Jag gick till mitt jobb idag. Jag fick inte mycket för det. Det kan vi lämna.

Ett par timmar senare var jag på väg till Slussen för att möta upp Jenny. Vi skulle testa på Muay thai. På t-banan satt det en man som så småningom fick sällskap av en annan man.

Man 1 - Välsigna dig.
Man 2 - Välsigna dig.
Man 1 - Hur mår du?
Man 2 - Jag mår bra. Allt gott från Jesus, amen.

En stund senare...

Man 2 till man 1 - Kan du förstå? Med Jesus har vi ett evigt liv. Se dig omkring, naturen och allt.
Man 1 - Ja. Amen.

Förlåt mig alla religiösa men jag var tvungen att hålla mig för att inte le eller stirra. Jag är liksom inte riktigt rätt person för att råka ut för sådant. Vid Skanstull så gick man 1 av. Det var alltså jag i min "fyra" och man 2 i "fyran" bredvid. Det gick några sekunder innan han började prata med mig.

- Jesus älskar dig också. När du öppnar upp dig och släpper in honom så kommer du att känna en stor förändring inombords. Även om du inte vill ha mitt visitkort så får du det. Välsigna dig.

Jag stirrade ut genom fönstret hela tiden och tro att jag behövde stensätta mig för att inte fnittra. Jag kanske är hemsk... men snälla. Som jag ser det finns det två alternativ.

1. Jesus och jag skulle inte komma bra överens. Jag menar... onanin är den bästa uppfinningen ever. Jag avgudar honomsexuella. Jag och Vincent har och kommer ha massor av sex innan vi gifter oss för det är ju inte ens troligt att vi gör. Och ska vi räkna med de 8 månaderna vi träffades innan vi blev tillsammans... ja... nu skulle nog Jesus hålla för öronen.

2. Det räcker med Vincent. Jag menar, han har samma effekt som mannen menade att Jesus skulle ha på mig.

Hårt? Ja, kanske men precis som att en del människor inte vill höra mig föreläsa om kost så slipper jag gärna en föreläsning om hur mycket Jesus älskar mig.

Idag. Idag, smäller det! Eller nej. Det var kanske lite till att överdriva. Jag ska i alla fall tvinga ut Vincent till att springa med mig. Jag vet inte om jag vill tänka på när han sprang sist (förmodligen år sedan) och frågan är om han själv vet.

Uppgiften är enkel: minst 20 minuter och max 1 minuts vila (vila innebär självklart att man går) när det når maxgräns.

Mm. Jag träffade Andreas i Slussen på vägen hem igår och stod och pratade lite med honom. Jag berättade för honom vad jag tvingar Vincent till idag och hans kommentar var mest:

"Ånej! Stackarn... vad har han gett sig in på? Jag skulle _aldrig_ springa med dig, Anki. Min kondition är så jävla dålig och du skulle säkert springa med en högaffel bakom!"

Mm. Det blir spännande! :D

P.S. Jag tvingar inte honom till någonting... :P

Jag missade onsdagens träning med Marco för att jag hade haft någon konstig feberfrossa på natten. Så jag körde en annan variant och tog mig till SATS Hornstull i torsdags. Det var minst sagt en upplevelse. Jag vet inte om jag vill göra om det eller inte. Jag vet inte om jag vill slippa det för all framtid.

När det började tjocka på i salen så satt människor ner på golvet, de satt och sms:ade eller väntade. Men hör och häpna: människor låg ner på golvet och slappade! Detta fortsatte de med som ingenting när instruktören kom in. Jag var en av de få som stod upp. Det kändes så _fel_ att sätta sig ner.

Till slut skrattade jag mest för mig själv. Jag kunde bara tänka på hur mycket Marco skulle _håna_ oss om vi gjorde sådär under hans vakt.

Som jag skrivit tidigare så tycker jag banne mig att SATS Hornstull är trevligt. Det är fräscht och stort. Minuset är då att luftkonditioneringen inte är på topp. Efter passet hade man kunnat tro att jag klev ur en dusch.

