Alltså jag kan inte bärga mig!!! Jag har läst boken och jag vet att denna filmen kommer bli outstanding!!

Jag kom hem utan skor, jacka och röda linser! Yeay, jag lyckades än en gång inte med det jag skulle lyckas med! =) Linserna var tvugna att beställas över nätet, skorna var inte alls så fina som jag trodde och jackan - det blev helt enkelt bara inte av. Jag kom däremot hem med tröjan, dock inte svart-vit utan grön-vit. Jag fick med en fin väska från Indiska också. Ett par fina strumpbyxor från Lindex. Hårfärg. Och annat smått och gott som man måste ha.

Dagens att-totalt-glömma-bort; tandkräm!

Nåja, jag ska ändå in i en butik igen idag för att hämta en produktleverans från Herbalife, så då kan jag passa på att köpa tandkräm. När jag ändå är i Jakobsberg och hämtar leveransen ska jag också förbi Patrik och hämta två filmer jag beställt som nu kommit. Veronika bestämmer sig för att dö och Benjamin Buttons otroliga liv. Två måsten i filmhyllan! Min filmhylla är inte mycket att skryta om, och då menar jag att den inte är vidare stor och att det står filmer där jag inte i första taget skulle erkänna att jag har, MEN varenda film som står där, står där av en enkel anledning och det är att den har ett budskap! Jag gillar när jag finner en mening med en film jag ser på, eller något jag gör, annars kan det vara.

Senare när jag kommer hem ska jag se; Jag har älskat dig så länge. Det är sagt att det ska vara den bästa franska filmen efter Amelie från Montmartre, en stor favorit för mig!

Jag skrev för ett par dagar sen ett inlägg om att ha en psykisk ohälsa och på tal om det så fick jag imorse ett sms där det stod;

Jo idag är det minsann valborg och allt. Jag tänker dock inte göra något stort av det alls utan jag ska se en hyrd film som heter; Jag har älskat dig så länge. Jag måste vara hemma och ta hand om ryggen, det stramar lite i den efter fotbollsmatchen igår. Jag satt en ganska lång stund. Vad fan; "Jag satt en en ganska lång stund".

Åh, vad synd är det om mig då.

Jag har generellt sett ganska mycket spindlar i min lägenhet. Jag vet inte vart de kommer ifrån men de är här. Små och ganska tjocka.

Jag borde rensa mitt avlopp tror jag. Under badkaret. Det kommer en extremt jobbigt och unken luft därifrån ibland. Men det blir till att ta hjälp till det. Inte för att jag inte skulle kunna rensa ett avlopp på egen hand, men jag gillar inte att stoppa ner händerna i ett svart hål. Hua! Otryggt.

Idag är dagen jag hade kunnat få vara tillbaka på jobbet om min chef hade haft något annat jobb att sysselsätta mig med. Men det hade hon inte. Det känns larvigt att vara hemma nu, men jag litar på läkarens omdömme ändå.

Idag ska jag åka in till stan. Det ska införskaffas röda linser till nördfesten nästa helg. Jag har bestämt mig, jag kommer att gå som en stilren vampyr. Det lär tas bilder på den festen och därmed lär det också komma upp. Sen ska jag faktiskt göra ett besök i favoritbutiken idag; Monki, here I come! Idag ska jag lyckas få med mig något! Klänningen jag vill ha kommer dock inte försen i Maj :-(


Visst är den fin? :P

Fast det finns lite andra saker jag siktar in mig på idag....


Jag är liiite osäker på skorna, har sett några som är lite coolare. Men tröjan ska jag definitivt prova!
Här har ni vår/sommarjackan som jag går och drömmer om;


Vem vet? Den kanske kommer med hem idag? =)

Nej, jag vet inte ens hur det gick till för jag satt på toa när det hände! Det jag hörde var ett enormt vrål som lät; JAAAAAAAAAAA! Och låt oss erkänna, Mjällbys klack var alldeles för liten för att det där skulle kunna misstolkas.

