Efter dagens jobb var det bestämt att jag skulle hem till Adde för att ta någon öl. Mmm, visst. Fyra öl och en Bacardi senare så var stämningen ganska tipp topp. Innan jag drog hem till Adde åkte jag hem och lämnade bilen och gick och köpte godis i all tanke om att jag skulle hem och ha min heliga fredag när jag var klar hos Adde.

Mmm, visst.

Sådär runt 21-snåret lämnade jag Adde och åkte istället hem till Henrik för en whiskey. Trevligt att få till en träff med världens mest upptagna man för en gångs skull. Resultatet blev en whiskey och en jädrans massa snack. Jag tror det var första gången jag och Henrik pratade som vi gjorde ikväll, face to face, och det var riktigt nice! Det spelades visst lite gitarr också och tittades på en del bilder.

Till slut var jag knalltrött och insåg att det var dags för mig att åka hem. När jag hoppade in i taxibilen som skulle ta mig hem så knäppte chauffören händerna och sa:

"Åh tack gode gud! Jag fick en trevlig kund!"

Härligt att jag kunde förgylla någons kväll.
Tack Adde och Henrik för en supertrevlig kväll!

Idag hade jag öppning på mitt jobb vilket också innebar att jag skulle laga vår lunch. Jag gjorde en fantastiskt god bönsoppa med chili. Jag var där ganska tidigt och la bönorna i blöt och hackade färsk chili. Eller så var det Blå bands pulver. Jag rekommenderar den varmt!

Efter lunchen fick jag sätta mig på t-banan in mot stan. I måndags glömde vi vår svarta dramaten på t-banan när vi var ute och åkte. Den innehöll vårt mellanmål. Och en kamera också, visst. Tror ni att kameran var kvar eller? Pyttsan heller. Jag kunde varit mindre förbannad efter den upptäckten. Vem går fram till en väska, tar en kamera och låter sen resten av väskan stå kvar tills tågpersonalen plockar in den. Tycker inte andra resenärer att det ser skumt ut? Åskådareffekten finns det något som heter. Socialpsykologi. Det är inte bara en skola och dess dåliga ekonomi det drabbar, de tar från barn och plockar bort föräldrars glädje som bilder på deras barn medföljer. Idioti!

Nu har jag varit på gymmet och tagit ut frustrationen. Rygg och biceps + löpning. Jag låg och plågade mig själv på bänken och var väldigt trött i näst sista övningen, men när jag satte mig upp och såg att min PT kom uppför trappan och gjorde en tumme upp mot mig så blev jag ganska pepp igen. När jag kom hem hade jag förmodligen kunnat vrida ur mina gymkläder. Jag har en osund svettfetisch under träning!

Det sliter riktigt i mitt hjärta att se så mycket misär i min omgivning just nu. Det verkar som att ni blir drabbade en efter en och faller som flugor. Jag önskar att jag kunde plocka in er i en enda stor famn, krama om er hårt och länge tills tårarna slutar falla.

Ni är alla så fina, älskvärda och värda all respekt.

Ni vet var ni har mig om jag kan göra något för er. Om ni behöver ett öra som bara lyssnar. Om ni behöver ta ut er frustration. Om ni behöver en axel att gråta mot. Om ni behöver ett skratt. Eller om ni behöver en stor kram.

Ni finns i mina tankar, all min kärlek till er!

Dels för att de är så fina och kan ta hand om våra elever på ett så bra sätt.
MEN, också för att de fick gå hem tidigare igår vilket utgör att jag och Adde för börja kl 10 idag!

Vi hade tänkt bada idag... Men om vi då tittar ut på vädret så känns väl bad lite... sådär.
Det ska dessutom regna i eftermiddag :/

Alla mina söta, kom ihåg att kramas minst en gång idag!

Idag lekte Adde med två elever ute på gården när jag gick förbi.
De hade precis anlänt till Thailand och jag fick figurera som en lättklädd thai-tjej som alltid vickar mycket på rumpan.

What the fuck?

Hur han nu fick heltäckande strumpbyxor och en tunika till lättklätt kvarstår som ett mysterium för mig.

Jobbet har, precis som de senaste veckorna, varit väldigt lugnt idag. Fast, jag klädde mig alldeles för varmt och lekte kurragömma i skuggan när vi var i parken. Efter jobbet åkte jag hem, lämnade bilen och tog t-banan till Slussen för att möta upp en vän för fika. Vi strövade lite i butiker på Götgatan, högg en kaffe på Waynes och slog oss ner i gräset i Björns trädgård. Underbarlich!

Vad fick jag med mig hem då?

Något från Monki såklart. Jag tror jag vet vad ni tänker... Jag ville också avfärda dessa när jag såg dom på nätet, men vet ni hur jävla _snygga_ de är på eller?

Jag fick med mig en t-shirt från Monki också, jag finner dock ingen bild på den som jag kan lägga upp. Den är i alla fall väldigt enkel men väldigt fin.

Den här klänningen vill jag SÅ gärna ha, men ser ni de äckliga små spännena på axelbanden? Vad jag _hatar_ min nickelallergi ibland.


Och vad fick jag _INTE_ med mig, om.....



Halla, halla!
Nu har jag inte tid att blogga.
Nu ska jag läsa.

Jag fick plats på första raden! Yuhu!
Idag hämtade jag min biljett.
3:e oktober är det jag som ser Magnus Betnér live.
Och nej, det här året ska jag inte ligga hemma med en biljett.
Jag ska gå!

Hot stuff!

Jag är enormt glad över att min nya PT är så humoristisk som han är. Hur många diskuterar hur bananer ska se ut med sin PT? Vi stod i receptionen brevid en korg bananer som det satt en skylt på där det stod:

"Du har varit duktig och kämpat, varsågod, ta en banan!"

Anki - Jag har räknat ut varför de bjuder på dom.
Magnus - För att det inte får dom sålda?
Anki - Japp! Tack fan för det, de är bara söta och sliskiga när de börjar bli bruna!
Tacka vet jag grön-gula bananer!
Magnus - Ja, för det vore ju dumt om de smakade banan.

Kalla det för att jag har låg humor eller vad, men det roligaste som finns är när jag, eller andra driver med mig på min bekostnad.

På tal om min PT så har vi det där med att Anki kan uttrycka sig vulgärt ibland. Magnus säger;

"Ja, nu har vi kört igenom de fyra passen vi skulle. Nästa gång ska vi ändra lite i ditt magprogram, när vi har gjort det så får du själv bestämma vad vi ska göra. Om du vill att vi går igenom någon övning, eller om vi kör ett helkroppspass, eller om vi kör ett av de här passen."

Anki - Så att du kan pumpa skiten ur mig?
Magnus - Ja, eller så.

Och med ens blir han knallröd i ansiktet.

Skitroligt, det är verkligen _SKITROLIGT_ att få lön, speciellt med plötsliga återkrav från CSN som gjort att jag fått leva på minimum under Juni. Jag har bara ett litet problem.... med lönen kommer också räkningarna. Nåja, det bästa med att betala räkningar är att man får riva och kasta dom efteråt, yeay!

Jag har även fått betala en försäkring som jag inte ens har längre, yeay!
Två tråkiga av två möjliga! \o/

Äsch, skit samma! Idag vaknade jag med en väldigt trevlig känsla. Jag känner mig enormt tillfredställd med mitt liv. Så jag skiter i att jag fick betala den där försäkringen.

