Jag hade tänkt åka och träna efter jobbet idag. Fetglöm, säger jag bara! En timmes sömn på 36 timmar får mig att glömma det. Så, det var första dagen idag efter semestern. Och jag var uppenbarligen inte den enda som hade kommit tillbaka med tanke på hur tjockt det var med bilar ute. Av förklarliga skäl trillade jag då in fem minuter sen också. Jag blev ganska snabbt varse om att jag är den personal som ska följa mina elever till hemkunskapen på måndagar, vilket gjorde att jag fick byta hus under förmiddagen och fick chansen att träffa alla elever.

Eleverna verkade glada över att se mig igen, även om det fanns några utmärkande. Under rasten tittade jag av någon anledning in i huset jag numera hör hemma i och möttes av en pojke som utbrast:

- AKI!!!

Varpå jag fick en bamsekram. Några minuter senare var jag tvungen att bege mig in i huset som jag spenderade förmiddagen i för att hämta en sak i min väska, på vägen ut kom en pojke ut ur fritidsrummet och när han såg mig spärrades hans ögon upp, han drog ett djupt andetag, höll andan, stelnade till helt och visste inte riktigt vad han skulle göra.

Anki - Om inte du tänker närma dig så närmar jag mig...

.. och tog några steg mot honom. Kramen jag fick var utan dess like! Under rasten hörde jag eleverna en efter en ropa mitt namn varpå de sen sprang in i min famn. Det var bara så älskvärt. Tyvärr var gos-gos sjuk, men jag hoppas att jag får återse henne snart.

Det har varit en riktigt skön dag och det har verkligen inte varit påtagligt att jag jobbat i elva timmar. De sista två timmarna hade personalen i min nya klass möte. Det var ett riktigt bra möte där vi alla möttes av en fin dialog och en stor portion empati för varandras önskemål.

Men seriöst, när fan blev det så kallt på morgonen?

Semestern är slut, wie!
Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka till jobbet idag.
Jag hoppas att andra kommer vara lika glada över att jag kommer tillbaka.
Jag är trött.
Det känns som att det var längesen jag var vaken vid den här tiden.
Och jag fick bara sova en timme inatt.
Halv fyra gav jag upp och la mig i soffan och tittade på OC, två avsnitt han jag med innan jag somnade strax innan fem.

Nuuu... Ska jag åka och kramas! :D

By Alva Noto, är grym!
En person införde den i mitt liv i veckan, och jag fullkomligt älskar den!
Electronica, FTW!

Jag vill börja med att tacka alla som var där och bidrog till en mycket trevlig kväll. När jag säger, alla som var där, så är det underförstått att det kom fler än vad jag hade räknat med, roligt värre. Som mest tror jag att vi var 12-13 personer, och alla verkade ha trevligt.

Jag har skadat min tumme på en kräfta och jag har 3 nya blåmärken. Något av dom är från min och Dannes lilla fight på balkongen. Han ska envisas med att utmana mig, och igår hängde jag upp och ner. Man skulle ju kunna tro att det hade spårat ur vid det laget, men det höll på att spåra ut först när jag skulle försvara mig i den positionen, det hade kunnat gå riktigt illa.

Det åts kräftor, vitlöksbröd och västerbottenpaj så det stod härliga till, och det dracks snaps och allt möjligt. Linda hade också inskaffat sånghäften, och låt mig tycka att sångerna var av något udda slag, men det gick utmärkt att snapsa på dom också.

Det var mer än såhär, och det hände grejer igår, men av intigritetsskäl så väljer jag att inte skriva om det. Idag har jag varit i kontakt med några av dessa mänskliga varelser och jag har fått höra galna historier om vad som hände när de lämnade festen. Helt sjukt, men jag har fått många goda skratt!

Bilderna från igår var många, bra bilder var dock mycket färre. Jag var uppenbarligen inte så stadig på handen. Men ni ska få några.

Vincent



Lorena och Crippa



Danne och Lasse



Adde och Linda.
Inte ett jävla dugg förvånansvärt att Adde gör sig otydlig på en bild.



Det är ett J, as in Jossan!



På tal om henne så fick jag en väldigt trevlig nattgäst vid namn Jossan. Vi satt och pratade en massa när vi kom hem till mig, det var tokmysigt. Vi är så dåliga på att finna tiden för varandra annars. Halv fem gick jag och Jossan och la oss. Vid tiotiden imorse vaknade jag av att hon höll på att klä på sig för att åka hem, när jag öppnade mina ögon så _snurrade_ hela min säng. Bakfyllan jag hade tidigare kan vara en av de värsta. Jag har inte mått fysiskt illa dagen efter någon gång. Jag förflyttade mig till soffan och tittade på ett avsnitt av OC på väldigt låg volym. Efter ett tag fick jag idén att göra kaffe till mig och var väl uppe och vandrade i en minut eller något, vilket jag bittert fick ångra när jag var tillbaka på soffan. Hua, vad jag mådde dåligt. Jag slocknade i två timmar och vaknade av ett sms:

Crippa - Vi borde gå ut i solen, titta på vattnet :)
Anki - Noll chans. Jag är död.

Om 50 minuter måste jag ställa mig på kampsporten. Huuuuu....

Jag fick igår stressa på min semester, och även fast jag inte stressade i närheten av den mängden jag kan göra när jag jobbar, så var hela jag i uppror. Jag och Crippa agerade de två mest vilsna personerna inne på Willys igår, oh yes! Vi letade efter min korg, som vi sen hittade på ett annat ställe, vi letade efter fryst bröd, som vi aldrig hittade, och till slut fick vi börja leta efter Crippas vagn också.

Mitt i allt handlande ringde min telefon, det var kära Sylvia på jobbet som berättade att vi hade fått jättemycket beröm för vår arbetsplan som vi skrev för två veckor sen. Han hade rekommenderat alla att läsa hela vår arbetsplan för att den var så klockren. Men.... de behövde göra några ändringar och undrade var på datorn arbetsplanen låg. Bara det att den låg inte alls på datorn, utan på mitt datakort, så jag fick ila iväg till jobbet med mitt kort - de hade bara en timme till på sig. Det var lite mysigt att träffa mina kamrater igen.

Ikväll stundar det kräftskiva, och det ska bli gott! Just nu har jag ingen om helst koll på hur många vi blir, ett tag hade jag det. Men nu liknar det lite hola-balola med alla som kommer, och alla som kommer på olika tider. Det är nog jag och Crippa som kommer att vara i tid. \o/

Här har ni Ebba Forsbergs underbara Commited.

