När de vuxna blir lika små som barnen...
Dat: 2010-02-23 | Tid: 20:15:54
Kategori:
På vår särskola har vi två hus där det pågår skol-och fritidsverksamhet. Förra veckan hade vi APT, men dessa möten börjar med ett husmöte innan vårt gemensamma APT, husmötena hålls i vardera hus och jag deltog i det huset där jag jobbar på skoltiden. När vi satt där började vi diskutera kring fritidsrummet i det här huset och att barnen nu påpekar att dom inte trivs med möblering och grejer, de saknar rum. Då bestämdes det att vi skulle tillsätta en grupp för att försöka lösa det här på bästa sätt, alla fick frågan att vara med men endast två ville, sedan sa vi också att alla fick komma med förslag och önskemål till den här gruppen. Idag kom dagen då dessa två personer tog tag i det där rummet och möblerade, och jag tycker personligen att de gjorde en riktigt bra lösning av det hela. Det var vår kära dramapedagog och en lärare som tog tag i det.
När skoldagen var slut och jag bytte hus och fritids så möts jag av något jag tycker är väldigt underligt när jag kommer in i vårt fritidsrum, bord står inte alls där de ska stå och stolar är staplade på varandra. Plötsigt kommer en lärare i det huset in och säger; "Ursäkta jag ska bara möblera om lite här", och så staplar han upp en stol till. Då vände jag mig mot vår fritidsansvarige och sa;
När skoldagen var slut och jag bytte hus och fritids så möts jag av något jag tycker är väldigt underligt när jag kommer in i vårt fritidsrum, bord står inte alls där de ska stå och stolar är staplade på varandra. Plötsigt kommer en lärare i det huset in och säger; "Ursäkta jag ska bara möblera om lite här", och så staplar han upp en stol till. Då vände jag mig mot vår fritidsansvarige och sa;
Jag - Vad är allt det här? Vad hålls det på med?
A - N möblerar om lite. Det var så att K tidigare kom in hit och var ganska ledsen efter att ha mötts av att fritidsrummet i andra huset är om-möblerat utan att ens ha frågat henne vad hon tycker.
Jag - VA? Det tog vi upp på husmötet i förra veckan, vi avsatte en grupp för att möblera om, alla fick erbjudandet om att vara med och alla fick tycka till, så detta var hon väl medveten om!
A - Jaha. Det sa hon inte till oss.
Vad i helvete? Så de hånar med andra ord det fina två personer har gjort i andra huset? Som barnen dessutom var delaktiga i och hjälpte till med.
Jag gick fram till läraren.
Jag - Vet du? Jag tycker du ska sluta med det du håller på med nu.
N - Va?
Jag - Det bestämdes förra veckan på husmötet att det skulle möbleras om där inne, och alla fick chansen att vara delaktiga.
N - Jaha. Ja, jag vet inget om det.
Jag - Nej, men jag säger det. Det här är inte schysst.
N - Nej, men jag ska sluta. No hard feelings.
Jag - Nej, inte från mig heller, jag ville bara tala om det.
Sen var det dags för mig att gå hem, men först var jag tvungen att gå in i andra huset för att hämta mina termobyxor. På vägen dit så river det riktigt i mig så arg jag är över att man håller på med sån här vuxenmobbing. Så jag gick in och fram till K;
Jag - K, har du tid ett par minuter?
K - Ja.
Och så gick vi ut i hallen...
Jag - Det blev lite fel där inne.
K - Jaså?
Jag - Ja, jag fick veta att du hade varit ledsen tidigare över möbleringen. Det blev lite fel för detta resulterade i att de håller på att larva sig och möblera om där inne.
K - Ja! Men förstå hur jag kände mig. Jag var ledsen.
Jag - Ja, jag förstår dina känslor. Men nu är det ju faktiskt så att vi beslutade på husmötet att det skulle tillsättas en grupp som skulle göra om och alla fick chansen att vara med.
