Call 911.
Dat: 2010-12-30 | Tid: 21:11:27
Kategori: Åsikter & Diskussioner
Someone please call 911...
Varför måste människor vara så äckligt uppenbara istället för att välja en enkel utväg vid namn uppriktighet?
När blev det ute att vara uppriktig?
Jag är så trött på människor i allmänhet för tillfället att det nått den graden då jag tycker att de flesta är nollor.
Varför måste människor vara så äckligt uppenbara istället för att välja en enkel utväg vid namn uppriktighet?
När blev det ute att vara uppriktig?
Jag är så trött på människor i allmänhet för tillfället att det nått den graden då jag tycker att de flesta är nollor.
Några ord.
Dat: 2010-12-29 | Tid: 20:58:57 Kategori: Smällkarameller
If you think back and replay your year, if it doesn´t bring you tears either joy or sadness - consider the year as wasted.
Fint.
Så jag tänkte tillbaka på mitt 2010 och kan konstatera att jag gråtit riktigt mycket. Både av sorg och glädje, tyvärr är sorg övervägande. Det har varit ett alldeles för rörigt år och mycket har hänt. Jag har inte uppfyllt mitt nyårslöfte heller för 2010 som var att jag inte skulle beblanda mig med någon ny kille på ett stadie som går över vänskap under 2010. Det gick ju inte så bra. Jag har ett nytt nyårslöfte för 2011, ett nyårslöfte som jag inte tänker avslöja, kanske för de som redan vet varför nyårslöftet kommit till.
För att gå till något helt annat - det är inte mycket som kan göra mig lika kall som när människor tar mig för givet och därmed är respektlösa. Attityder kan verkligen ge mig sura uppstötningar. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag också.
Rebekka Karijord sjunger:
"Someone who thinks you are made of stone."
Det är en mening jag vill stoppa in.
Fint.
Så jag tänkte tillbaka på mitt 2010 och kan konstatera att jag gråtit riktigt mycket. Både av sorg och glädje, tyvärr är sorg övervägande. Det har varit ett alldeles för rörigt år och mycket har hänt. Jag har inte uppfyllt mitt nyårslöfte heller för 2010 som var att jag inte skulle beblanda mig med någon ny kille på ett stadie som går över vänskap under 2010. Det gick ju inte så bra. Jag har ett nytt nyårslöfte för 2011, ett nyårslöfte som jag inte tänker avslöja, kanske för de som redan vet varför nyårslöftet kommit till.
För att gå till något helt annat - det är inte mycket som kan göra mig lika kall som när människor tar mig för givet och därmed är respektlösa. Attityder kan verkligen ge mig sura uppstötningar. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag också.
Rebekka Karijord sjunger:
"Someone who thinks you are made of stone."
Det är en mening jag vill stoppa in.
Nyårsafton!
Dat: 2010-12-29 | Tid: 14:22:48 Kategori: Film & Musik
Det här ska jag göra på nyår:
Jag får ta med mig någon om jag vill, någon som är pepp?
Ja, självklart riktar jag det till någon jag känner.
Tjej eller kille.
Pip mig.
Gud förbanne!
Dat: 2010-12-28 | Tid: 20:25:07 Kategori: Smällkarameller
Jag är beredd att känna förakt mot klädkoder och mot män för att de har så uppenbara butiker.
Jag behövde en svart eller röd klassisk skjorta och för er som tror att det är enkelt för en tjej att hitta så kan ni fetglömma det. Om ni ens tänker den tanken så får jag visioner likt Ally McBeal´s. Typ att ert huvud huggs av eller liknande. Jag sprang runt i alla butiker i Farsta centrum och råkade ut för en idiot till försäljare utan att hitta en jävla klassisk skjorta. I TVÅ TIMMAR!
Jag ska berätta om försäljaren för att förlöjliga honom lite i min frustration också.
Jag försökte, jo, tro mig, jag försökte att undvika honom, men han ställde sig verkligen framför mig.
(I står för idioten.)
I - Ap, ap, ap!
A - Ap, ap, AP?
I - Ringer du med Tele2 eller Telenor?
A - Nej.
I - Bor du här?
A - Nej. (Fråga mig inte varför jag svarade nej.)
I - Vad gör du här då?
A - Handlar.
I - Ah, vad bra! Det finns så många som bara går runt här utan att handla något.
A - Okej.
I - Men använder du Tele2 eller Telenor idag?
A - Nej.
I - Hur mycket lägger du i månaden på din operatör?
A - 300:-, och du förstår att det är skitbra därför att större delen av min omgivning har samma operatör vilket gör att jag tjänar väldigt mycket på det.
I - Ja, men kom här ska jag visa dig något.
A - Jag är nöjd.
I - Men kom! Jag kan ge dig en ny telefon med samma operatör.
A - Jaså?
I - Ah! Du trodde bara att jag höll på med Tele2 och Telenor va?
A - Japp!
I - Är du förlovad?
A - Va? Nej!
I - Varför har du ringen på dig då? (Säger han och syftar på min hematitring på min högra hand.)
A - Ja, varför har jag INTE en ring på mig, sa jag och visade upp min vänstra hand.
I - Aah! Är det den handen man har den på?
A - Mmm.
I - Okej. Här ska jag visa dig något. Du _får_ teckna ett abonnemang va?
A - Jag vill inte teckna ett abonnemang. Vad vill du komma fram till?
I - För bara 900:- i månaden kan jag ge dig...
A - Stopp. Jag vill inte ha en kostnad på 900:- i månaden.
I - Men kan du leva med en sådan kostnad?
A - Jag vill inte leva med en sådan kostnad.
Jag orkar inte ens längre.... Diskussionen höll på hur länge som helst och han ville pracka på mig både en Mac, en Iphone och en trådlös dammsugare. Vad fan ska jag med en trådlös dammsugare till? Min lägenhet är minimal!
Efter 1½ timme så stötte jag på en av mina elevers mamma som kramade om mig och jag uttryckte min förtvivlan över att inte kunna finna en svart eller en röd skjorta.
U - Men en jävla skjorta liksom!
A - Mmm, jag säger samma sak!
Redo att ge upp så gick jag längs butikerna mot mitt hem med huvudet en aning nedsänkt och var smått besviken över att jag skulle behöva åka in till stan imorgon för att hitta något svart och rött enligt färgkoden. Då slängde jag som hastigast en blick mot en affär som jag inte hade varit inne i och som var så liten att jag aldrig lagt märke till den. I det skyltfönstret hängde den finaste klänningen jag sett på länge och jag var inte sen med att rusa in. Det slutade med att jag provade tre röda klänningar och att alla satt perfekt. Jaha! Nästa problem då, beslutsångest! Den jag köpte satt så fint så att tjejen som kom in i butiken under tiden jag hade den på mig köpte en i varje färg till sig själv.
Här kommer den....
Tänk er den med svarta strumpbyxor! Det är till och med så att jag kommer plocka fram stövlarna med klack det här nyåret. Jag vill ha nyårsafton idag!
Jag behövde en svart eller röd klassisk skjorta och för er som tror att det är enkelt för en tjej att hitta så kan ni fetglömma det. Om ni ens tänker den tanken så får jag visioner likt Ally McBeal´s. Typ att ert huvud huggs av eller liknande. Jag sprang runt i alla butiker i Farsta centrum och råkade ut för en idiot till försäljare utan att hitta en jävla klassisk skjorta. I TVÅ TIMMAR!
Jag ska berätta om försäljaren för att förlöjliga honom lite i min frustration också.
Jag försökte, jo, tro mig, jag försökte att undvika honom, men han ställde sig verkligen framför mig.
(I står för idioten.)
I - Ap, ap, ap!
A - Ap, ap, AP?
I - Ringer du med Tele2 eller Telenor?
A - Nej.
I - Bor du här?
A - Nej. (Fråga mig inte varför jag svarade nej.)
I - Vad gör du här då?
A - Handlar.
I - Ah, vad bra! Det finns så många som bara går runt här utan att handla något.
A - Okej.
I - Men använder du Tele2 eller Telenor idag?
A - Nej.
I - Hur mycket lägger du i månaden på din operatör?
A - 300:-, och du förstår att det är skitbra därför att större delen av min omgivning har samma operatör vilket gör att jag tjänar väldigt mycket på det.
I - Ja, men kom här ska jag visa dig något.
A - Jag är nöjd.
I - Men kom! Jag kan ge dig en ny telefon med samma operatör.
A - Jaså?
I - Ah! Du trodde bara att jag höll på med Tele2 och Telenor va?
A - Japp!
I - Är du förlovad?
A - Va? Nej!
I - Varför har du ringen på dig då? (Säger han och syftar på min hematitring på min högra hand.)
A - Ja, varför har jag INTE en ring på mig, sa jag och visade upp min vänstra hand.
I - Aah! Är det den handen man har den på?
A - Mmm.
I - Okej. Här ska jag visa dig något. Du _får_ teckna ett abonnemang va?
A - Jag vill inte teckna ett abonnemang. Vad vill du komma fram till?
I - För bara 900:- i månaden kan jag ge dig...
A - Stopp. Jag vill inte ha en kostnad på 900:- i månaden.
I - Men kan du leva med en sådan kostnad?
A - Jag vill inte leva med en sådan kostnad.
Jag orkar inte ens längre.... Diskussionen höll på hur länge som helst och han ville pracka på mig både en Mac, en Iphone och en trådlös dammsugare. Vad fan ska jag med en trådlös dammsugare till? Min lägenhet är minimal!
Efter 1½ timme så stötte jag på en av mina elevers mamma som kramade om mig och jag uttryckte min förtvivlan över att inte kunna finna en svart eller en röd skjorta.
U - Men en jävla skjorta liksom!
A - Mmm, jag säger samma sak!
Redo att ge upp så gick jag längs butikerna mot mitt hem med huvudet en aning nedsänkt och var smått besviken över att jag skulle behöva åka in till stan imorgon för att hitta något svart och rött enligt färgkoden. Då slängde jag som hastigast en blick mot en affär som jag inte hade varit inne i och som var så liten att jag aldrig lagt märke till den. I det skyltfönstret hängde den finaste klänningen jag sett på länge och jag var inte sen med att rusa in. Det slutade med att jag provade tre röda klänningar och att alla satt perfekt. Jaha! Nästa problem då, beslutsångest! Den jag köpte satt så fint så att tjejen som kom in i butiken under tiden jag hade den på mig köpte en i varje färg till sig själv.