Commited

I hide my face
And let the words do their damage
I’ll pass this time
You’ve had your share
And I’ve been giving you mine

And ooooooh I say
Committed yes
And ooooooh I say
Committed yes

My one and only red in vase

Your eyes are swollen
And my heart
Oh my heart
Just one last time
We’re going all the way
And I’ll do better

And ooooooh I say
Committed yes
And ooooooh I say
Committed yes

I found you pale
You found me sore
Now we’ve lost it
Some bid their time
I bid you all the way

I’ll keep true
You keep whole
I’ll keep you precious
Come rest your head here
And leave your mind at ease

I’ll wipe my face
I’ll keep to all my promises
This one last time
We’re going all the way
And we’re committed

Ooooooh
Collect yourself
Ooooooh
Collect yourself

I found you pale
You found me sore
Now we’ve lost it
Some bid their time
I’ll bid you all the way

I’ll keep true
You keep whole
I’ll keep you precious
Rest your head here
And leave your mind at ease

My one and only red in vase

Ibland får man veta saker man gärna hade kunnat vara utan.
But that´s life, right?
Helt plötsligt har jag en större förståelse för några människors agerande.
Nattens visdomsord var: "Det är ingen idé att sträva mot något du inte kan uppnå."
Och det är sant, så sant.
Jag tänker se framåt, för det är inte jag som behöver leva med det.


Jag är inte den som har gjort fel.
Jag är den som aldrig mer vill veta av någon.



Det är märkligt hur en människas närhet kan stärka en.
I´m really grateful for it.

Jag slog på en playlist på Spotify ikväll när jag satt på min fönsterbräda och sneglade på fullmånen. Helt plötsligt började Thåströms låt Över sundet spelas, vilket gjorde att en del känslor kom upp till ytan. Helt plötsligt mindes jag hur ont någon gjorde. Jag fick den här låten tillägnad till mig genom en gemensam vän för ett tag sen, hah! Nej, han kunde inte ens tillägna mig den själv. Det har aldrig funnits någon som gjort mer ont än han, och det har aldrig funnits någon som jag numer föraktar mer än jag han. Det var denna man som fick mig att skydda mig själv så hårt från kärleken. Lyssna om ni vill, texten ligger under.

Om du ska över sundet
nån gudsförgäten kväll
vill du ta med en hälsning
till nån väldigt speciell
vill du ge henne mina bästa
och säg till henne sen
att jag alltid varit stolt
över att vara hennes vän
säg att några av dom dar
som vi hade med varann
var några av de bästa
som jag nånsin haft
och säg att jag är ledsen
för alla fel som blev
men att inget enda av dem
var menat som nån slags elakhet

säg säg säg säg
allt det där från mig
säg säg säg säg
allt det där från mig

du förresten glöm inte å säg att
det finns saker som hon sagt
som jag alltid ska ta med mig
hon kunde va så briljant
o säg att jag tycker
det behövs många fler som hon
hon bär en doft av nåt som är större
och du förresten en sak till kan du komma ihåg
jag vet hon tror mitt hjärta
är en död o iskall sten
säg att inget kunde vara mera fel än just det
det är bara att om jag skulle gett
allt det hon ville ha
skulle ingenting av det hon älskade
från början
till slut blivit kvar

säg säg säg säg
allt det där från mig
säg säg säg säg
allt det där från mig

säg säg säg säg
säg allt det där från mig

och jag vet hon letar efter
nåt enkelt o nåt rent
jag vet hon längtar efter
nåt aldrig jag kunde ge
men säg att jag hoppas
hon hittar nån som kan
säg att jag hoppas
hon hittar
nån som
håller henne varm

säg säg säg säg
allt det där från mig
säg säg säg säg
allt det där från mig

Jag vaknade upp till en mindre bra dag. Nu har jag varit i ett autismliknande tillstånd några timmar och städat, tränat och tvättat, och nu håller jag på att laga min berömda laxwok. Helt plötsligt känns dagen mycket bättre och jag är på mycket bättre humör.

Många dagar är ypperliga, vissa dagar är mindre bra helt enkelt.

Det behövdes en totalt städning här insåg jag. Så fort jag bara får lite längre hår så skulle man kunna tro att jag har hund, ochhelt plötsligt minns jag varför jag klippte av det. Nå, jag har inga planer på att klippa av det igen. Och om jag gjorde det så vet jag nog någon som skulle bli besviken.

Jag funderar också över faktumet att jag alltid har så mycket tvätt att tvätta. Speciellt när en man idag erbjöd mig hans torkskåp också. Hmm.

Nu ska jag avnjuta maten. Det blev en dag som ordnade upp sig helt enkelt och nu är jag fith for fight igen. :)

Det är bra grejer det, och något jag skulle vilja göra just nu. När man har semester och bara tar det lugnt och inte behöver tänka på något speciellt, då kommer en massa bortträngda grejer plötsligt fram och får plats. Sigmund Freud var en klok man.

Samtidigt som allt det här kommer upp till ytan, efter allting som hänt under 2010 så drar väldigt många i min omgivning i mig. De vill ha kontakt, de vill träffas och de vill planera. Just idag vill jag dock bara vara med mig själv, träna, städa, tvätta och drunkna i OC ännu en kväll.

Det är en mindre bra dag idag, det bara är det. Dessutom drömde jag inatt att en av mina vänner dog för att han var sjuk. Han låg dessutom i någon karantän när en läkare kom ut och sa att han åt min väns vägnar skulle säga hejdå speciellt till mig. Uppenbarligen brydde jag mig inte om att han befann sig i karantän utan jag rusade in för att säga hejdå mellan fyra ögon, gissa om jag blev förvånad när jag såg vem av mina vänner det var. Jag drömmer konstiga saker för tillfället. Allting är plötsligt så abstrakt.

Jag vaknade till min älskade vän Rasmus röst i telefonen, och jag kände en enorm saknad efter honom när jag pratade med honom.

Jag ska spendera den här dagen med mig själv, för att sen vakna på ett strålande humör imorgon.

Igår var det dags för Joakims filmvisning och den var grym! helt plötsligt hör jag också Rawas musik sätta igång och jag blev helt rörd över att uppfatta hur mina vänner har samarbetat och stöttat varandra. Jo, jag är en väldigt emotionell person.

Efter filmvisningen gick jag, Adde, Lia och Stefan vidare för att dricka öl. Ja, jag har semester och ska ta en paus från mitt jobb, men det var en massa arbetskamrater där igår. Anyway, vi drack öl för 29:-!! Vilket jag förstod varför när jag sen smakade den. :|

Jag var lite halvknäpp och på hugget igår, för att jag har legat inne i mitt eget sällskap hela veckan. Missförstå mig rätt, jag har fullkomligt älskat min vecka, men det gjorde att jag hade en massa nerver som spratt i kroppen. Jag tror det värsta skämtet som jag drog igång var ett om mig själv.