Både Mjällby och Djurgården spelade sjukt dåligt hela matchen igenom och efter första halvlek så stod det fortfarande 0-0. I andra halvlek så regnade det och vi sökte plats under tak, det är då jag ser henne. Jag ser henne titta på mig och skratta tillbaka mot mig, Emelie!! En gammal vän från högstadiet som var uppe i Sthlm för att se matchen, och för andra ändamål som jag dock är osäker på om jag borde skriva om här. Det blev i alla fall en BAMSEKRAM och lite skitsnack! Det var så roligt att återse henne igen. Det lär vara minst 10 år sen. Vi kom fram till att vi nog inte setts sen högstadiet. Hur stora är oddsen att man stöter på en Blekinge-bo en torsdagskväll i Sthlm? Nåja, roligt var det.

Förlusten är en riktigt sorg, och det enda jag tänkte på var att jag inte kommer kunna återvända till jobbet på måndag efter att jag har varit så kaxig i en månad om att Mjällby skulle vinna denna matchen. Nåja.

Jag mötte upp Adde på tunnelbanan och fick lite salt i såren också.

Nu blir det till att åskåda några favoritvampyrer i senaste avsnittet av Vampire Diaries!

... tills bollen sätts i rullning på Stadion.

Jag åt en alá Anki-lunch som satt riktigt fint. En väldigt enkel smörgås som föddes en gång när jag hade ont om pålägg hemma.

Du behöver;

En mörk smörgås av råg eller surdeg.
Lite Bregott havssalt
Ett ägg
Salt
Fetaost
Keso

Koka ägget hårdkokt. Bre lite smör på smörgåsen. När ägget är färdigt så skala det och lägg det in en äggdelare. Placera ut äggskivorna över smörgåsen. Salta. Lägg på tunna skivor av fetaost, så mycket som du själv vill ha. Toppa med keso!

Jag lovar, den knullar i munnen! Den är enkel och göra och dessutom nyttig! Du får kolhydraterna från brödet, bra fetter från bregott och fetaosten. Omega 3 från ägget. Samt protein från både ägget och keson. Den är med andra ord ganska mättande! Jag själv brukar äta två till lunch.

Jag brukar i och för sig också ta en halv shake till för att optimera mitt näringsintag, eftersom Herbalifes shake är mer näringsrik än dig frukost, lunch eller middag. Den kan du ju dock inte gå ut och köpa på ICA, däremot inne hos mig på www.herbashop.se, accesscode: aksc

Jag har precis duschat och gjort mig i ordning. Jag har en bad hair day, kan jag tillägga! Det är bara kläderna med som ska på. Det gäller att vara klädd för en kallare kväll dessutom och så ska jag stå på en läktare i över 90 minuter, pausen inräknad. Jag tror att det blir blåa jeans, en svart polotröja och en grå vårjacka. Och ICKE att förglömma, mina underbara knytskor! =D Svart-vita eller vita, jag har inte riktigt bestämt mig än!

För er som kanske reagerar på att jag ligger hemma och är sjukskriven och ändå ska bege mig ut så ska jag berätta hur det ligger till. Om JAG hade fått bestämma så hade jag gått och jobbat imorgon, men jag får alltså inte jobba med barnen försen på måndag för min läkare. Det känns enormt dumt att ligga hemma och inte ha feber eller dylikt och faktiskt KÄNNA sig sjuk. Faktum är dock att jag jobbar med barn som kan vara utåtagerande och det räcker alltså med en putt eller liknande, så kan det bli en vecka till väldigt fort, likt ett fingerknäpp! Nu hoppas jag inte att det finns människor som tänker såhär om mig utan litar på mitt omdömme och så hoppas vi att det endast var mitt samvete jag försökte rena!

Nu ska jag göra mig klar för att strax bege mig in mot stan och möta upp tjejerna. Sen kanske det blir en uppslutning med Adde och hans gäng innan matchen börjar.