Man kan dras med onödig och omedveten last av saker som aldrig riktigt retts ut eller inte har fått ett avslut. Så... Jag vet vad det är som gör mig så tillfredställd, jag har testat igen och kunnat se med egna ögon för att fatta beslutet att det finns en person som jag kommer lämna bakom mig. Det tog mig nästan ett år att komma till den här punkten, men det var värt väntan! Ibland tar relationer hastiga vändningar och de kan ta slut väldigt abrupt, och får man då inget riktigt avslut med personen i fråga så tycks alltid chansen till ett avslut komma tillbaka. Även om det så bara är ett försök till en trevlig fika 1 år senare så kan det göra mycket. Man får chansen till att inse att det mesta är dött och att det inte längre finns något där - i och med det har man också fått ett avslut och man kan lägga allting bakom sig.

Veckan och helgen som kommer är fylld med jobb, träning, vila, shopping, hänga in tvätt, en resa till norra sidan av stan, LOST-maraton och trevligt häng och släng!
Yuhu!

Dagen började med att Göteborgaren försov sig till Herbalifes extravaganza, lyckat. Han rusade ut ganska fort med all packning hack i häl. Nu är jag ensam igen, och hur trevligt det än kan vara när mina vänner kommer på besök så har jag blivit en sån ensamvarg och tycker att det är riktigt skönt att vara ensam igen.

Jag laddade med frukost och kaffe och tog mig sedan iväg till gymmet för att pressa ut lite energi ur bröst och triceps. Jag är helt inne på de nya styrkeprogrammet nu, i fredags körde jag ben och mage, igår var det rygg och biceps och idag bröst och triceps. Jag ser fram emot att inte kunna använda någon kroppsdel imorgon. Jag har fortfarande så fruktansvärt ont i benen och i armväcken efter igår. Jag har precis smörjt in vissa delar med tigerbalsam för att få igång blodcirkulationen, och det bränner kan jag säga!

Nå, nu är duschen också avklarad och jag ska luta mig tillbaka på soffan och köra lite LOST-maraton i väntan på att klockan ska slå tvättid.

Igår tog jag bilen mot Södertälje för att medverka på en angenäm tillställning, även kallat inflyttningsfest hos Jonna och Anna. Det var en småmysig kväll och jag knarkade kaffe konstant.

Det är lite psyk-känsla över trapphuset.



Christoffel - Det är sån här jag är Anki!



Den obligatoriska ful-bilden, men det var uppenbarligen bara jag som höll måttet.



Det går inte att skämta bort hur fulla de var.






Vem är där om inte min granne?






Alltså jag vet inte.... men det känns som att det är uppenbart att Pilla är från landet.



Jag också, dårå....

Jag gör mig i ordning inför kvällens fest och lyssnar på Karin Ström. Jag hittade en festblåsa och jag har tagit ett beslut angående kvällens hår. Det blir utsläppt.

Ny låt i bloggen! Det är Lifehouse med sin underbara låt Storm.

Storm

how long have I
been in this storm
so overwhelmed by the ocean's shapeless form
water's getting harder to tread
with these waves crashing over my head

if I could just see you
everything will be alright
if I'd see you
the storminess will turn to light

and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
and everything will be alright

I know you didn't
bring me out here to drown
so why am I 10 feet under and upside down
barely surviving has become my purpose
cause I'm so used to living underneath the surface

if I could just see you
everything will be alright
if I see you
the storminess will turn to light

and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright

and I will walk on water
you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
I know everything is alright
everything's alright

Jag avskyr, och då menar jag verkligen avskyr när jag blir väckt på morgonen innan jag ska vakna, och på fel sätt. Fel sätt innebär då att man för en massa liv på morgonen. Det hände idag, och det hände ganska ordentligt idag. Som jag tidigare skrivit så har jag en vän från Göteborg på besök som ska på Herbalifes extravaganza i Globen hela helgen, vilket innebär att han går upp tidigare än mig, och jag har aldrig varit med om maken till en person att LÅTA på morgonen! Jag klarade dock att bita ihop och kom undan med en lätt fräsig kommentar om att jag inte hade planerat att gå upp 7.30 när han låg och snoozade. Ja, jag har bara en etta.

Droppen kom när jag gick upp och skulle fixa med min proteinshake i mixern, han hade uppenbarligen skruvat loss knivarna av någon anledning utan att skruva tillbaka dom ordentligt, så när jag hällde på mjölken så sipprade allt ut. GAH! :@

Det största problemet med mitt morgonhumör är att när det av någon anledning får ett utlopp på morgonen så blir jag så in i helvetes grinig resten av dagen. Jag fick för en stund sen ett sms av Pilla där det stod:

"Skulle du kunna köpa lite cider åt mig till kvällen?"

Nej, jag langar inte. Hon jobbar under dagen. Hur som, det första jag gjorde i tanken var att fräsa "nej" åt henne, fast hon inte har gjort ett skit. Så jag kommer att få gå och handla den där jävla cidern trots att det river i hela mig, för att mitt förstånd säger mig det.

Jösses vad jobbigt jag har det! Jag kom tillbaka från min minisemester i måndags och gick hem på långhelg igår. Jo, jag tog ledigt. Vi har gått med 3, max 4 barn på 5 personal hela veckan. Jag har varit så nära att dunka huvudet i väggen ett flertal gånger. Igår, innan jag gick hem hade vi lite kakfest i Jockes ära, idag är hans sista arbetsdag, sorgligt men sant.

Igår kom en göteborgare till stan. Man skulle kunna tro att han är här för att hälsa på mig, men nej. Den jäveln vill bara utnyttja en sovplats hos mig. Sen ska han plåga sig själv på Herbalifes extravaganza i Globen resten av helgen.

Det blir en väldigt lugn dag idag. Jag tänkte mest bara vara och sen gå och gymma lite. Ben och mage är det som står på schemat. Det är dags för att köra igång det nya styrkeprogrammet på allvar och jag ser fram emot att knappt kunna gå imorgon.

För övrigt tycker jag att det är roligt när människor lägger sig i konversationer. För en vecka sen när jag var inne på Hemköp i Malmö så säger de i högtalarna:

"Om tre minuter låser Hemköp dörrarna."

Jag tittade på Per och sa lite skämtsamt:

"Oj, vi kanske inte kommer ut."

Då hör jag en skånsk man bakom oss öppna munnen som säger:

"Alltså, vi kommer komma ut härifrån, ta det lugnt. De låser inte in oss!"

Nej, de gör nog inte det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Finns det något bättre än Rydberg den skånske boxaren? Så sjukt rolig!
Här har ni hela serien om hans hemresa.

Jag förmår inte att sluta lyssna på Robyns nya låt, den är så jävla skön!

Städar och lyssnar på Rammstein!

Yes! Jag försov mig även andra dagen efter smestern! Fan, det här känns inte alls bra, jag ska öppna bygget imorgon! Efter det här lär dom ju aldrig mer bevilja mig semester. Synd för dom att min semester i Augusti redan är beviljad! Paowa!