När jag väl kom hem så kraschade jag på soffan och drog igång serien igen. Japp, jag plöjer OC just nu. Japp, det är töntigt, men jag är en tönt. Jag älskar en del av karaktärerna som får mig att skratta mest hela tiden, även om jag inatt grät helt galet när första säsongen slutade. Det är bara ett stort highschool-drama alltihop, jag vet, men just nu är det ett highschool-drama som får mig att tro att allt är möjligt.

Det blev ingen scanning i tisdags utan det blev av igår istället. Den visade framsteg, jag har gått ner en siffra i bukfett och nu ligger jag på näst lägsta. Jag har även gått ner 2 kilo sen sist, och det känns overkligt att jag når min idealvikt på 57 kg om jag bara tappar 2 kg till.

Jag blev biten av något när jag kom till Tyresö igår. Något har bitit mig mellan två knogar på handen och förmodligen prickat en ådra. Det kliar något kopiöst. Det var första gången jag träffade Jeanettes barn och det tog en halvtimme innan jag fick en spontan kram. Barn har av någon anledning enkelt för att knyta an till mig.

Nu har jag tränat 6 dagar i rad och det är en välförtjänt vila som väntar fram till lördag. Imorgon är det dags för Joakims filmvisning, det ser jag fram emot.

Jag har precis kommit hem från lite kvalitetstid med mina två favoritflickor Pilla och Jossan, och nu ska jag fly verkligheten igen och ägna mig åt lite serie-maraton.

Andra dagen idag. Jag ägnar mig mest åt att låta mig slukas upp av filmer och därmed försvinna in i en annan värld. Jag ägnar mig åt att besöka gymmet mycket. Det är helt underbart att ha egentid och om inget annat välbehövligt efter 2010:s första åtta månader.

Jag bara njuter.

Det är mycket filmtittande för tillfället. Jag tycker att det är så jävla skönt att bli helt uppslukad av en film och befinna sig i en annan värld en stund. Jag har precis tittat klart på Remember me. Det är en grymt fin film och den berör, kanske också för att jag kunde känna igen mig lite i tjejens karaktär. Nå, filmen fick mig att gråta och till alla som är lika stora dramanördar som jag - se den om ni inte redan gjort det!

Nu har jag sett den, filmen som många pratar om, Crazy heart. Första delen av filmen tyckte jag var ganska seg och jag började fundera över vad det var som var menat att vara bra i den, men jag bestämde mig envist för att se klart den. När jag hade sett klart den ändrade jag helt klart min uppfattning och bestämde mig för att det är en underbar film. Filmen i sig är underbar, men så finns det filmer jag ser som jag bestämmer mig för att köpa. Crazy heart är inte en sån film.

Är en älskvärd låt av Evanescence.

Hello

Playground school bell rings again
Rain clouds come to play again
Has no one told you she's not breathing?
Hello I'm your mind giving you someone to talk to
Hello

If I smile and don't believe
Soon I know I'll wake from this dream
Don't try to fix me, I'm not broken
Hello I am the lie living for you so you can hide
Don't cry

Suddenly I know I'm not sleeping
Hello I'm still here
All that's left of yesterday

Jag ska inte ljuga och säga att det _inte_ var skönt att sova ut idag. Eller ja, sova ut och sova ut. Jag glömde ju lämna fritidstelefonen på jobbet igår vilket innebar att jag blev väckt av vårdnadshavare vid 8, sen dess har jag halvsovit.

Så min första semesterdag ska jag ägna åt att åka till jobbet för att lämna telefonen. Jag ska gå och styrketräna, triceps och bröst och sen ska jag åka ut till Tyresö, till en gammal företagskollega för att kroppsscanna mig.

Den där kroppsscanningen är cool. Jag ser hur mycket jag väger och hur mycket av det som är fett respektive muskler. Sen kan jag se hur mycket muskler jag har i respektive ben, respektive arm och sen övriga kroppen. Sen kan jag se hur stor viloförbränning jag har, min metaboliska ålder, hur mycket vatten jag har i kroppen, fysisk gardering och sist men inte minst - hur mycket bukfett jag har.

Sist jag var och scannade mig så var jag fullt sund. Majoriteten av min vikt var muskler och jag hade en väldigt låg siffra på bukfetman. Vi får se vad vågen säger idag.

Vi satt hela förmiddagen och reviderade vår arbetsplan och pustade ut när vi var klara. Eller trodde att vi var klara. Några timmar senare skickade chefen tillbaka den med lite förslag på ändringar, men till slut fick vi det rätt och då tyckte hon det såg "skitbra" ut.

Jag var dock inte sysslolös under eftermiddagen för det. Vi insåg att en del papper hade kommit bort och att vi inte hade en aning om vilka barn som skulle komma på sista sommarlovsdagen imorgon. Så jag fick ringa ungefär 20 samtal. Till slut fanns det koll på morgondagen också.

Under eftermiddagen började jag känna ångest inför att gå på semester. Det är inte fullt lätt för en arbetsnarkoman att göra det. Nu känns det dock mycket bättre.

Så vad ska jag göra under min semester? Absolut ingenting. Jag har knappt några planer alls. Men om man känner mig rätt så vet man också att jag kommer spendera en del tid på gymmet. På fredag ska jag åka och titta på Joakims filmvisning. Alla som vill kan komma till Norrlandsgatan 18 klockan 17.30 på fredag. Han är grym på det han gör. Nästa vecka ska jag ha kräftskiva. Och imorgon, första dagen på min semester måste jag åka till jobbet. Jag glömde lämna över fritidstelefonen innan jag gick hem idag, och låt mig erkänna, det känns jobbigt att få en massa samtal på den under min semester. Jo, det är mina planer för stunden. Jag borde putsa mina fönster också, vilket är mycket troligt att det sker i ett rastlöst ögonblick. Och let´s face it, min lägenhet behöver städas! Vilket jag skulle gjort igår men verkligen inte orkade. Jag kommer förmodligen ligga en del i gräset och läsa böcker. Jag ska försöka skriva lite på min egen bok. Min kreativa sida tryter lite för tillfället. Jag hör en ny sång i huvudet, men den vill inte riktigt komma ut.

Jag ska inte flytta längre. Åtminstone inte som det var tänkt. Killen jag hyr av bestämde sig för att inte ta den lägenheten utan inväntar något bättre istället.