K - Ja, men jag platsar inte i den gruppen för där är en människa med som jag inte kan klicka med. Och jag förstår att hon gärna vill vara med i gruppen.
Jag - Ja, det är klart hon vill vara med, hon tycker det är kul och vill ha en förändring!
K - Ja, men Anki, detta började innan du kom hit. Hon har velat göra om där inne länge.
Jag - Okej, men jag är övertygad om att det hon gör, gör hon för barnens bästa. Och jag ska säga dig en sak, att hade det här gällt mig och jag hade kommit in i det andra huset när de håller på sådär, då hade jag ALDRIG mer velat komma tillbaka hit, jag hade blivit så förbannad och så ledsen!
K - Ja, men förstå hur jag kände det då! Helt överkörd. Det är bara en person som bestämmer här inne och detta blir mer och mer skola.
Jag - Då kanske man ska prata med rätt person om hur man känner...
K - Det går inte att diskutera med den människan.
Jag - Jag kan det.
K - Ja, det vet jag!
Vid det här laget så har K också höjt rösten en aning...
Jag - Jag står inte på någons sida i det här, jag vill bara framhålla vad jag tycker om det som händer där inne och jag har sagt det till dom också.
Då kommer allas vår söta dramapedagog och säger;
E - Jag tycker inte att vi ska ta det här framför barnen.
Jag - När vi gick ut hit så fanns det inga barn här, bara så att ni vet.
Jag och K hamnar i kapprummet.
K - Anki, du ska veta att hon har velat det här länge. När G började i hennes klass förra hösten tog det bara en vecka innan hon kom och ville göra om det rummet.
Jag - Aa, men jag vet faktiskt att G ville ha förändringen själv, också. Men stopp, vi kan inte prata för G, hon är inte här och hon har slutat.
K - Nu fick hon ny personal och jag har bara väntat på det här.
Jag - Ja, nu har dock inte jag varit med oh möblerat, det var gjort när jag kom vid 10 idag, men jag vet att de som har gjort det ville ha förändringen allihopa.
Alltså, vad är det som händer? Vi sänker oss till barnens nivå och förlöjligar en av våra medarbetare. Jag ställer mig frågan igen, vad är det som händer? Det kan hända att jag nu har grävt mig en grav på jobbet, men det ger jag blanka fan i. Mobbing är något av det absolut värsta jag vet, och jag ångrar inte en sekund att jag idag sa vad jag tyckte till behöriga personer. Mobbing är en sak jag ALDRIG kommer ställa mig tyst bakom. Det är sällan jag blir arg, men idag var jag det, och människor märkte det. Personen det handlar om är en av de finaste människor jag mött och att personer kan tycka så illa om henne är för mig en ren gåta. Det är vidare inte för att jag tycker att personen i fråga är så fin, men jag kommer aldrig ställa mig bakom orättvist bemötande och mobbing är något av det värsta man kan bli utsatt för, JAG VET! Hur ska vi vuxna kunna vara ett föredöme för våra barn om inte vi kan bete oss?
Ett A4:a kan skapa problem.
Dat: 2010-02-15 | Tid: 19:40:37 Kategori:
Den som öppnar på mitt jobb på måndagar skall byta ut ett papper på jobbet. Ett papper som har barnens namn uppradade och talar om vilka tider barnen kommer, samt åker hem. Det här är en relativt ny rutin för mig då jag inte öppnade på måndagar innan jag bytte arbetsplats innan skoldagen började. Så idag kommer alla våras underbara K när jag står mitt i ett samtal;
K - Anki!
Jag svarar inte först eftersom jag pratar med någon annan.
K- Anki!!
Jag - Ja?
K - Har du glömt att jag har sagt till dig att den här lappen skall bytas ut varje måndag morgon?
Jag - Idag har jag glömt det.
K - Ja. Den ska bytas varje måndag.
Jag - Jo jag vet. Men jag glömde det idag.