Idag har vi varit och badat i den 35 grader varma poolen igen, eller ja, jag har inte badat. Det är ju vid det här laget ganska känt att Anki föll på en bro mellan kungsträdgården och slottet igår och då fick nacken sig ännu en stöt vilket i sin tur utgjorde att jag vaknade med värk i nacken idag. Fan! Jag vill bara bli kvitt nacken nu. Jag kommer förmodligen behöva göra ett besök till hos naprapaten. Hur som.... (Jag och poänger alltså...), därför badade jag inte heller. Jag var inte alls sugen på att ha barnen hängandes runt halsen på mig. Däremot har jag bränt mig för typ 6:e gången den här sidan av nyåret.

Jag har precis kommit hem ifrån gymet där min PT har kört slut på mitt bröst och mina triceps. Alltså, det är inte en lek att shamponera håret, att klia sig på ryggen, att ta ut kläder ur garderoben, you name it liksom! Jag tror att min PT är en riktigt masochist. Chilla Gunilla, som vi säger där hemma i söder!

Nu ska jag slå mig ner med gitarren.

P.S. Det ligger sjukt mycket Daim i min kyl...

Ett ljus i vardagen som får mig att le, som får mig att öppna upp mig själv och som får mig att engagera mig. Ett ljus i vardagen som får mig att bygga upp en längtan. Ett ljus i vardagen som får mig att göra min längtan till verklighet. En ljus verklighet. En ljus verklighet som får mig att trivas och känna mig varm inombords.

Ett ljus i vardagen med en låga för svag för en bris. Ett ljus som blev till glöd. Ett ljus som till slut slocknade. Ett mörker. Ett mörker som får mig att känna en tomhet. Ett mörker som talar om för mig att det inte var meningen.

Jag knuffar undan mörkret. Ställer persiennen på glänt och låter en ljusstråle lysa in. En ljusstråle som ger mig livslust och en känsla av välbehag. En ljusstråle som får mig att tänka nytt. En ljusstråle som får mig att drömma nytt. En ljusstråle som får mig att placera ljuset i ett rum långt in i mig, där jag ibland kan plocka fram det, känna på det, lukta på det, minnas och le.

Första dagen på jobbet efter semestern har varit underbar, jag fick en massa kramar vid ankomsten!
Senare fick jag för mig att jag skulle till Gröna Lund ikväll och fick till min glädje med mig Joakim!
Det var hur mycket prat som helst, en vinst på 3 kg Daim och senare en öl på Götgatan!

Jag vaknade för en halvtimme sen av att telefonen ringde;

- Tja Anki, det är Adriano!
Jag - Jag har försovit mig!!!
Adde - Har du försovit dig? Jag tänkte kanske att du hade fått med dig en gammal gubbe från Skåne som hade supit ner dig. Vi tänkte väl att du skulle dyka upp men till slut ringde jag. Men du har försovit dig alltså?
Jag - Ja...
Adde - YES!!!

Och plötsligt mindes jag hur jobbig jag var mot Adde sist han försov sig, så jag vet nog vad jag har att vänta mig. När Adde ringde var jag 45 minuter sen. När jag sa att jag skulle komma så fort jag kan så fick jag omtalat för mig att det verkligen _inte_ var någon brådska. Hmm, jag misstänker att vi har lika många barn på personal denna veckan som den förra.

Vet ni vad?
Nu.... Nu ska jag åka till jobbet och kramas en massa! :D
Hur många är ni som åker till jobbet och möts av kramar varje dag?

Det är en av Melissa Horns fantastiska låtar som rullar på i bloggen nu.
Jag tänker inte göra något större utlägg om varför jag har valt just den låten.

Med ena foten utanför

Du ville träffa mig i veckan
det var nån dag som passade dig
du tog förgivet att jag kunde
men du glömde fråga mig
du glömde fråga mig

Du flyger högre än oss andra
man får se upp varenda gång
först när du tar dig ner på jorden
först då kan jag va din vän
först då kan jag va din vän

Jag mår bra och det blir vackert
och lika sorgset som förut
men här finns inga brustna hjärtan
alla ser likadana ut
alla ser likadana ut


Det är grönare i parken
och du ropar högt när du är där
du säger att jag skrämde bort dig
men du var ju aldrig här
du var ju aldrig här

Du går ensam hem från krogen
och jag undrar hur du gör
om det är lättare att falla
med ena foten utanför
med ena foten utanför

Du ville träffa mig i veckan
och du vill alltid samma sak
du vill ha det du förlorat
men mig får du inte tillbaks
mig får du inte tillbaks

Mig får du inte tillbaks.

Jag har haft en helt underbar minisemester hemma i Blekinge. Den har varit fylld av kramar, skratt och en massa värme. Jag har umgåtts en massa med farmor och farfar, grillat mycket och druckit en massa öl. Jag har träffat barndomsvännerna. Jag har ätit frukost i solen vid farmor och farfars damm i trädgården.

Jag var även och besökt min första farmors grav för första gången sen hon begravdes för snart sju år sen. Det var väldigt tungt och tårarna kom så fort jag satte foten på kyrkogårdsområdet.

När jag är hemma i Sthlm så kan jag sakna Blekinge väldigt mycket, men när jag börjar närma mig hemresan till Sthlm igen så längtar jag som fan till Sthlm.

Jag hade gärna velat skriva mer utförligt om semestern men jag orkar verkligen inte. Jag är helt slut och har intagit ryggläge i soffan och alla kroppsdelar spretar åt varsitt håll. Resten av kvällen ska jag ligga här, bara vara och ladda inför jobbet imorgon. Det ska bli mysigt och komma tillbaka till knattarna!

Jag vill passa på att be om ursäkt till en del människor för att jag aldrig dök upp, men jag hann aldrig med att besöka Olofström.

Hej alla godingar!
För ett kort ögonblick sitter jag vid en dator här hemma i Blekingelandet och tänkte passa på att säga hej.
Jag har det verkligen jättebra och det har varit en frisk fläkt att komma hem en sväng.
Borta bra men hemma bäst, nu toksaknar jag Sthlm igen och kommer äntligen hem imorgon.
Då väntas det Melissa Horn på Mose backe!

Hoppas att ni har det bra, nu ska jag njuta lite av sista dagen här.

Äntligen är det onsdag.
Så nu pyser jag!

Det kommer inte alls bli mycket bloggande under tiden.

Auf wiedersehen Sthlm, Hallo Blekinge!

Det är inte bara jag som kokar, det gör även min kära lilla laptop. Idag gnäller jag inombords över att det är så varmt, och imorgon åker jag till en plats där det är ännu varmare när det är varmt. Varför utsätter jag mig för detta?

Imorgon åker jag hem till kära Sölvesborg, eller rättare sagt till Norje och farmor och farfar. Jag pratade med farmor i söndags som precis hade kommit hem för Tyskland efter att ha varit och handlat lite.

"Ja, nu har vi cider och öl när du kommer ner."