Vid dagens slut hade jag tappat räkningen på hur många som frågat vad sjutton min högra överarm råkat ut för. Det ser ut som om den varit med om en misslyckad vampyrattack. Ett ordentligt blåmärke i formen av ett bett som är föga vackert är vad man kan åskåda. När jag sa att jag hade blivit biten var det ingen som ville höra mer om saken. Det roligaste var nog när en arbetskamrat trodde att det var någon elev som bitit mig och den skyldige höll på att komma undan med det. Men när jag sa att det inte var en elev så ville inte heller hon höra mer om saken.

Imorgon kommer fotograferingen av personalen att äga rum, med andra ord får jag inte vara med i år. Jag har ikväll kickat igång semestern med ett ordentligt gympass och nu väntar film.

Det är spännande det där med kläder.
I´m all black and white today, och fråga mig inte hur det gick till.
Svarta leggins, en svart-vit randig klänning toppat med ett vitt diadem.
Nåja, jag försäkrar att det är fint i alla fall.

Jag har 7 timmar till av revidering av arbetsplan framför mig.
Jag hoppas att vi får till ett lika bra flyt som i fredags.
Jag är tydligen första skrivare vad jag har förstått.
Idag ska jag dock inte glömma glasögonen, så slipper jag huvudvärken jag vaknade med i lördags.

När dessa 7 timmar sen är slut så är det ordentligt slut, då går jag på semester. \o/
Jag kommer sakna mina arbetskamrater, men jag måste försöka låta bli att tänka på jobbet.
Sådant är dock mer komplicerat för en arbetsnarkoman.

Nu ska jag åka och ta vara på dagen och jag ska passa på att kramas mycket!

Igår drog kampsporten igång igen. Det var ganska mycket ben och träning på att ha fler motståndare samtidigt som gällde. Svetten _lackade_ när jag var klar. Men det var inte så mycket att be för utan snarare bara till att knalla hem och med ens sätta igång med dusch och grejer. Två timmar senare skulle jag möta Vincent.

Jag trillade in en minut för sent. Nej, jag kollade inte klockan, Vincent gjorde. Efter fredagens äventyr var jag dock inte alls fith för öl utan började väldigt stillsamt med kaffe och vatten under tiden vi diskuterade ett beslut jag behövde ta, och en massa andra saker. Efter ett tag trillade också Johan in och gjorde oss sällskap, mycket trevligt! Då var det snarare prat om karuseller. Sen blev Vincent full. :)

Jag ska flytta första november. Killen jag hyr av i andrahand ringde mig igår och sa att han hade fått en ny lägenhet, en tvåa. Nu bor jag i en etta. Han har dock gärna kvar mig som hyresgäst, och ja... Vad har jag att välja på? En lägenhet som kostar 2000:- mer eller bli inneboende igen. Det senare är knappt ett alternativ.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta lite på mina små okomplicerade vampyrer. Min högra överarm ser ut att ha råkat ut för en misslyckad vampyrattack.

P.S. Jag är tillbaka i en famn jag trivs i...

Idag är det dags, det jag längtat efter hela sommaren.
Kampsporten! :D

Igår skulle vi revidera arbetsplanen, "kul", tänkte vi. Jag kopplade ihop laptop och smartboard och sen var det bara att köra. Kicki läste upp ett stycke från vår kvalitésredovisning som vi skulle ha med, när hon var på väg fram till mig för att ge mig pappret så hävdade jag att det skulle vara mycket bättre om hon läste samtidigt som jag skrev. Addes tanke, i den stunden, som vi fick nys om senare, var:

"Det kommer ju aldrig gå!"

Kort efter att jag började skriva så hör jag mest skratt runt omkring mig. När jag frågade Adde och Sylvia vad fan de skrattade åt så sa dom:

"DU skriver så jävla fort!"

En ständigt återkommande kommentar vad både kommer till dator och sms.

Adde - Ah, någon jävla nytta har uppenbarligen facebook och den där bloggen gjort.

De berättade i omgångar om det här senare på kvällen för min chef också, och de började skämta om att vår arbetsplan skulle kunna bli en anedokt, det enda hon sa var:

"Jo, jag vet. Jag får sms från henne ibland."

Vi arbetade i alla fall vidare på arbetsplanen och det gick riktigt bra för oss. Det kändes riktigt svårt när chefen tidigare på morgonen berättade vad det var vi skulle göra, men vi var grymma igår och kom på en massa bra grejer. Sen åkte vi till Gubbängen för att äta lunch. Väl där så skulle två av mina kvinnliga kollegor också tjafsa om vem som skulle få betala min lunch. Nåja, jag lyckades få ut en hälsotallrik på bordet till slut.

Tillbaka igen för att revidera lite.... Efter ett tag tror jag att de mest blev trötta på mig och:

"Om det ska vara grammatiskt korrekt...."

Sylvia ville dock hävda att det bara var bra. När klockan slog 15.30 var det dags att avbryta dagen för att gå och after work-mingla. Det var frukt, kex och ost som stod på bordet och en hel tunna med bål - bara att börja häva i sig. Jag lyckades återigen hamna i en barn-diskussion. Efter några timmar gick jag fram till Peter och sa:

- Erkänn att vi nu är tillräckligt många för din båt?
Peter - Japp. Kolla med de andra.

Ja, vad ska jag skriva. Vi hamnade på Peters båt och vi började i Långholmen. Det var relativt mörkt när vi kom iväg och sen börjde vi åka in mot stan. Det var det vackraste jag sett på länge. Jag hoppade av i närheten av T-centralen för att ta t-banan hem. När jag väl började närma mig Farsta med tunnelbanan så ringde jag upp Crippa, som jag upptäckte hade ringt mig tidigare. Det blev ytterligare ett glas hos grannen med honom och hans syster.

Visst låter det här som en kväll då man kommer hem sent?
Jag var hemma vid 23. :)
Och slocknade på soffan för att några timmar senare stappla över till sängen.

Anna Ternheims låt No, I don´t remember, har länge, länge varit en stor favorit. 

