Vincent visste bara att han skulle komma hem till mig. Och när han väl kom, efter att ha varit och vänt i Skarpnäck (man ba: "va?") så fick han veta vad jag hade kokat ihop. Det var ett jättemysigt skumbad med rosblad och tända ljus. Summan av kardemumman var att jag ville göra något för att visa att jag uppskattar honom. Han uppskattade det och de stackars rosbladen blev offer för hans lek.

Efter badet fixade jag med mat under tiden Vincent gick lös på min dator. För honom räckte det med att öppna en webbläsare för att han skulle vilja ta sig an den. När datorn väl behagade vara klar med alla uppdateringar så såg vi på film och krängde godis.

Natten var jättevarm. Ja, då menar jag i bemärkelsen varm, jag typ svettades och hade mig. Det kombinerat med att Vincent snarkade det värsta på månader gjorde att jag somnade ganska sent. Trots det var jag pigg vid elva idag och kunde inte längre sova. Eller ja, jag trodde att klockan var elva. Man skulle ju tydligen ställt om den inatt.

Jag slog följe med Vincent in till söder för att besöka Monki där det var rea(!) :o
Jag fick med mig ett par byxor, en tröja och en kjol för 525:-, katjing!

Men mys, som sagt!

Nu på morgonen fick jag världens dummaste påstående, nämligen att huruvida du har ett stort intellekt eller inte beror på en människas prestationer under sin skoltid.

Snälla människor, ni går väl inte runt och tror det?
Isåfall får ni googla på det, jag orkar inte.

Jag gick upp på en gång när jag vaknade idag. Jag har lite på dagordningen. Jag behöver byta ut mitt träningspass och gå och träna nu på förmiddagen istället, vilket innebär att det blir styrketräning och löpning. Sen måste jag gå och springa lite i köpcentret också, jag måste handla till kvällen. Jag har en liten suprajs till Vincent.

Jag måste dammsuga också. Jag fick allting städat i torsdags förutom det. Sen fastnade jag framför tv-spelet. Jag har spöat skiten ur hur många gubbar som helst nu. Jag är typ grym på Tekken, å andra sidan har jag spelat det sen jag var liten. Jag dras med min jävla blåsa på tummen också, jag är en amatör! <3

Auf wiedersehen!

Man får blåsor av spelkontroller. Bah!
Jag spöade skiten ur hur många som helst i Tekken igår, coolt!

Ha en underbar dag allihop och kom ihåg att kramas minst en gång idag!
En kram om dagen gör gott för magen....

Jag vet inte var min torsdag tog vägen. Den susade förbi och skrattade åt mig. Jag var riktigt trött imorse, timmarna som jag sov en bra sömn inatt är säkerligen lätträknade. Jag drömde _skumma_ drömmar och den ena avlöste den andra. Mellan varje dröm så skulle jag givetvis vakna också. Jag hade även någon bredvid som snarkade friskt. Fast jag har börjat vänja mig vid det där nu och somnar _mycket_ lättare än vad jag har gjort tidigare. Något jag lärt mig är att det inte spelar roll hur mycket man väcker en snarkare, för i lagom tid när man kommit till rätta så börjar de igen.

Det är så mycket att göra. På jobbet och utanför jobbet. Det värsta är att det är mitt privatliv som blir drabbat, det är det jag försummar just nu. Jag har en massa skrift att svara på, meddelande på telefonsvararen, sms att svara på och människor att ringa. Det är träning. Det är städning. Ett biblioteksbesök behövs göras. En kort presentation om mig själv ska bli klar. Utöver allt så vill jag också få min egen tid där jag får ägna mig åt att fly verkligheten en stund i stort sett varje kväll. Helgerna är guld värda.

Det är så mycket jag tänker att jag ska blogga om hela tiden, sen tappar jag bort det igen.

Jag måste i alla fall skriva om en bok jag läste nyligen som jag verkligen tycker att alla bör läsa.



Boken är riktigt förbannat bra. Den handlar om vilken relationsmodell man har med sig beroende på vilken anknytning och relation man haft till sina föräldrar som liten. Jag kunde placera mig i en typ av relationsmodell på en gång, sen fick jag läsa ännu mer om den, hur man tänker och agerar om man lever i den specifika relationsmodellen. Jag kan nog inte med ord beskriva hur rätt den här boken träffar. Jag kunde börja analysera mig själv mer och jag kom verkligen till insikt. Boken har också bra tips om hur man kan förändra sitt invanda beteende, om man nu inte trivs med det. Det bästa tipset, enligt mig, är att gå emot sina tankar och rädslor och göra precis tvärtom.

Den är cool och får 5 av 5 bananer.

Inte vet jag. Sen några timmar tillbaka har jag i stort sett konstant stirr genom mitt tredje öga som det så vackert heter. Jag skulle kunna spy ut galla om allt som utlöste det hela men jag vare sig kan eller vill göra det.
Jag kan bara säga att jag är glad för att Evelina, Pia och Mats fanns där.
Evelina förstod exakt, Pia bröt allt med erbjudandet om kaffe och Mats som jag skulle stänga med sa ja till mig när jag ville kompa ut resten av dagen och gå hem.

Jag hann hem och andas lite innan jag skulle till nästa jobb med min ungdom. Jag blev utmanad att gå på världens tråkigaste grej, enligt mig, vad kommer till träning. Nämligen ett gympapass på Friskis & Svettis. Ja herregud!

- Vi kommer att köra uppvärmning i 4 låtar!

(WHAT? :o )

Okej. Inte nog med att de skulle spela en massa schlager, det här skulle tydligen vara som ett yogapass för mig. Efter de fyra låtarna av uppvärmning...

- Då ska vi stretcha kroppen lite...

(FUCKING SKÄMTAR DU MED MIG ELLER?)

När hon senare började köra lite steptouch åt sidan och skrek:

- Woho! Nu rör det på sig!

Så tänkte jag att måttet var rågat. Steptouch var vila för mina kunder på den tiden då jag instruerade i aerobic. Strechade gjorde vi hela sista kvarten av passet sen. Ärligt.... Jag lägger aldrig mer pengar på träning där.

Jag och min ungdom var och kikade lite i affärer innan gympan och jag passade på att inhandla en komponent till helgen när jag ändå var inne i den butiken. Jag var smått nervös för att de hade slutat sälja just den sorten av den här komponenten, det var trots allt säkert två år sen jag köpte en sån sist, men den fanns kvar. Det ska dock till fler komponenter och så ska det bli lördag också. Vincent har endast fått veta att han ska komma hem till mig. Shululu!

Jag är ganska värdelös på att hålla såna här saker hemliga egentligen. Jag blir själv så otålig.

När jag klev ur sängen nu på morgonen kunde jag konstatera att jag återigen sovit tio minuter för länge. Tio minuter kan banne mig göra mycket, speciellt för en person som älskar att ta det väääldigt lugnt med allting på morgonen. Jag brukar gå upp en timme innan jag ska dra, då hinner jag klä på mig, fixa med håret och äta frukost, men idag hade jag alltså bara 50 minuter på mig.

Efter att jag fixat med håret så slog mig en tanke:

"Vänta... _vad_ var klockan?"

Jag gick och tittade på datorn konstaterade att jag den var 06.30, vilket var tiden jag _skulle_ ha gått upp, men i själv verket gick jag upp på något som var tänkt som en snooze och fick 20 minuter extra. Nåja, inte mig emot nu när jag väl är vaken.

Nu har jag precis ätit frukost och sitter och myser med tända ljus, Ane Brun i högtalarna och kaffe.

I total brist på att orka skriva om en mindre bra dag.

Jag satt i en stor bur, på huk med händerna i marken och jag var vansinnig.
Vid det här laget kände jag en sån vrede att jag tyckte mig kunna känna hur blodet flöt under mitt skin och jag spände klorna i mattan gång på gång.

Sen slängde de in henne i buren.
Jag kände så väl igen henne. Hennes ögon och hennes hår.
Hon var livrädd och skakade som ett asplöv.
Jag drog ryggen och rumpan bakåt och gjorde en ansats att attackera henne.
Hon skrek, hon skrekt högt och rakt ut av rädsla. Jag blev skadeglad och slappnade av i kroppen igen.
Sen tog jag en ny ansats och rusade mot henne.
Jag bet och klöste hela hennes kropp tills hon var förstörd.
Hon föll till mattan och allt hon förmådde att låta var några små stönande och kvidande som smärtan orsakade.

