jag vaknade i världens bästa pojkväns säng idag. Vid tjugo i ett. Då kände jag faktist att det banne mig var dags att gå upp trots att jag förmodligen hade kunnat sova lite mer. Det är någonting med den sängen när jag sover ensam. Varken hemma i min säng eller med Vincent lyckas jag sova så länge. Hm. Efter att jag lyckats ta mig upp så åkte jag till Frapino där Vincent och Johan satt och jobbade. Jag åt en något sen frukost, drack kaffe och löste lite sudoku. Efter det åkte jag hemåt, duschade och fick på mig lite mer fräscha kläder.

Jag skulle ha fikat med två individer idag men det blev inte så. Istället träffade jag min favoritbög Joakim. Vi gjorde egentligen ingenting vettigt alls men det är så jävla roligt att umgås med honom. Det är en av de mest frispråkiga människorna jag känner. Jag menar, det är inte alla som jämför vattenblåsor med känslan av att tränga in i en anal.

Jo, han fyller år idag.
Jag ska trixa och fixa lite till och sen ska jag åka och fira honom.
Det blir picknick på Reimersholme med gitarr och grejer.
Herregud, fråga mig inte varför jag lovade att spela och sjunga.
Jag blir så nipprig när det gäller paket också, nu vill jag bara ge bort dem.
Jag tror att han kommer uppskatta presenterna, jo.

Hoppas ni alla får en fin dag!

Idag tog jag tjuren vid hornen och begav mig till passexpeditionen vid Rådhuset. Jag gick in och tog mig en kölapp och insåg att jag hade 133 nummer framför mig. Wtf! Jag läste instruktionerna på en stor skylt och uppfattade att det jag var tvungen att göra var att kontrollera min längd innan det var min tur. Det var snabbt avklarat. Jag är 157 cm lång (och inte ens en halv längre). Jag läste lite i min bok skriven av Kallentoft men kände efter en stund att jag var så slut i huvudet att jag inte orkade läsa mer. Framför mig såg jag massor av människor som inte ens hade kunnat läsa en instruktion och kontrollerat deras läng innan det var deras tur. Fram och tillbaka sprang de och drog ut på tiden. Flerbarnsfamiljer med barn som skulle ta om sina bilder hundra gånger fanns det också gott om.

Två timmar senare var det äntligen min tur och det blev ett föga vackert pass.

"Stå rak i ryggen och ha ett neutralt ansiktsuttryck."

Vem fan blir vacker i det? Man vet ju vid det här laget hur jag ser ut av ett neutralt ansiktsuttryck efter diverse skolfoton. Jag ser mest sur ut. Fort gick det i alla fall när det väl var min tur och innan jag visste ordet av det var jag ute ur byggnaden. Puh!

Det här inlägget är riktat till en specifik person. Anledningen till att jag skriver ett inlägg är för att personen uppenbarligen läser min blogg och kommenterar väldigt otrevligt och jag inte kan få sagt det jag vill ha sagt på ett annat sätt. Vill man inte läsa det här (med risk för att det kan verka otrevligt och att man inte förstår något) så är det bara att sluta läsa nu, för det kommer skrivas och postas.


Det finns ingenting som svider lika mycket som att se att du har blivit den människan som du blivit. Det är inte heller något tufft läge, jag klarar mig alldeles utmärkt. Och _varenda_ var väl ändå _något_ av en överdrift? Jag, till skillnad från dig har ju faktiskt gjort rätt för mig därefter. Vad som sen kommer till att jag är tragisk eller inte... ja, jag antar att du får tycka det om du vill. Det är inte så att jag kan förhindra dig att göra det. Det jag tycker är tragiskt är det däremot när man styr över en annan människa på det viset som du gör. Tänk om du bara kunde låta människan och mig vara ifred men jag antar att du har för lite att göra i ditt patetiska liv för att kunna låta andra vara. Jag har inte varit brydd om dig eller kontaktat dig på gud vet när och tycker att du kan börja göra detsamma nu! Vad är det som är så svårt att förstå? För typ 5 000:e gången, låt mig vara!

Jag funderar över något just nu, över ett besked som jag förväntar mig att jag ska få på tisdag. Jag lyssnade igenom den senaste tarottolkningen jag köpte av Ylva för att jag hade för mig att hon nämnde något om detta under sommaren. En fantastisk spådam. Jo, det är hon verkligen. Hon talade om för mig senast att jag skulle hamna i en konflikt under april, jo tack. Hon talade också om för mig att jag skulle gå in i en kärleksrelation under gällande period (feb-jun).