No, I don´t remember

No I don't remember
What brought us to this
What places we blindly passed
What turns we missed
When things really mattered
And we really cared
When simply being was easy
Just having you there

I was on a downslide, wasting my days
When I met you, I came to, such a lovely place
We laughed and cried our way through
The days and nights, the weeks and months
And all the seasons, ups and downs

Remind me of how, I used to feel
Remind me of who, I used to be back when
Nothing could come between us then
That thought would never leave us

'Cus I don't remember
Love needles in the hay
The life I knew by heart, and lived everyday
The secret codes and signs, you and I, and eye to eye
Wake me up, hurt me, you have to
I forgot how to cry

Remind me of how, I used to feel
Remind me of who, I used to be back when
Nothing could come between us then
That thought would never leave us
So remind me of how, I used to feel
Remind me of who, I used to be back when
Nothing could come between us then
That thought would never leave us when
Nothing could come between us then
That thought would never leave us

Ännu en planeringsdag är över, bara två kvar. Jag började med att sitta på en föreläsning i en lokal med minimalt syre hela förmiddagen och snegla på min sudoku-bok. Jag fick dock Henrik till sällskap brevid mig, mycket trevligt. När föreläsningen var slut så hade jag lunchmöte med min chef för att prata om mina studier i höst. Hon ville veta mer om kurserna och hur jag känner inför att studera samtidigt som jag jobbar. Sammanfattningsvis så sa hon att hon tror att jag kommer klara både jobb och studier galant, att hon kommer ge mig ledigt när jag behöver åka till Umeå och att hon ska kolla om de sponsrar mig med litteraturen. Hon tyckte också att kurserna var väldigt relevanta för mitt jobb och jag fick ett stort grattis till antagningen. Efter det gick jag ut och la mig i gräset med kaffe, cigg och Anna Ternheim i öronen.

När lunchen var slut var det bara att återvända till huset för att arbeta i arbetslaget. Vi skulle ta fram underlag till arbetet vi ska göra med arbetsplanen imorgon och medan de andra sen sprang för att diskutera idrotten så satt jag i min tysthet och fixade det sista med personalschemat för att sen kunna skriva ut det.

"Snyggt!"

Var kommentaren när det var klart. Layout-nörden i mig fick leka lite. När jag satt där och skrev i min ensamhet så hörde jag att någon smög sig in i huset, det visade sig vara läraren jag ska arbeta ihop med i höst och det blev ännu en kram. Efter att hon besökt toaletten kom hon in och sa:

"Fan vad du har gått ner i vikt! Det finns ju knappt något kvar av dig!"

Åh, vad ledsen jag blev av att höra det då. Jag kommer aldrig tröttna på att höra saker om min kropp nu, men mycket vill ha mer, därför är det också bra att få höra det från andra. Det är ibland svårt att se förändringen själv och därmed kan också kraven bli väldigt stora.

Efter det satte vi oss ner för att lösa lite praktiska saker inför hösten, och jag må säga att jag kläckte en grym idé som också blev väldigt uppskattad hos de andra. I´m good, oh yes! Efter det gick det bara utför, vi hamnade i någon dvala och skämten började komma mer och mer. Till slut var jag, Sylvia och Niklas uppe i en diskussion om hur skönt det egentligen kan vara att torka sig i rumpan med en nötformad snöboll. Den diskussionen ledde till hur stor skillnad det kan vara på Lambi och Eldorados toapapper och vi kom fram till att det beror väl på hur mycket man vill att det ska riva i rövas. Vi började prata om hur man gör i skogen utan papper och det slutade med att jag imiterade en hund som torkar rumpan mot marken, fast i detta fallet då golvet och Sylvia testade det där med att torka sig mot ett träd, fast i detta fallet då ett bord. Det ena ledde till det andra och det blev värre. Jag låg till slut på golvet och vred mig i skratt och jag kan inte låta bli att skratta bara vid tanken på det här.

Efter jobbet åkte jag in till söder för att fika med Andreas, eller ja, jag trodde att vi skulle fika. Han ville dricka öl. Jag fick dock en fika efter att jag envisats med att jag inte ville ha öl. Eller jo, jag ville, men det har blivit för mycket av varan på sista tiden. När han sänkt sin sprite övertalade han mig dock att följa med honom så att han kunde dricka en öl, för mig blev det Ramlösa. När vi blev lagom hungriga och det började talas om mat så insisterade jag på indisk mat eftersom jag fortfarande inte testat. Jag fick återigen som jag ville och jag kan säga att jag är helt fast för indisk mat. Nu kan jag fortfarande knappt andas efter att jag sänkte hela portionen. Kvällen var trevlig trots att Andreas var lika kritisk mot mig och mina tankar som alltid, och att han mobbade på mig som alltid.

Imorgon är det fredag och helg. Snart är det semester! \o/

Jag ramlade in på sammanträdet vid starttid men stannade i dörröppningen när jag upptäckte hur dålig luft det var i lokalen. Där hann jag stå i tre sekunder innan min chef vinkade in mig och gjorde en gest mot stolen mitt emot henne. Jag trodde i mitt stilla sinne att detta skulle vara ett kort sammanträde med lite information om planeringsdagarna som äger rum på fredag och måndag, tji fick jag. Jag blev ganska snabbt varse om att jag skulle delta i sammanträden, kompetensutveckling och planering resten av veckan. När huvudrektorn väl behagade att sluta prata för att släppa ut oss ur lokalen med minimalt syre så var det dags för fika och med ens så hörde jag mitt namn ropas lite här och var, det blev väldigt många kramar och det var en fröjd att återse alla igen. Det var också en fröjd att se alla andra bli så glada över att se varandra, det värmde ordentligt inombords.

Efter fikat var det dags för särskolans personal att samlas i ett av våra hus. Där fick vi veta att vi får en ny medarbetare på fredag, att vi skulle slå oss ner för att diskutera om vi ska strukturera om vår verksamhet ordentligt och att vi själva skulle göra upp våra arbetsscheman för hösten, tjoho! Sen delade vi på oss, hur för hus och i vårt hus kom vi överens om att strukturera om. Sen var det dags för att skissa på ett personalschema och jag fick plocka fram mina logik-skills. Vår skiss blev väldigt strikt och jävligt rättvis, och vår chef nickade gillande när vi kom med vårt första utkast. Vi kom också överens om att införa ett rullande fredagsschema så att ingen behöver stänga varje fredag.

Imorgon ska jag få delta på förläsningen om kompentensbaserad undervisning. Jag hoppades på att vår verksamhet skulle lösa sig så att jag skulle få gå på den, men jag behövde inte hoppas så länge. När vi alla var samlade med chefen så sa hon att alla med lärar- och fritidspedagoganställning ska gå på den, vilket då inkluderar mig.

Efter jobbet gick jag till gymmet och körde slut på rumpan och axlarna, nu har jag en välförtjänt vila på två dagar. Inte för att jag direkt vill, utan för att jag kan och behöver. Min tränare ringde mig också och sa att kampsporten drar igång på lördag, yes! Dessutom ska jag avancera lite och köra två gånger i veckan i höst.