Ikväll från 19.00 och till matchens slut så är jag och Adde fiender! ;P Jag är en fet Mjällby:are och han är en fet Djurgård:are!

Nu har jag gjort det enklare för er att veta när min blogg är uppdaterad. Längre ner på min sida, till höger under alla länkar till mina inlägg så finner du en knapp du kan klicka på för att börja följa min blogg!

Bra va? :-) I know!

.... det är den ständiga frågan!!





SUCK!

Du som har en psykisk ohälsa och kan vara lite känslig över den - tänk en extra gång innan du läser detta.

Det finns idag så många människor som ligger hemma i sin säng från det att dom vaknar tills de somnar för att de inte längre orkar hålla ögonen öppna. På det tar de några piller i en förhoppning om att må bättre. Det tar emot som fan att gå upp ur den där sängen, de känner att de inte orkar. De orkar inte möta världen där utanför och bara tanken på att gå ut orsakar ångest. Så, de drar täcket över huvudet och stannar inne en hel dag i en förhoppning om att det ska kännas lite bättre dagen efter.

Vet du vad? Du behöver ta dig i kragen och rycka upp dig själv! Det finns ingen, inte jag, inte din mamma, din pappa, bror, syster eller vänner kan tvinga upp er ur den där sängen och börja må bättre. Det är bara DU som kan ta tag i dig själv. För let´s face it, människor som försöker hjälpa till med att dra upp dig hjälper inte dig, för du kommer bara tycka att de ställer onödiga och jävligt jobbiga krav på dig. För du vill ju bara vara ensam och ifred en dålig dag. Men det är faktiskt dags att sluta vara martyr. Inte vill du väl må som du mår?

Jag kan lova dig att en stor del vilar på din egen självkänsla och ju mer du jobbar på den, desto mer piller kommer du kunna slänga. Till slut när din självkänsla är i väldigt god kondition så kommer du kunna sluta käka en massa piller - som i vissa perioder bara gör dig trött och skapar mer psykisk ohälsa. Men du måste VILJA förändra din situation. Du måste bestämma dig för att du ska sluta dra täcker över huvudet på morgonen. När en morgon känns piss, när det känns jobbigt att gå utanför dörren, när du avbokar möten och andra saker för att du mår dåligt, vet du vad du måste göra då? Du måste göra det ändå! Jag har inte sagt att det är lätt, men du måste ge dig fan på att må bra.

Ju längre tid du behagar din ohälsa, desto värre blir det. Du får mindre rutiner i ditt liv, dina matvanor är plötsligt katastrofala och du klankar ner på dig själv väldigt mycket. Det finns ingen genväg till psykiskt välmående. Piller och att stanna inne och behaga din ohälsa kommer definitivt inte hjälpa dig. Och jag kan lova dig att; killar/tjejer, shopping eller mat aldrig kommer få dig att må bättre en längre stund. Något som däremot kommer hjälpa är att ge sig fan på sig själv och ta sig i kragen!

Nu tänker ni något i stil med; vad fan säger hon? Hon vet ju ingenting om hur det kan vara!

Jag kan uppriktigt säga att jag aldrig skulle få för mig att skriva det här blogginlägget om jag inte visste vad jag skriver om. Jag vet precis, jag vet precis hur det är att vakna varje morgon och de första tankarna som slår en sparkar ner en i skosulan på en gång. Jag vet precis hur det är när ångesten växer sig ännu större just för att jag ännu en dag har stannat inne. Jag vet precis hur mycket det här tröttar ut en och sovrutiner är plötsligt lika med noll. Man blir väldigt trött och till slut lever man på kaffe i ett hopp om att bli piggare. Jag vet precis hur man mår när det enda man gör är att klanka ner på sig själv - både prestationer och utseende. Jag vet precis hur det är att förställa sig att alla andra har det så jävla enkelt jämfört med en själv. Jag vet precis hur jobbigt det kan vara att dricka en kopp kaffe i en god väns sällskap. JAG VET PRECIS HUR JOBBIGT DET ÄR ATT MÅ SÅHÄR!