Jag såg på henne hur hon samlade kraft och öppnade munnen:

- Varför?

Jag svarade med en kyla i min röst som aldrig tidigare infunnit sig:

- Det vet du.

(Jag vet uppriktigt sagt inte om jag var besviken eller glad över att det var en dröm.)

Igår pratade jag med min allra bästa vän Rasmus i telefon. Vi träffas väldigt sällan, vilket också kan bero på att jag aldrig tagit mig till Gävle, någonsin. Anyway, nu ringde han igår och sa att han vill komma och hälsa på mig, men gissa vilken av alla helger han vill komma? Jo, nästa! Bah! Det går inte för sig.

Henrik skrev till mig på msn för ett par dagar sen och meddelade att ett av mina största favoritband inom synthen, nämligen Kite, ska ha spelning i Stockholm. Gissa vilken av alla dagar? Jo, 30:e oktober! Bah! Det går inte för sig.

Jag har redan planer för den 30:e oktober som jag _ska_ genomföra utan något snack om den saken, så nej, det är inget större problem för mig att avstå från ovanstående saker, men jag blir smått irriterad på att båda måste landa på samma helg, då jag dessutom redan har planer.

Igår kom Crippa på besök. Strax innan nio ringde han på dörren med alkoholhaltiga drycker och ville ha sällskap. Jag skulle egentligen ha en hel kväll för mig själv, men om man känner Crippa så vet man också att han är väldigt lätt att umgås med. Dessutom träffas vi i stort sett aldrig, trots att han bor i trappen bredvid, jag har bara så mycket mest hela tiden. Nåja, han ville i alla fall bara ha lite sällskap under sitt förkrök innan han skulle dra sig in till stan, så han fick komma in en stund. Vi satt och pratade om allt och inget och sen tog vi en nostalgitripp i musikens värld på youtube. Seriöst, om ni har tid, vi vet alla hur apsexig Robyn är, sök på "Do you really want me" på youtube och kolla in den lilla flickan. :o

De har börjat sälja saffran.
Folk har börjat adventsstäda och baka lussekatter.
IKEA säljer julpynt.

Det blir bara värre och värre för varje år.
Jävla julhelvete!

Jag gick loss. Jag gick loss ordentligt på träningen. Först kände jag mig jättelöjlig med lättare vikter i gymmet, men efter en stund skrek ryggmusklerna och mina biceps av smärta från mjölksyran. Det kändes i kroppen att jag har varit sjuk. Gissa om jag sen gick loss på kampsporten? Jo tjena! Uppenbarligen med tanke på vilka kommentarer som kom från Inka. När hon instruerade sidekickar och råkade sparka ner en matta från matthängaren så sa hon:

- Oj! Den där skulle du haft Anki!

När vi körde backkicks så talade Inka om vikten av att titta bakåt när vi sparkar, så att vi inte sparkar på någon som står bakom oss och efter det sa hon:

- Passa er för att stå bakom Anki.

Vilket fick mig att fundera på om jag slarvade med att titta bakåt, så jag frågade Inka efter passet om så var fallet, men svaret som kom ur henne löd:

- Nej. Men du hade en sån jävla kick!

Gött! Nu efter träningen håller jag på att brinna upp, min blodcirkulation är vad den borde vara igen. Det är allt annat än vad mina luftrör är, det känns att jag rökt i två veckor utan att träna. Jag tog ett jätteskönt bad efter träningen med Ane Brun i högtalarna. På tal om badet, med kylan kommer också mina hemska utslag. Under vintertid blir jag rödflammig framförallt på mina armar efter att jag duschat, och det kliar enormt, jag blir så torr när det är kallt. Nåja, det är bara att inhandla Herbalifes aloe vera creme igen, krämen som faktiskt tar bort dessa vedevärdiga utslag. Herbalifes produkter är det bästa som finns, och det säger jag inte bara för att jag hade ett företag inom Herbalife förut, utan för att det är sant. För en vecka sen blev en arbetskamrat till mig väldigt förvånad när jag berättade att jag röker, för att han tycker att jag ser så fin ut. Well, Herbalifes hudvårdsserie är bäst och skönast.

Jag håller på att laga lite middag, pestolax med wokgrönsaker och keso blir det.
Jag har tänt ljus och rökelse och lyssnar på underbara Ane Brun.
Det är bara för skönt att vara med sig själv!

Jag började dagen med att gå upp alldeles för tidigt för en lördag. Jag hatar att ha saker och göra innan träningen på lördagar, jag vill sova tills jag vaknar och sen bara vara med mig själv tills det är dags. Idag var det dock andra bullar, jag var tvungen att byta däck på bilen och jag var tvungen att vara i Jakobsberg senast 12 för att Patrik sen skulle få besök. Så smått stressigt blev det också, eller ja, jag åt min frukost och åkte när jag var klar, men för en som inte vill göra något så blev det stressigt. Eller mest jobbigt att behöva göra något. Mot slutet blev Patrik trött på att jag tittade på så han satte mig på att byta sista däcket, haha! Ja, jag säger då det! Det finns ju en anledning till att någon annan får göra det. Nu sitter i alla fall vinterdäcken på bilen och skönt är det.

Väl hemma så håller jag på att ladda med en proteinshake inför vad som komma skall.
Äntligen ska jag få gå och träna!
Äntligen är dagen kommen då jag ska få gå och kampsporta mig lite!
Gissa hur mitt psyke mår efter två veckors ofrivillig vila? Jag är van vid att gå och slåss, avreagera mig och rensa huvudet på tankar och kroppen på känslor tre gånger i veckan i vanliga fall. Det har samlats lite på hög nu, så gissa om jag kommer gå loss idag! Innan kampsporten är det styrketräning av rygg och biceps som gäller också. Det tråkigaste med att börja träna efter vila är att man måste ta det lugnt för att inte krascha igen, så det kommer suga balle att gå ner ett snäpp på mina vikter, men det kommer gynna mig i längden. Eller ja, jag kommer minska mina vikter på ryggen i alla fall, mina biceps ska få vad de tål.

Jag har precis pratat i telefon en bra stund med en person. Med tanke på vad inlägget kommer innehålla så håller jag personen hemlig.

I alla fall. Vi pratade killar och personen i fråga berättade om en kille som hon träffar och hennes rädslor inför det. Plötsligt säger hon:

- Aaa, och sen så körde jag den där klassikern du vet, man ringer upp och sen låtsas man att man ringt av misstag?

Anki - Va? Jag visste inte ens att det fanns en sån klassiker! :o

Kan vi inte alla bara göra en överenskommelse här och nu...
Från och med nu så slutar vi alla spela mindgames?

Åh, vilken utopi.

Verkligen?

Jag har inga vinterdäck på bilen, jag har inga vinterskor och jag har ingen vinterjacka.
Jag lär vara stans bäst rustade fritidspedagog.

Verkligen inte. Det är aldrig okej.
Idag satt jag och berättade något för en arbetskamrat/vän när en annan person kom in.
Ganska så direkt sa jag:

Anki - Gör det dig något om om jag och R får prata?
Han - Nej. Inte alls.

Och så satte han sig ner på en stol.

Anki - Alltså, jag skulle vilja prata med R ifred.
Han - Det är lugnt, R kommer ändå berätta allt för mig sen.

Vilket jag i och för sig verkligen betvivlar, men det blixtrade ändå till i mitt huvud på två sekunder. Jag lyckades dock hålla mig i skinnet.

R - Det är lugnt Anki, du kan lita på honom.
Anki - Ja, kanske det, men jag vill inte.

Jag vände mig mot honom och sa:

Anki - Alltså, jag och R har väldigt svårt för att hitta tillfällen då vi kan prata.
Han - Okej.

Och så satt han bara kvar!
När han väl lämnade rummet så kokade jag inombords.

Seriöst, människor. Jag hoppas att ni har så mycket vett att ni lämnar rummet när någon så tydligt som jag gjorde påpekar att de som redan befann sig i rummet vill prata ifred.

Det har varit en mysig dag på alla sätt och vis. Jag har återigen blivit kallad för Gosgos och hjärtat av mina elever och jag har fått en massa kramar. Det sistnämnda får mig att fundera över vad det är jag utrsålar för tillfället, inte för att jag gnäller, jag uppskattar verkligen att folk vill krama på mig när dom ser mig.

Större delen av eftermiddagen mös jag och Gosgos i badhuset.