K - Ja, och ons, tors, fre förra veckan när jag var borta var inte dessa dagar ifyllda på lappen.
Jag - Okej. Ja, jag kan inte stå för alla dom dagarna. (Med tanke på att jag inte öppnar alla dom dagarna ens en gång).
Mummel mummel. Alltså det måste vara lite jobbigt att lägga så mycket energi på så små saker. Jag har i alla fall inget nöje av det. Den där lappen fungerar mest som en hjälpreda för fritids, och när fritids inte ens hade börjat för dagen när den här diskussionen ägde rum så kan jag inte se varför det var en så stor grej. Som arbetskamrater kan jag tycka att det är viktigt att acceptera andras fel och brister, samt utföra saker man ser behöver göras och att på så vis komplettera varandra.
Jag går senare ut i köket, som ligger bredvid dockvrån, som en tredje arbetskamrat befinner sig i. Med andra ord hör jag när K går fram till henne och säger; "Ja, men J. Förstår du vad som händer när jag är borta i tre dagar?"
Orka vara du!!
Jag är stolt över mig själv.
Dat: 2010-02-15 | Tid: 19:29:48 Kategori:
En person som jag, som har en otroligt stark och envis vilja kan ibland ta på sig saker utan att inse att jag tar mig vatten över huvudet, och jag vill lyckas till ett stort pris. Idag upptäckte jag att jag har vuxit lite. Jag och Rawa var menade att hålla en musikgrupp med barnen på tisdagar och torsdagar under fritidstid. Efter att ha pratat med Rawa om hur jag känner inför det här, att det är ett väldigt svårt uppdrag att försöka skilja sig från musiken barnen får i skolan så blev jag lättad över att få höra att Rawa tänker i samma banor. Idag hade jag och Rawa ett litet möte för att föda nya idéer till vad vi kan göra med grupperna, så vi ringde till chefen och sa; "Hej och hå din glada norrlänning! Vi vill köra ADL-träning". Hon bad oss att föra detta vidare till våra arbetskamrater för att se vad dom tycker. Nu vet jag inte vad Rawa fick för gensvar på sitt fritidsmöte men mina kollegor visade sig än en gång vara himla bra, med svaret; "JA!! Det finns inget minus i det här. Vad bra av er att ta det här beslutet". Så nu hoppas vi att också chefen hakar på det lika mycket som vi andra gör. I samma stund som jag gick från det mötet så kände jag att jag hade vuxit ännu mer, genom att med stolthet kunna berätta att jag inte kan genomföra uppdraget vi har fått, och dessutom bli berömd för att jag erkänner det. Vilka arbetskamrater jag har!
Ett after work som få.
Dat: 2010-02-13 | Tid: 13:16:45 Kategori:
I min vardag har jag en förmåga att stöta på lustiga människor eller helt enkelt bara människor med lustiga kommentarer. Igår var det ett after work som inte liknar något annat vad kommer till lustiga diskussioner och punch-lines. Det blev många sådana.