2008 gick jag själv in i väggen så det bara small om det och jag gjorde ett ganska ordentligt dyk. När jag var på väg in i väggen förnekade jag det dessutom och skaffade mig ännu mer att göra för att slippa konfronteras med det. Det slutade med långtids-ekg pga att hjärtat börja slå konstigt, och det är något jag fortfarande får leva med när jag har lite för mycket åtaganden. Jag kan lova er, ingenting är värt att riskera allt för!

Jag vet hur det är att må så här och jag vet hur trött man kan bli på det. Därför bestämde jag mig också för att jag skulle börja må bra och jag tog mig själv i kragen och ryckte upp mig. Jag gav mig fan på det! De dagar då jag ville dra täcket över huvudet så tvingade jag mig själv upp. Jag började tvinga mig själv att gå på planerade möten och träffar med mina vänner. Jag tvingade mig själv att fullfölja mina studier. Och jag började läsa. Jag började läsa en massa - ni ska få en lista över mina favoriter i slutet av inlägget.

Anledningen till att man mår dåligt är att man har så mycket undanträngda känslor inom sig som man aldrig har handskats med och bearbetat. Men jag kan lova dig att alla undanträngda känslor till slut kommer göra sig påminda. De försvinner inte. Du måste möta dig själv och du måste ta hand om dem, annars kommer du till slut tryckas till ordentligt och sen ligger du där under täcket.

Jag testade att gå i psykoterapi och annat, men det hjälpte inte något vidare. Men jag kan däremot lova er att när jag började läsa böcker som handlade om personlig utveckling och mycket om självkänsla - då jävlar började det hända grejer! Men självkänsla är en färskvara precis som kondition, du måste hela tiden odla den. Idag mår jag jättebra och min självkänsla är i sådan god kondition att jag märker så fort den börjar svikta det minsta, vilket gör att jag inte kommer behöva hamna i samma situation igen. Många känner sig lyckliga och många känner sig nöjda, men jag tror inte att det finns många som är det, jag tror däremot att det finns för många som förtränger.

Jag kan garantera er att; börjar ni läsa om och jobba på er självkänsla så kommer ni må bättre. Du har i alla fall inget att förlora på att försöka, eller hur?

Här kommer en liten boklista från mig;

Mia Törnblom;

Självkänsla nu - En riktig FAVORIT, redan första gången du läser denna så känns det bättre, och varje gång du läser den så tar du med dig något nytt.

Mera självkänsla - Fortsättningen på Självkänsla nu, se ovanstående kommentar.

Sanna Ehdin;

Finn din inre styrka - En mycket bra bok som gör dig motiverad. Den handlar om tankens kraft.

Sluta kämpa - BÖRJA LEVA - Hon vet vad hon skriver om i den här boken. Den handlar om att sluta kämpa så mycket för att prestera.

Eva Kihlström;

Karismakoden - En mycket bra bok som handlar om hur du för och framställer dig själv.

Lisa Fabre;

Rum för dig - En annan riktigt stor favorit, en av de bästa jag läst. Den handlar om att bli den du egentligen är och resna bort allt som hindrar dig från att må bra - alltifrån en negativ självbild till trånga jeans.

Lucinda Bassett;

Befriad från ångest - Oh my! 5 av 5 bananer! Det här är en bok som ALLA borde läsa, utan att överdriva. Vad är ångest? Vad orsakar ångest? Kan man bli kvitt ångest? Klart man kan, allt står i boken! Den handlar också om att leva i nuet och inte bygga upp skräck-scenarion. En mycket bra bok för oss som tänker för mycket.