Efter jobbet åkte jag till Tyresö. Igår kväll insåg jag att min nattkräm var helt slut så jag fick låna en av min sponsor jag hade när jag höll på med det egna företaget. Jag passade på att prata en himla massa strunt med Jeanette samt att kroppsscanna mig, lite besviken var jag över resultatet, men jag vet vad det beror på. Nästan två veckor utan träning, en massa öl och godis på det samt fyllemat som bestått av vedervärdiga donken. Nåja, jag ska väl inte gnälla, det finns dom som går upp mer än 3 hg av det. Men jag känner mig helt slapp i min kropp efter den här ofrivilliga träningsvilan, vilket förmodligen sitter mer i huvudet på mig än någon annanstans. Jag satsar dock på att vara back on trainingtrack i helgen och då ska de 3 hg:na bort lika fort. Man kan tycka att jag är dum i huvudet för att jag dividerar om 3 hg, men det är inte bara 3 hg det handlar om utan snarare det faktum att jag nått min målvikt jag har med min träning om 3 kg.

Resten av kvällen med start från nu ska jag ägna åt underbara Alla McBeal.

Det jag skrev om i mitt förra inlägg gjorde mig så förbannad att jag kände att det inte hörde hemma i det här inlägget.

Dagen har varit suverän på många sätt. För det första så var Agnetha tillbaka, för det andra har jag haft en väldigt produktiv dag och för det tredje har det varit en väldigt smickrande dag från två elever som går i årskurs nio.

Det var mycket glädje i att härliga Agnetha var tillbaka och när vi mötte varandras blickar utbrast båda hur härligt det var att se varandra igen och på det följde en kram.

Det har varit en väldigt produktiv dag på så vis att jag började med min sammanställning inför höstlovet och gjorde så mycket jag kunde i dagsläget samt att jag faktiskt hann med det på tiden jag hade. Jag hade också ett väldigt bra möte idag, jag varken kan eller vill skriva om det dock. Sist men inte minst, jag fick också iväg min ansökan till komvux, nu är det bara att hålla en tumme för att min hemkommun godkänner den och att jag kan börja läsa matematik B i januari, så att jag håller min studieplan.

Jag har verkligen blivit smickrad av två elever idag. Första gången det hände var jag inne i vårt lilla krypin där vi har våra personalskåp och jag hörde en kille ropa efter mig:

Han - Anki!
Jag - Ja?
Han - Är du där inne? Vid skåpen?
Jag - Ja?
Han - Jag visste det! Att du var där inne!
Jag - Jaha, men varför frågar du om du visste då?

En arbetskamrat som stod i köket brevid honom instämde i min senaste fråga och han svarade:

- Jag ville höra hennes röst!

Men gulle!
Av en annan kille har jag idag åtskilliga gånger kallats för "sötis".

Så det stämmer, i och med att jag blir gammal och allt, att yngre killar finner äldre tjejer intressanta? (Höhö!)

Ikväll var det återigen dags för ett fyra timmars långt APT. Ikväll var det dock ett väldigt givande sådant med en väldigt intressant förläsning och frågetecken bland mina arbetskamrater som vi redde ut och löste på plats.

Det känns så bra som det bara kan göra efter en sån här dag!

Jag har haft en suverän dag om man bortser från ett rejält störningsmoment. Jag fick ett samtal idag som fick mig att spåra ur på 2 sekunder blankt och förvandlas från glad till skitförbannad.

Det är lite svårt för mig att hantera det faktum att jag flyttat sisådär 55 mil men att folk ändå, ÄNDÅ, inte kan släppa taget om mig.

Ni bara måste hitta på helt egna sanningar om vad jag gör baserat på era egna antagelser och sen ringa runt och skvallra om hur illa jag beter mig, så att den mottagande personen i sin tur kan ringa upp och ifrågasätta mig. När jag då berättar sanningen om hur det egentligen ligger till så hade jag ju kunnat hoppas på att det skulle räcka, men nej då, då ringer sanningsinnehavaren till nästa person för att kontrollera att det jag säger stämmer.
Jävla parasiter!

I det här fallet var det _en_ person som satte igång hela den här karusellen idag och jag är inte ett dugg förvånad över att det var just den människan. Jag pratar inte ens med människan i fråga och jag har klippt av allt vad som kan kallas för band mellan oss men ändå kan jag inte få vara ifred.

Synd för dig att ditt liv verkar vara helt menings -och innehållslöst, men låt för helvete mitt liv vara!
Och om du nu känner att du ändå _måste_ lägga dig i mitt liv så kan du ju åtminstone se till att ha all fakta på bordet innan du gör det.

Dygnet började med att jag igår mötte upp Vincent och hade ett antal jättemysiga timmar med honom.

När jag gick över Kärrtorps centrum imorse så kände jag att jag inte fick något riktigt fotfäste och när jag kände efter ordentligt så upptäckte jag hur halt det var. Wups! Varning för byte av däck på bilen! Idag anlände jag till mitt jobb en kvart innan jag började (förmodligen det godaste i tid jag kommit dit på länge) och tur var det, för jag var ensam om att vara där 7.30 som det var sagt att vi skulle vara. Vi täckte upp i Näcken-huset för att personalen där skulle få en planeringsdag. Detta innebar att jag fick arbeta i min gamla klass idag och det har varit en jättebra dag! Det är något helt annat att arbeta i grundsär. Jag vet inte hur jag kom in på diskussionen om att jag ska studera på nytt med en elev men dialogen var lite smickrande:

N - Nej, du får inte börja i en annan skola.
Anki - Men det är inte så att jag ska börja arbeta i en annan skola.
N - Men du är ju redan i en skola.
Anki - Ja, jag är här och lär er saker, men jag ska gå i en skola där jag lär mig saker.
N - Men du kan ju redan allt!

Men tack!
Runt 15-tiden kom Näckens personal tillbaka och bytte av oss och jag fick traska tillbaka till Storstugan. När jag kom in i köket så var mellanmålet på uppslutet och Niklas sa:

- Du har ansvar för Gosgos idag!

Varpå Gosgos ställer sig upp och skriker "jaaa" rakt ut upprepade gånger samtidigt som hon hoppar fram till mig och kramar om mig. Gulle! Resten av eftermiddagen ville hon bara vara och hänga med mig, och jag fick åtskilliga gånger höra att jag var hennes gosgos och fick en massa luftpussar.

Efter jobbet tog jag en promenix till Skogskyrkogården och tog t-banan därifrån till Farsta, det var minst sagt en uppfriskande och skön promenad. Väl i Farsta tog jag en sväng i butikerna utan att få med mig något köp hem, mer än lite livsmedel.

Ikväll har jag knåpat ihop min ansökan till komvux. Inte nog med att jag nu måste skicka in en massa till vuxenutbildningen i kommunen jag är folkbokförd i, jag måste posta det senast _imorgon_ också.

Och sist men inte minst, var fan kom den här kylan ifrån?
Idag älskade jag mig själv för att jag investerade i en ulltröja att ha på jobbet i vintras.
Det är bud på börja använda raggsockor, pyjamasbrallor och halsduk (nej, inte samtidigt då).
Jo, jag kör nog på det.

Dygnets bästa: Tiden med Vincent och Gosgos. 
Dygnets sämsta: Människor som är undvikande när de vet att det gjort något knas istället för att bara vara rakryggade, stå för det och be om ursäkt.

Igår när Andres hade kommit till The Liffey så satt vi ner och pratade en stund.

Andreas - Men vad är det här med att du ska börja plugga?
Anki - Japp! Jag har bestämt mig för att sluta mitt jobb och börja plugga när jag har bråkat med matematiken.
Andreas - Men vad är det du ska plugga?
Anki - Jag ska läsa personal, arbete och organisation.
Andreas - Jaaa! Du skulle bli en sån jävla bra chef!
Anki (jätteförvånad över vad som nyss kom ur Andreas mun) - Va? Tror du det?
Andreas - Ja! Du skulle bli en riktigt bra chef. Du påminner mig väldigt mycket om min gamla chef som inte var så strikt jämt och ständigt utan var mer avslappnad och en i gänget, däremot tog hon beslut och var proffessionell när hon behövde vara det. Sån är du.
Anki - Japp! Sån är jag.

Gulle Andreas, då. Jag är enormt glad över att det är den uppfattningen människor har om mig. Jag minns när jag pluggade och skrev min tenta om ledarstilen jag ville ha som ledare. Då skrev jag precis om det, att jag ville hitta balansen mellan att vara en empatisk ledare som är jämbördig med de andra runt omkring men att också kunna kliva in i en mer proffessionell, bestämd och auktoritär roll. Jag tog precis en titt på den tentan och såg min examinators kommentar:

 

"Anki! Vad ska jag säga? Du kommer att lyckas bra som ledare. Du är en bra ledare och är beredd att jobba ännu mer på det. Gör det!"