Det är en enorm känslostorm inom mig för tillfället, det ligger nästan för mycket känslor i den här resan. Alla känslor sitter som känt i hjärtat och magen, just nu skulle jag vilja lyfta ut mitt hjärta och den delen av magen för att få vila från det hela en stund. Total glädje, lycka, förväntan, nyfikenhet, nervositet och en gnutta av någon form av rädsla. Nå, det är inte så allvarligt som det låter, jag känner bara ett visst mått av sorg över att något underbart _kan_ ta slut, inte för att det behöver göra det, det ligger och vilar på 50/50. Men så är det väl med allt här i livet, ingenting varar för evigt. Nej, nu ska jag vara positiv, det blir hur fint som helst det här :)

Hur som, jag startar tidigt imorgon och hoppas att jag kommer iväg som förväntat, runt sjusnåret. Det skulle innebära att jag isåfall kommer att landa någon gång under eftermiddagen, så länge jag inte fastnar i köer på väg ut från Sthlm. Jag bor på lite fel sida av stan nuförtiden, för köernas skull då. Men om jag kommer iväg vid sju så borde jag klara mig galant. Jag ser verkligen inte fram emot att sitta i en bil i åtta timmar i den här värmen. Första biten ner till Jönköping är dessutom det segaste som finns, därefter går det undan som fan. Jag ser framför mig att jag kommer köra i shorts och bikinibh. Senare imorgon blir det lugnt. Det blir förmodligen till att svalka sig i Norje havsbad på en gång, för det första, också för att lugna min längtan efter havet. Sen blir det till att umgås med farmor och farfar och känner jag dom rätt så slår dom väl till med grillning och en del alkohol.

Rachel Ray är igång på tvn i bakgrunden. Jag hörde något om en lek som hette "Going to far?" och riktade blicken mot tvn. Det finns alltså en hamburgerestaurang i USA med de störa burgarna jag någonsin sett. När man kommer in får man "väga in sig" och väger man över 160 kg så får man all mat gratis.

Vad är det här för ett absurt koncept? Det hjälper inte någon! En överviktig person väljer att gå in från första början, jag vet, men jag har också en ganska bra insikt i hur hjärnan går igång på mat hos överviktiga personer. Det är precis som att snusa eller röka. Inte ska väl samhället då uppmuntra dessa personer med gratis mat? Om jag skulle bli erbjuden gratis cigaretter - tro fan inte att jag skulle sluta röka!

I USA verkar man ha någon slags slogan som säger "störst är bäst". Sen att man kan dö av diverse hjärt -och kärlsjukdomar tycks inte spela någon roll, huvusaken var ju att man fick titeln "störst är bäst".

Jag? Bitter? Näää!

Ungdomar, identiteter och drogkulturer.
Linnéuniversitetet.
Antagen.

Tjoho!

Små barns tal och språkutveckling.
Umeå universitet.
Antagen.

Tjoho!

Barn -och ungdomspsykiatri.
Umeå universitet.
BIV - reserv 9.
HGPR - reserv 105.

:-(

Barn och ungdomars socialisation och lärande.
Malmö högskola.
Inställt.

:-(

Det var Evelinas ord i parken idag. En liten stund senare hade bettet svullnat upp och det strålade i hela underarmen på henne. Till slut fick hon så ont att hon började gråta och jag funderade på att gå tillbaka och hämta min bil för att köra henne till en närakut. Men Adde, räddaren i nöden ringde vårdguiden, trots att Anki var emot detta efter ett skrämmande inslag i Uppdrag granskning. Till slut säger Adde;

"Okej, så om läppar och ögon börjar svullna upp så borde hon söka hjälp?"

Precis när han säger det tar Anki en klunk kaffe i munnen, rusar upp och gör allt för att behålla kaffet i munnen.
Anki fick en bild av Shrek i huvudet!

Anki - Jocke, du får 3 frågor, du får fråga vad du vill!
Jocke - Okej.

1. Vad tänder du på?

Kompetens och intellektuell tillfredställelse!

2. Ångrar du någonting i livet?

Ja!

3. Hur ser din 5-årsplan ut?

Oj, då är jag 29-30... Jag har träffat en man som jag älskar och som älskar mig. Jag har ett förstahandskontrakt på söder. Förhoppningsvis är första avkomman _åtminstone_ på väg, och jag arbetar som behandlingsassistent igen!

3 barn på 5 vuxna? Vad är det för ett skämt? Jag totaldissade semester från och med imorgon och gick på semester idag istället. Ett tag tänkte jag, att om jag då känner mig själv rätt, så kommer jag till Blekinge redan imorgon. Sen kom jag på att jag ska träffa min PT imorgon kväll.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Klockan är 07.00 i skrivande stund och jag har fönstret på vid gavel. Det händer aldrig. Jag vaknade tio minuter innan min klocka ringde av det kliade enormt på benen. Bra, Ankis taskiga morgonhumör är kirrat! Det går inte att skämta bort vilket dåligt humör jag kan åstadkomma om jag tycker att jag har blivit väckt på fel sätt.

På tal om att bli väckt på fel sätt....
Inatt ringde min telefon vid 00.30, när jag såg vem det var så tog jag beslutet att inte svara. Vissa svarar man vid den tiden, andra inte. Jag kunde redan innan jag pratat med honom ana vad han ville. För er som inte förstår vad killar vill vid en sån tid - aaa, jag är ledsen men då vet jag inte vad ni ska göra.
Anyway, personen i fråga talade in på min telefonsvarare där jag säger något i stil med;

"Tala jättegärna in ett meddelande så ringer jag upp dig så fort jag bara kan."

Han säger;

"Gärna. Fort som fan."

Den något allvarliga tonen i meddelandet får det att riva till i hjärtat så jag ringde upp honom. _IFALL_ det har hänt något. Ja, den tanken fick jag ju sota för! Jag förstod återigen att jag ska lita på mitt första omdöme.
Konversationen löd;

A - Hej!
R - Heeej!
A - Ah, gärna och fort som fan?
R - Aaah! Det är du!
A - Du vet inte ens att det är jag(?)
R - Min telefon är helt cp så jag kan inte se vem som ringer.
A - Mhm.
R - Vad gör du?
A - Försöker sova...
R - Vad gay! Aha, du har inte semester alltså?
A - Nej, har du?
R - Japp!
A - Skönt för dig!
R - När kommer du till Aspudden igen då?
A - Jadu, jag har inte en aning.
R - Jag vill se din nya tatuering...

(Min nya? Jag gjorde den i Februari, och om du fortfarande inte fått se den så säger väl det ganska mycket?)

A - Mmm!
R - Ja, det är ju inte så att jag vill se dig naken i alla fall.
A - Nej!
R - Nej, så är det inte! Men kom till Aspuddeni veckan då!
A - Tss!
R - Du ska få sova nu.... Men vi kan ju höras i veckan istället.
A - Mm, visst!

Vi sa hejdå och avslutade samtalet, trodde han. Det är nu det värsta av allt händer, när han tror att han har lagt på och jag får höra honom säga;

R - Hon är inte lätt att göra alltså. Hon är alltid så grinig.

Mmm. Jag vet att jag är gnällig när det gäller killar, men seriöst? Den här måste ni ju hålla med om att jag inte kan hänga i julgranen! Något av det värsta jag vet är killar med dålig attityd! De kan bli så jävla fula och äckliga genom att ha en taskig attityd.

Jag ogillar söndagssyndromet - att aldrig känna sig trött på söndag kväll. Jag går och lägger mig och läser en bok och börjar känna mig hyfsat trött, så jag släcker lampan, och vad händer? 5 000 000 tankar kommer! Jag är expert på att hypertänka på söndagkvällen. Och det är inte ens lite roligt med tanke på att jag för andra måndagen i rad har öppning på mitt jobb och jag ska infinna mig där 7.30.