Jag och Evelina pallrade oss iväg för att ta ut pengar sådär vid 16.30 när vi hade slutat, för att sedan ta oss upp till personalrummet. Hmm, jag undrar egentligen hur mycket det går emot skolans alkoholpolicy att våra after work äger rum i just skolbyggnaden. Nåja. Vi var i alla fall några av de första som anlände, förutom de två som hade fixat i ordning allting. Det fanns öl, vin och en massa mat, baguetter, brieost, frukt, grönsaker, kött, och så grädden på moset: cheesecake! Woho! Jag mådde inte alls dåligt efter att jag ätit för mycket vid ett senare tillfälle. Det började droppa in mer och mer människor och snart så var det riktiga tjattret igång. Jag, Evelina och Pia förde en riktigt intressant diskussion om hur det är att träffa sin riktiga kärlek, av oss 3 är det ju dock bara Pia som har haft den turen än så länge. Det lät i alla fall riktigt fint. Pia fann sen senare sin punchline; "Jag ska berätta en rolig historia, som faktiskt är sann", som också fick våra magmuskler att vrida sig i skratt till slut. Varav Lasse säger till mig; "Jag vill ha ett av dina piller du tagit". Snacka om att jag och Linda blev ställda när vi gick ut och rökte och fick se en skidåkare i skogen vid halv tio på kvällen som också plötsligt läcker ur sig; "Stå inte där och rök Anki", hmm vad? Det var lite skrämmande men den skrämmande skidåkaren visade sig senare vara Jocke som övergett vårt After work. När jag befann mig inomhus igen fick jag och Evelina sällskap av Pablo i soffan som började diskutera huruvida det är viktigt att ha en partner, när det enda han egentligen saknar med att inte ha det är sex, och om han ändå får det, vad ska han då ha en partner för (?). Ja, det kan man ju fråga sig. Då kom kvällens andra punchline; "Det är som om jag skulle sätta mig och runka och bry mig om spermierna som dör". Anki mådde lätt dåligt efter att magmusklerna fått sig en ordentlig omgång i skrattattacken, Daniel fick en bit plastsked mellan tänderna, Evelina langade punchline efter punchline.
Oskar och Lasse med sin dåliga AIK-logga.
Anki - Men jag har ju inte ens sett Star Wars.
Nej, jag har svårt för det där med seriösa bilder.
Det här var Lindas jobb under kvällen.
Daniel fnittrande - Nej, men sluta. Och jag lyckas fånga honom i hans fnittrande.
Ont i magen.
Är Pablo intressant här? Döm efter eget huvud.
Pablo - Du ser så kär ut.
Anki - Tänk om jag är det?!
Pablo - Då skulle det kunna bli lite jobbigt för dig.
En liten stund senare...
Pablo - Är du kär i mig?
Anki - Nej.
Pablo - Bra.
Daniel - Det här betyder tyst, i ettorna.
Ett after work som får 5 av 5 bananer.
Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.
Dat: 2010-02-11 | Tid: 19:56:56 Kategori:
Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna.
Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.
En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn och hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år.
Arv eller miljö - vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.
Vadå, gör du TYP slut med mig? (Eller?)
Dat: 2010-02-11 | Tid: 12:30:55 Kategori:
Jag fick idag ett sms som kan betraktas som det flummigaste i världshistorien. Jag citerar;
"Hej Anki. Som du märker har jag svårt att hitta tid att prata med dig. Inget personligt alls men jag prioriterar mina andra nära vänner mer. Vi har ju inte setts så mycket. Det är ungefär vad tiden räcker till. Jag föreslår att du gör det samma. Hoppas du har det bra med allt! Kram D"
Öh, whut?! Det här är en person som jag är vän med, ingenting annat. Säger man sånt här till vänner? Jag hade förstått; "Hej Anki. Jag märker att du försöker få kontakt med mig, just nu har jag så mycket att göra, vi hörs när det har lugnat ner sig.", eller något liknande.
Jag misstänker att det ligger annat till grund för det här. Jag har försökt få med den här personen på fester och andra saker men hans tjej kommer alltid emellan. När han senare berättar för mig att han deltar på andra tillställningar så förstår jag ju givetvis att det har med mig att göra. Hallå, vi pratar om mig, som analyserar allt och är väldigt duktig på att uppfatta signaler. Vidare, med mitt hästminne så borde man tänka sig lite mer för innan man berättar saker, i det här fallet att man deltar vid andra tillställningar. Jag har en väldigt bra förmåga att men hjälp av mitt extrema minne pussla ihop många bitar och förstå sammanhanget.
För mig är sanningen alltid det främsta alternativet, hur hårt den än svider. Efter ett tag kan jag se att jag ändå fick sanningen och respektera personen i fråga för det. Om vi då ska lägga till en pusselbit till, nämligen, hur den här personen fungerar, så kan jag förtälja att det är en person med en enorm rädsla för att såra andra människor. Men jag skulle till och med hellre vilja ha ett sms där det står; "Hon tycker inte om att vi är vänner". Fine! Då får jag också vara med på noterna. Enligt mig själv är så fruktansvärt respektlöst att inte säga sanningen till människor.