I tolkningen bad hon mig damma av min egen kortlek. Så jag plockade fram den idag för att lägga lite på vad som kommer att ske. Resultatet av det håller jag för mig själv tills jag vet och så skriver jag helt sanningsenligt om det då.

Igår när jag var och handlade var jag ovanligt sugen på choklad, så jag tog mig en resa till chokladhyllan på Ica. Jag ville testa nya Marabous choklad Carribean men den fanns bara i 200 gram. Waaay to much! Iaf för en som inte slutar äta i sådant fall.

Så jag hittade någonting annat i ett mindre format...


Något man _ska_ testa om man tycker om lakrits och choklad. Jag har testat några stycken som försökt sig på kombinationen men Fazer mina vänner... har lyckats!

Igår var dagen då det slog två månader tillsammans för mig och Vincent. Vi hade lite saker på kvällsordningen. Först av allt åkte jag hem till honom och lämnade min dator för att jag skulle behöva den idag och inte orkade släpa på den igår. Sen åkte vi till Åhléns city för att inhandla en picknickkorg (till födelsedagsfirande och alla andra picknickar vi kommer att ha) och därefter traskade vi till gamla stan för att få i oss lite öl. Vi lyckades hitta en lite mysig gränd. Två Zlatopramen fick vi i oss innan vi begav oss till Zinkensdamm för indisk mat. En indisk restaurang som Vincent var övertygad om att han hade sett just där vi var men som vi inte riktigt lyckades hitta på en gång. Nåväl, lite mobilnördighet senare så kom vi rätt. När vi satt där och åt och jag tittade på honom så kände jag verkligen hur mitt hjärta brinner för honom.

Vi var väldigt mätta när vi begav oss för att spela lite biljard på söderhallarna. Dessa två människor som tycker väldigt mycket om att spela biljard har aldrig haft vett nog till att göra det tillsammans av någon anledning. Det blev tre partier av 8-ball och Vincent tog hem ledningen i vunna partier. När det var dags för 9-ball var det dock jag som kickade ass. Tydligen. Höh!

När jag kände mig smått trött övergav vi biljarden och begav oss hemåt. Vincent tyckte att vi kanske i alla fall kunde se _två_ avsnitt av en serie och jag gick med på det utan ett löfte om att jag skulle hålla mig vaken. Mycket riktigt, jag somnade under första avsnittet. När jag vaknade till var tv och grejer avstängda. Vincent hade tydligen inte heller lyckats hålla sig vaken.

Vi låg (väl förunnat) och drog oss i sängen idag och mös massor (mjau!). Sedan var det dags för dagens största äventyr: att hitta en brevlåda någonstans. Vincent tyckte att vi skulle satsa på Coop på Reimersholme och det var också tankten när jag plötsligt såg en brevlåda alldeles i närheten av busshållplatsen. Score, dårå! Väl på Frapino var det läge för frukost och skrivande av bok för mig, (föga förvånande) jobb för Vincent. Där satt vi och drunknade i en varsin värld (jösses vad jag uppskattar att kunna göra det med honom).

När nätet på Frapino fick ett dampryck och gick och la sig så förflyttade vi oss till La Casa. Lite öl för Vincent och lite Fanta för mig och en del korsord för oss båda. Äntligen lyckades vi (typ) lösa ett av de svåra korsorden vi bråkade med sist. Score igen, dårå!

När vi kände oss klara på La Casa så skiljdes jag från min underbara pojkvän med vetskap om att jag får återse hans ansikte om ett dygn eller så.

Jag åkte hem till Farsta och besökte Ica för att inhandla lite mat (som ju känt kan vara bra att ha). I affären mötte jag Jenny som jag träffat genom träningen och vi gjorde sällskap hem och stod och prata en stund.

Jo, stod och pratade en stund och nu är årets två första myggbett ett faktum.
Fan!

Har Melissa Horn släppt något från hennes nya platta!
Låten är fantastisk!

... med min älskade Vincent.
Tiden går fort men är mest underbar hela tiden och det känns som att jag kan göra det här hur länge som helst!
Jag älskar dig, Vincent!