Här kommer den....
Tänk er den med svarta strumpbyxor! Det är till och med så att jag kommer plocka fram stövlarna med klack det här nyåret. Jag vill ha nyårsafton idag!
Ny tränare!
Dat: 2010-12-27 | Tid: 21:41:51 Kategori: Smällkarameller
Idag var det dags för den nya boxningstränaren att göra premiär!
Jag gillade hennes kombinationer som fan, det var roligt.
Men jag ställer mig en fråga: hur stora är oddsen att hon kommer från Gammalstorp?
Av alla jävla ställen. För er som inte vet så är Gammalstorp en plats som knappt är befintlig alldeles intill Sölvesborg, där jag är född.
För övrigt, dags för nya lindor och handskar kanske?
Jag gillade hennes kombinationer som fan, det var roligt.
Men jag ställer mig en fråga: hur stora är oddsen att hon kommer från Gammalstorp?
Av alla jävla ställen. För er som inte vet så är Gammalstorp en plats som knappt är befintlig alldeles intill Sölvesborg, där jag är född.
För övrigt, dags för nya lindor och handskar kanske?
Jag och min PT(?)
Dat: 2010-12-27 | Tid: 11:42:37 Kategori: Smällkarameller
Jag tror att kommunikationen som jag och min PT har inte är en kommunikation som en PT och en kund borde ha, även om den är lite smårolig. De gånger jag har sagt till honom att det blivit lite för mycket öl på sista tiden så talar han minsann om för mig att det inte kan bli _för mycket_ öl.
Det är dags för förändring i mitt träningsupplägg igen och just därför sms:ade jag med min PT idag för att komma överens om när vi ska börja det nya. Pga ledighet så blir det inte förrän nästa vecka. Till slut skrev jag:
A - Kanoners! Gott nytt år och ta det lugnt med ölen! ;)
M - Aldrig! Och gott nytt år!
Man ba: "Va?"
Sa du att du arbetar med hälsa? :D
Nåja, jag förmodar att öl är likamed gott psykiskt välbefinnande.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
På tal om hälsa så har jag nu fått avbryta min arbetsdag pga läkarbesök, jag kan säga att jag kämpar för att inte gå av på mitten av oro och rädsla just nu. Jag har försökt ringa människor som står mig nära för att få ventilera men frågan jag ställer mig just nu är: var är alla människor när jag behöver dom?
Herrå blemma!
Dat: 2010-12-27 | Tid: 06:56:28 Kategori: Smällkarameller
I torsdags vaknade jag med något på hakan som skulle komma att bli den största blemman jag någonsin haft. Det här händer alltid när jag har en stressfylld tid, för övrigt så har jag liksom inte de problemen med blemmor. När jag vaknade i fredags var det ännu värre, sen dess har den bara gått tillbaka dock. Tack gode någon för det.
Idag ska jag kontakta läkaren för något helt annat och jag ska inte sticka under stolen med att jag lever med en viss rädsla inför det.
Det positiva med att det är måndagmorgon och kallt är att jag får använda min nya vinterjacka. Tjoho!
Idag ska jag kontakta läkaren för något helt annat och jag ska inte sticka under stolen med att jag lever med en viss rädsla inför det.
Det positiva med att det är måndagmorgon och kallt är att jag får använda min nya vinterjacka. Tjoho!
Åt helvete med det då.
Dat: 2010-12-26 | Tid: 12:43:48 Kategori: Smällkarameller
Tidigare i veckan fick jag ett brev. Eller ja, jag fick det för längesen, det har bara legat oöppnat för att jag tyckte att det såg reklamaktigt ut. Gud förbanne mig, säger jag bara!
När jag öppnade det då jag fick för mig att städa min lägenhet efter en längre upptagen tid så insåg jag att det var min ansökan till matematik B som jag hade alla planer på att läsa i januari. Det kan jag ju bara fetglömma! Tydligen hade jag inte slickat på tillräckligt många frimärken så vuxenutbildningen hade inte fått för sig att vandra ner till postkontoret och betala för att få ut min ansökan. Retards.
Lite vill jag kanske se att jag har den stora delen i det här, men samtidigt, nej, jag vägrar tro att det brevet vägde så pass. Bah.
Jag har suttit och tittat på lite utbildningar till hösten 2011. Jag vill ju liksom gå vidare, dårå, och känner alltför ofta att det jag utbildat mig till egentligen inte är det jag vill arbeta med. Det är klart att jag finner glädje i det med, men efter min examen 2009 så såg jag inte mig själv arbeta med människor halva mitt liv. Luften gick ur mig när jag väl hade studerat klart och insåg det, men så kan det vara. Då kanske ni undrar vad den här människo-människan ska jobba med om hon _inte_ ska jobba med människor? Eller så undrar ni inte det och då antar jag att ni kan sluta läsa nu. Som den estetiska människan jag är så har jag alltid haft en förkärlek till att skapa, alltifrån skrift och musik till presentkort och bildspel, för att det är kul helt enkelt. Jag tycker om sammansättningen av saker och färger. Det här kommer ned till en sak - layout. Drömyrket är att arbeta med något inom reklam.
När jag öppnade det då jag fick för mig att städa min lägenhet efter en längre upptagen tid så insåg jag att det var min ansökan till matematik B som jag hade alla planer på att läsa i januari. Det kan jag ju bara fetglömma! Tydligen hade jag inte slickat på tillräckligt många frimärken så vuxenutbildningen hade inte fått för sig att vandra ner till postkontoret och betala för att få ut min ansökan. Retards.
Lite vill jag kanske se att jag har den stora delen i det här, men samtidigt, nej, jag vägrar tro att det brevet vägde så pass. Bah.
Jag har suttit och tittat på lite utbildningar till hösten 2011. Jag vill ju liksom gå vidare, dårå, och känner alltför ofta att det jag utbildat mig till egentligen inte är det jag vill arbeta med. Det är klart att jag finner glädje i det med, men efter min examen 2009 så såg jag inte mig själv arbeta med människor halva mitt liv. Luften gick ur mig när jag väl hade studerat klart och insåg det, men så kan det vara. Då kanske ni undrar vad den här människo-människan ska jobba med om hon _inte_ ska jobba med människor? Eller så undrar ni inte det och då antar jag att ni kan sluta läsa nu. Som den estetiska människan jag är så har jag alltid haft en förkärlek till att skapa, alltifrån skrift och musik till presentkort och bildspel, för att det är kul helt enkelt. Jag tycker om sammansättningen av saker och färger. Det här kommer ned till en sak - layout. Drömyrket är att arbeta med något inom reklam.
Aw, saknar!
Dat: 2010-12-26 | Tid: 10:31:44 Kategori: Film & Musik
Jag hittade precis ett bildspel ute på nätet som min klasskamrat Marlene gjorde under tiden vi pluggade.
Första gången vi alla såg det här så slutade med att alla satt med tårar i ögonen.
Jag saknar tiden, platsen och människorna när jag ser det här.
Första gången vi alla såg det här så slutade med att alla satt med tårar i ögonen.
Jag saknar tiden, platsen och människorna när jag ser det här.
Mysdag och julklapp.
Dat: 2010-12-22 | Tid: 21:24:59 Kategori: Smällkarameller
Det har varit en mysdag på jobbet. Vi inledde dagen med att beskåda Kalle och chokladfabriken på smartboarden. Sen mös vi lite till och sen åt vi julbord igen. Efter lunchen kom Kicki som nu lämnat Skarpnäcks skola på besök för att fika lite, sorg i det, dårå. Under eftermiddagen tittade vi på en underbar klassiker, nämligen Lejonkungen. Jag och Rawa var väl mest lyckliga då och kunde stolt säga att filmen "är från vår tid". Jösses, man kunde ju musiken och replikerna utantill.
Nu är Gosgos ledig lääänge. :(
Idag fick jag en julklapp från nobelfesten, mitt lilla uppträdande på skiva. Hmm. Det är typ helt pinsamt och nervöst att se sig själv spela och sjunga.
Ikväll var jag och kampsportade mig. Marco som nu är på semester ersattes av vanligtvis lördagens tränare Inka. Hon mötte mig vid dörren och sa:
"Jag saknade dig i lördags."
Mmm, en skadad axel gjorde det inte ultimat att träna. Trevligt att vara saknad i alla fall. Det är alltid lika trevligt att träna för Inka också.
Efter träningen var jag och shoppade inför en total mysafton som jag ska ha på min soffa på julafton. Sjukt mycket godis med andra ord. Men nå, det får ligga i skåpet tills dess också. Ikväll får nötterna bli offer för mig.
Nu är Gosgos ledig lääänge. :(
Idag fick jag en julklapp från nobelfesten, mitt lilla uppträdande på skiva. Hmm. Det är typ helt pinsamt och nervöst att se sig själv spela och sjunga.
Ikväll var jag och kampsportade mig. Marco som nu är på semester ersattes av vanligtvis lördagens tränare Inka. Hon mötte mig vid dörren och sa:
"Jag saknade dig i lördags."
Mmm, en skadad axel gjorde det inte ultimat att träna. Trevligt att vara saknad i alla fall. Det är alltid lika trevligt att träna för Inka också.
Efter träningen var jag och shoppade inför en total mysafton som jag ska ha på min soffa på julafton. Sjukt mycket godis med andra ord. Men nå, det får ligga i skåpet tills dess också. Ikväll får nötterna bli offer för mig.
Analsex.
Dat: 2010-12-21 | Tid: 21:45:36 Kategori: Åsikter & Diskussioner
Anki och Pernilla över telefon.
P - Vi hade analsex.
A - Pernilla... Tycker du om analsex?
P - Det beror på. Ibland gör det ont och ibland inte.
A - Va? Menar du att det är skillnad från gång till gång?
P - Ja. Du måste ju lita på personen som du ska ha analsex med.
A - Jo, förstått.
P - Och hur det än är Anki, så _måste_ du slappna av.
A - Mmm.