Hur ska jag få ner kvällen i ett inlägg? Det är frågan jag ställer mig såhär på morgonkvisten. (12.14? Morgon?) Jaja, jag har i alla fall precis ätit min frukost. I alla fall, det var gårdagen det hela skulle handla om.

Strax innan arbetsdagens slut drog jag fram artilleriet och svirade om till skjorta och slips, synthlooken ftw! Hallelujah! En elev hjälpte mig inne på toaletten när jag skulle sminka mig också, han höll reda på vad som skulle vara var i ansiktet. Jag blev mäkta förvånad över kollen han hade. Nå, många komplimanger senare för min look så traskade jag upp till personalrummet för att värma upp lite på kvällens after work. Där träffade jag Susanne som sa:

Susanne - Uuuuh! Vad stilig du är. Det är typ strippvarning på dig ikväll, Anki!

Shululu! Jag högg in på öl och smörgås med brieost och något jobbigt smörgåskött som mest bara gick sönder när man rörde vid det och slog mig ner hos Susanne. Hon tittade på min tallrik som bestod av vitt bröd, trasigt kött och brieost och sa:

Susanne - Det här är inte likt dig!
Danne - Inte ett uns av grönt!

Konstigt att jag är ett hälsofreak sen då, man blir ju bara petad på när man gör tvärtom. Jag hängde i alla fall med underbara Susanne en stund och vi var lika dryga som vanligt. Vi har ett sätt att komplettera varandra i humorn som bara gör allt ännu drygare. Hon är cool som fan och hon är en tjej som jag känner sakta men säkert börjar krypa in under skinnet på mig.

Efter att flera stycken filosoferat om vad de gjorde när de var 25 och talat om för mig att livet precis har börjat (vilket jag trodde att det gjorde dagen jag föddes) så åkte jag och Evelina in till Gamla stan och The Liffey. Jag visste att i stort sett alla skulle vara sena men om någon skulle vara i tid så kändes det rätt av mig att vara på plats. Vi hann nog bara vara på plats i fem minuter innan Camilla dök upp, och det gjorde mig så in i helvetes glad. Kära vänner, jag är enormt glad över att ni alla kom, men att Camilla kom var riktigt coolt. Jag fick en myspåse av henne och Andrej i present. En påse med godispastiller, lakrits, ljus, duschcreme, bakformar och smått och gott. Fyndig och aprolig present! Vi hann dricka lite öl innan nästa person trillade in - ingen mindre än Crippa, som också hade bjudit in två av hans vänner.

(Viktig sideinfo: när vi kom till The Liffey fanns det ingen plats på första planet så vi fick slå oss ner på nedervåningen. Detta gjorde jag en statusuppdatering om på facebook.)

Jag bestämde mig för att gå ut och röka och väl uppe och ute genom dörren så möttes jag av ingen mindre än Henrik och Johannes. Samma Henrik som ett par timmar tidigare skrivit i ett sms att han inte skulle komma.

Anki - Men! Vad gör du här?
Henrik - Alltså. Vi satt på ovanvåningen här och drack öl för bara en liten stund sen, men jag hittade inte dig så vi gick vidare. När vi satt på det andra stället så gick jag in på facebook och såg din statusuppdatering.
Anki - Haha! Okej. Men vad gör du här? Du skulle ju inte ens komma!

Jag skulle ju kunna vara glad och tacksam över att han kom, men nej. Tydligen inte. Trevlig överraskning. Efter hand trillade fler personer in, Mustafa och en vän till honom och sen också Pernilla och Jossan. När Pilla och Jossan hade slagit sig ner så räckte Jossan över ett vitt kuvert till mig som det stod Anki på. (Det är svårt att ens skriva om det här.) Jag öppnade det, såg vad som låg i kortet och blev ombedd att läsa. När jag läst klart stirrade jag framför mig i något autismliknande tillstånd tills jag till slut kunde samla mig och sa:

Anki - Ni är ju rent dumma i huvudet!

Jag hörde flera omkring mig undra vad det stod på kortet, framförallt efter min reaktion, och jag kände hur munnen började tala och att jag fick ur mig något mer vettigt som lät som:

Anki - Jag har fått en resa till London.

Jag och min syster har pratat om att åka, och i kortet låg pengarna till min flygbiljett. Vissa kanske tycker att jag gör en stor grej av det här, men nej. Jag är van vid att vara osjälvisk, inte att andra är så osjälviska gentemot mig. Allt blev så svårt att greppa i ett aspbergerliknande tillstånd.

Till slut kom också Andreas när han hade jobbat klart. Jag gick fram till honom och tog ett tag om hans nacke, varpå han sa:

Andreas - Hej! Åh, nu är Anki full. Nu är hon sådär fysisk igen.
Anki - Va? Jag är inte full. Vadå fysisk när jag är full?
Andreas - Ja, men du vill alltid ha mycket kontakt när du är full!

(Alla vet ju att det är första tecknet på fylla, att man nekar till det.) Då var jag inte full, men berusad. Konstig då, det kom öl efter öl till mig. Alla skulle ge mig öl i present. Flera gånger hände det att jag satt med ett halvfullt glas när nästa öl kom in. Efter en stund när Andreas slagit sig ner så gick jag fram och satte mig brevid honom:

Anki - Andreas, jag är fan besviken på dig!
Andreas - Va? Varför då?
Anki - Komma här och komma med att jag bara är fysisk när jag är full!?

(Det var något som etsade sig fast i mig därför att jag inte har den uppfattningen om mig själv och jag som analyserar alla människor i småbitar och allra minst mig själv började fundera över mitt beteende.)

Andreas - Jag bråkar bara med dig! Det vet du ju, det är sån jag är och det är ju det jag alltid gör med dig, bråkar!
Anki - Mmm. Jag vet.

Jag är glad över att alla "nya" tycks uppskatta min umgängeskrets.
(Utanför med Julia över en cigarett):

Julia - Anki, vilka vänner du har! De är så trevliga allihop!
Anki - Tack! Jag har valt dom med omsorg.
Julia - Det märks! Men dom är så avslappnade och sitter och hänger och pratar, liksom.
Anki - Ja. (?)
Julia - Mina vänner är alltid så stimmiga och ska alltid hålla på med att utgöra den coolaste personen genom att dricka shots. Men det här, det är riktigt trevligt.
Anki - Jaha! Vad tråkigt att du har det så. Men då får du väl börja hänga med oss oftare.
Julia - Vet du vad jag trodde? Jag trodde att alla skulle fästa sin uppmärksamhet på dig under kvällen för att du fyller år, och att jag skulle sitta i ett hörn ensam för att jag inte känner någon.
Anki - Haha! Nä du! Så funkar det inte bland oss!

Det är inte första gången någon talar om att de gillar mina vänner.
(Senare nere vid bordet när jag skickar ett sms):

Julia - Anki, kolla! Dina vänner hånglar!

Jag tittade upp från telefonen för att fastställa vilka det var, gjorde en viftning med handen och sa:

Anki - Ja! De har hållt på förut!

Fuck också, det blev donken inatt igen. Nåja, inget att göra åt nu. Många oroar sig för vad de gjorde kvällen innan när dagen efter är här, jag oroar mig mer för vad jag åt under natten. Jag får ett sjukt begär efter fet mat när jag dricker. På vägen till donken höll Henrik på att bli påkörd också. Ja, så går det när man sträcker ut armarna, traskar rakt över vägen och förutsätter att alla bilar stannar för lillguden.

Titta och njut (det hade kommit upp fler bilder om det inte vore för att det är jobbigt att ladda upp bilder på bloggen).

Den här trevliga bilden möttes av jag på vårt after work:



Mat, mat, mat!



Synthlooken, ftw!



Han till höger är äckligt lik Mackan i Erik och Mackan.



Henrik och Johannes



Puss på Julia.





Posers!



Jossan-banan och Pilla!



Jävla mongon! Jag kan inte sluta skratta åt den här!



Crippa! Kindpuss på dig!



Mustafa och Pilla är stenhårda, bara så ni vet!



Kan Andreas och jag vara normala på _en_ bild? Jag tror inte det!








Kärlek mellan Henrik och Johannes!



Anki - Julia, jag behöver peppar!
Julia - Japp!