Jag vet, jag får skylla mig själv. Jag bytte stängdag med Adde vilket i sin tur resulterade i att jag får öppna för honom imorgon för att han ska stänga för mig imorgon. Det kan tyckas vara lite elakt att jag byter bort min stängdag och att det i sin tur gör att vikarien för mig på onsdag får stänga, men jag var tvungen att byta. Jag har en del grejer att stå i mån och tis innan avresa på onsdag morgon.

Och kära vänner, precis som jag skrev på facebook:

Ni som vill träffa mig när jag kommer hem får påkalla min uppmärksamhet, det är för många att hålla reda på. Nej, jag är inte alls självgod jag vet bara av erfarenhet att det alltid finns någon besviken liten varelse när det är tid för avresa till Sthlm igen. Och visst är det väl enklare för er att hålla reda på en person? Men jag ber er att ha förståelse för att det inte finns utrymme för att träffa alla under en och samma vistelse! Först till kvarn får först mala!

Jag saknar er, jag saknar Blekinge - vi ses på onsdag!

Jag vet att jag har haft den här låten i bloggen förut, men den är bara så älskvärd och nu är jag inne i en period då jag lyssnar mycket på den igen!

Deep denial

This is not the vow I broke
The end I’ll fake
My life’s at stake
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial

This is not my name you curse
My empty purse
Concerns me more now
Than your name ever did deceive me
Mmm
This is not me in deep denial

This is not my home I pace
This is not my hand
With which I embrace you
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial

This is not the life I live
The need in me
That I don’t feel
And you are not the mind that disturbs me
And I am not the woman you‘ve been feeding
And you are not the one that I awoke

This is not me in deep denial
This is not the song that I wrote
This is not the drug that I smoke
This is not me you hear chanting

Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm

Jag kliar ihjäl mig snart! Måttet var rågat när jag imorse vaknade vid 7.30 av det kliade så enormt. Jag har räknat, under grillfesten fick jag 29 myggbett, det är ingenting man skämtar bort! Så jag gick till apoteket i ett stort hopp om att det finns något man kan använda i efter hand och jag hittade:



Jag hade stora förväntningar på denna produkt, och ja, klådan har faktiskt minskat efter att jag kletat på detta. Men svedan det medför precis när man har lagt på det är inte heller något vi skämtar bort. Min nyfikenhet fick mig självklart också att lukta på vätskan, ja, vad tror ni händer om man luktar på amoniak?
Hostattack!

En bananfluga har gått och dött i min lilla häxblandning, yes!

Det är söndag och lika olidligt varmt som igår. Jag funderar på det där ibland.
Om jag knappt fixar en sån här dag hemma i Sverige, hur ska jag klara av Asien?
Handfläkt!! Så jävla upphetsande snyggt!
På tal om fläkt.... När jag gick och la mig inatt så gick det ju inte ens att sova.
Idag är det jag som kollar på golvfläkt.

På en annan sida står det just nu under mitt namn:

HT2010  Urval förberedes/körs

Håll en och annan tumme för att jag blir antagen till kurserna jag sökt!
Tänk att läsa barn och ungdomspsykologi, fan vad häftigt!
Längtan har fått mig att öppna den tjocka psykologi-boken i hyllan igen.

Det här är en bokserie som jag vill ha....
(Klicka på bilderna så förstoras dom)



Jag blir kåt av att titta på dom!

Jag fullkomligt älskar Nour och Cissi.
Här kommer några av mina favoritklipp.

Jag fick mig nyss ett ganska gott skratt när jag såg att en av mina vänner som var på festen igår precis trallade ut från grannporten i sällskap av min granne.
Ja, så kan det gå när inte haspen är på!

Jag ligger på soffan i sällskap av Mahjong titans, kaffe, proteinshake och Ebba Forsberg.
Det är ungefär vad huvudet klarar av idag.

Jag har fått så många sms och läst så många statusuppdateringar på facebook. Alla tackar för en riktigt bra kväll igår.

"Igår var det en bra kväll. Bra jobbat Anki!"

"Vaknar och minns hur trevligt jag hade igår. Det här måste göras om snart!"

"Tack för igår. Kram"

För att nämna några... det värmer kära vänner! Det gläder mig att jag lyckades få till en så tillfredställande kväll för alla.

Det som har hänt med min lägenhet är dock mindre vackert. Min toalett utnyttjades flitigt igår med skorna på. Mitt vita badrumsgolv är inte så vitt längre. Men jag orkar fan inte ta tag i det dag. Huvudvärken håller fortfarande ett krampaktigt tag om mitt huvud. En varm dag i bakfyllans tecken blir sjukt varm! Det varvar mellan att vara okej och att svettas. Jag är trött, det blev inte mycket sömn inatt. Funderar över om jag gick in vid 3-4 någon gång imorse, mycket möjligt. Jag la mig i sängen för att försöka slumra lite, men det är alldeles för varmt.

Jag måste hur som helst ta mig till affären. Det är ju ganska känt att jag äter en hel del frukt och att mitt fruktfat i stort sett alltid är fyllt. Det utgör att det inte blir fullt så enkelt för mig såhär i bananfluge-tider. Men mor Annika har minsann talat om för mig att jag ska slå ihop lite diskmedel och vinäger.

En godispåse till kvällens fotboll också kanske. Måtte Tyskland åtminstone nypa tredjeplatsen.
Skön är det att maten redan är lagad och bara till att värma.

Tummen blir mer och mer blå.

P.s. Jag har 500 myggbett.....

Jag vet inte om jag kommer kunna få ner den här kvällen i ord, men jag ska göra vad jag kan. Till en början vill jag av hela mitt hjärta tacka alla mina fina vänner för att ni kom. Det var verkligen en blandad kompott av människor, och det värmde i hela mig att beskåda er när ni integrerade så mycket med varandra. Inte för att jag var orolig innan, mina vänner är noggrannt utvalda, men under kvällens gång påtalade människor för mig att de tyckte det var så roligt att det var så blandat och att de hade riktigt kul.

Ingen, och då menar jag _INGEN_ kom i tid igår. Nå, jag väntade dock tålamodigt in dom och inom en timme hade hade några stycken ramlat in. Precis när Jocke trillar in med briketterna så ringde Jonna och påkallade min uppmärksamhet åt att möta henne vid tunnelbanan.

Anki - Jocke, kan du slänga på briketterna, dränka dem i tändvätska och tända på? Jag är strax tillbaka.
Jocke - Japp!

Efter en liten stund kom jag tillbaka och blev inget annat än orolig över våra briketter. Det var knappt någon glöd. Henrik försökte tålamodigt lugna mig och det gick väl sådär. Jag hugger tag i flaskan med tändvätskan och bokstavligen dränker briketterna, jävlar vilken eld det blev! Till slut kunde vi börja grilla vår mat.

Den _något_ sena Danne och gänget hade sjukt mycket mat med sig!



Förutom att min lax fastnade i gallret och ramlade sönder en aning så var den väldigt god. Grillad lax och mimosasallad liksom, vem fan tackar nej till det? Inte jag! En stund efter att jag hade ätit upp så ringer min telefon.