P - Sen är det bra om han inte bara drar ut den fort, då kan det bli baksug.
A - Och baksug innebär?
P - Haha! Jadu. Bajs i hela sängen!
(VAD SA DU, SA DU?)
Att förbruka laxeringsmedel ett dygn innan verkar ju vara en idé.
P - Vi hade analsex.
A - Pernilla... Tycker du om analsex?
P - Det beror på. Ibland gör det ont och ibland inte.
A - Va? Menar du att det är skillnad från gång till gång?
P - Ja. Du måste ju lita på personen som du ska ha analsex med.
A - Jo, förstått.
P - Och hur det än är Anki, så _måste_ du slappna av.
A - Mmm.
P - Sen är det bra om han inte bara drar ut den fort, då kan det bli baksug.
A - Och baksug innebär?
P - Haha! Jadu. Bajs i hela sängen!
(VAD SA DU, SA DU?)
Att förbruka laxeringsmedel ett dygn innan verkar ju vara en idé.
Koncentrationsläger och en hård kickboxning.
Dat: 2010-12-20 | Tid: 21:28:14 Kategori: Smällkarameller
Jag har drömt betydligt trevligare saker än att jag är ett litet barn igen och dessutom befinner mig i ett koncentrationsläger. Det var en groteskt verklig dröm, jag kände verkligen min ångest när jag funderade över hur mitt liv kunde förändras så drastiskt. Enligt min drömbok så tyder faktorn att jag var ett barn igen och att jag var i ett fängelse på snarlika saker, de hänger verkligen ihop.
Jag var hos en läkare idag för att få veta vad det är min axel fittar över. Jag har tydligen töjt en sena, how nice. Jag är satt på en smärtstillande kur som tydligen inte ska påverka mig så mycket i vardagen. Jag får inte styrketräna på en vecka, men jag får boxas och kampsporta mig, det hänger på beslastningen.
Ikväll var jag hur som helst och boxades, det var sista gången Marco tränade oss och han utmanade mig genom att para ihop mig med den nya tränaren. Det är ju något man skulle kunna tro minimerar skador, men icke. Hon slarvade med knäna (när man knäar så är det ytterst viktigt att tårna pekar ner i golvet, annars kan man sparka sin motståndare i skrevet eller magen vilket ugör att man blir diskad) och både min mage och mitt kön höll på att ryka minst en gång vardera. Tack gode någon för min reaktionsförmåga. Hon hade en krok som inte var ur den här världen, det fick jag erfara när hon träffade helt galet och slog två av mina naglar åt fel håll. Man ba "Va? Jag har ju knappt några naglar!". Jag knäade till min blodådra i första kombinationen också, härlig smärta genom resten av passet. Inte alls. Men det var riktigt härligt med en människa som hängde med på noterna med mittsarna, så det blev ett ganska hårt pass.
Den 20:e december 2010 var dagen då mitt liv förändrades ganska mycket på tre olika sätt.
Dock tre jävligt positiva sätt.
Jag var hos en läkare idag för att få veta vad det är min axel fittar över. Jag har tydligen töjt en sena, how nice. Jag är satt på en smärtstillande kur som tydligen inte ska påverka mig så mycket i vardagen. Jag får inte styrketräna på en vecka, men jag får boxas och kampsporta mig, det hänger på beslastningen.
Ikväll var jag hur som helst och boxades, det var sista gången Marco tränade oss och han utmanade mig genom att para ihop mig med den nya tränaren. Det är ju något man skulle kunna tro minimerar skador, men icke. Hon slarvade med knäna (när man knäar så är det ytterst viktigt att tårna pekar ner i golvet, annars kan man sparka sin motståndare i skrevet eller magen vilket ugör att man blir diskad) och både min mage och mitt kön höll på att ryka minst en gång vardera. Tack gode någon för min reaktionsförmåga. Hon hade en krok som inte var ur den här världen, det fick jag erfara när hon träffade helt galet och slog två av mina naglar åt fel håll. Man ba "Va? Jag har ju knappt några naglar!". Jag knäade till min blodådra i första kombinationen också, härlig smärta genom resten av passet. Inte alls. Men det var riktigt härligt med en människa som hängde med på noterna med mittsarna, så det blev ett ganska hårt pass.
Den 20:e december 2010 var dagen då mitt liv förändrades ganska mycket på tre olika sätt.
Dock tre jävligt positiva sätt.
En sen söndag.
Dat: 2010-12-20 | Tid: 00:43:29 Kategori: Smällkarameller
Klockan är alldeles för mycket, och jag med den.
Jag sov för länge idag för att kunna somna ikväll men snart så ska jag lägga mig och läsa mig trött.
Jag är ganska avundsjuk på vissa människor som kan sova precis när det behagar dom.
På tal om klockor så bråkar mitt armbandsur med mig och lunkar på helt fel efter ordinarie tid.
Även om jag sov för länge så fick jag en favorit-smörgås i mig. Om ni går och fikar på Frapino i Hornstull och inte beställer en kalkonsmörgås så förtjänar jag att få sparka er i huvudet.
Jag var och inhandlade en massa julklappar förut.
Typ 7 stycken blev det. Min plan var att köpa 6 men när jag kom hem hade jag en avi om att en beställd julklapp anlänt, så den var bara till att vackert hämta ut. Helt otymplig är den att bära också.
Nu är alla klappar jag skulle köpa inhandlade.
Jag minns en tid då jag bodde sambo och firade jul på ett sätt som det borde vara, då var jag klar med mina julklappar redan i november. Framförhållning is the shit!
Men eftersom jag fullkomligt _älskar_ att ge bort saker så hade jag också ett uselt tålamod i och med den goda framförhållningen. Nåja, vad är väl en bal på slottet?
Nackdelarna med att ha samma MSN sedan flera år tillbaka är att det ligger en massa gamla kontakter där som man aldrig skriver med. Helt plötsligt börjar dom skriva till mig och det är precis lika jobbigt att varenda gång behöva fråga personen vem han/hon är och luska ut hur vi har kommit i kontakt med varandra. Suck.
Vilket jävla meningslöst inlägg det här blev.
Jag sov för länge idag för att kunna somna ikväll men snart så ska jag lägga mig och läsa mig trött.
Jag är ganska avundsjuk på vissa människor som kan sova precis när det behagar dom.
På tal om klockor så bråkar mitt armbandsur med mig och lunkar på helt fel efter ordinarie tid.
Även om jag sov för länge så fick jag en favorit-smörgås i mig. Om ni går och fikar på Frapino i Hornstull och inte beställer en kalkonsmörgås så förtjänar jag att få sparka er i huvudet.
Jag var och inhandlade en massa julklappar förut.
Typ 7 stycken blev det. Min plan var att köpa 6 men när jag kom hem hade jag en avi om att en beställd julklapp anlänt, så den var bara till att vackert hämta ut. Helt otymplig är den att bära också.
Nu är alla klappar jag skulle köpa inhandlade.
Jag minns en tid då jag bodde sambo och firade jul på ett sätt som det borde vara, då var jag klar med mina julklappar redan i november. Framförhållning is the shit!
Men eftersom jag fullkomligt _älskar_ att ge bort saker så hade jag också ett uselt tålamod i och med den goda framförhållningen. Nåja, vad är väl en bal på slottet?
Nackdelarna med att ha samma MSN sedan flera år tillbaka är att det ligger en massa gamla kontakter där som man aldrig skriver med. Helt plötsligt börjar dom skriva till mig och det är precis lika jobbigt att varenda gång behöva fråga personen vem han/hon är och luska ut hur vi har kommit i kontakt med varandra. Suck.
Vilket jävla meningslöst inlägg det här blev.
Wacky Vamps.
Dat: 2010-12-17 | Tid: 22:40:19 Kategori: Film & Musik
Det här är en grymt cool låt:
Heliga fredag.
Dat: 2010-12-17 | Tid: 19:08:37 Kategori: Smällkarameller
Jag sitter och umgås med Ally McBeal som vanligt.
Hennes kärlek och hon lämnade precis varandra efter ett totalt missförstånd.
Han var förbi hennes kontor och lämnade en lapp där det stod:
"I love you. Goodbye."
Hans karaktär klarar inte av att säga adjö, en sidenote för er som inte sett serien.
Jag blev så jävla rörd av hela grejen.
Jag mindes plötsligt en väldigt tydlig dröm som hade jag en natt i April och som jag bloggade om då.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Jag drömde att du inte hade hört av mig på ett tag.
Jag satt på ett fik, med ett vykort i handen.
Ett vykort från dig.
På kortet stod det något i stil med;
"Jag har försökt få kontakt med dig, men har inte lyckats.
Jag vill tala om för dig att jag flyttar från stan nu.
Adjö, *****.
Älska."
Jag kände hur stressen och sorgen flög upp inom mig.
Jag tittade upp från kortet och ut på gatan.
Då, precis då, såg jag dig gå förbi fiket.
Jag började känna en fruktansvärd ånger över att jag inte hade hört av mig.
Nu såg jag dig gå förbi, bort från mig och fiket.
Jag grät.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Puh.
Hennes kärlek och hon lämnade precis varandra efter ett totalt missförstånd.
Han var förbi hennes kontor och lämnade en lapp där det stod:
"I love you. Goodbye."
Hans karaktär klarar inte av att säga adjö, en sidenote för er som inte sett serien.
Jag blev så jävla rörd av hela grejen.
Jag mindes plötsligt en väldigt tydlig dröm som hade jag en natt i April och som jag bloggade om då.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Jag drömde att du inte hade hört av mig på ett tag.
Jag satt på ett fik, med ett vykort i handen.
Ett vykort från dig.
På kortet stod det något i stil med;
"Jag har försökt få kontakt med dig, men har inte lyckats.
Jag vill tala om för dig att jag flyttar från stan nu.
Adjö, *****.
Älska."
Jag kände hur stressen och sorgen flög upp inom mig.
Jag tittade upp från kortet och ut på gatan.
Då, precis då, såg jag dig gå förbi fiket.
Jag började känna en fruktansvärd ånger över att jag inte hade hört av mig.
Nu såg jag dig gå förbi, bort från mig och fiket.
Jag grät.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Puh.
Hemma, hemma, hemma.