Det känns som att mitt liv är halvt upp och nedvänt just nu. Eller inte mitt liv i sig utan mitt arbetsliv. Ett par timmar efter att jag gick hem igår så började det snurra i skallen, jag fick ont i muskler och var öm i huden. Ångest. När träningen blev misslyckad så åkte jag hem istället. Hela vägen hem så visste jag inte om jag skulle ta mig hem innan jag skulle kräkas. För illamående, det hade jag också. Jag kräktes dock aldrig igår. Men så fort jag kom hem så la jag mig i sängen och kände mig förlamad. När jag tog mig upp från sängen så gjorde det _så_ ont i huden och jag frös ganska mycket. Jag låg sedan fullt påklädd under ett täckte i min soffa och kände normaltemperatur(?). Efter att jag hade tittat på några avsnitt av Charmed började jag svettas som fan, av förklarliga skäl. Så jag klädde av mig lite och lät täcket vara. I och med att jag började bli varm igen så började jag också må bättre.

Jag har inte haft en sådan ångestattack sedan 2008 när jag var djupt deprimerad. Det var lite läskigt. Jag vill verkligen allt annat än att hamna i ett sådant djupdyk igen. Så vad gör jag? Jag väntar på att mitt ombud från facket någon dag ska komma till min arbetsplats. Tills dess så läser, läser och läser jag. Det hjälper i alla fall mig.

En fantastisk bok om ångest!

Det skulle ha varit grillkväll i lördags. Och _nu_ tar jag tiden och skriver om det. Jag vet, jag är hopplös utan två bakben. Jag tror inte att jag ska skriva så mycket om den utan mest säga att det var en väldigt trevlig kväll med gemytligt sällskap. Och ni får kika på bilderna istället.

Det enda jag egentligen vill skriva och förmedla är att jag älskar min pojkvän så didrans mycket! <3

Ibland kan jag bli riktigt trött på människor som tror att de vet _allt_ och att det de vet är det bästa. Ni är underbara och lördagsgodis för mig. Jag har en sådan kvinna på mitt jobb och igår hamnade vi verkligen i en diskussion med en tredje part som behövde lite svar på frågor ang. en trasig dator. Såhär löd det,

- Datorn spårar ur mer och mer.
A - Okej.
- Men om jag vill spara grejer från det gamla datorn och lägga in den på den nya, kan jag göra det då?
A - Ja. Det är bara att ta en USB-sticka och lägga in bilder och annat på den. Alternativt köper du en extern hårddisk.
Jag - Fast externa hårddiskar är inte alltid så pålitliga.
A - Jo, det är de.
Jag - Mjaa... dessutom är de väldigt ömtåliga. De kan gå sönder.
A - Jaha. Det har vi aldrig råkat ut för.
- Kan jag inte lägga in dem på en skiva då?
Jag - Jo.
A - Men skivor är ju inte pålitliga!
Jag - Eh? Det är ju inte så att skivor raderar sig själva när de bara ligger.

Människan i fråga blev helt tyst.
Idag har jag märkt att den här människan verkligen vill trycka till mig i en diskussion. Vi hade en diskussion om att frukost är det viktigaste målet på en dag.

A - Ja, men så var det ju också Kellogs som sponsrade den forskningen.
Jag - Ja? Det är det de håller på med! Dessutom kunde de inte veta vad utfallet för forskningen skulle bli när de sponsrade den.
A - Jo, men det var ju något fuffens där.
Jag - Okej, men det har ju gjorts ett ex antal forskningar kring sambandet mellan hjärnan och måltider.
A - Ja... det räcker ju med att någon mår bra av det så säger de att frukost är viktigt!
Jag - Mm. Efter att ha läst undersökningsmetodik så vet jag dock att det behöver vara en majoritet för att man ska kunna gå ut med något sådant.

Människan blev knäpp tyst igen. Människan ville inte ens diskutera en teaterföreställning med mig efter det.

Det enda människan hade vid ett intraskande i personalrummet ett par timmar efter var,

- Men Anki! Har du inte satt på kaffe?

Jag - Nej.

Det som ses bakom ögonlocken är ditt spralliga jag.
Det jag hör är din glada röst.

R.I.P.