Men jag behövde inte det för 50 personer!!!
När jag pratade med Julia i telefon idag så sa hon:

Julia - Anki, jag har väldigt mycket peppar i min väska!

Dagens humör: Längtan och förväntansfull.

Dagens klädsel: Då: svarta jeans och svart/vit-randig tröja. Nu: Svarta jeans, vit skjorta och svart slips.

Dagens hår: Utsläppt.

Dagens bästa: Mitt humör.

Dagens sämsta: Att frysa ihjäl i skogen halva dagen.

Dagens jobbigaste: Min längtan efter kvällen.

Dagens saknad: Mina vänner.

Dagens tack: För att det äntligen är helg.

Dagens komplimang: "Du är riktigt stilig nu!"

Dagens kommentar till mig: "När du mobbar mig såhär mycket så får jag lust att hota med att inte komma ikväll, men jag vet att ditt svar skulle bli att du skiter i det och att jag kan stanna hemma då. Så mycket känner jag dig nu."

Orkar verkligen inte mer än det här.

Som blivit så glada över att återse mig idag!
En av mina elever kom fram och kramade mig länge och sa att han hade saknat mig.
Gos-gos var mest arg på mig (för att jag varit borta?)
En annan elev satte händerna i sidorna och sa: "Jaha! Är du tillbaka nu igen?"

Lite blandade känslor i det här dårå. Men när gos-gos slänge ur sig något halvargt så svarade jag med att krama om henne och efter det sa hon: "Du är min gos-gos!"
Right, back on track, I guess.

Allting var lugnt fram tills dess att jag kikade in i min jobbmejl och höll på att kvävas när jag såg att jag hade 580 nya mejl! :o Whut?! Jag undrar allt om man kan få vikarie insatt för att läsa alla sina mejl? I guess not.

På eftermiddagen såg vi en film som jag och Rawa gjorde tillsammans med en elev i våras. Oh my! Jag fick världens chock när jag såg mig själv på den, jag hade riktigt kort hår och kunde konstatera hur snygg jag var i det. Ja, då blev jag kåt på mig själv.

Dagens smälta-Ankis-hjärta-situation var när en dialog mellan mig och gos-gos ägde rum:

Gosgos - Anki, jag hatar dig!
Anki - Vilken tur att jag tycker om dig så mycket då!
Gosgos - Anki, vi tycker om varandra.

Jag har ägnat dagen åt The sims som jag gav upp efter att det hängde sig tillräckligt många gånger. Gah!
Då fick jag nog och beslöt mig för att gå och jobba imorgon vilket uppskattades av både mig och min chef som skickade ett sms och skrev:

"Topp!"

Efter att jag skrivit att jag dyker upp imorgon. Självklart är det inte så att jag ska gå och jobba igen bara för att det är tråkigt hemma, förkylningen har lossnat en hel del och jag är i stort sett frisk. Det ska bli fint att komma tillbaka imorgon och få dagarna att gå igen, träffa alla arbetskamrater, elever och få kramas lite.

Och vad börjar jag med?
Jo! Inget mindre än öppning! :|

För första natten på flera så kunde jag somna i hyfsad tid och sova ordentligt.
Idag när jag vaknade och slog upp ögonen så var min första tanke hur mycket bättre jag känner mig.
Nu står jag i valet och kvalet om jag ska jobba imorgon eller på fredag, det känns inte sunt att rusa tillbaka så fort jag har minsta friskhetstecken. Jag vet, jag låter som världens lataste person när jag skriver såhär, men det är inte vad det handlar om. Det handlar om att träningsnarkomanen i mig vill bli frisk så fort som möjligt. Är man van vid att träna mycket som jag gör så känner man sig bara slapp när man får såna här uppehåll.

En dag som denna sitter jag och knarkar Nine inch nails som bara den. Nine inch nails är fortfarande det band som är "huvudmusik" för mig, huvudmusik kan man jämföra med en chef på en arbetsplats.

Ni ska få de två (för mig) regerande favoriterna sen över ett år tillbaka då jag fann Nine inch nails.

Ha tålamod med det långa introt på den första.

Something I can never have rymmer mig med känslor som jag inte kan sätta ord på.

Okej! Min hals ber om det!
Nu har jag varit och införskaffat Noskapin vilket kommer ge min hals en ordentlig match, men jag ska bli frisk, det bara är så. Imorse när första hostattacken kom så kom också smärtan i revbenen med det. För fan, give me a break.

Både Susanne och Niklas har idag ringt mig från jobbet i olika ärenden och båda sa:

"Men vad du låter!"

Ja, inte är jag hemma för att jag tycker det är roligt i alla fall.

På vägen hem från apoteket gick jag inom SATS för att kolla vad det krävs för att frya mitt träningskort. Ett läkarintyg, tydligen. Så med andra ord ska jag störa Sveriges redan så upptagna läkare för att få ett intyg om min uppenbara tokförkylning. För fan, give me a break, igen dårå.

Förkylningen börjar uppenbarligen lossna i alla fall så om en dag eller sådär smittar jag inte längre. Jobbmålet har blivit torsdag eller fredag.

Jag ska gå rakt på sak. Inatt ringde min telefon, KVART I TVÅ!!
Någon ringde mig från dolt nr och efter att ha övervägt om jag över huvudtaget skulle svara så gjorde jag det. Men jag kan förmodligen säga att det var sista gången jag gjorde det också. När jag svarade möttes jag av någon jävla jubelidiot som uppenbarligen låg och torrunkade och flåsade mig i örat. Först förstod jag inte vad som hände, jag var ju helt yrvaken, men när jag fattade det så var jag väldigt snabb med att lägga på.

Jag har fortfarande ingen aning om vem människan var och hela grejen gör mig så jävla förbannad. Jag hade kanske kunnat fråga vem det var, kanske hade jag fått ett svar, men jag var mer koncentrerad på att avsluta samtalet fortast möjligt.
Killar, det är aldrig okej att låta tjejer lyssna på ert flåsande ofrivilligt, även om _ni_ finner det upphetsande. Och _definitivt_ inte om ni inte låter henne veta vem ni är.

Jag vet inte vad den här människan förväntade sig att jag skulle göra. Ligga där och lyssna? Ha telefonsex med ett stort frågetecken? Fetglöm. Det finns inget som helst intresse från min sida till att på något vis lyssna på någon annan än mig själv andas på det viset av vällust (jo, någon mer då, men den människan använder sin telefon till i stort sett allt förutom att ringa).

Ordet för händelsen lär vara (för att citera Susanne): "ohärligt".

Dagens humör: Rastlöst.

Dagens klädsel: Blåa jeans, ett svart underlinne och en svart/grön-rutig skjorta.

Dagens hår: Förmodligen den lataste uppsättningen med en hårsnodd.

Dagens bästa: En jättefin blombukett.

Dagens sämsta: Att vara sjuk.

Dagens jobbigaste: Att det krävs en enorm process att söka till en jävla matematik-kurs på komvux.

Dagens saknad: Gos-gos!

Dagens tack: För responsen jag fick från socialförvaltningen på mitt arbete.

Dagens kommentar: Du, jag och ditt tredje öga.

Dagens jag: Att ligga hemma sjuk och rastlös en hel dag och ändå lyckas missa att ringa två samtal.

 

Såhär fina blommor får man tydligen när man fyller 25!

Jag har suttit fast i The Sims en bra stund nu. Mina två börjar bli bättre på att komma överens och de gnäller inte på varandra konstant längre. Det var till och med så att de kramades idag.

Nå, nu är det dags att ringa ett par samtal och sen hoppa in i duschen. (Vad jag kände mig som en kille som suttit och spelat dataspel i en vecka och äntligen ska ta sig in i duschen när jag skrev den meningen.)
Jag måste åka till socialförvaltningen idag, mina uppdragsgivare vill diskurtera mitt uppdrag, mkay(?).

Deras luckor är som att vaska guld i en sandöken, så även om jag inte mår bra så är det väl bara till att traska dit. 

Nu när jag ligger hemma sjuk så har jag helt plöstligt tid att göra massa saker som jag inte hinner annars, som att ringa till vårdcentralen och få en tid för något helt annat än denna konstiga sjukdom som drabbat mig.

Vad stör mig mest i det här? Jo, att receptionisterna på vårdcentralen försöker tala om för mig vad som är fel. För en tid sen hade jag en tid för att kolla upp detta men kom aldrig iväg från mitt jobb, så jag fick avboka tiden. Den gången hade receptionisten en teori om att det var ett bråck som var problemet.