Dat: 2010-12-17 | Tid: 10:11:18 Kategori: Smällkarameller
Jo, jag är hemma idag.
Jag vaknade vid tre-tiden inatt av att jag hade en konstant skärande smärta i hela min vänstra axel, det strålade upp mot nacken och när jag andades högg det i revbenen under bröstet också.
Efter det sov jag inte alls mycket, kan jag säga.
Det känns bättre nu men det finns ändå där, jag har små, små känningar i axeln.
Liniment är påkletat, såklart.
Jag anar att en nerv kommit i kläm på något vis, det är den logiska förklaringen jag har till att smärtan satt på så många ställen.
Jag ska söka råd av en läkare idag.
Jag vaknade vid tre-tiden inatt av att jag hade en konstant skärande smärta i hela min vänstra axel, det strålade upp mot nacken och när jag andades högg det i revbenen under bröstet också.
Efter det sov jag inte alls mycket, kan jag säga.
Det känns bättre nu men det finns ändå där, jag har små, små känningar i axeln.
Liniment är påkletat, såklart.
Jag anar att en nerv kommit i kläm på något vis, det är den logiska förklaringen jag har till att smärtan satt på så många ställen.
Jag ska söka råd av en läkare idag.
Stress(o)fokus.
Dat: 2010-12-16 | Tid: 20:27:21 Kategori: Smällkarameller
Lia har mobbat mig för min utväxt i håret i över en månad nu tror jag.
Jag har mest tänkt: "vadå?" och haft fokus på allt annat.
När den här galna mördartiden nu någorlunda är över, märk väl någorlunda, så börjar man se med ögonen igen.
Herrejävlar!!
Nu blir håret svart igen.
Jag har mest tänkt: "vadå?" och haft fokus på allt annat.
När den här galna mördartiden nu någorlunda är över, märk väl någorlunda, så börjar man se med ögonen igen.
Herrejävlar!!
Nu blir håret svart igen.
Något som gav mig ett gott skratt.
Dat: 2010-12-15 | Tid: 21:08:49 Kategori: Smällkarameller
Jag ska försöka få ner dagens tidigare nämnda diskussion på de korta och snabba minnesord jag klottrade ner på mobilen.
A och L ute i det fria.
L - Alltså, jag är så trött.
A - Har du problem med att sova, eller vad?
L - Ja! När jag går och lägger mig så kan jag inte varva ner.
A - Men testa att se på en serie eller något innan du sover så att du kan släppa allt annat.
L - Jag gör det, men jag kan inte sova. Det tar mig typ tre timmar att somna.
A - Vet du vad det bästa sättet att koppla av på är?
L tittar undrande på A.
A - Onani och en insomningstablett.
L skrattar till.
A - Men det är ju sant!
A sneglar lite på N men känner sig inte alltför orolig då hon vet att han kan ta sådant.
N - Men sånt måste man ju göra på toaletten liksom, jobbigt.
A - Meh! Varför då? Hon har väl för fan ett eget rum!
N - Ja, men vi killar måste ju torka oss.
A - Du... jag har lagt märke till att många killar har en handduk vid sängen som de torkar av sig på.
A till L - Det finns inget som får en att koppla av som en orgasm.
L - Men jag har inte lusten.
A - Kör igång en p-rulle så ska du nog fan se att lusten kommer!
L - Men jag mår typ illa av att se skådespelare hålla på i vanliga filmer.
A - Har du testat gayporr?
L och N skrattar.
A - Men... jag är seriös här.
N - Ja, jag märker att du är det.
L - Men gud... vad konstigt.
A - Vet du hur många som tänder på det?
L - Nej.
A - Många, det är sant. Du borde testa.
N - Anki tar snart med sig hela sin samling till dig.
A, L och N brister ut i skratt.
N - Du kan ju ta med det på APT:t imorgon och spela upp. Lätta upp stämningen lite.
A, N och L briser ut i skratt igen.
N - Du blir min hjälte om du gör det!
A och L ute i det fria.
L - Alltså, jag är så trött.
A - Har du problem med att sova, eller vad?
L - Ja! När jag går och lägger mig så kan jag inte varva ner.
A - Men testa att se på en serie eller något innan du sover så att du kan släppa allt annat.
L - Jag gör det, men jag kan inte sova. Det tar mig typ tre timmar att somna.
A - Vet du vad det bästa sättet att koppla av på är?
L tittar undrande på A.
A - Onani och en insomningstablett.
L skrattar till.
A - Men det är ju sant!
A sneglar lite på N men känner sig inte alltför orolig då hon vet att han kan ta sådant.
N - Men sånt måste man ju göra på toaletten liksom, jobbigt.
A - Meh! Varför då? Hon har väl för fan ett eget rum!
N - Ja, men vi killar måste ju torka oss.
A - Du... jag har lagt märke till att många killar har en handduk vid sängen som de torkar av sig på.
A till L - Det finns inget som får en att koppla av som en orgasm.
L - Men jag har inte lusten.
A - Kör igång en p-rulle så ska du nog fan se att lusten kommer!
L - Men jag mår typ illa av att se skådespelare hålla på i vanliga filmer.
A - Har du testat gayporr?
L och N skrattar.
A - Men... jag är seriös här.
N - Ja, jag märker att du är det.
L - Men gud... vad konstigt.
A - Vet du hur många som tänder på det?
L - Nej.
A - Många, det är sant. Du borde testa.
N - Anki tar snart med sig hela sin samling till dig.
A, L och N brister ut i skratt.
N - Du kan ju ta med det på APT:t imorgon och spela upp. Lätta upp stämningen lite.
A, N och L briser ut i skratt igen.
N - Du blir min hjälte om du gör det!
Dagens.
Dat: 2010-12-15 | Tid: 20:35:05 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Här snackar vi gott och blandat.
Dagens klädsel: Blåa jeans, ett vitt linne och en grå huvtröja.
Dagens hår: Delvis uppsatt, typ.
Dagens bästa: Diksussionen med L och N (kommer helt klart i ett eget inlägg).
Dagens sämsta: Att jag skiljde mig från en hel grupp med min åsikt.
Dagens jobbigaste: Eller nutidens jobbigaste, rättare sagt: att jag anar och uppfattar väldigt mycket saker just nu som människor dock inte uppfattar att jag uppfattar. Det börjar nästan bli pinsamt.
Dagens saknad: Skåne och Blekinge.
Dagens tack: Till Gosgos familj som gav mig årets första julklapp. Om jag har öppnat den? Pft, japp! Jag är hopplös när det kommer till paket.
Dagens komplimang: "Du är så köttig!" (I ett försök att tala om för mig att jag har muskler).
Dagens jag: Att orsaka mig själv blåmärken i gymmet.
Godmorgon.
Dat: 2010-12-15 | Tid: 07:10:44 Kategori: Smällkarameller
Jag vaknade och känner mig betydligt lugnare idag än igår.
Gårdagen var riktigt jobbig, från det att jag gick upp och jag fick mitt första sms från chefen så kokade jag inombords.
--------------------------------------------------
Jag fick liksom lite chocken när jag insåg att det faktiskt är julafton nästa vecka(!).
Jag har ingen julstämning what so ever, det är för dom som står sin familj närmre än vad jag gör.
Anyways, jag kommer ju inte undan julklapparna ändå, inte för att jag gärna gör det, jag tycker som känt om att ge bort saker.
Nu låter det som att jag har jättemånga julklappar att köpa, och det har jag, hela två stycken.
Jag brukar aldrig ha problem med att komma på vad jag ska ge bort i presenter och julklappar, men jag har verkligen ställts på kant när det gäller en av julklapparna.
Men en dag... när jag strosade runt i butiker och bara kikade så såg jag den.
Det är trevligt när man hittar saker som ett namn bara lyser över.
-------------------------------------------------
Kan någon tala om för mig hur man kan slå igenom med låten jag har lagt in längst ner i inlägget?
"Jag rimmar på, från undergroundnivå!"
Det får iaf mig att tänka på att rimma ett anus.
"Jag är mikrofonkåt."
Man ba: "Va?"
För mig är det obegripligt hur människor kan slå så hårt med en sådan text, jag antar att dom inte bryr sig så mycket om musik. Bah!
Radion ställer sig frågan:
- Vad rappar hon?
Jag ställer mig frågan:
- Rappar hon? :o
Gårdagen var riktigt jobbig, från det att jag gick upp och jag fick mitt första sms från chefen så kokade jag inombords.
--------------------------------------------------
Jag fick liksom lite chocken när jag insåg att det faktiskt är julafton nästa vecka(!).
Jag har ingen julstämning what so ever, det är för dom som står sin familj närmre än vad jag gör.
Anyways, jag kommer ju inte undan julklapparna ändå, inte för att jag gärna gör det, jag tycker som känt om att ge bort saker.
Nu låter det som att jag har jättemånga julklappar att köpa, och det har jag, hela två stycken.
Jag brukar aldrig ha problem med att komma på vad jag ska ge bort i presenter och julklappar, men jag har verkligen ställts på kant när det gäller en av julklapparna.
Men en dag... när jag strosade runt i butiker och bara kikade så såg jag den.
Det är trevligt när man hittar saker som ett namn bara lyser över.
-------------------------------------------------
Kan någon tala om för mig hur man kan slå igenom med låten jag har lagt in längst ner i inlägget?
"Jag rimmar på, från undergroundnivå!"
Det får iaf mig att tänka på att rimma ett anus.
"Jag är mikrofonkåt."
Man ba: "Va?"
För mig är det obegripligt hur människor kan slå så hårt med en sådan text, jag antar att dom inte bryr sig så mycket om musik. Bah!
Radion ställer sig frågan:
- Vad rappar hon?
Jag ställer mig frågan:
- Rappar hon? :o
AAAAHHHHHHHHH!
Dat: 2010-12-14 | Tid: 21:43:22 Kategori: Smällkarameller
Jag är så arg, så arg, så arg!
Jag har haft en skitjobbig ilska inom mig hela dagen, och det värsta av allt: jag vet inte ens varför!
Gosgos och kommentarer som fortfarande når mig om mitt uppträdande i fredags har gjort att jag har kunnat andas idag. Tror jag.