Andreas - Anki! Jag vet inte vart vi är!
Anki - Nähä? Vad ser du runt omkring dig?
Andreas - Vita höga hus. Nä Anki! Jag har tappar bort oss, ånej, jag fixar inte det här! Jag får panik!
(För de som inte känner Andreas så är det ganska mycket humor i ovanstående)
Anki - Men ser du inte det lilla gula huset då?
Andreas - Jo..

Till slut hittade de grabbarna också rätt...




Mustafa & Andreas - Let´s make a cool one!

Mustafa - I think you´re a really cool person, Anki.
Anki - Thank you! I think you´re cool person, and I was glad when I heard that you wanted to come tonight!
Andreas - Huh?
Mustafa - I said I think Anki is a really cool person!
Andreas - Yeah, but watch out! She´s big, I mean look at her! She has muscles and she could kick your ass if she wanted!
Anki - Hahahaha!

Jag kan inte säga det för många gånger, vilken kväll det blev och jag är toknöjd. Det hade verkligen inte kunnat bli bättre. Eller jo, minus alla mina skador. Jag vet inte vad jag har gjort. I ett svagt ögonblick igår fick jag för mig att tackla Lia. Jag hade under dagen på jobbet gnällt lite över att det högg konstigt i min högra tumme emellanåt, nu snackar vi inte sporadiska huggningar, nu snackar vi molande värk. När jag knuffade till Lia så fick tummen sig en stöt och smärtan som for igenom hela tummen ner i handen var inte att leka med. Det strålade. Idag är den svullen och det är inte helt smärfritt att använda den. Det är i såna här tillfällen man märker hur beroende man är av en tumme. Detta innebär att jag just nu tappar väldigt mycket saker. Det kanske är bud på att röntga den på måndag. Jag vaknade med en nedblodad lilltå. Och så har jag skrapat knäna. Men mina leggins är hela? Jag antar att det kommer ifrån när Lia försökte lyfta mig och jag for framlänges, rakt ner i asfalten. Och blåmärken följde givetvis med det. Men det är äkta sommarben! Tack Lia. Det är kärlek. Jag är ledsen för all besvikelse på mig över att det inte blev någon gitarrsång, men min röst höll inte för fem öre igår. Jag blir alltid så hes när jag dricker alkohol. Jag har galet mycket grillad mat hemma:

Danne & Sara - Anki, det finns en massa mat här som du får!
Andreas - Ja, vi har kyckling här som du får.
Anki - Om en grillfest medför en massa mat så är det inte sista gången jag har fest!

En lyckad kväll kan man påstå att det blev när jag fick höra:

Adde - Anki, jag ska dra mig hemåt nu, men vilken schysst kväll det har varit! Det här borde vi göra om innan sommaren är slut, typ om en månad eller så.
Pernilla - Japp! Eller kräftskiva! Anki är festkirraren!

Vi verkade till och med så trevliga att en granne slog ihop sin fest med oss.

Det mest förvånande under kvällen: Att Jonna stannade så jävla länge, kul!
Det tråkigaste under kvällen: De som lämnade oss lite tidigare för jobb idag.
Det roligaste under kvällen: Mustafas historia om hans stalker.
Det mest tillfredställande med kvällen: Att så många kom och att alla bidrog till en skitbra stämning.

Se och njut....

Jag tycker att det här är rutinerat av Henrik.



Fr. v. Lorena, Lia & Jocke



Fr. v. Danne, Adde, Pablo & Sara



Fr. v. Adde & Jonna



Fr. v. Lia & Jocke.
Jag tror det är här Lia försöker få tag i Poolia.



Fr. v. Lia & Jocke



Andreas
Anki - Vad snygg du är i uppsatt hår!
Andreas - Jag _vet_!



Hela gänget utom tre som redan har lämnat oss.



Fr. v. Jocke, Lorena, Adde & Lia.
Vänner... jag fullkomligt älskar den här bilden!



Fr. v. Jocke, Jag, Lorena & Lia
Busungarna?




Jocke... vad gör du??





Tack alla för en fantastisk kväll!

...är release.
Det bådar gott inför kvällen!
Jag ser fram emot kvällen väldigt mycket nu, det kommer bli så trevligt och mysigt!

Jag lyssnar på morgonradiondär de säger: "Ja, det är vikarierna här".
Jag kom precis på att jag är ensam ordinarie personal med vikarier idag.
Då är det härligt att våra vikarier har varit där så länge.


Lars Winnerbäck – Jag är hos dig igen åker ut genom högtalarna den här morgonen.
Det blir alltid mycket Winnerbäck när det är vår/sommar.

Hörreni, glöm inte bort att kramas idag!

Jag tog mig till gymmet, tjoho! Jag har hunnit öva lite, tjoho! Jag ska öva mer, ska bara låta rösten vila lite. Ska bara, ska bara, som Alfons Åberg sa. Anyway, de låtarna jag med säkerhet kommer framföra imorgon är:

1. Empty head
2. Little child
3. Emotional war
4. Guardian angel

Sen återstår det såklart att se hur många låtar jag kommer framföra över huvudtaget.
Jag har Mr. Comfort i åtanken också, men jag får se om han kommer att framföras på gitarren.

Idag har vi varit ute i parken i flera timmar på jobbet, och det var likamed döden för mig! Till slut tyckte till och med de andra att det var olidligt och ville gå tillbaka, YES! Det var okej så länge jag och Lia kunde sitta med fötterna i den lilla poolen, det var dock något vi gav upp tvärt när jag såg att en mamma tvättade av sin nerkissade dotter. Jag skämtar inte när jag säger det här: jag ställde mig i frysen när vi kom tillbaka! Men till slut orkade jag inte göra någonting, och då såg det snarare ut såhär...



Förstå hur jobbigt jag har det i den här värmen...

Idag går kvällen i beslutsångestens tecken!
Allting är inhandlat och klart och imorgon är det bara att köra.

Beslutsångesten lyder:

Ska jag gå och träna eller ska jag stanna hemma och repa lite inför imorgon?

De pratade om att samla på saker. Det var någon konstig människa som samlade på begravningsinbjudningar, alltså, inte dom som de varit bjudna på, utan dom som dom tänker bjuda på sin begravning. I det stora hela verkade gästerna dessutom inte behöva göra något enormt för att deras namn skulle hamna i lådan.
En något morbid samling.

Sen frågar mannen kvinnan;

- Samlar inte du på något? Har du aldrig gjort det?
Kvinnan - Njaa... Ett och annat svin har man samlat på sig under åren!

Hahaha!
*High five*

Anya Marina´s låt Sattelite heart är så bra!
Hennes röst är i sitt eget slag.

Sattelite heart

So pretty, so smart
Such a waste of a young heart!
What a pity, what a sham
What's the matter with you, man?

Don't you see it's wrong, can't you get it right?
Out of mind and outta sight
Call on all your girls, don't forget the boys
Put a lid on all that noise!

I'm a satellite heart
Lost in the dark
I'm spun out so far
You stop, I start
But I'll be true to you

I hear you're living out of state, running in a whole new scene
You know I haven't slept in weeks, you're the only thing I see

I'm a satellite heart
Lost in the dark
I'm spun out so far
You stop, I start
But I'll be true to you

I'm a satellite heart
Lost in the dark
I'm spun out so far
You stop I start
But I'll be true to you no matter what you do
Yeah I'll be true to you

Tyskland åkte ur VM.
Plötsligt blev det väldigt tyst när tvn stängdes av.