När jag ringer för att boka en ny tid så ska nästa receptionist ha en teori om min konstiga bula som kommer fram när den själv tycker på. Men tror ni att det är samma teori eller? Nej! Är ni inte kloka?! Den här receptionisten har fått för sig att det är min tarm som arbetar.

Anki - Come again?

Ja, alltså. Hon trodde att det är min avföring som ibland står rakt upp när jag lägger mig ner.

Anki - Eh, va? Inser du hur dumt det här låter?
Receptionisten - Är du smal?

Jaha. Där tog hon hem full pott i att ställa dumma frågor också. Det beror väl helt på hur jag ser mig själv? Hon kanske tycker att jag är smal medan jag tycker att jag ser ut som big mama, inte för att jag tycker det, men fatta poängen.

Anki - Njaaa... Jag är inte tjock, men jag är inte pinnsmal heller, jag har en del muskler som fyller ut. Typ. Men just området vi pratar om, (ena sidan av buken) nej, där är det inte överdrivet mycket fett.
Receptionisten - Nej. Men då är det nog så att det är din avföring. Vill du ha en tid hos en läkare i alla fall Ann-Kristin?
Anki - (Nej! Jag litar helt och hållet på din bedömning av mitt problem som du kan fastställa efter att ha suttit och svarat i telefon på landstinget i sisådär 5 år.) Eh, ja!

Det är klart som fan att jag vill ha en tid, speciellt efter den rent absurda teorin om min avföring.

Det här fick mig att tänka Johan Glans i sin stå-upp-komik när han berättade vad hans mamma alltid sa till honom när han var liten:

"Gå och bajsa så ska du se att det släpper!"

Bara för att jag är så rastlös.
Jag fick ett sms av min PT ikväll:

"Hej hej. Funkar det med träning 19.30 imorgon?"

"Hej! Nej, jag tränar på att hosta sönder min hals istället."

Min röst är numer en whiskeyröst x 10! Med andra ord, jag kommer inte ens kunna sysselsätta mig med gitarren under sjukperioden. Gah! Jag kommer gå lös här hemma. Jag känner att en ny låt börjar forma sig i huvudet. Varje gång jag dricker något så känns det som att jag sväljer mitt adamsäpple också, inte så att det gör ont, det är mest obehagligt.

Jag smider planer och hostar. Jag har bestämt mig för att börja plugga igen, men innan dess ska jag slåss med matematiken lite. Jag har mejlat komvux ikväll och sen är målet personal, arbete och organisation på universitetet. De andra planerna är dock mindre och lättare genomförda, samt ligger närmre i tiden. Det är dock inga planer jag tänker skriva om, då skulle hela grejen vara förstörd.

"Jag har något jag vill visa daj! Jag har en liten suprajs te daj!"

Eller något i den stilen. Det är dock inte en pall med OLW:s chips som väntar.

När jag helt plötsligt inte behöver oroa mig för sänggående i tid så sprang kvällen iväg. Men det visste jag ju, det är ju sagt att det liksom ska börja springa iväg när man fyller 25. (Tyckte du att det var att hårddra det? Nähä?)

Helvete vad jag svettas!

Grattis på födelsedagen Anki!
Du får någon konstig sjukdom som du kan hosta sönder halsen med i present.
Jag hostar som en tok och har feber. Och varje gång jag känner att hostattacken är på gång så vill jag gräva ner mig. Det gör så jävla ont att hosta och inte är det gott att röka heller.

Nå, jag skickade ett sms till chefen och sjukskrev mig. Jag satsar hellre på att bli frisk till fredag (jag _ska_ vara frisk på fredag) istället för att envisas med att jobba och inte få träna på två veckor eller liknande. Folk har kommit till jobbet med nykläckta sjukdomar och när jag frågat dom vad de gör där så svarar de att de inte vill förlora pengar. Nähä! Men vet ni vad? Jag vill varken förlora pengar eller träningstid! Gah!

Jo, så det är visst min 25-årsdag, dårå. Dagen då alla säger att livet börjar springa iväg. Jag vill inte att mitt liv ska börja springa iväg. Jag har blivit terroriserad via sms och telefonsamtal, och facebook ska vi inte ens tala om.

Nåja. Jag skulle möta upp systrami och Mustafa för brunch klockan 13. När jag satt på tunnelbanan ringde Mustafa:

M - Goodmorning!
A - Goodmorning(?)
M - So, are you ready for brunch?
A - Yeah, I´m on the subway.
M - What? I thought you´d call me!
A - What? We said one o´clock!
M - Oh my god! I´m gonna put on some clothes and run.

Väl framme på Rådmansgatan fick jag vänta både på syster och Mustafa. När Pernilla väl kom så fick vi i alla fall lite tid till att prata om allt och inget och vi tog oss till fiket i förväg. Väl framme på fiket så dissade jag pannkakorna för att få i mig något mer hälsosamt och slog till på en stor smörgås med grönt krimskrams och protein och tre tjejer till gjorde oss sällskap. När i stort sett alla fått sin mat och vi slagit oss ner så säger givetvis Pernilla _det_:

P - So, you don´t know that it is Anki´s birthday today?
M - What? It is?
A - Yeah...
M - But, what about friday?
A - It is my birthday today, but we are going to celebrate it on friday.
M - Aha! I see.
Ma - Well, happy birthday!
M - Yeah, happy birthday!

Det var en riktigt trevlig brunch som varade i tre timmar i alla fall. Sen begav jag och syster oss till Slussen och tog en rundtur inne på Monki i väntan på hennes nya flax. Ni som känner mig vet ju hur nyfiken jag är så hur sjuk jag än kände mig så kunde jag ju inte bara åka hem. Men han var trevlig. Efter en minut började han dock prata om giftemål och samboskap med mig. Mitt svar lät väl något i stil med:

"Jag kan bo sambo utan att gifta mig, giftemål ser jag som en meningslös grej. Och ja, det är trevligt att dela livet med någon, men kan jag inte göra det utan att bo sambo?"

Då menade han lite skämtsamt att jag kommer bo särbo resten av mitt liv. Men nej, det var inte alls det jag sa. Varför har alla alltid så bråttom med allt sånt där? Likadant är det om man träffar någon (det här har jag och Crippa diskuterat mer än en gång), varför måste alla andra utom de som befinner sig i "relationen" veta vad utgången för det ska bli innan de själva vet? Det kan störa mig. Nu förstår jag också att den här killen inte menade något illa med det han sa, men det fick mig att fundera vidare.

Väl hemma, jag har tagit ett varmt bad och senare ska jag sova på en Ibumetin så jag slipper febern åtminstone. (Jag är frisk på fredag.)





Den obligatoriska mojjebilden!



Myspys!





En födelsedagspresent från Mustafa.

Ikväll när jag skulle röja lite i min lägenhet så insåg jag att det hemma hos mig uppenbarligen är överskattat att trycka ihop mjölkpaket och att slänga dom i soporna. Jag tror jag pressade ihop sisådär en sju stycken. Jag kom sen underfund med att jag oftast är på språng eller har ont om tid när mina mjölkpaketer tar slut. Det var en sisådär 10½ liter på ungefär 1½ vecka. Ja, jag knarkar mjölk. Det är så in i helvetes gott med mjölk. Mina proteinshakes är dock den verkligt stora boven, det går minst 6 dl mjölk om dagen hemma hos mig.

När jag senare ikväll kom ner till tvättstugan för att hämta min tvätt så insåg jag också att det tydligen är väldigt överskattat att faktiskt slänga in den blöta tvätten i torktumlaren. Ana vilken stor suck jag drog. Det var sådär roligt att hänga upp strumpor för tre veckor på torkställningen, med tanke på att jag friskt byter kläder och strumpor i stort sett varje dag. Jag kom underfund med att jag jag kanske inte borde prata i telefon när jag befinner mig i tvättstugan.

Jag vaknade alldeles för tidigt, sådär runt tiotiden. Ja, jag tycker det är tidigt för en dag som jag förut kunnat ägna halva åt att sova. Men jag förmodar att kroppen var utvilad helt enkelt. Sen ägnade jag förmiddagen och halva eftermiddagen åt komik som bestod av Dane Cook och Kvarteret skatan.