Jag har haft en skitjobbig ilska inom mig hela dagen, och det värsta av allt: jag vet inte ens varför!
Gosgos och kommentarer som fortfarande når mig om mitt uppträdande i fredags har gjort att jag har kunnat andas idag. Tror jag.
Jadda, jadda.
Dat: 2010-12-14 | Tid: 08:08:08 Kategori: Smällkarameller
Det blidde inget bloggande igår, jag hade så ont i ländryggen efter boxningen.
Jag knarkade liniment och Citodon och hela kalaset slutade med att jag slumrade på min soffa strax innan tio.
Jag har en trötthetskänsla i muskeln och så är det en molande smärta.
Nu kanske det där ryggskottet som min PT talade om kommer.
Hua!
Men jag tänkte testa jobba, i annat fall får jag väl gå hem.
Vad Jenny än säger så fick jag dåligt samvete igår kväll när min frontkick som dessutom var en klockren spark träffade hennes arm.
Det gick en ilande känsla genom hela mig.
Just det. Vi har tydligen haft självmordsbombare i stan i helgen.
Jag är så dålig på det där med nyheter så den här nyheten nådde mig först igår morse.
Nåja, nu kan vi inte längre beskylla dom för att dom kommer och tar våra jobb i alla fall.
(Jo, jag tycker det är hemskt, och ja, människor hade kunnat dö, jadda jadda (men det skulle inte vara lika roligt att skriva, va?)).
Jag knarkade liniment och Citodon och hela kalaset slutade med att jag slumrade på min soffa strax innan tio.
Jag har en trötthetskänsla i muskeln och så är det en molande smärta.
Nu kanske det där ryggskottet som min PT talade om kommer.
Hua!
Men jag tänkte testa jobba, i annat fall får jag väl gå hem.
Vad Jenny än säger så fick jag dåligt samvete igår kväll när min frontkick som dessutom var en klockren spark träffade hennes arm.
Det gick en ilande känsla genom hela mig.
Just det. Vi har tydligen haft självmordsbombare i stan i helgen.
Jag är så dålig på det där med nyheter så den här nyheten nådde mig först igår morse.
Nåja, nu kan vi inte längre beskylla dom för att dom kommer och tar våra jobb i alla fall.
(Jo, jag tycker det är hemskt, och ja, människor hade kunnat dö, jadda jadda (men det skulle inte vara lika roligt att skriva, va?)).
Myssöndag.
Dat: 2010-12-12 | Tid: 22:18:45 Kategori: Smällkarameller
Morgonstund i gymmet har guld i mun! <3
När eftermiddagen väl var kommen var det dags att bege mig hem till Mustafa, jag gjorde som jag blev tillsagd, nämligen: "Bring ur great attitude!" och satte mig på t-banan. Jösses, han bor på andra sidan stan eller något, sådär vid Tekniska högskolan. Väl framme möttes jag av den glada överraskningen att Andreas också var där, och den där killen som jag alltid har ett hum om vad han heter, men som jag aldrig minns namnet på. Francis?
Det vaknades lussebulle-bak, men jag lyckades uppfatta att vi väntade in några andra också. När de väl dök upp med alla grejer och skit så kunde jag snabbt konstatera att köket var alldeles för litet för alla människor. De två andra tjejerna stod och bakade och jag satt med killarna i tv-rummet och tittade på Family guy. I´m such a guy.
--------------------------------------------------------------------------------
Anyways. I väntan på att degen skulle jäsa och allt så spelade vi lite kort, ett kortspel som var sjukt roligt, men jag är verkligen orsäker på hur det stavas. Sen skulle Andreas överge oss för annat göra. När vi hade kramats, tagit adjö av varandra och jag hade landat i soffan igen så vände sig en av de andra tjejerna mot mig och sa:
S - Jag trodde att ni var tillsammans.
A - Va?
S - Ja, jag trodde det.
A - Nej, vi är bara bra vänner.
Vad som fick henne att tro att jag och Andreas är tillsammans är fortfarande ett frågetecken för mig, men folk tycks ju tro det så fort man kommer överens med en kille, ungefär.
---------------------------------------------------------------------------------
Jag minns när PG tränade mig i en vecka. En av dagarna var jag sen och han satt redan vid uppvärmningen när jag kom.
PG - Så det är dags att komma nu?
A - Jag vet att jag är sen, okej?
Senare berättade PG vad tanten bredvid honom hade sagt när jag gått vidare...
- Så säger man väl inte. Man säger: Hej älskling, vad härligt att se dig!
Öhm.
Jag är så trött på sociala regler.
-------------------------------------------------------------------------------
Det blev iaf fika till slut, Mustafa hade också gjort en kaka och till allt det här dracks det glögg.
När eftermiddagen väl var kommen var det dags att bege mig hem till Mustafa, jag gjorde som jag blev tillsagd, nämligen: "Bring ur great attitude!" och satte mig på t-banan. Jösses, han bor på andra sidan stan eller något, sådär vid Tekniska högskolan. Väl framme möttes jag av den glada överraskningen att Andreas också var där, och den där killen som jag alltid har ett hum om vad han heter, men som jag aldrig minns namnet på. Francis?
Det vaknades lussebulle-bak, men jag lyckades uppfatta att vi väntade in några andra också. När de väl dök upp med alla grejer och skit så kunde jag snabbt konstatera att köket var alldeles för litet för alla människor. De två andra tjejerna stod och bakade och jag satt med killarna i tv-rummet och tittade på Family guy. I´m such a guy.
--------------------------------------------------------------------------------
- Jag läser serierna i Metro och sen lägger jag tillbaka den.
- Jag har mycket hår på armarna.
- Jag har en förkärlek till bögar.
- Jag äter som ett monster.
- Jag har så lätt för att bygga muskler att jag anar ett överflöd av testosteron.
- Jag synkar allt som oftast inte med tjejer.
- Om jag skulle lägga på mig fett så skulle det hamna på buken på en gång.
- Ultraljudet visade att jag var en pojke.
Anyways. I väntan på att degen skulle jäsa och allt så spelade vi lite kort, ett kortspel som var sjukt roligt, men jag är verkligen orsäker på hur det stavas. Sen skulle Andreas överge oss för annat göra. När vi hade kramats, tagit adjö av varandra och jag hade landat i soffan igen så vände sig en av de andra tjejerna mot mig och sa:
S - Jag trodde att ni var tillsammans.
A - Va?
S - Ja, jag trodde det.
A - Nej, vi är bara bra vänner.
Vad som fick henne att tro att jag och Andreas är tillsammans är fortfarande ett frågetecken för mig, men folk tycks ju tro det så fort man kommer överens med en kille, ungefär.
---------------------------------------------------------------------------------
Jag minns när PG tränade mig i en vecka. En av dagarna var jag sen och han satt redan vid uppvärmningen när jag kom.
PG - Så det är dags att komma nu?
A - Jag vet att jag är sen, okej?
Senare berättade PG vad tanten bredvid honom hade sagt när jag gått vidare...
- Så säger man väl inte. Man säger: Hej älskling, vad härligt att se dig!
Öhm.
Jag är så trött på sociala regler.
-------------------------------------------------------------------------------
Det blev iaf fika till slut, Mustafa hade också gjort en kaka och till allt det här dracks det glögg.
Mysmorgon...
Dat: 2010-12-12 | Tid: 10:14:42 Kategori: Smällkarameller
... från mitt fönster.
After work i nobelära!
Dat: 2010-12-11 | Tid: 15:49:29 Kategori: Smällkarameller
Vilken kväll vi hade igår! Linda och Jörgen förtjänar ett nobelpris för arrangemanget. De hade verkligen tänkt på allt in i minsta detalj.
Både jag och Lia var pristagare vilket gjorde att vi fick komma upp i VIP-rummet på en gång där vi serverades vin och kunde mingla. Jag gick som Ann-Kristin von der Poesie, professor i poesi, men min utsyrsel fick alla att tro att jag var en trollkarl, jag blev något störd på det. Efter en stund skulle vi alla sätta oss till bords, då fick vi gå via en balkong och bli presenterade inför alla gäster som stod vid sina bordsplatser och väntade in oss. Maten var utsökt och ledningen servade oss under hela middagen med mat och vin. Efter förrätten var det dags för det jag farade över, nämligen att spela en egen låt. Jag spelade låten jag fortfarande inte döpt och höll på att dö där framme, vilket jag fick omtalat för mig flera gånger inte märktes av alla andra. Responsen på min musik var overklig och jag tänker citera några stycken, inte för att vara självgod (alla som känner mig vet att jag inte är självgod när det kommer till min musik) utan för att dela med mig:
"Gud vad bra du var!"
"Det var riktigt fint och stämningsfullt!"
"Det var enkla fraser och du gav varenda ord tid."
"Varenda ord tog tag i mig och fick mig att känna."
"Var det din egen sång? :o Det var så innerligt!"
"Vad bra du var! Du har fått så mycket beröm vid mitt bord. Alla talar om vilken fin röst du har!"
"Jag älskar singer/song-writers och din låt gillade jag verkligen. Jag gillar när en artist får till twisten i att spela i moll men sjunga en lycklig text och få det att låta bra. Du lyckades med det!"
"Jag tyckte om det jättmycket och du ska sluta tvivla på din röst nu, den är så fin!"
"Det är så vackert, Anki. Sluta tvivla och fortsätt. Sluta inte med musiken, du har så mycket att ge!"
Det finns fler men jag känner inte att jag behöver upprepa liknande ord flera gånger. Alla dessa ord värmde enormt och jag hade aldrig vågat föreställa mig det gensvar som jag fick. Något som värmde oerhört var att människor frågade mig flertalet gånger under kvällen ifall jag skulle spela mer. Hela framförandet är inspelat och bra, men det krävs ett enormt mod av mig för att lägga ut det på nätet. Ett mod jag verkligen behöver samla på mig först.
Efter middagen stängde de av ljushallen och ordnade för ett dansgolv istället, det började med en vals med sin bordsherre/dam. Jag stod och pratade med min huvudchef Patrik när Lena kom fram och bjöd upp mig till valsen:
Anki - Men käppen då?
Patrik - Den tar jag hand om!