Ingalill Roos;

Energitjuvar - Känner du dig oförklarligt trött? Kan du bli irriterad utan att du vet varför? Då har du förmodligen en energitjuv i din omgivning. Människor projicerar ständigt saker på andra människor, ibland utan att vara medvetna om det. Den här boken hjälper dig att se mönster och uppmärksamma dessa personer runt omkring dig. Det är dock en bok jag rekommenderar att du läser först när du börjar må lite bättre.

Jag hoppas att du tar beslutet att må bättre, det är på tiden!
Lycka till och må gott!

Jag har precis tittat på ett program av Tyra show. Programmet handlade om homosexuella ungdomar som inte blir accepterade precis som de är. De får omtalat för sig att det är en synd och att de har svikit gud.

En kille som var med i dagens show hade vänt sig till kristen grupp som på allvar hade försökt driva ut den onda anden i honom genom exorcism, det var till och med så att killen hade spytt under utdrivningen, vilket fick dem tro att han hade spytt ut den onda anden.

Jag har en vän som är uppväxt i en väldigt troende familj och som en gång i tiden råkade ut för hemska saker då hon inte blev accepterad för den hon är trots att hon försökte så hårt. För hon trodde stenhårt på att hon hade gjort fel. Märk väl, det var dock INTE hennes egen familj som utsatte henne för detta, utan det var andra kristna människor. De fick henne att tro att hon hade felat så enormt som människa.

I min värld är det helt ofattbart hur man kan hjärntvätta människor på det här viset. Det sägs att kristendomen och gud är goda, men i min värld är det här allt annat än gott. Det är noll acceptans för människor att få vara dom de är. DET är fel om något.

Man väljer inte själv att vara homosexuell likväl som jag inte själv valde mina föräldrar. Skillnaden är bara att någon ALDRIG skulle klandra mig för min uppväxt. Vad är det som är så hemskt med att vara homosexuell? Vet ni vad jag tror? Jag tror att man fördömer det man inte förstår. Homosexuella är av precis samma art som oss heterosexuella och de är lika mycket värda.

Bara vi ser två killar eller två tjejer gå hand i hand på stan så tänker vi; "Åh, vad fint! Vad coola de är som vågar visa det!". Det är ju helt frukansvärt att vi ens tänker den tanken. Hur mycket bryr vi oss när vi ser en kille och en tjej gå hand i hand på stan?

Sen får ni säga vad ni vill om saken! Midsommardagens morgon 2008...

Nu känns det som att jag vaknat till tillräckligt ur en citodonkoma så att jag kan formulera ett blogginlägg.

Idag när jag kom hem till Farsta igen efter diverse läkarbesök så tog jag en sväng i centrum. Jag var tvungen att införskaffa antiinflammatoriska tabletter till ryggen. När jag trallade runt i centrum så kom en tjej fram till mig, från Amnesty och började ställa en massa frågor, om jag vet vilka de är och vad de gör, och hej och hå! Hon stod så läskigt nära mig till en början, och jag kände hur jag intog en försvarsposition utan att tänka på det genom att lägga armarna i kors och ta ett steg bakåt. Det värsta av allt var att hon följde efter och hon böjde sig gärna framåt också när hon pratade med mig. Hon var skitläskig!!! Till slut sa jag;

- Okej, men det här är något jag vill fundera på, ni har väl en hemsida om jag skulle vilja bli medlem?
Hon - Jo, det har vi men det funkar inte riktigt så... Man blir medlem på det här viset.
Jag - Jaha, men låt säga att jag inte stöter på er ute och vill bli medlem, då måste det ju finnas ett annat sätt?
Hon - Nja, de flesta medlemmar vi får in är ju på det här viset.
Jag - Okej, men det måste ju finnas ett annat sätt?
Hon - Ja, du kan ju beställa blanketter på vår hemsida. Men då blir du tillfällig medlem hela tiden.
Jag - Okej.
Hon - Ja, och det är ju inte så många, nu säger jag inte att du är sån, men det är ju inte så många som faktiskt gör så sen.