Väl dags för träning så var det till att köra mitt nya styrkeprogram för axlar och rumpa, det var ganska tung. Tänk er att sitta i en maskin och köra 10 repetitioner på 100 kg för rumpan och sen på en gång kliva ur och göra 10 upphopp, och sen göra det två gånger till. Man flåsar ganska mycket av det. Sen var det dags för kampsporten där jag äntligen lyckades få till mina sidekickar. Jag har haft såna problem med att få kraft i dom. För er som inte vet vad en sidekick är så ser de ut såhär:



Man ska alltså rakt ut från kroppen och idag kom jag underfund med att det har med lutningen på resten av kroppen att göra. Yes! Äntligen! Och tränaren Inka såg också att jag äntligen fick till det och jag fick en kommentar som lät:

"Snyggt!"

Tack tack. Eftersom jag är den tekniknörd jag är vad kommer till träning så var jag tvungen att idag fråga Inka hur det ser ut inne i hallen, eller om det finns något hon sett som jag gör käpprätt åt helvete. Hennes svar var att det ser bra ut men att hon ska titta lite extra nästa gång, hon sa också att när jag gör fel så kommer jag alltid på det själv. Sen sa hon:

"Dina roundhousekickar kicks ass!"

För er som inte vet vad en en roundhousekick är så ser det ut såhär:



Man ska alltså runda och snärta till. Efter att också ha prata med Marco som tränar på onsdagar så vet jag att mina uppercuts och mina roundhousekickar är mina styrkor. Jag är också nöjd med att Marco sagt att det syns att jag stått i boxningsringen förut, vilket Inka också höll med om. Coolt!

På tal om det här med kampsport och grejer så är Vincent och Johan lite av två MMA-nördar och jag kom precis på att jag missat skriva om något roligt som hände i torsdags när jag drack öl med de två. När vi stod ut och rökte fick Johan för sig att han skulle ge sig på ett grepp på mig trots att Vincent talade om för honom att jag brukar MMA:a mig. Han gjorde sig redo och tog ett grepp om min hals, ett grepp som används i syftet att söva den andra genom att strypa tillförseln av luft, det Johan inte var beredd på var att jag skulle försvara mig med ett höftkast och inom loppet av några ögonblick så låg han på marken och jag ovanpå. Hur lätt han flög gav mig ett gott skratt. Då gick Vincent in och där låg Johan lite småkaxig och frågade om han skulle strypa mig. Det hade ju varit en korrekt sak att göra om jag och Johan hade varit verkliga fiender, hans problem var bara att fokuserade på min hals vilket hade gett mig utrymme för att antingen skalla honom med bakhuvudet, ge honom en armbåge i revbenen eller ett ordentlig slag mellan benen. Ajaj, det hade kunnat sluta illa.

Idag har jag fått en stor blombukett!
Ikväll håller jag på att tvätta en massa och ska även köra lite dammtorkning och en städning av toaletten. Imorgon ska jag äta brunch med Mustafa och systrami på söder och han har utlovat stans bästa pannkakor. Trevlans.

En lördagkväll som denna innan jag avslutar mitt blogginlägg så vill jag dela med mig av några ord till er:

Om ni har en vän, eller en kärlek, en kille eller tjej som ni träffar, eller en familjemedlem som ni börjar bråka med så se inte det som något negativt. Konflikt föder relation och om det finns någon situation då man lär känna varandra så är det när man bråkar. Det är dessutom inte sunt att ha en relation där allting flyter på ytan. Har ni någon gång reflekterat över hur nära man känner sig efter ett bråk? Vänd på steken och se det som något nyttigt istället.

Dane Cook pratar om varför kvinnor vinner 99,9% av alla relationsbråk!

...med mitt huvud och min tankeverksamhet just nu. Jag är helt mör efter en hel dag med 3 E4:or i huvudet. Det är för mycket att tänka på för tillfället.

Nåja. Fredagen började bra i alla fall, jag hade ett mycket fint samtal imorse. Jag kan av olika skäl inte gå in på detaljer kring det men jag kan dela med mig av något som sades till mig:

"Du ska ha en stor eloge för hur du är på arbetet Anki, och det är vi flera som tycker."

Det fick mig att sträcka något på ryggen.

Timmarna gick och helt plötsligt var det dags för fritids. Ett gäng skulle dra iväg och bowla och bl.a. jag skulle vara kvar med resten. Jag ställde mig i dörren för att samla in sällskapet och det var då hon kom och skrek, från andra sidan av skolgården:

"ANKI! Min gos-gos!"

(Vi hade inte träffats tidigare under dagen.)
Under dagens fritidsmöte så kläckte jag något i slutet om att vi borde möblera om. Jo, tjena! Arbetskamraterna höll med och jag och Adde fick mandat till att genomföra detta. Snacka om att jag gick in i ett autismliknande tillstånd och körde på så det bara skrek om det, och det var så jävla skönt att slippa mina tre motorvägar för en stund och bara fokusera. Resultatet av möbleringen blev så in i helvetes bra och det var vi alla överens om. Trevligt var det också att få lite boost kring hur bra jag hade tänkt.

Det var sådär roligt att ha stängning på en fredag by the way. När jag skulle släcka hela huset och bege mig ut så ringde min telefon. Det var en man från en blomsterbutik som ville meddela att de kommer och levererar blommor till mig imorgon. Jaha! Trevlans.

Igår var jag hos tatueraren och beställde en ny tid.



Det är page i svärd jag ska tatuera. Fast han ska rita klart molnet och svärdet och sen ska texten bytas ut till "Aer" som betyder luft på latin. Det är inte bara för att hon är cool som jag ska tatuera henne utan för er som känner till tarotkorten så vet ni att hon står för vågen, vattumannen och tvillingarnas tecken, samt att hon står för styrka, vilja och strid. Det är hon av folket som representerar mig. Och luft är mitt element. Den 8:e december bränns hon in i köttet.

På tal om korten så ska jag slå mig ner med dom en stund nu. Jag har haft så fullt upp att jag inte har hunnit lägga min stjärna på oktober. Efter det inleds heliga fredag.

Jo, sega ljumskar är på tapeten idag. Jag tränade ben med min PT och fick nya övningar, däri insida lår. Inte så pass att jag inte kan gå, men det känns. Vet ni hur mycket man använder insida lår egentligen? Jag känner av det nu.

Efter jobbet idag ska jag till min tatuerare och boka tid. Jag har dissat det jag hittills tänkt göra därför att jag inte är säker på hur jag ska göra det, så jag avvaktar tills jag luskat ut det. Däremot vet jag något annat jag ska tatuera, så jag börjar med det. Kommer bli apcoolt!

Imorse gick det tio minuter på jobbet innan jag hade häcken full och kort tid på mig. Stressad var jag när en av mina äldsta elever kom in och sa:

"Hej Anki, mitt lilla hjärta!"

Det var det bästa som kunde hända i den situationen, det fick mig att släppa allt för en halv minut. Rart var det och det gjorde mig minst sagt förvånad när orden kom ur hans mun.

Ikväll har jag kampsportat mig lite och sen tränade jag med min PT i en timme och fick nya ben och magövningar. Jag tror på riktigt att det låter som att vi tränat ihop i 20 år när vi befinner oss i gymmet. Han är skadeglad och jag höjer rösten mot honom när det gör ont. Ikväll förmodar jag att han fick nog av min återkommande fråga: "Skämtar du?" som jag har en förmåga att ställa ibland när han vill att jag ska göra fler repetitioner och svaret jag fick var:

"Har jag någonsin gjort det när du har ställt den frågan?"

Det var med andra ord bara till att se glad ut och köra. Jag var hemma först strax efter 21 ikväll (tidigare än igår i alla fall) men jag hatar att vara hemma sent på vardagar. Jag vill ha en stund för mig själv på min soffa (eller under min korkek) för att koppla av och återkomma till mig själv. Jag har i alla fall unnat mig ett bad för en gångs skull, det var riktigt längesen. Förut babade jag varje dag. Nu myser jag mest, med ljus och grejer och ska lägga mig framför ett avsnitt av Kvarteret skatan, svensk sketch-humor när den är som bäst. Jag hade tänkt titta på The Matrix ikväll, men jag orkar inte tänka så mycket för tillfället.

Min kropp har något oändligt och konstigt godissug för sig just nu!

Ah, åh ih! Boken jag läste är slut! :|

Såhär kan jag säga: jag gillade _inte_ Mons Kallentoft när jag började läsa boken, men ju längre in i boken jag kom, desto bättre blev Midvinterblod. För mig handlade mer om han sätt att skriva dock, han skriver verben i nutid och jag tyckte att det var så jobbigt att greppa i början. Nåja, efter att jag nu har läst ut den så vill jag verkligen köpa nästa bok i trilogin. Någon gång, någon tid, någon plats när jag får en stund över ska jag gå och köpa Sommardöden.