Och innan jag visste ordet av det så hade han den i sin hand och det var bara för mig att dansa vals. När jag sen kom tillbaka till Patrik så sa han:
Patrik - Jag har riktigt svårt för att lämna ifrån mig den här nu.
Anki - Jaså?
Patrik - Ja, jag tycker om käppar. Under min gymnasietid gick jag ständigt med en käpp. Jag gillar den här, den är snygg!
Vem kunde ana det? Käppen blev mer och mer omtyckt av människor desto fullare de blev och jag blev desto argare hela tiden när folk skulle pilla på den och ha sig.
Senare när jag stod och pratade med Gabriella och Sylvia så passade jag på att mobba de två norrlänningarna lite för "Jag vät int´!" och berättade för Gabriella hur Sylvia hade bitit ihop under eftermiddagens samling när jag hade sagt samma sak för att peta till henne lite. Gabriella blängde först smått på mig och vände sig sedan mot Sylvia:
Gabriella - Ja, men hon kan ju för fan inte säga så!
Sylvia - Jag veeeet!
Jag passade då på att påpeka att det inte låter alltför vackert när de försöker ge sig på skånskan heller, vilket gjorde att Gabriella gjorde just det och det lät mer som en dialekt katten hade släpat in.
Ett tag senare så kände jag att det var dags för att kasta in handduken, jag var så trött och tog en alldeles för dyr taxi hem.
Ni ska få några bilder från igår...
Både jag och Lia var pristagare vilket gjorde att vi fick komma upp i VIP-rummet på en gång där vi serverades vin och kunde mingla. Jag gick som Ann-Kristin von der Poesie, professor i poesi, men min utsyrsel fick alla att tro att jag var en trollkarl, jag blev något störd på det. Efter en stund skulle vi alla sätta oss till bords, då fick vi gå via en balkong och bli presenterade inför alla gäster som stod vid sina bordsplatser och väntade in oss. Maten var utsökt och ledningen servade oss under hela middagen med mat och vin. Efter förrätten var det dags för det jag farade över, nämligen att spela en egen låt. Jag spelade låten jag fortfarande inte döpt och höll på att dö där framme, vilket jag fick omtalat för mig flera gånger inte märktes av alla andra. Responsen på min musik var overklig och jag tänker citera några stycken, inte för att vara självgod (alla som känner mig vet att jag inte är självgod när det kommer till min musik) utan för att dela med mig:
"Gud vad bra du var!"
"Det var riktigt fint och stämningsfullt!"
"Det var enkla fraser och du gav varenda ord tid."
"Varenda ord tog tag i mig och fick mig att känna."
"Var det din egen sång? :o Det var så innerligt!"
"Vad bra du var! Du har fått så mycket beröm vid mitt bord. Alla talar om vilken fin röst du har!"
"Jag älskar singer/song-writers och din låt gillade jag verkligen. Jag gillar när en artist får till twisten i att spela i moll men sjunga en lycklig text och få det att låta bra. Du lyckades med det!"
"Jag tyckte om det jättmycket och du ska sluta tvivla på din röst nu, den är så fin!"
"Det är så vackert, Anki. Sluta tvivla och fortsätt. Sluta inte med musiken, du har så mycket att ge!"
Det finns fler men jag känner inte att jag behöver upprepa liknande ord flera gånger. Alla dessa ord värmde enormt och jag hade aldrig vågat föreställa mig det gensvar som jag fick. Något som värmde oerhört var att människor frågade mig flertalet gånger under kvällen ifall jag skulle spela mer. Hela framförandet är inspelat och bra, men det krävs ett enormt mod av mig för att lägga ut det på nätet. Ett mod jag verkligen behöver samla på mig först.
Efter middagen stängde de av ljushallen och ordnade för ett dansgolv istället, det började med en vals med sin bordsherre/dam. Jag stod och pratade med min huvudchef Patrik när Lena kom fram och bjöd upp mig till valsen:
Anki - Men käppen då?
Patrik - Den tar jag hand om!
Och innan jag visste ordet av det så hade han den i sin hand och det var bara för mig att dansa vals. När jag sen kom tillbaka till Patrik så sa han:
Patrik - Jag har riktigt svårt för att lämna ifrån mig den här nu.
Anki - Jaså?
Patrik - Ja, jag tycker om käppar. Under min gymnasietid gick jag ständigt med en käpp. Jag gillar den här, den är snygg!
Vem kunde ana det? Käppen blev mer och mer omtyckt av människor desto fullare de blev och jag blev desto argare hela tiden när folk skulle pilla på den och ha sig.
Senare när jag stod och pratade med Gabriella och Sylvia så passade jag på att mobba de två norrlänningarna lite för "Jag vät int´!" och berättade för Gabriella hur Sylvia hade bitit ihop under eftermiddagens samling när jag hade sagt samma sak för att peta till henne lite. Gabriella blängde först smått på mig och vände sig sedan mot Sylvia:
Gabriella - Ja, men hon kan ju för fan inte säga så!
Sylvia - Jag veeeet!
Jag passade då på att påpeka att det inte låter alltför vackert när de försöker ge sig på skånskan heller, vilket gjorde att Gabriella gjorde just det och det lät mer som en dialekt katten hade släpat in.
Ett tag senare så kände jag att det var dags för att kasta in handduken, jag var så trött och tog en alldeles för dyr taxi hem.
Ni ska få några bilder från igår...
Skitpepp!
Dat: 2010-12-10 | Tid: 13:32:35 Kategori: Smällkarameller
Ikväll är det after work i nobelära, jag kommer vara skitcool i min utstyrsel, ni kan ju ana att det dyker upp bilder så småningom. Idag kom jag på att jag glömt bort att skriva mitt tacktal, jag skulle gjort det på t-banan igår, men glömde helt bort det, som skrivet. Jag ska ta emot pris i medicin.
Sen ska jag spela också, min egen musik.
Jag har haft beslutångest kring vilken låt jag ska framföra, men min syster avgjorde det för mig idag med kommentaren:
"Jag blir alldeles varm när jag tänker på den."
Så då var det avgjort. Den enda låten som fortfarande inte har någon titel blir det till att framföra inför sisådär snäppet på 100 personer. Ih, åh, ah!
Seriöst, jag har typ en skitbra dag idag.
Morgonen var jättemysig med V och Gosgos springer mest runt och kramar på mig hela tiden. Hon sprang emot mig tidigare idag, kramade om mig och sa:
"Anki... vår egen vinst!"
Aw, kärlek till henne, dårå.
Jag tog mig över en barriär tidigare och spelade låten jag ska framföra ikväll för Lia.
Anki tittade sen helt allvarligt på Lia och sa:
A - Ris eller ros?
L - Ros! Jag kom in i ett sånt lugn.
Att få höra det från en person som sysslar med musik på en högre nivå än vad jag gör är typ helt awesome (jag har börjat säga och skriva jävligt mycket typ på senaste tiden). Dessutom är hennes genre hårdrock/rock, så det gör det hela ännu coolare, hon är inte så fäst vid singer/song-writers.
Min chef ringde mig för en stund sen:
G - Läget?
A - Det är typ skitbra!
G - Nämen!
Det är det idag.
Andra sidan jorden.
Dat: 2010-12-08 | Tid: 10:33:19 Kategori: Smällkarameller
Det känns som att jag ska till andra sidan jorden idag, men jag ska bara till Täby.
Jag hoppas bara att jag hittar rätt på en gång, men Patrik hjälpte mig att lokalisera mig lite igår, så jag tror att jag har ganska bra koll på var jag ska. Det är en bit bort alltså, jag ska förbi Solna och Danderyd, jeepers.
Klädval var lite knepigt för den här typen av möte, men det blir antingen svart och cerise eller svart och rött.
(Kom ihåg att ha en utmärkande färg om du vill bli ihågkommen och göra intryck (tips från mig till dig)).
Om jag kan konsten att föra mig? Jo, om jag bara vill så.
Jag hoppas bara att jag hittar rätt på en gång, men Patrik hjälpte mig att lokalisera mig lite igår, så jag tror att jag har ganska bra koll på var jag ska. Det är en bit bort alltså, jag ska förbi Solna och Danderyd, jeepers.
Klädval var lite knepigt för den här typen av möte, men det blir antingen svart och cerise eller svart och rött.
(Kom ihåg att ha en utmärkande färg om du vill bli ihågkommen och göra intryck (tips från mig till dig)).
Om jag kan konsten att föra mig? Jo, om jag bara vill så.
Hala vilken stark mat!
Dat: 2010-12-07 | Tid: 22:19:28 Kategori: Smällkarameller
Ikväll gick jag in på en indisk restaurang där jag aldrig har ätit förut.
Jag tål och älskar _stark_ mat, vi snackar hela wasabi-klicken i soyan vid sushi, liksom.
Jag brukar dessutom, på restaurangen där jag brukar äta indisk mat, välja typ det starkaste.
Jag trodde att jag skulle _DÖ_!
Det brann enormt i munnen, näsan öppnade sig likt en vattenkran och jag hade ingen kontroll what so ever över mina tårkanaler. Chilla Gunilla! Som jag brukar säga.
Andreas kommentar sist vi åt indiskt:
- Aww.. Du lämnar aldrig kvar någon mat, mina andra tjejkompisar brukar alltid lämna kvar mat så att jag får äta deras också, men du äter som ett monster. Det är tråkigt att äta indiskt med dig.
Idag kan jag säga att det var mat kvar på faten när jag gav upp. Det var fucking outhärdligt.
Jag tål och älskar _stark_ mat, vi snackar hela wasabi-klicken i soyan vid sushi, liksom.
Jag brukar dessutom, på restaurangen där jag brukar äta indisk mat, välja typ det starkaste.
Jag trodde att jag skulle _DÖ_!
Det brann enormt i munnen, näsan öppnade sig likt en vattenkran och jag hade ingen kontroll what so ever över mina tårkanaler. Chilla Gunilla! Som jag brukar säga.
Andreas kommentar sist vi åt indiskt:
- Aww.. Du lämnar aldrig kvar någon mat, mina andra tjejkompisar brukar alltid lämna kvar mat så att jag får äta deras också, men du äter som ett monster. Det är tråkigt att äta indiskt med dig.