För övrigt går jag i lite tankar. Kring hur svårt det kan vara att lita på människor. Jag har nu fått höra två olika versioner av en händelse och jag vet helt ärligt inte vilken jag ska tro på. Det handlar inte om en stor grej, men jag tycker inte om när människor i min omgivning inte är uppriktiga mot mig.

Thank god! Jag vaknade på ett betydligt bättre humör idag. Jag hade en ren skitdag igår, (eller ja, från eftermiddagen och framåt), vilket var anledningen till att det inte blev något blogginlägg.

Verksamheten är nu på morgonen bemannad med vikarie och dagen kommer att börja med ett stort sammanträde för hela skolans personal. Jag vet inte riktigt vad som händer på sammanträdet men jag vet att ny personal ska presenteras för oss och jag vet att jag kommer vara 45 minuter sen till sammanträdet, därför att jag börjar jobba först då. Imorgon är det kompetensutveckling som gäller, kompetensbaserad undervisning, jag hoppas ganska stort på att jag kan gå.

Idag kommer också väldigt många kollegor tillbaka från semestern. Det kommer att kramas så det står härliga till. Och ni ska alla kramas, minst en kram om dagen gör gott för magen!


P.S. Gårdagens kontrast var min äpple-påse vs. mannen bakom mig som handlade glass, ostbågar, chips, smågodis och en jädrans massa läsk.

Jag har precis avslutat serien Prison break efter sisådär fyra år. Jag kan förtälja att jag grät när jag såg det sista avsnittet. För er som aldrig har avslutat den serien, gör det!

Till min glädje var många tillbaka på jobbet från sin semester idag och jag har kramats så att det står härliga till. Först blev jag besviken när jag imorse insåg att tidigare omnämnda kvinna inte öppnade tillsammans med mig, utan möttes efter en stund av Adde i hallen som talade om att han hade mött henne och att hon hade gått ner till grundskolan. Jag hade sett fram emot en sista vecka ihop med henne och jag kunde inte tydligare uttryckt mitt missnöje över att de redan flyttat på henne till Adde. Efter ytterligare en halvtimme kom Adde in i huset efter att ha varit någonstans och sprungit som i vanlig ordning. Jag mötte honom i hallen och han gjorde en gest som visade att jag skulle gå ut i tamburen. Jag gjorde som han sa och jag möttes av att hon plötsligt satt på bänken i hallen. Min totala glädje gick inte att ta miste på och jag omfamnade henne så fort som jag bara kunde ta mig fram till henne. Hennes nya arbetskamrater hade skickat över henne till oss därför att de hade så få barn. Jag vet, jag vet att hon inom kort kommer att flyttas på, men jag är glad över att få ha hennes hos oss lite till.

Väl nere i matsalen och efter intag av lunch så mötte jag Linda, en tjej som är bjuden på kräftskivan som äger rum nu i Augusti. Hon berättade att hon hade nämnt min kräftskiva vid något bord och dragit på oss ytterligare tre personer, fan vad roligt! Hon hade också hittat ett sånghäfte för kräftskivor som hon hade köpt fyra ex utav och vi var envist överens om att vi kommer att kopiera upp dessa. Jag kan inte ens hålla räkningen på hur många som har sagt att de ska komma nu, men vi lär ligga och snudda på runt femton personer än så länge, och än har inte alla svarat. Dessutom, känner jag mina vänner rätt så kommer några till att ta med sig vänner jag ännu inte känner.

Jag tränade med min PT efter jobbet idag. Han frågade hur min helg hade varit och jag svarade att den var jättebra. När jag frågade honom hur hans helg var så fick jag ett svar som jag aldrig trodde att jag skulle få höra från en personlig tränare:

- Ja, jag minns knappt vad jag gjorde? Vad gjorde jag? Det har blivit så jävla mycket supande på sista tiden, så jag minns inte.

And with that said, good night folk´s!

Nu börjar nedräkningen, sex arbetsdagar kvar till semester.
Jag ser fram emot den här måndagen, en arbetskamrat kommer tillbaka från semestern och vi får minst två barn till idag, så förhoppningsvis kommer jag inte att dunka huvudet i väggen den här veckan. Det är sista turen vi har med våra återvändande arbetskamrat nu, från och med skolstart nästa vecka så är hon förflyttad, och frågar ni mig så är förflyttningen fel.

Nåja. Öppningen av huset hänger visst på mig idag.
Glöm inte bort att kramas.

Var precis vad det var igår. Från början drog Jocke igång en utgång och efter att jag var först med att tycka till så blev det Vampire Lounge. Jag valde också att involvera Mr.V. i det här och det resulterade i att jag mötte upp honom två timmar innan vi skulle möta upp de andra. Där satt vi och drack öl och hade som vanligt intressanta diskussioner om allt och inget. Det mest udda ämnet på dagordningen var förmodligen hus byggda av koskit.

Till slut fick vi lov att ta oss vidare för att möta upp de andra på Vampire, med spektakulära upptåg längs färden. Väl framme mötte vi Lorena och Jocke och tog oss in i väntan på att Adde och Stefan också skulle dyka upp. Jag tror att vi inväntade sittplats i sisådär en timme. Till slut traskade Adde in och gjorde det han gör bäst, han fann sittplats åt allihop på en gång. Till slut hittade också Stefan till Vampire och hela gänget var samlat.

Det blev öl, drinkar och en massa småprat. Trevligt värre med andra ord.

Till slut var det dags för Mr.V. att bege sig, men det var riktigt kul att han ville följa med, och framförallt trevligt. Trots försök till att övertala mig så övergav jag de andra när de lämnade Vampire för att klubba. Jag tog mig i godan ro till tunnelbanan och när jag kom ner och satte mig på en bänk så började en man prata med mig. Fråga mig inte varför jag vet att han bor på Tyresö och arbetar som mattläggare, för jag förstår inte ens varför han berättade det. Jag ville mest stoppa musik i öronen. Hans telefon ringde och han pratade kort, när han la på så sa han:

- Det var min dotter. Underbara barn.
Jag - Hmm, nja. Jag vill förmodligen inte ens ha barn.
Han - Va?? Det är det bästa som kan hända en i livet.
Jag - Jaså? Jag ser faktiskt bara en massa åtaganden och begränsningar framför mig.
Han - Nej, det är bara underbart.

Okej, trevligt att du tycker det, kan jag få ha min åsikt? Jag kom hem tryggt och var väldigt nöjd med kvällen. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men 04.00 vaknade jag på min soffa och förstod knappt någonting om vart jag befann mig, tills jag satte mig upp, då kopplade jag att jag visst somnat på min soffa när jag drog igång en serie på datorn.