Idag befann jag mig mer eller mindre i psykos när jag fick agera brandkvinna på jobbet. Pyskosen har mer med min enorma rädsla för eld att göra. (Ja, jag röker, men ingen får tända min cigarett åt mig.) Ett papper började plötsligt brinna mitt upp i kalaset och hör och häpna: _jag_ släckte den, medan de andra stod och funderade på vad de kunde göra åt saken. Men människan funkar ju så, man agerar olika i såna situationer. Vad tror ni att jag kvävde elden med då? Inget mindre än en chipsskål! Tada!

Idag kom gos-gos med lite krydda på sin replik och sa:

"Anki, du är alltid min gos-gos!"

Jag har arbetat i 14 timmar. Tjoho! Ett hett tips till er som vill se Oceans, jag såg den på bio ikväll - gör inte om mitt misstag! Det var som en dokumentär där de knappt pratade och det kan ha varit det värsta jag genomlidit på länge.

Det här med att varva ner efter 14 timmars arbete, hur gör man det?

Det har varit en helt okej arbetsdag och jag har sprungit runt med IQ-testet som jag blivit beroende av att lösa.

Ett träningslinne är i soporna. Ett linne som gick sönder när jag styrketränade idag. Har jag så stora muskler? :o Nej, det var bara sömmen som gav med sig. Jag var inte alls nöjd med att vi var jämna par under boxningen, det gjorde att jag inte fick gå lös på dockan Gunnar i en hel timme. Så när boxningen var slut så kände jag mig inte ett dugg trött. Tråkigt men sant. Och mest irriterad var jag på att jag inte fick till ett slag som tränaren kallar "superman", jag har fått till det slaget innan men ikväll gick det bara inte. Och det gjorde mig arg.

Efter träningen gick jag in på ICA för att handla och såg något som gjorde mig jävligt förbannad.



Eh? Det är 4:e oktober!!! Det här är inte okej någonstans! Jävla julhelvete!
(Ja, jag avskyr allt som har med julskyltning och julstress att göra!)
Det ska vara en sån jävla uppståndelse kring julen trots att vi har firat det i hundratals år.
Jo, jag kan få för mig att använda adventspynt för att det är mysigt.
Ja, jag gör mina egna julkort för att jag älskar att pyssla ihop dom.
Det är uppståndelsen kring det här som börjar redan nu som jag inte alls förstår, och jag sitter nödvändigtvis inte runt ett julbord eller tittar på Kalle Anka på julafton. På julafton 2009 åkte jag till mitt gamla jobb och hälsade på en vän som arbetade helt ensam, sen åkte jag hem, fixade med en jättegod sallad och låg på soffan och läste en bok.

Det ni, det kan också vara julafton!

(Och så säger Sverigedemokraterna att det är muslimerna som hotar julen.)

...med mina drömmar. Jag känner mig helt slut nu på morgonen, jag har drömt hela natten och inte var det några roliga drömmar heller. Jävligt oroliga och tydliga är snarare korrekt beskrivning.

Jag förstod ett tag inte varför jag satt och huttra en massa här nu på morgonen. Sen kände jag på mitt element. Att mitt element är kallt en sån här morgon känns fan inte okej. Det blåser ute, det var det första jag konstaterade när jag klev ur sängen. Mina tankar riktades direkt åt mina vindbyxor som ligger på jobbet, om man nu ska orka med rastverksamhet.

Jag är helt ordningsam idag och bär till och med mina glasögon.
Dags för jobbet igen!

Igår åkte jag hem till Vincent där han agerade snorunge (eller bara var förkyld) välj själva. Vi mös mest och tittade på Black death, en film jag verkligen kan rekommendera om ni inte sett den. Efter filmen vimsade han mest en massa, ja som vanligt då, med skillnaden att jag den här gången inte har ont någonstans. Jag blev bjuden på några goda skratt också.

Sen gissade Johan på att jag är 22. Men det var väl inte det värsta, när jag sa att det var fel så gissade han på 21. Det fanns tydligen ingen anledning att gå uppåt.

Idag tog jag och Vincent oss till Frapino och jag fick till min glädje återigen svulla en kalkonsmörgås. Jag drog fram ett IQ-test som jag köpte tidigare i veckan också, det slutade med att jag blev mest arg på det och Vincent löste det två gånger. Fast jag kan stolt erkänna att jag löste den svåra Sudokun i tidningen.

Efter att ha tagit farväl av Vincent så tog jag en promenad från Hornstull till Skanstull, med en paus vid en vattenfontän på Mariatorget. Mysigt värre. Väl i Skanstull gick jag och åt indisk mat. För er som gillar indisk mat så är Indiska källaren ett måste. Sen var det dags för mig att bege mig till Norrmalmstorg och China teatern för att titta på Magnus Betnér i 1½ timme. fan vad underbar denna människa är. Komiken var riktigt rå och väldigt sexistisk och det var längesen jag skrattade så mycket under 1½ timme. Ett bra skämt som jag fortfarande kommer ihåg starkt var:

"Jag blev våldtagen imorse. Jag och min flickvän har en sån där söndagsgrej, då hon får våldta mig. Ett slag för jämställdheten!"

Underbart är ordet! På vägen hem ringde jag Mustafa en sväng, han var utomlands en ganska lång sväng där, så det var trevligt att prata med honom igen. Han ville att vi skulle ses i veckan också. Mmm. Just i veckorna har jag nu förtiden så svårt att få ihop grejer. Eller ja, jag skulle kunna få ihop grejer, för all del, men då skulle min träning bli drabbad. Vem vill ses sådär runt 21.30 på en vardag? Det är typ då jag kan, efter dusch och allt annat styre. Nå, jag ska dock försöka klämma in honom. På tal om saker att göra så fick jag också ett sms från min PT ikväll som gladeligen berättade att han ska mörbulta mig på onsdag igen.

Sen ringde min mamma också, hon berättade något så roligt som att min pappa återigen gnäller över att jag _aldrig_ svarar när han ringer. Något jag tycker är konstigt är att han aldrig dyker upp på min display samt att alla andra kommer fram till mig.

R - Jag fattar inte varför hon inte svarar!
Anki - Testa att ringa rätt nr. Eller jag vet, testa att RINGA!!!

Min bitterhet kan vara smått influerat av Betnér.

För stunden håller jag mest på att gå lös på IQ-testet (har otroligt svårt för att släppa det nu) och jag var på riktigt god väg att lösa det på tåget hem, detta samtidigt som jag häver i mig en proteinshake och extra RoseOx-tabletter (kosttillskott för immunförsvaret) av förklarliga skäl, jag hoppas på att inte själv behöva agera snorunge inom de närmsta dagarna (även om det skulle vara skönt att vara lite sjuk).

Det är helg. Snacka om att jag kraschade igår, jag vaknade 05.50 på min soffa imorse, och förflyttade mig till sängen, för att sen vakna vid 10. Vad har hänt med mig? Varför kan jag inte sova längre nuförtiden? Är det ett ålderstecken? Man hör ju talas om de gamlingar som vaknar av sig själv vid 6 på morgonen. Jag vill aldrig komma till det läget.

Om dryga tre timmar ska jag ta mig till gymmet för att köra slut på min rygg och mina biceps, enligt mitt tycke finns är ryggen den skönaste kroppsdelen att styrketräna och det är galet vad det går framåt med mina chins. Efter det ska jag kampsporta mig lite. Idag ska jag dessutom träna med Inka som kör det gamla programmet som jag kan innan och utantill, vilket gör att jag kan ta ut mig ordentligt.

Efter det är det bara till att dra hem och duscha av svetten för att sen hänga med Vincent.

Med Anna Ternheim är en låt jag inte kan sluta lyssna på. 

Underneath your dreamlit eyes
Shades of sleep
Driven you away
The moon is pale outside
And you are far from here
Breathing shifts your careless head
Untroubled by the chaos of our lives
Another day another night
Has taken you again my dear

And you know that I'm gonna be the one
Who'll be there
When you need someone to depend upon
When tomorrow comes

Last night you were lying in my arms
I was wondering where you were
Know you looked just like a baby
Fast asleep in this dangerous world
Every star was shining brightly
Like one million years before
We were feeling very small
Underneath the universe

And you know that I'm gonna be the one
Who'll be there
When you need someone to depend upon
When tomorrow comes
When tomorrow comes
Wait until tomorrow comes