Idag kan jag säga att det var mat kvar på faten när jag gav upp. Det var fucking outhärdligt.
Tisdagar sucks, lite.
Dat: 2010-12-07 | Tid: 12:57:15 Kategori: Smällkarameller
Tisdagar är lite motiga, jag jobbar från 09-21.
Det ska bli riktigt skönt med semester imorgon.
Semestern kommer dock inte helt utan åtaganden, jag ska på ett möte.
Luddigt? Ja, men ingenting alla ska veta.
Klädvalet inför det mötet känner jag är jävligt svårt att avgöra.
Jag kollade upp resan dit också, kommunalt tar det 1 timme och 9 minuter, FETGLÖM!
Bilen, ja tack, men jag hatar att köra bil när jag inte är hundra på vart det är jag ska.
Nåja, allt har ju ändå förmågan att lösa sig. :)
En skön dag.
Dat: 2010-12-06 | Tid: 21:55:32 Kategori: Smällkarameller
Det har varit en jävligt skön dag idag. Jag har mått hur bra som helst inombords och insett att helgens nedryckta känsla hade och göra med ågren inför 5:e december. Det var typ helt skönt att vara mig själv idag igen (I don´t want to go back there).
Jag har haft en enklare dag på jobbet, de ordinarie vi kan räkna med just nu är på plats igen.
Jag och Gosgos hängde hela eftermiddagen och vi var sams igen efter det tidigare utbrottet under dagen som dock slutade med att hon strök sina fingrar längs min haka och sa:
"Hejdå min Gosgos!"
... innan hon försvann till sina åtaganden. Sen kom en annan elevs avlösare förbi en sväng, jag gillar honom skarpt och vi har gått ifrån att vara elevens fritidspedagog och avlösare till att föra privata samtal.
Jag har alltid haft en förkärlek till homosexuella killar! :D
Efter jobbet gjorde jag det bästa boxningspasset på länge. Marco utmanade mig och min partner att variera tempo, att gå från styrka och tunga slag till snabbt och explosivt, det gjorde passet mycket tyngre vill jag lova. Mina första hammarslag ekade i hela salen och Marco tittade på mig och sa:
"Vilket _tryck_! GRYMT!"
Sorgligt är det att Marco slutar med boxningen efter jul, han är en grym instruktör. Han har i alla fall inte fått dumheten för sig att sluta med kampsporten. Jag och Marco pratade lite efter passet ikväll om hur passen är uppbyggda och om att vara instruktör (jag har varit det förut, i andra grenar dock). Till slut tyckte han till om att jag ska utbilda mig till boxningsintruktör med orden:
"Du kan det. Du har tekniken och du har utstrålningen!"
Jag sa att jag ska fundera på det.
Ge mig 13.000:- i julklapp så gör jag det!
Ikväll hittade jag en mobiltelefon utomhus. Inom kort kom det sms på den från en orolig pojkvän. Jag är typ en god medmänniska, men inte den mest ultimata människan till att lyckas träffa för att återfå sin telefon. Jag och mitt upptagna liv.
Ett tredje jobb på det? Tjaaa..
Jag har haft en enklare dag på jobbet, de ordinarie vi kan räkna med just nu är på plats igen.
Jag och Gosgos hängde hela eftermiddagen och vi var sams igen efter det tidigare utbrottet under dagen som dock slutade med att hon strök sina fingrar längs min haka och sa:
"Hejdå min Gosgos!"
... innan hon försvann till sina åtaganden. Sen kom en annan elevs avlösare förbi en sväng, jag gillar honom skarpt och vi har gått ifrån att vara elevens fritidspedagog och avlösare till att föra privata samtal.
Jag har alltid haft en förkärlek till homosexuella killar! :D
Efter jobbet gjorde jag det bästa boxningspasset på länge. Marco utmanade mig och min partner att variera tempo, att gå från styrka och tunga slag till snabbt och explosivt, det gjorde passet mycket tyngre vill jag lova. Mina första hammarslag ekade i hela salen och Marco tittade på mig och sa:
"Vilket _tryck_! GRYMT!"
Sorgligt är det att Marco slutar med boxningen efter jul, han är en grym instruktör. Han har i alla fall inte fått dumheten för sig att sluta med kampsporten. Jag och Marco pratade lite efter passet ikväll om hur passen är uppbyggda och om att vara instruktör (jag har varit det förut, i andra grenar dock). Till slut tyckte han till om att jag ska utbilda mig till boxningsintruktör med orden:
"Du kan det. Du har tekniken och du har utstrålningen!"
Jag sa att jag ska fundera på det.
Ge mig 13.000:- i julklapp så gör jag det!
Ikväll hittade jag en mobiltelefon utomhus. Inom kort kom det sms på den från en orolig pojkvän. Jag är typ en god medmänniska, men inte den mest ultimata människan till att lyckas träffa för att återfå sin telefon. Jag och mitt upptagna liv.
Ett tredje jobb på det? Tjaaa..
Vilken dröm.
Dat: 2010-12-06 | Tid: 12:11:08 Kategori: Smällkarameller
Om jag inte vaknar av någon dåre som ringer och flåsar mig i örat så vaknar jag av någon dåre som knackar på mitt fönster tidigt på morgonen.
ELLER så vaknar jag stenkåt ur en dröm där jag och en tjejkompis hade oralsex.
Kan jag få _en_ natt med normal sömn?
Klokt.
Dat: 2010-12-06 | Tid: 07:29:12 Kategori: Smällkarameller
Jag läste någonting nyss, en mycket bra liknelse.
"Tänk dig en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt bankkonto, och som varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt. Vad skulle du göra med pengarna? Använda så mycket som möjligt förstås! Nu är det så att du faktiskt har en sådan bank. Den kallas tiden. Varje ny morgon får du 86 400 sekunder att använda precis som du vill. Varje kväll är förslösad tid borta för alltid. Det finns ingen möjlighet till kredit, det finns ingen möjlighet till att spara för framtiden."
"Tänk dig en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt bankkonto, och som varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt. Vad skulle du göra med pengarna? Använda så mycket som möjligt förstås! Nu är det så att du faktiskt har en sådan bank. Den kallas tiden. Varje ny morgon får du 86 400 sekunder att använda precis som du vill. Varje kväll är förslösad tid borta för alltid. Det finns ingen möjlighet till kredit, det finns ingen möjlighet till att spara för framtiden."
Precis vad jag behövde.
Dat: 2010-12-05 | Tid: 21:02:50 Kategori: Kärlek & Relationer
Dagen har varit precis vad jag behövde. Jag tog mig in till Vasastan för att äta brunch med Mustafa och jag borde förstått att det skulle vara fler människor där. Först fick jag panik därför att den 5:e december inte är en dag jag normalt socialiserar med människor men sen fick jag gott svälja det och slå mig ner. Jag åt en tre timmar lång brunch med sisådär 15 apsköna människor, en del har jag träffat förut och hela den bunten var _så glada_ över att se mig och jag fick en massa kramar, helt oväntade sådana också. Ytterligare några påpekade att jag har varit dålig på att socialisera med repliken:
- How are you? It´s been like ages!
Jag kom underfund med att ingen av dom faktiskt har sett mig sen tiderna runt min födelsedag. Damn!
Det var 15 människor som spred en enormt positiv energi och fick mig att tänka på allt annat.
Mustafa med flera tycker att jag ska göra det till en vana att äta brunch med dom på söndagar.
Den brunchen har genomlyst resten av min dag och ikväll känner jag mig väldigt tillfreds.
Efter det skulle jag hem och hämta bilen för att hämta en gitarrbag hos Jossan och plocka upp min syster för att göra det mest jobbiga jag kan göra den här dagen, någonting jag inte ville göra ensam, nämligen att åka till minneslunden och tända ett ljus för människan som tog en bit av mig med sig när människan lämnade livet den 5:e december 2003.
Bilder från den dagen som jag skulle vilja glömma var det enda jag kunde se framför mig när jag stod på kyrkogården ikväll men det gick ändå förvånansvärt lätt efter dagen jag har haft. Förra året var första gången jag lyckades tända ett ljus för människan på alla helgons dag och sommaren 2010 var första gången jag kunde besöka graven. Det blir enklare.
- How are you? It´s been like ages!
Jag kom underfund med att ingen av dom faktiskt har sett mig sen tiderna runt min födelsedag. Damn!
Det var 15 människor som spred en enormt positiv energi och fick mig att tänka på allt annat.
Mustafa med flera tycker att jag ska göra det till en vana att äta brunch med dom på söndagar.
Den brunchen har genomlyst resten av min dag och ikväll känner jag mig väldigt tillfreds.
Efter det skulle jag hem och hämta bilen för att hämta en gitarrbag hos Jossan och plocka upp min syster för att göra det mest jobbiga jag kan göra den här dagen, någonting jag inte ville göra ensam, nämligen att åka till minneslunden och tända ett ljus för människan som tog en bit av mig med sig när människan lämnade livet den 5:e december 2003.
Bilder från den dagen som jag skulle vilja glömma var det enda jag kunde se framför mig när jag stod på kyrkogården ikväll men det gick ändå förvånansvärt lätt efter dagen jag har haft. Förra året var första gången jag lyckades tända ett ljus för människan på alla helgons dag och sommaren 2010 var första gången jag kunde besöka graven. Det blir enklare.
5:e december är här.
Dat: 2010-12-05 | Tid: 10:03:00 Kategori: Åsikter & Diskussioner
5:e december är en riktigt tung dag.
Bilder från 2003 som jag lika naivt tror att jag ska slippa varje år spelar upp sig i huvudet gång på gång.
Det är en dag som jag skulle kunna gråta mig igenom och vilja krypa ur mitt eget skinn för men jag väljer att inte göra det.
Jag väljer att omge mig av människor jag tycker om istället. Strax ska jag ta bilen till Jakobsberg och fika lite med Patrik och hämta lite grejer. Sen ska jag äta brunch med Mustafa och sen ska jag avsluta dagen med min finaste Jossan.
Bilder från 2003 som jag lika naivt tror att jag ska slippa varje år spelar upp sig i huvudet gång på gång.
Det är en dag som jag skulle kunna gråta mig igenom och vilja krypa ur mitt eget skinn för men jag väljer att inte göra det.