Nu jädrans har jag fått hem det sista av Prison break och säsong fyra, så nu ska jag titta klart på den serie som jag började titta på för sisådär fyra år sen.

Nylonstrumporna är på, klänningen är på.
Naglarna är målade, håret är lagt och sminket likaså.


Jag är totalt redo för kvällen.

.. att jag färgar håret samma dag som jag ska gå ut.
Som känt så regnar det ju också ganska bra i Sthlm vilket gör att jag inte kan ha mitt hår utsläppt, för då ser jag ut som ett troll vid kvällens slut.
Helt plötsligt minns jag varför jag klippte av mitt hår.

Nå, det är inte alls så illa som jag får det att låta.
Nu är det i alla fall svart igen.

Jag skulle ha jobbat ikväll, jag skulle ha träffat min ungdom. Jag hade planerat att vi skulle gå från Skanstull längs vattnet till Hornstull och sen ta en fika. De ringde dock en kvart innan och sa att det inte skulle bli något. Hmm. De har en chans till, sen ger socialförvaltningen mig ett nytt uppdrag.

Så, mer gymtid för mig! Jag har kört slut på rumpa, axlar och sen löpt. Jag var dränkt i svett när jag var klar. Nu blir det riktigt lugnt, en proteinshake och sen ska jag smälla upp en godispåse framför någon serie och köra maraton. Helt plötsligt har jag tre alternativ vad kommer till serier. Beslutsångest är vågens signum. Jo, tack. Sen gör jag som i vanlig ordning när det är fredag, jag stänger av telefonen och sover tills jag vaknar imorgon.

På tal om imorgon så blir det lite shopping, jag behöver nya strumpbyxor till kvällen.
Kvällen imorgon kommer bestå av aptrevligt häng och Vampire, med toppingen att Mr.V. följer med.

Imorse när jag anlände till jobbet fick jag informationen att vi skulle åka och bada vid den 33 grader varma poolen. Kul. Jag hade inga badkläder med mig vilket innebar att jag fick plågas i klänning och leggins i solen större delen av eftermiddagen.

På bussen på väg till badet kliver det på ett märkligt kärlekspar. Att kalla dom för kärlekspar kanske var överdrivet. De tjafsade som om de var hemma. Jag tycker inte att man förolämpar sin partner på det viset som de gjorde, och om man nu tvunget ska göra det så gör man det inte inför en hel skara människor. Hade jag haft en pojkvän som gjort så, så hade jag klivit av bussen och lämnat honom där.

Väl framme såg vi något vi gillade, en av våra elever som är ledig just nu men som vi toksaknar på jobbet. Hon är en sann glädjespridare. Först möttes vi av ett skrik rakt ut, men när hon hade släppt på humöret kom det;

"Anki, min gos-gos! Jag älskar dig!"

Aww! I hennes första utbrott när jag närmade mig henne råkade hon sparka till min redan skadade tumme, så klart. Skönt? Inte ett jävla dugg. Vi förklarade för henne att vi var tvugna att göra de andra sällskap och jobba lite också, då sa hon;

"Anki ska stanna här!"

Aww! Gulle! De andra badade, jag drack kaffe och prata en massa med Kicki och Lorena samtidigt som jag höll på att avlida för att jag var så uttråkad. Till slut gav vi oss äntligen tillbaka och på väg till bussen löd en kort dialog mellan Anki och Lorena såhär;

Anki - Lorena, är du bra på matte?
Lorena - Nja. Inte huvudräkning.
Anki - Hmm. 110x16?
Lorena - Mmm.
Anki - 1600? Låter det rimligt? Nä! Det borde bli lite mer.

Smarta tjejer. Pilla upp miniräknaren på telefonen? Nej? Språk är min kopp te.

Jag hade först tänkt träna idag. Sen skulle jag gjort en visit hos min syster. Sen ringer min apgoda granne för att fråga om jag vill följa med och bada. Wtf? När blev jag såhär poppis? Det har varit galet mycket umgänge sen i fredags och kvällen i min ensamhet igår var välbehövlig. Jag åkte i alla fall och badade med Crippa. Nej, jag svek inte min syster, hon mådde för dåligt för umgänge.

Efter badet strukturerade jag upp min höst lite och nu har jag mer koll på studierna som kommer. Jag trodde aldrig att jag skulle få användning för whiteboarden i köket, men jo. Det är skönt att inte båda kurserna drar igång samtidigt i alla fall, att de slutar samtidigt är dock mindre roligt. Början av Januari 2011 kommer förmodligen till mesta del bestå av tentaskrivning. How I do love that!

Nu ska jag sätta mig och kika på en färgkarta med 500 färger. Jag planerar att fixa lite i lägenheten, jag står inte ut längre. Jag kom på vad jag ska göra under min semester också, det blir till att ordna här hemma och försöka ta tillbaka mitt förråd från den som stulit det. Jag och Crippa kom också underfund med att vi har semester samtidigt, fast han har bara en vecka, min första vecka. Risken att det blir mycket grillad mat och öl ute på gräset är med andra ord ganska stor.

Tur att inte det här blev ett långt inlägg.

Är vad jag känner mig idag. Seriöst, jag har inte fått vettig sömn på fyra nätter. Idag fick uppenbarligen kroppen nog och drog på sig en försovning. Jag har verkligen _lovat_ mig själv att lägga mig tidigt ikväll, jag vet dock alltid hur det slutar.

När man är så trött som jag har varit idag så vill man inte få det telefonsamtalet som jag fick på jobbtelefonen imorse. En vårdnadshavare ringde och berättade att hennes barn skulle vara ledig idag. Barnet är det livligaste som vi har på fritids just nu. Har dagen varit seg? Svar JA! Vid två fick jag nog och kompade mina resterande två timmar. Åkte och handlade lite, åkte hem, tog en dusch och sen dess har jag legat på soffan och haft LOST-maraton, wunderbar!

... men jag har förmodligen druckit världens godaste chai-te, två gånger om. Det var riktigt fint att hänga med Mustafa och co och jag uppskattade riktigt mycket att bli inbjuden, även om vi fikade på Sthlms varmaste café.

Jag minns första gången jag träffade Mustafa, när vi firade Andreas födelsedag i gamla stan i Juni. Jag och Mustafa satt och pratade och jag berättade lite om mig, plötsligt ville han göra ett test på mig.