Men du, D, det är okej. Jag föreslår att du aldrig mer hör av dig.
Befogad åldersnoja.
Dat: 2010-02-09 | Tid: 19:28:47 Kategori:
Jag var ikväll på en synundersökning efter att ha upptäckt att jag inte kunde läsa en text på tunnelbanan. Skrämmande.
Im halfblind on my right eye! Nej, kanske inte så farligt, men det känns så efter att ha haft perfekt syn i alla mina levnadsår. Mitt högeröga mår i alla fall inte bra, och det är på gränsen att jag får köra bil med det. Jag är tydligen närsynt, kul! Vänsterögat är väldigt bra, men behöver en liten, liten hjälp också.
Jaha. Då är det i fortsättningen glasögon vid tv-tittande, vid datorn, på långt avstånd och definitivt vid bilkörning. Alla som har synfel vet också med mig att det inte är ett billigt skönhetsfel. Givetvis beror det på vilka bågar jag kommer välja, men med de jag är mest kär i nu så landar vi på 4000-4500:-, för att jag behöver någon "reflex-blaha-blaha" i mina glas, (pimp my glasses), för att underlätta mörkerkörningen för mig. Ja tack.
Jag har i alla fall lånat hem några bågar. Det handlar om bruna, gröna eller brun-gröna. Just nu leder de brun-gröna, ett par riktigt fina Lacoste, men det blir till att ta med dem till jobbet imorgon och höra mig för.
Jag har i alla fall dragit slutsatsen att jag hellre är närsynt än tvärtom. Det hade annars kunnat bli jobbigt i vissa avseenden :D
Jävlar i gatan vilka fel man kan göra (?)
Dat: 2010-02-08 | Tid: 12:30:23 Kategori:
När jag idag anlände till jobbet så upptäckte jag till min förtjusning att Rawa var tillbaka från sin sjukperiod, *kram*, härligt att ha honom tillbaka. Jag passade även på att sno en kram från underbara Pia när jag stötte på henne i köket. Dagen började med möte, planering, planering, planering. Sugen på kaffe som jag var så såg jag till en att brygga en kanna när vi satte igång. Efter en liten stund, när kaffet var klart så hämtade jag termoskannan, muggar och mjölk och tog med in till vårt lilla rum, eftersom det i köket pågår hemkunskapslektioner, så vill jag inte springa in och störa. Det kan ju också ha och göra med att vår hemkunskapslärare gång på gång påpekat att hon inte vill att vi ska springa in och ut hela tiden, så, av ren omtanke tar jag med mig alltihop på en gång.
Aj, aj, aj.
När vår klassplanering var slut en timme senare så gick jag ut i hallen för att ta hand om våra barn som skulle ut på rast. Då möts jag av henne, hon pekar med hela handen mot mig och säger;
K - Kaffepannan!
Anki - Ja, den står inne hos oss.
K - Ja!
Anki - Ja, vi har haft klassplanering, det var därför jag tog in den där.
K - Ja!
Anki - (Som förstår undermeningen), men jag kan hämta den nu på en gång?
K - Ja! Det är ju trevligare om alla kan komma åt kaffet.
Vad i helvete?! Du har ju inte ens saknat kaffekannan på en timme eftersom du har haft våra barn i musik.
Snäll som jag är så gick jag in och hämtade kannan åt henne men kände att jag inte bara kunde ta det här, det vred sig i hela mig. Varav jag säger;
Anki - Man kan knacka på vår dörr om man vill ha kaffe.
K - Men det gör man ju inte!
Anki - Nej. Då blir man ju utan kaffe också. Jag ville inte springa in och störa i lektionen som pågick i köket, därför tog jag in den till oss.
K - Men du kunde ju hämtat kaffe innan planeringen.