Jag väljer att omge mig av människor jag tycker om istället. Strax ska jag ta bilen till Jakobsberg och fika lite med Patrik och hämta lite grejer. Sen ska jag äta brunch med Mustafa och sen ska jag avsluta dagen med min finaste Jossan.
Nu tror jag att jag andas igen.
Dat: 2010-12-04 | Tid: 12:47:14 Kategori: Smällkarameller
Jag vet inte om jag kan skriva något vettigt om något alls just nu. Jag har nästan precis vaknat efter 13 timmars sömn, jag antar att både min kropp och själ var ganska trötta. Igår när jag halvlåg i min soffa och kunde fastslå att klockan var sisådär runt 18-snåret så höll mina ögonlock på att falla. När klockan var sisådär 21-22 så lät jag kroppen bestämma att jag skulle sova. Under tiden jag bestämde mig för det så somnade jag till, under tiden jag klickade på startmenyn för att stänga av datorn så somnade jag till, helt sinnes. Jag har inte varit med om det på år men jag vet åtminstone vad det beror på:
En mördarmånad på mitt jobb som har gjort det möjligt att slippa eller inte kunna tänka på allt annat. Jag började slappna av i torsdags för att jag visste att jag hade en lugn fredag framför mig innan vi är fler ordinarie på plats igen på måndag, med det höll jag på att få en migränattack också, vilket verkligen inte händer ofta längre, men jag hann med att stoppa den. Tack gode någon för det med tanke på att mina migränattacker innebär att jag får ligga i ett oändligt mörkt rum och inte kunna sova för att det är en hemskt tryckande smärta och så spyr jag någon gång då och då också. Spy är jag lagom på väg att göra at the moment btw, grannen lagar återigen någon maträtt som luktar i hela huset. Anyways, mördarmånaden har gjort att jag har sluppit handskas med allt annat. Igår när jag totalt slappnade av då jag satt på ett cafe och arbetade inne på söder så rann allt över mig likt en kalldusch. På vägen hem så ville jag jag bara försvinna och krypa ur mitt eget skinn. Jag känner ett starkt behov av att komma bort men vet att det inte är lösningen på någonting, för allting finns kvar när jag kommer tillbaka. Under eftermiddagen igår fick jag alltså tänka en hel del vare sig jag ville eller ej för att se möjligheter men hur jag än vrider och vänder på saker så finns det beslut jag måste ta som jag inte vill ta.
Såhär är det nu. Jag är också medveten om att all den här nedryckta känslan kan ha och göra med att 5:e december ligger så nära.
För övrigt håller jag på att få in tekniken för att kunna spela med axelband på fredag. Jag är van vid att få ha gitarren i knät. Men det går bra. Jag har bytt ut mitt låtval helt och hållet. Jag har dock inte kommit underfund med ett namn på den än, så det blir väl lite till att fila på det under nästkommande vecka. På fredag gäller det och om jag efter nästa fredag plötsligt slutar blogga så vet ni att jag dog den 10:e december.
Andreas har i månader (jag tror att vi snackar ett år eller så) tjatat och envisats om att införa anime i mitt liv. Jag såg att jag inatt fick ner en film som han tipsat mig om. Det blir väl kanske till att glutta på den sen efter kampsporten och allt. Om det inte finns andra filmer jag borde se och om jag inte borde tvätta eller om jag inte borde ägna mig åt att läsa studentlitteratur för att kunna fullfölja mitt åtagande nästa vecka. Bah! Det finns så mycket jag borde göra.
En mördarmånad på mitt jobb som har gjort det möjligt att slippa eller inte kunna tänka på allt annat. Jag började slappna av i torsdags för att jag visste att jag hade en lugn fredag framför mig innan vi är fler ordinarie på plats igen på måndag, med det höll jag på att få en migränattack också, vilket verkligen inte händer ofta längre, men jag hann med att stoppa den. Tack gode någon för det med tanke på att mina migränattacker innebär att jag får ligga i ett oändligt mörkt rum och inte kunna sova för att det är en hemskt tryckande smärta och så spyr jag någon gång då och då också. Spy är jag lagom på väg att göra at the moment btw, grannen lagar återigen någon maträtt som luktar i hela huset. Anyways, mördarmånaden har gjort att jag har sluppit handskas med allt annat. Igår när jag totalt slappnade av då jag satt på ett cafe och arbetade inne på söder så rann allt över mig likt en kalldusch. På vägen hem så ville jag jag bara försvinna och krypa ur mitt eget skinn. Jag känner ett starkt behov av att komma bort men vet att det inte är lösningen på någonting, för allting finns kvar när jag kommer tillbaka. Under eftermiddagen igår fick jag alltså tänka en hel del vare sig jag ville eller ej för att se möjligheter men hur jag än vrider och vänder på saker så finns det beslut jag måste ta som jag inte vill ta.
Såhär är det nu. Jag är också medveten om att all den här nedryckta känslan kan ha och göra med att 5:e december ligger så nära.
För övrigt håller jag på att få in tekniken för att kunna spela med axelband på fredag. Jag är van vid att få ha gitarren i knät. Men det går bra. Jag har bytt ut mitt låtval helt och hållet. Jag har dock inte kommit underfund med ett namn på den än, så det blir väl lite till att fila på det under nästkommande vecka. På fredag gäller det och om jag efter nästa fredag plötsligt slutar blogga så vet ni att jag dog den 10:e december.
Andreas har i månader (jag tror att vi snackar ett år eller så) tjatat och envisats om att införa anime i mitt liv. Jag såg att jag inatt fick ner en film som han tipsat mig om. Det blir väl kanske till att glutta på den sen efter kampsporten och allt. Om det inte finns andra filmer jag borde se och om jag inte borde tvätta eller om jag inte borde ägna mig åt att läsa studentlitteratur för att kunna fullfölja mitt åtagande nästa vecka. Bah! Det finns så mycket jag borde göra.
En givande dag.
Dat: 2010-12-01 | Tid: 21:18:39 Kategori: Smällkarameller
Vi har haft fritids hela dagen pga av att det har varit studiedag. Så vi har mest haft myspys med film, pyssel och födelsedagskalas.
Det har varit en väldigt givande dag, jag har haft en del bra samtal med människor. Jag pratade lite med David vid lunchen om relationer som bestått i år, jag och Lia fastnade i en väldigt lång diskussion om ett ämne här i livet där vi fungerar så lika att det är läskigt, jag och Henrik pratade en del om människors roller under träningen och efter kampsporten pratade jag lite med tränaren om vilka rutinmänniskor vi är.
Fint. Jag kan bli så enormt glad över mänskliga möten men framförallt diskussioner som kan få mig att reflektera.
Idag tackade jag ja till att framföra en av mina låtar på gitarr på nobelmiddagen. Ih, åh, ah! :/
Vad fan har jag gjort? Det slog mig hur opassande min musik kan vara på en galamiddag eftersom majoriteten av mina låtar är skrivna i olycka när det inte riktigt har gått som jag har velat med människor och vad det har fått mig att känna i stunden. Sen slog det mig att jag har två låtar som inte handlar om direkt samma sak, det är lite sorg i dom också men dom är fina på ett annat sätt. Så nu ska jag bara ta beslutet om det blir Emotional war eller om det blir Little child. Betydligt lättare sagt än gjort men det lutar åt Little child.
Nåja. Ally McBeal för hela slanten.nu!
Det har varit en väldigt givande dag, jag har haft en del bra samtal med människor. Jag pratade lite med David vid lunchen om relationer som bestått i år, jag och Lia fastnade i en väldigt lång diskussion om ett ämne här i livet där vi fungerar så lika att det är läskigt, jag och Henrik pratade en del om människors roller under träningen och efter kampsporten pratade jag lite med tränaren om vilka rutinmänniskor vi är.
Fint. Jag kan bli så enormt glad över mänskliga möten men framförallt diskussioner som kan få mig att reflektera.
Idag tackade jag ja till att framföra en av mina låtar på gitarr på nobelmiddagen. Ih, åh, ah! :/
Vad fan har jag gjort? Det slog mig hur opassande min musik kan vara på en galamiddag eftersom majoriteten av mina låtar är skrivna i olycka när det inte riktigt har gått som jag har velat med människor och vad det har fått mig att känna i stunden. Sen slog det mig att jag har två låtar som inte handlar om direkt samma sak, det är lite sorg i dom också men dom är fina på ett annat sätt. Så nu ska jag bara ta beslutet om det blir Emotional war eller om det blir Little child. Betydligt lättare sagt än gjort men det lutar åt Little child.
Nåja. Ally McBeal för hela slanten.nu!
Ullsulor.
Dat: 2010-12-01 | Tid: 07:11:09 Kategori: Smällkarameller
I början av året när jag stod i pulkabacken och höll på att få amputera tår så lovade jag mig själv att jag inte skulle frysa fötterna halvt av mig en vinter till. Eller ja, inte när jag är på jobbet i alla fall, vi är ju ute så sablans mycket. Så jag ville helt enkelt ha ett par riktigt varma jobbskor, typ. I söndags var jag och shoppade det och jag är riktigt nöjd med mitt köp. Ett ordentligt mönster under skon gör nu att jag kan gå som en normal människa på jobbet också.
Anyway. Skorna är fodrade och sköna och varma, MEN... Men, men, men. Jag köpte denna fantastiska uppfinning och la i skorna. Dessa underbara ullsulor. Ull är vidare känt för att vara riktigt varmt. Helt klart värt att investera 29:- i.
Jag tycker däremot inte om att jag köpte en ullmössa i helgen som jag bara kunde använda en dag innan jag hade kliat så det gjorde ont i panna. Riktigt tråkigt. Jag var ju så jävla snygg i den också!
Anyway. Skorna är fodrade och sköna och varma, MEN... Men, men, men. Jag köpte denna fantastiska uppfinning och la i skorna. Dessa underbara ullsulor. Ull är vidare känt för att vara riktigt varmt. Helt klart värt att investera 29:- i.
Jag tycker däremot inte om att jag köpte en ullmössa i helgen som jag bara kunde använda en dag innan jag hade kliat så det gjorde ont i panna. Riktigt tråkigt. Jag var ju så jävla snygg i den också!