Han sa att jag hade ett fyrkantigt färglöst rum, och att det stod en box i rummet, han frågade var och vad den hade för färger, jag svarade att den var i mitten och att den var grön och röd. Han frågade om den var genomskinlig eller inte och jag sa att den inte var det. Han sa att att jag hade ett fönster och han frågade var, och jag svarade att det var på väggen mitt emot. Han sa att jag hade en stege i rummet och frågade var, jag svarade att den stod i det högra hörnet. Han sa att det var en storm utanför och han frågade hur stormen artade sig och om den påverkade rummet, jag svarade att det var en tromb som inte påverkade rummet. Han sa att jag hade en häst i rummet, han frågade var den var placerad och om den var fastbunden, jag sa att den stod precis intill boxen och att den inte var fastbunden.

Sen sa han något i stil med...

Boxen är jag och jag är glad, öppen, varmhjärtad och social, men att jag inte släpper in människor inpå mig i första taget. Att stegen stod i hörnet visade på att jag är öppensinnad, att jag oftast ser två sidor av allting. Tromben talade för att det är stökigt och rörigt runt omkring mig men att det inte påverkar mig utan att jag fortfarande är stabil i mig själv. Hästen är min partner som jag vill ha nära mig men ändå låta honom ha sin frihet och sitt eget liv.

Vet ni vad? Han kunde inte haft mer rätt i allting han sa.

När jag sätter på IAMX:s skiva The alternative i bilen så fastnar jag alltid på den här låten.
Totalt underbar, därför delar jag med mig av den nu.


Lulled by numbers

Who put the mess in your head?
Filtering the sense of all your could have said
I stole the words from your mouth
So twisted in contagion, and reaching out

If this is the lullaby, then
Why am I not sleeping easy?
If you leave me alone, I will come home
Dragging my tails behind me

Sweetheart, don't hang me out to dry
When nothing is left
There is always us
When nothing is left
There is always us

If I could sing you to sleep
Lay you down and pray that your soul to keep
I would be all that you need
Wider eyes oblivious to everything

If this is the lullaby, then
Why am I not sleeping easy?
If you leave me alone, I will come home
Dragging my tails behind me

Sweetheart, don't hang me out to dry
When nothing is left
There is always us
When nothing is left
There is always us
When nothing is left
There is always us
When nothing is left
There is always us

Det har varit en mer händelserik och bra dag idag, förutom att jag höll på att avlida i jeans. Vi tog med oss barnen in till Kulturhuset för att titta runt lite på utställningar. Som känt så står Kulturhuset för konst:



Dockan skrämde livet ur mig innan jag förstod att det var just en docka. Efter kulturhuset knallade vi vidare mot gamla stan och på vägen fick vi syn på mannen som skrämde livet ur de flesta längs gatan:



Ja, han rörde sig när någon kom i närheten. Duktig var han dock på att spela. Vi slog oss ner på en trappa och intog lite vätska för att sen knalla vidare mot Slussen. Då fick jag ett telefonsamtal, från en engelsktalande vän. Han ringde för att tala om att han inte kan komma på min kräftskiva. That sucks! Efter att vi lagt på tecknade en elev till mig att han ville gå istälelt för att vänta på de andra och jag sa:

"Wait!"

Han tittade på mig som om jag var knäpp och jag kom genast på mig själv med att fortsätta prata engelska. Mycket pedagogiskt. Nu ska jag alldeles strax iväg och träna en timme med min PT. Efter det är det söder som gäller för att möta upp min engelsktalande vän och co. för en öl. Men det blir lugnt, det är ju en dag imorgon med.

Vuxenpoäng på den meningen!

Jag vaknade vid 2-snåret inatt. Jag vaknade av att jag drömde, så hemska saker.
Det var inte värsta skräcken som om jag blev jagad eller liknande, utan jag drömde att jag förlorade saker.
Som betyder något.
Det var helt hemskt, och känslan av att inte våga somna om var riktigt stark.

Så. Det ska regna idag igen. Yuhu! \o/
Idag är första dagen på riktigt länge, åtminstone en månad, som jag har jeans på mig.
Det är ovant och känns tight som fan.

Dags att borsta tänderna, finns det något godare?
Kramas, kramas, KRAMAS idag!

Jobbet har som de senaste veckorna varit fruktansvärt segt idag, föga förvånande. Vi tittade på Emil i Lönneberga och jag höll på att somna. Jag har flugit på jobbet också. Jag satt på en stol bakom Adde och fick något frispel på hans huvud. När han lyckades fånga min hand så hann jag inte reagera innan jag flög över soffkanten och hans huvud, rent livsfarligt. Än en gång - jag lär mig den hårda vägen.

När jag kom till jobbet imorse var det lugna gatan, verkligen. En elev på två personal. Thumbs up! Nå, jag och Stefan passade på att sitta och prata lite. Helt plötsligt sa han;

- Du ser trött ut.
Jag - Jo, jag är det.
Stefan - Eller, du ser liksom avslappnad ut.
Jag - Jag är det.
Stefan - Ah, skönt. Det ser så ut jämfört med förra veckan.
Jag - Jag förmodar att en del spänningar släppt.
Stefan - Vad skönt. Det syns.

Jo, jag antar det. :)

En väldigt rolig vattenpöl vid förardörren till bilen. Speciellt om man har sandaler.



Jag tror att mina cirkuskonster såg lagom roliga ut, men mina fötter var fortfarande torra när jag väl satt i bilen. Eller ja, så torra de kan vara i sandaler under regn. Efter jobbet var jag och körde slut på mig själv på gymmet. Bröst och triceps + löpning. Jag skulle egentligen ha tränat med min PT idag, men han krånglade till det lite. Nåja, vi ska träna imorgon. Paowa! Efter gymmet var det raka spåret med bilen till Jakobsberg som gällde, det skulle hämtas ut ett paket på 4 kg. Ut kom det tabletter och proteinshakes. Tabletter as in vitaminer, fiber och omega 3, ingenting annat era fantasiskenande småttingar.

Jag har fått ännu mera LOST också. Nu är det kört. Duschen är avklarad och allt är klart till imorgon. Nu väntar min soffa och LOST på mig.

P.S. Jag lever fortfarande på min helg...

Det var ordentligt mycket trevligare att ställa klockan till starttid 10.00 i fredags än vad det är att ställa den till starttid 08.00 imorgon. Det är söndag, natten då jag alltid har så svårt för att sova, just ikväll så känns det dock inte helt omöjligt. Smurfen är trött, jawohl.

Vilken helg jag har haft sen då! Och då menar jag inte att den var bra, snarare att den var helt ypperlig. Anledningen till att jag inte spyr ut allt om min helg här på min vackra textvägg är att jag uppskattar att ha lite privatliv. Men tro mig när jag skriver att jag känner mig väldigt tillfredställd med mitt liv just nu.

En bok och ett kuddhav påkallar min uppmärksamhet nu.
Godnatt och sov sött!