Ännu en jobbig arbetsdag är till ända. Idag har vi varit och badat i poolen som idag gick upp 35 grader. Vid ett svagt ögonblick tittade jag upp från bassängen och såg någon som jag kände igen. Jo, men visst! Det var Marika, min gamla chef på mitt förra jobb med en boende i släptåget. Det blev kramkalas och en massa skvaller så det stod härliga till. Det var lite hjärtesorg över att träffa dom, jag saknar dom!

Jag har skadat mitt smalben, det är det största rivmärket jag skådat på länge och det börjar bli blått också. Vad jag har gjort har jag dock inte en aning om.
Det har varit en härlig dag på många sätt och vis.

Tillbaka på fritids så tittar Lia på mig och min mugg och säger;

- Finns det bryggt kaffe? Eller finns det i termosen?
Anki - Jag vet inte om det finns något kvar i termosen, men annars är det ju bara att brygga nytt, det finns säkert fler som vill ha.
Lia - Äsch, jag slutar snart!

Men Anki ville ha mer kaffe, så hon gick och bryggde. I väntan på att kaffet skulle bli klart satt jag ute på trappen och åt knäckebröd. Då kommer Lia ut med en kaffemugg.

Anki - Jaså? När någon annan brygger, då är du där fort som fan och knycker!
Lia - Jaaaa...?

Hon tittar retfullt på mig. Synd var det för Lia att jag hade en vattenflaska i handen!
Jag lyckades få in en fullträff i ansiktet också, hah!

Ikväll gäller det. Ikväll är det en stor kväll. Går Tyskland vidare till final eller inte?
Nerverna spritter i mig redan nu.

Ikväll duggar det ute.
Jag har öppnat mina fönster så att regndoften kan komma in.
Jag älskar doften av regn på sommaren.

Här sitter jag i soffan och tänker lite med en rykande het kopp te.
Lite kanske var en underdrift.
Jag tänker på någon, på något och det får mig att le.

Sneglar på min svart-vita pjäs som står i stativet och gör den sällskap.

Det känns som att min dag har varit full av skratt, från det att jag kom till jobbet tills jag nu är hemkommen från ett pass med min PT. Idag har jag haft det extremt jobbigt på jobbet, jag har jobbat från parken och mina ansvarsbarn var två barn som håller reda på sig själva i det stora hela.
Vi åkte iväg till Aspuddsparken där det också finns en massa djur att spana på. Så vad har Anki gjort? Jo, sprungit runt med kameran och fotat våra barn.

Dagens första barn-punchdialog kom när jag och en arbetskamrat konstaterade att en av våra flickor ritade ner sig händer ganska mycket med en svart tuschpenna.

Kicki - Nu är du helt svart!
Flickan - Ja, Kicki. Det är jag. Men det går att tvätta bort!

I parken stod jag och bytte ett par ord med Kicki. Vi pratade om hur härligt det är att allting inte är så allvarligt alla gånger, att vi faktiskt kan skratta på vårt jobb. Kicki sa lite skämtsamt;

- Jo, jag är allvarlig _hela_ tiden.
Anki - Neeeej, Kicki! Jag gillar dig!
Kicki - Hrfm.
Anki - Hrfm?
Kicki - Du är rolig att snacka med!
Anki - Var det ditt sätt att säga att du gillar mig också?

Blicken som följde efter det talade för att jag hade träffat rätt. Det är roligt att få höra sådant från arbetskamrater som man minst förväntar sig att höra det ifrån. Senare när jag insåg att vi var på väg till bussen igen så passade jag på att springa på toaletten med min välkända miniblåsa. Jag satt utanför toaletten och väntade på min tur när min telefon ringde. Det var ett nummer som jag inte hade inlagt.

- Hej, det är Anki?!
- Är du på toaletten eller?

Det var Kicki, och när jag hörde hur mycket det ekade så insåg jag att hon stod ett par meter ifrån toaletten.

Anki - Måste du ringa mig när du står alldeles i närheten av mig?

Alla andra arbetskamrater som uppfattat situationen började skratta högt.

Kicki - Haha! Ja, men jag tänkte att vi inte skulle gå ifrån dig igen som sist.

Kicki har fortfarande inte fattat någonting.

Anki - Måste du fortsätta prata med mig i telefonen trots att jag sitter två meter bakom dig?

När jag var klar på toaletten och kom ut så bad jag Kicki vänligt med bestämt att ta med sig förståndet till jobbet imorgon. Dagens barncitat kom när vi befann oss i fritidsrummet igen och flickan från ovan utbrister:

- Anki! Jag kan läsa mina tankar!

Underbara knattar.
Väl hemma så var det bara att ladda med mat för att träffa min nya PT för första gången. Jag blev ombedd av den träningsansvarige på gymmet att äta ordentligt innan jag tränar med honom. Vi körde ben och mage idag, och jag kan väl konstatera så mycket som att jag inte kommer klara av att springa efter benträningen i fortsättningen. Han petade på min teknik och det bokstavligt talat _BRANN_ i mina ben! Nå, det här var bara en genomgång av övningarna och tekniken, jag är känd för att vara en enstörning i gymmet och vill inte _träna_ tillsammans med någon. Men han har tänker helt annorlunda;

- Det vore intressant att köra dessa övningar med dig under ett riktigt pass.
Anki - Så att du kan köra ut mig totalt menar du?
Han - Ja, precis!
Han - Kör fem till på vaderna!
Anki - Inga problem!
Han - Hah! Okej. Då kan du köra fem snabba efter det!

Det var sista gången Anki var kaxig.

Så, nu har jag bestämt mig för att jag har analyserat mig själv tillräckligt för ikväll.

- Nu får det vara nog!
- Ja, det får det!

Som en reklamfilm en gång i tiden sa. Om jag minns rätt så var det någon gång under 90-talet.

Dagen har varit bra, om än något produktiv från min sida. Jag begav mig ner till matsalen på jobbet för att tillsammans med husmor inspektera vad vi får ta och inte fåt ta från köket nu under sommaren när kökspersonalen går på semester. Tillbaka kom jag med en massa räkor, krossade tomater, paprika, svamp, pasta och diverse grönsaker. Min arbetskamrater tittade skeptiskt på mig. Och jag sa till Kicki:

- Det här kommer bli en skitbra pastasås, tror du inte?
Kicki - Det ska bli trevligt att få smaka på dina räkor, Anki.

Mitt ansiktsuttryck som följde fick henne att förstå att jag inte alls fattat galoppen.

Kicki - Ja, det vet ju inte du förresten, du har ju aldrig jobbat här under sommaren förut. Den som öppnar lagar också maten!
Anki - Skitroligt skämt, Kicki.

Det visade sig dock vara sant. Och vem öppnade idag? Jo, Anki.
Jag improviserade _helt_ i köket kan jag förtälja.
Jag kan också förtälja att barnen åt som om de inte hade fått mat under helgen. Det var en fröjd för ögat att se att mitt eget improviserade konstverk kunde åstadkomma en sådan hunger.

Frågan som följer är; Anki, skulle du kunna göra samma maträtt igen?
Anki - Öh... nej!