Anki - Nej. Kaffet var inte klart innan planeringen började, det smet jag ut och satte igång en liten stund efter att vi börjat.
Och så viskas det någonting om mig i köket mellan K och vår kära hemkunskapslärare som jag inte ens orkar lyssna på. Tack gode gud att jag har dålig hörsel.
Seriöst. Vad fan är en jävla kaffekanna att bråka om? Eller har det här rent av att göra med att det var jag som gjorde gärningen, eftersom K är lite bästis med kvinnan som skällde ut mig förra veckan för att jag tog fel mugg när jag skulle dricka kaffe på morgonen. Eller har det att göra med att jag jobbar ihop med Pia, som inte K tycker om? Om det är så, så kan jag tycka att det är dags för K att skaffa sig lite pondus och proffessionalitet. Låt se, du är 29 år äldre än mig, men jag kan hantera en kaffesituation bättre än dig, det får mig att känna mig mogen. Nej tack till människor som vänder kappan efter vinden.
Lördag & Raz.
Dat: 2010-02-06 | Tid: 10:57:11 Kategori:
Jo, jag har styckeindelning i min blogg, men ändå inte (?)
Igår fick jag ett väldigt oväntat men glädjande sms där det stod att Rasmus, även kallad soulmate, skulle ta sig ner till Sthlm och till mig för att hälsa på hela helgen. Fast som alltid när vi ska ses så ses det till att komma något emellan, men gissa vad? Denna gången är han här! Wie!
Nu är det väl över ett år sen vi träffades, men nej, det märktes ju inte. Synd var att vi skulle handla lite, eller ja, inte synd för oss utan för alla andra, de sociala spelen satte igång på en gång. Det började lite smått sökande inne på Systembolaget med mer eller mindre grova smeknamn på varandra, och nej, vi viskade inte.
Sen bar det vidare till Ica, där Anki lyckades få två personer att skratta åt henne precis vid ingången, vilket gjorde att vi började skratta, för att dom såg ganska fåniga ut när de trodde att de fattade en poäng som de inte fattade. Väl inne på Ica så lägger vi till med den mesta breda skånskan någon hört i Farsta, och fick ungefär ett 15-tal personer att vända på sig när vi kom.
Nu till nudeljakten. Jag frågar Raz vad han vill äta, eftersom jag liknar ett djur som äter typ konstiga saker (?). Eller bara tänker på vad jag äter. I alla fall, han svarar att han vill leva på nudlar hela helgen, hmm. Det är en tidigare tagen diskussion så det är inte ens lönt. I alla fall så springer vi runt på hela jävla Ica utan att hitta några som helst nudlar, jo, äggnudlar, men den kräsna jäveln skulle ju givetvis ha "soppnudlar", med en lagom feminin röst sagt. När vi till slut hittar en sån där kvinna med röd tröja och svarta byxor som jobbar där så skriker Rasmus:
- Ursäkta! Hej! Hallå! (För du ska inte tro att det räcker med att säga något av dessa nämnda).
- Var har du nudlarna? (Konversationen fortsätter på den mest breda skånska från vår sida)
Kvinnan - Eh, va?
Rasmus - Jaa! Nudlarna!
Anki - Jaa! Dom smaksatta!
Kvinnan - Aha, soppnudlarna?
Dialektkrock!! Vi stoppade ner lite godis med inslag av en tjej som slog undan min godispåse, vilket ledde till Rasmus franska, något knasiga kommentar om spott i ansiktet. Well, jag kommer aldrig kunna återge den här som ni säkert förstår. Väl framme i kassan så börjar jag prata om något irrelevant som hur många norrlänningar det finns på mitt jobb och att det mer känns som en norrländsk månadskonferens än APT, när vi går på det.
På väg hem så kläcker Rasmus ur sig något som jag inte kan minnas, (hey, jag kan inte minnas allt), det får i alla fall mig att bryta ihop i skratt än en gång, varav jag säger, utan att tänka mig för, (fortfarande på bred skånska):
Anki - Jag har upptäckt att jag har så svårt att hålla mig nu förtiden.