Öhm, stopp och belägg, det var faktiskt precis det du sa nu!

Jag - Okej, men jag tar inte beslutet här och nu.
Hon - Fast det är ju inte så att du binder dig till något.
Jag - Nej, må så vara, men jag tar inte beslutet här och nu. Men tack ändå.
Hon - Okej, då får jag tacka för att du tog dig tid.

Tog och tog, seriöst, du stod nästan på mig.

Väl hemma och liggandes på soffan, hög på citodon så ringde en vän, vi kan kalla honom för M;

M - Grattis!
A - Öhm... va? Nu hänger jag inte riktigt med?
M - Ja, vad heter han?

Jag höll på att sätta andan i halsen.

A - VEM?
M - Ja, du har väl träffat någon?
A - Öhh, isåfall är han jävligt smidig för jag har då inte märkt av honom.
M - Men, jag såg ju att du inte finns kvar på ****** längre!
A - Jaha?
M - Ja, då antog jag att du hade träffat någon....

Jaha... Så i dagens läge kan man inte avsluta ett medlemskap på en community för då betyder det att man har träffat någon? Eller så är det bara så att jag inte har hur mycket utrymme som helst för folks idioti! Om det är fler som undrar så kan jag underrätta er om att jag inte har träffat någon. Jag kände bara en dag att det fick vara nog, precis som förra gången då jag avslutade mitt medlemskap där. Det gav mig ingenting och jag fick bara en massa skamlösa förslag som jag ville kräkas på. Give me a brake, liksom! Då säger M;

M - Så du ger inte människor en chans, en dag kanske det dyker upp ett guldkorn!
A - Men vad fan! Just nu vill jag inte ha en ny person som spelar en sådan roll i mitt liv. De som redan finns där har mitt telefonnummer om det nu skulle vara så.

Jag blir ibland så trött på människors förutfattade meningar.

Jag pratade precis med knäppa Andreas på telefonen. Jag berättade för honom att den stora födelsedagsfesten med nördtema börjar närma sig, och jag säger;

Jag - Det är ju skitjobbigt för mig! Jag vet inte vilken nörd jag ska gå som liksom!
Andreas - Men för dig räcker det ju med att du tar på dig glasögonen och går dit!

Aaaw, du är alltid så gullig!!!!

Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra av det. Det är ju inte så kul att gå som träningsnörd, gå och festa i träningskläder... liksom :/ Fast då slog mig min fetisch för vampyrer. Mjaa, jag kanske gör något av det! :-)

Nu ska jag lägga mig och kolla på något lamt program, jag har suttit för länge och det känns i ryggen. Men jag är en pigg 24-åring! =)

Min syster sa idag;

- Ska du ligga hemma hela veckan? Och du som är så aktiv, fy fan!

Eh, jo... Jag har också redan hunnit uppmärksamma att detta är väldigt jobbigt för mig!

Jag var uppe tidigt imorse för att ta mig till röntgen. Jag trodde att jag skulle slippa köerna vid 8.30, men icke! Nåväl, väl på röntgen fick jag gå igenom ett ex antal ställningar som smärtade en del. Det var trots allt nacken och hela ryggen som skulle röntgas. När jag väl var klar så var det 3,5 timme tills jag skulle tillbaka till läkaren för att få domen, så jag högg en sallad i Jakobsbergs centrum och sen åkte jag hem till Patrik, åt en mycket god sallad och tittade på film.

Vid filmens slut var det lagom att dra sig tillbaka till sjukhuset, och jag möttes av en mindre vacker syn när jag kom utanför Patriks hus, 400:- spänn i parkeringsböter. Som om jag kunde ha mer huvudvärk. Nåja. Väl hos läkaren så fick jag vet att jag inte har några skelettskador, TACK!!! Smärtan handlar alltså om muskelspänningar, kroppens eget försvar vid såna här olyckor. Men det är total träningsvila till måndag, och ryggen får jag inte träna på 3 veckor. Såja, då gräver jag ner mig till måndag då, mkay?