Sjukt vad helgen går fort!
Jag sitter och myser med Winnerbäck och frukost såhär på morgonen.
Ingen planering för dagen så jag antar att det blir en park i solen senare på jobbet.
Idag kommer en elev tillbaka som har haft ledigt några veckor, det kommer att bli mys! :D
Och halva personalstyrkan har semester känns det som.
Jag längtar ihjäl mig efter er!
Det innebär dock att vi får ha våra fina vikarier hos oss ett tag.
Gäsp!
Jag gillar inte att ha öppning på måndagar.

Ha en underbar dag alla mina fina!
Och glöm inte att kramas, minst en kram om dagen gör gott för magen!

Jag har ikväll tagit det stora klivet, sväljt stoltheten och inhandlat en Ben & Jerrys.
Jag har ideligen velat hävda att glassen kommer vara för mycket för denna isglassälskare.
Jag bara hatar sånt där mjölkaktigt och gräddigt, ja, trots att jag är världens mjölknarkoman.
Men det är en helt annan sak att dricka mjölk.

Nåja.
Jag inhandlade i alla fall Ben & Jerrys strawberry - cheesecake.
Första skeden var svår. Andra fick mig att rynka på näsan och tänka;

"Mmmm. Precis vad jag anade. Jävlar vad fet! Urk burk!"

Jag gav den några skedar till samtidigt som jag tjuvläste lite ur en bok jag ska köpa och kände väl mer och mer att den är okej. Men för sjutton, efter några skedar till så känns det ju som att man har ätit en femrätters middag.

Nej.
Ben & Jerrys får 2 av 5 bananer och jag kommer inte lägga mina egna pengar på den glassen igen!

Jag var precis nere på ICA för att inhandla lite tvättmedel. När jag hade betalat så hamnade jag bakom en tant, framför henne stod en medelålders kvinna.
Konversationen (eller kriget), välj själv, löd:

Tant - Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi?
Kvinnan - (Med en kundvagn och med den mest fräsande tonen svarar), ja, jag försöker faktiskt komma fram här!!!
Tant - Åh, ursäkta, jag såg inte sladden som ligger på golvet.

Människors attityd kan verkligen få mig att må illa.

Har du Spotify?
Gå in och lyssna på Winnerbäcks nya singel...
Det är kanoners makaroners som vanligt!

Lars Winnerbäck – En stannfågel ger sig av

... så sitter jag och funderar lite i min sköna soffa.
Om allting hade gått som planerat skulle jag rest hem till Blekinge om 1½ vecka.
Jag längtar verkligen hem nu, det är första gången på många år jag har känt så. Jag längtar efter att höra farfar sjunga på morgonen, efter att stiga upp långt efter honom och se att det finns kokta ägg till mig och att glas, mugg och bestick fortfarande står framme och väntar på mig. Jag längtar efter att ta med mig frukosten och tidningen ut på stentrappan och äta och läsa, samtidigt som jag lyssnar till fontänen som porlar med sitt vatten. Jag längtar efter att sen gå in och ta en dusch i den där lyxkabinen, med tropiskt regn, radio, massage och fan och alla hans måsten.
Jag längtar efter att sätta mig i bilen och köra in till Sölvesborg och ströva på gatorna med dess medeltida anor, att äta glass vid glassbåten som ligger i hamnen med den mest fantastiska utsikten. Jag längtar efter slottsudden och dess utsikt. Jag längtar efter att sätta mig på Tredenborgs strand kvällstid med min ipod i öronen och titta på horisonten. Jag saknar att sätta mig i bilen och besöka Hässleholm och Annika. Jag saknar alla middagar med farmor och farfar, till och med farmors halvtjuriga humör direkt efter jobbet, innan hon varvat ner. Jag saknar att sitta i källaren och titta på tv med dem, dricka kaffe och diskutera allt de säger på nyheterna, jag saknar till med att titta på varenda ett nyhetsinslag under en kväll, trots att de lägger fram samma nyheter. Jag saknar promenaden längs havet som jag och farmor brukar gå. Jag saknar min katt Felix.
Nåja. Livet som sådant är att en myndighet riskerat min hemresa lite, med ett saftigt återkrav och avslag på en avbetalningsplan. How we to hate CSN! Nu vet jag inte alls ifall jag kommer sitta i bilen på väg hem 14:e Juli eller om jag kommer få stanna i Sthlm. Om inget annat så är det bara att hålla ut till Augusti, då har jag semester och då ska jag _fan_ hem om ingenting annat!

Bilder från Slottsudden...











Bilder från Tredenborgs strand...












En molekyldel av Sölvesborg...



Älskade Felix...

,

Bilderna får inte på något vis användas utan min tillåtelse.

Igår när jag och den kära bananen Jossan skulle gå och se Eclipse på bio så var till vår förskräckelse biljetterna slut när vi kom in till Sergelbion.
Förväntansfulla i hågen så fick vi traska lite längre ner på Kungsgatan för att se filmen på Saga istället.
Det är då det märks att man befinner sig alldeles intill Östermalm.
Jag och Jossan stod i biljettkön och det stod en kille och hans tjej framför oss. Helt plötsligt säger killen till tjejen, på den värsta stockholmskan jag hört:

"Ska vi ha någonting från baren eller?"

Jo, han pratade om den lilla godis-popcorn-och-läsk-disken.

Trentemöllers fantastiska låt Miss you är det som spelas i bloggen nu.
En stor favoritlåt inom electronican.
Jag tackar stjärnan Henrik som en gång skickade den till mig.

...för hur besviken man kan vara?
Det värsta jag vet, och det är faktiskt värre än mycket, det är löften som bryts.
Jag har jättesvårt för att hantera löften som av en eller annan anledning bryts.
Det gör mig så besviken.

Nu har det hänt igen.
Jag börjar fundera på om jag har fastnat i någon göra-Anki-besviken-och-arg-loop?
Who knowes, who knowes....

Igår var jag och såg filmen jag längtat efter sen i Mars.
Eclipse.
Underbara saga!
Det enda jag är besviken på är att det händer saker i tredje boken som de uppenbarligen kommer flytta till fyran.
Jag kan förstå tanken bakom det men jag hade väntat mig ett helt annat slut igår.
Nåja, filmen var i alla fall apbra, och det var fight.
Jossan satt mest tyst och tänkte "wow!" inombords, medan jag satt helt hispig och "Shit, vad häftiga dom är" och nästintill hoppade på stolen.
Nå... Ultraljudet för 24-25 år sen visade ju pojke *visslar*.

Idag när jag kom till jobbet så mötte jag en arbetskamrat vid parkeringen som stod och rökte, så jag gjorde henne sällskap. Jag hade inte stått där länge när hon sa:

"Anki, får jag fråga dig en sak, du som är så ärlig och rak?"

Jag - Ja, visst får du det...

"Du vet skrivelsen som jag skickade runt... Kände du obehag eller något inför den när du fick erbjudandet att skriva under den? Jag har full respekt för de som inte ville skriva under den."

Jag - Va? Nej!

"Nähä."

Jag - Varför skulle jag få det? Har någon sagt det?

"Nej, jag fick ett brev från chefen igår där det stod att någon eller några känt obehag av den."

Snälla, kan ni inte bara låta henne vara? Hon mår dåligt som det är pga hennes tvångsförflyttning.