Rasmus - Så du går runt och skvätter som alla andra hanhundar?
Anki - Ja, men du, dom där Tena är fan bra skit alltså.
Anki - Eller så pratar jag om skratt.
Tio sekunder senare...
Rasmus - Hmm, här bor ett ex till mig.
Anki - Men bor inte hon typ i Skogskyrkogården? (fast det senaste vi kollade var Skogås, bra Anki!)
Rasmus - Nej, hon bor här nu.
Anki, högt och ljudligt, återigen på skånska - MAALIIN?
Rasmus - Nej nej, inte hon.
Anki - Nehe? Vad heter hon då?
Rasmus - Sara.
Anki, högt och ljudligt, åter igen på skånska - SARA? KAN DU SVARA? SKA DU KOMMA ÖVER PÅ EN STAROPRAMEN OCH LITE GODIS IKVÄLL? (med extremt uttalde R i ordet Staropramen).
Rasmus - Nej, för helvete!
Väl hemma och inne i värmen packade vi upp alla varor som hade blivit inhandlade för helgens fasta.
Öl, godis, nudlar och cigg, what else do you need?
Efter att ha åskådat en film var det dags för en cigg, och som vanligt, så är jag någon slags sugar mummy till alla mina vänner vad kommer till cigaretter´, så givetvis tar sig Rasmus friheten att sno en av mig. I samma stund som jag tänker tanken; "Ta inte min upp och ner-vända cigarett", så är det givetvis vad han gör. Läs och njut;
Anki står med händerna på kinderna helt skräckslagen och låter - Åhh, ååh!!! Du får inte ta ut den.
Rasmus stoppar ner den fort som fan och ser lika skräckslagen ut och säger - Den var inte ute helt!
Varpå båda två bryter ihop, lägger sig på köksgolvet och asgarvar.
Anyway, cigaretten var god. Kvällen som följde bestod av analyser, analyser, analyser, en hel del skratt, lite mera skratt, öl och godis. Fredagen den 5/2 föddes även det bästa internskämtet i världshistorien. Jag råkade även sjunga utan att tänka mig för och Rasmus kommentar blev;
Rasmus - Vad? Det här är första gången jag har fått höra dig sjunga, din röst är ju bara så mysig!
Varav jag trycker mig mot armstödet i någon form av försvarsställning och säger - Sluta! Det där är kritik jag inte kan hantera!
Analyserna fortsatte medans Jack Johnson strömmade ur högtalarna, och jag har nu fått Rasmus att gilla banana pancakes lika mycket som jag gör. När jag som alltid, efter att ha ätit godis fått min extrema sockerdipp så är det dags att krypa ner, trött så in i helvete. Fråga mig inte hur, men jag och Rasmus kom in på en diskussion om tjejers sex och samlevnadskunskaper, med andra ord, oralsex.
Anki - Jag förstår inte mig inte på tjejer som inte suger kuk. Varför skulle de inte vilja ge killar den njutningen? Men att få fittan slickan, det duger, ta mig fan!
Rasmus - Det här verkar ju helt skumt, jag har inte varit med om tjejer som inte både gett och tagit, men jag har hört från kompisar att det händer rätt regelbundet.
En liten stund senare vaknar jag av att Rasmus snarkar som fan. Mmm, that´s right, jag bor ju bara i en etta.
Imorse ringde klockan för att vi skulle möta upp Yo´sofine för fika, och inhandlande av öronproppar, *pik på Rasmus*. På väg för att möta upp Jossan och inom lagom avstånd sätter givetvis sepona igång;
- JOSSAN!!!!
En gammal klassiker. En beställning av latte senare slog vi oss ned och förde riktigt intressanta diskussioner, eller mest massa flum.