Inte fredagen heller för den delen. När jag vaknade idag så hade min telefon av någon jävla anledning raderat _alla_ sms i min telefon. Jag ville faktiskt ha dem kvar och blev riktigt besviken. :'(

Nåja, bara att acceptera och åka hem, dårå. Jo, för att jag sov hos älskvärda Vincent. Väl hemma slog jag igång min dator och tyckte att det var väldigt underligt att jag hade ett stort rött kryss över min internetanslutning nere på startfältet. Jag tog ut kabeln och stoppa in den igen och ingenting hände... så jag vände mig om och slängde ett öga på mitt modem som var helt släckt. Wtf?! Jag testade att byta uttag till strömadaptern men ingenting fungerade. Eftersom Com hem också leverar mina tv-kanaler så slog jag igång tvn för att kolla och mycket riktigt... alla kanaler var puts väck. Nu började jag bli riktigt irriterad. Jo, det finns ingenting som gör mig så irriterad som när teknik inte fungerar som det ska. Så jag ringde Com hem. Mannen på andra änden av telefonlinjen talade om för mig att de hade utfört ett servicearbete här igår och att det förmodligen var det som störde. Han la in en felanmälan och jag skulle bara kunna vänta på att mitt internet skulle dra igång.

För att göra mig av med åskvädret inombords så gick jag och tränade och därmed presterade bra. När jag kom hem var mitt modem fortfarande helt väck, tv-kanalerna var dock tillbaka. Otålig som jag kan vara så ringde jag till Com hem igen och möttes den här gången av en kvinna. Jag nämnde att det hade varit strömavbrott i Farsta igår, att adaptern (trots att den inte fick någon ström) var brännhet och att det pyste i modemet när jag drog ut strömkabeln. Svaret hon gav mig var att en adapter kan slås ut av ett strömavbrott och att det inte alls var bra att modemet pyste. Hon fastslog under 5 minuter att mitt modem hade brakat åt helvete och dött efter gårdagens strömavbrott. Hon skulle därmed sända mig ett nytt modem och jag fick veta att det skulle ta 3-5 (!) arbetsdagar. Paaaaah!

Så... då kanske man undrar hur jag kan sitta här och skriva ett långt blogginlägg? Just för att min granne Jenny är en klippa och lånar ut sitt trådlösa bredband till mig. <3

Frågan jag ställer mig är... vad gör den där mannen på Com hems kundservice?

Jag spanade på den här jackan för längesen. Då kostade den 599:- och CSN hade gjort mig apfattig i dåläget. Eller var åtminstone på väg att göra. Jag gick in på Halens hemsida idag för att kika bland höstkappor and guess what... det var inte bara det att kappan fortfarande finns kvar utan att den i dagsläget kostar 240:-. Jag beställde en fort som attans. Ibland lönar det sig att avvakta lite.

Nu har jag varit och tagit min oskuld på SATS Hornstull. Jag kan inte hålla med om en människas blogg där det stod att personalen var disträ, fria vikter var få och att gymmet i allmänhet var ett skämt för att det var så litet. Personalen var tillmötesgående, det fanns riktigt gott om diverse maskiner och gymmet var då betydligt större än vad jag hade föreställt mig. Det enda jag har att klaga på var den dåliga luftkonditioneringen som gav mig huvudvärk under tiden jag sprang på löpbandet.

Man kan ju undra varför jag dissar SATS Farsta idag dårå. Eller så undrar man inte det. Min kära pojkvän är iaf på en kort resa uppåt i landet och att vistas hemma hos honom på Reimersholme gör av någon anledning saknaden lättare.

Jag plågas av utslag och klåda på stora delar av kroppen efter pole-dansen i måndags. Damn you, nickelallergi!
Just nu är det benen som ger mig en jävligt olidlig stund och har gjort det i säkert en timme. Det sorgliga är att jag måste överväga om jag över huvudtaget kommer kunna börja träna pole-dance. Det jag med all säkerhet vet är att jag inte kommer klara av att stå ut med det här konstant. Men jag antar att om jag skulle ta mig till en läkare och återigen börja få dundersalva utskriven för utslagen så kanske... kanske det skulle gå. Nåja. Det var åtminstone kul så länge det (ev.) varade.