Love is in the air
En liten stund senare överger Jossan oss för att göra min favoritsyssla, nämligen; jobba! Då var det dags för sepona att spendera lite tid tillsammans. Det skulle öronproppar och så var det dags för Ica, tagning två.
Toarulle, toarulle, toa-rulle! Toarulle 11.95:- ? Malmö? 9.20:- ?
Framme vid kassan;
Rasmus - Jag tror att det var hon som vi handlade av igår.
Anki - Trevligt!
Rasmus - Jag tror hon snart är lite ledsen på oss.
Varpå kassörskan tittar på oss och vi inser att hon hörde allt.
På vägen hem från Ica så träffade vi två ballonger.
Fina som få och med en extra touch av snö och is i bakgrunden.
Några steg senare.
Rasmus - Oh, my god, look at that fucking birdnest. It´s so fucking big I could live in it, (Rasmus är 1.83 lång och väger hundra pannor).
Anki - Yeah, really!
Rasmus - It´s like 400 birds living there going; pip pip pip, pip pip.
Senar hemma fortsatte Rasmus jobba sin låt som kom till efter att gårdagens ovannämnda internskämt fötts.
Ful posebild:
När jobbveckan igår äntligen tog slut var det lite underbart att åka hem och öppna en öl, att det inte bara blev en är en helt annan historia. Rasmus talade om att han hade haft det väldigt bra utan mig och att han tagit det lugnt. Det blev en del öl, en hel del och skratt och en hel del klinkande på gitarren. Möjs möjs! Sådär framåt 02 fick vi även ett ryck att titta på Shan Atci, efter att ha citerat honom hela kvällen. Jo, närmare 03 kom vi nog i säng och Rasmus klocka ringde 09 för att han skulle pallra sig upp och duscha innan t-banan skulle ta honom till tåget. Uuhh!
Tack Rasmus, tack! Men han var ju pigg i alla fall.
Jag fick även omtalat för mig att jag imorse sov i någon superhjälte-liknnande ställning (?) Alltså, men händerna i sidorna. Jaja, där ser man :)
Allt som allt kan jag säga att helgen har varit riktigt fin, och det var underbart att få se Raz igen!
Nu ligger jag och småmyser på soffan till ett avsnitt av How I met your mother, sen blir det ett bad och en liten stund senare en tripp till söder, det kommer bli en fin söndag :)
Hlegen får 5 av 5 bananer!
Glädjande samtal.
Dat: 2010-02-01 | Tid: 12:34:33 Kategori:
I helgen fick jag just ett sådant. Ett telefonsamtal som värmde och gjorde mig riktigt glad. Personen i fråga som jag pratade med speglade av mig som person rent verbalt och jag känner mig riktigt nöjd över att jag lyckats återge det till mina vänner som jag vill.
Kort och gott fick jag höra: Jag verkligen älskar och respekterar dig som person. Du vet saker om mig som ingen annan vet. Du skiter i vad alla andra säger eller tycker och kör bara på. Du har ställt upp på mig så himla mycket och jag kommer aldrig kunna gottgöra det. (Följt av protester från min sida såklart att denna människa ens ska känna att denne behöver gottgöra mig på något vis). Du är den bästa vän en tjej kan ha. Du skulle aldrig svika eller lämna en person åt sitt öde.
Tala nu om för mig.... vem skulle bli ledsen över att få ett sånt telefonsamtal?!
Kort och gott fick jag höra: Jag verkligen älskar och respekterar dig som person. Du vet saker om mig som ingen annan vet. Du skiter i vad alla andra säger eller tycker och kör bara på. Du har ställt upp på mig så himla mycket och jag kommer aldrig kunna gottgöra det. (Följt av protester från min sida såklart att denna människa ens ska känna att denne behöver gottgöra mig på något vis). Du är den bästa vän en tjej kan ha. Du skulle aldrig svika eller lämna en person åt sitt öde.
Tala nu om för mig.... vem skulle bli ledsen över att få ett sånt telefonsamtal?!