Hon förlängde min sjukskrivning veckan ut, FÖRUTSATT att det inte finns något annat jobb jag kan göra som inte innefattar direkt arbete med våra barn. Om det finns det, så ska jag till jobbet på fredag. Så... Det blir till att kolla det med chefen. *Snälla*, låt det finnas! Jag kommer gå åt här hemma!

På en vecka ska jag nu för övrigt trycka i mig 21 Ipren och 7 Citodon, tjo flöjt! Citodon... makes you groggy! Hoho!

Läkaren sa något till mig idag som nästan gav mig andningsnöd;

- Du hade en enorm tur. Det hade kunnat gå riktigt illa.
Jag - Jo, jag vet...
Hon - Det är alltså en fråga om liv eller död i en sån här olycka.

Tanken på att lite mer otur i söndags hade kunnat orsaka att jag hade lämnat livet, känns enormt overklig. Det finns ju så mycket jag vill göra innan allt är slut! Och jag vet att jag hade lämnat mycket sorg efter mig. Det finns så mycket som är osagt, det finns så mycket ogjort. Det gav mig en insikt om förhållningssätt gentemot min omgivning. Att uppskatta människor och att inte låta saker vara osagda. Att ta vara på de som finns i min omgivning. Och om ni tycker om mig, lova att ta vara på mig också! :-)

Alla som läste min blogg igår vet att jag tappade balansen när jag skulle göra knäböj på gymet och fick 110 kg på nacken. Mitt naiva jag trodde dock inte att det var någon fara när jag fortfarande inte hade ont igår kväll.

Imorse gick jag lydigt upp när pliktklockan ringde och ja, jävlar! Dra mig långsamt bakåt, VILKEN SMÄRTA! Just då kände jag det mest i nacken, så jag drog mig lydigt mot jobbet. Mitt förstånd säger dock åt mig att ringa läkaren och få en tid för att utesluta att inget allvarligt hänt, och tur var väl det. Ju längre dagen gick desto mer ont fick jag och desto längre ner i ryggen vandrade smärtan. Kära vänner, att knyta skorna är ingen lek längre! Att böja sig ner innebär en känsla av en enorm tyng på nacken som medför smärta.

Sådär strax innan tre i eftermiddags begav jag mig mot läkaren. Jag fick en mycket trevlig och humoristisk japan och jag gillade henne mer än min husläkare. Jag kom in i hennes rum och hon sa;

- Jaha, du tappade tung vikt på nacken?
Jag - Ja, 110 kg!
Hon - Iiiihhh!!!

Jo minst sagt. Hon ber mig förklara hur det känns och jag talar om att jag inte kan böja mig ner utan ett tryck på nacken, och att det hugger längre ner när jag utför vissa rörelser. Hon ber mig dra upp tröjan, och det kan jag säga, det var inte heller någon lek. Hon säger;

- Jag vill mest se om du har något blåmärke eller liknande.

Så jag drar upp tröjan, och hon säger;

- Oj, du har visst en liten tatuering där. Det gör det ju lite svårare att se.

Liten? Nåja :-)

Hon konstaterade dock att hon inte kunde se något. Hon fortsatte känna, och det gjorde ju ont här och där. Det skummaste var när hon tryckte på vissa kotor, det resulterade i en reaktion att kroppen ville skjuta sig ifrån henne. Jag fick gå fram och tillbaka. Böja mig ner och vrida och vända på huvudet. Det var inte heller någon lek. Hon gav mig en remiss och imorgonbitti ska jag till röntgen, sen ska jag tillbaka till henne imorgon eftermiddag för att få den slutgiltiga domen. Jag sa;

- Hur är det med att jobba och sådär?
Hon - Nej, nej, nej! Det får du inte göra. Vad jobbar du med?
- Jag jobbar i särskola.
Hon - Ånej, med barn? Det går inte! Det räcker med att du böjer dig ner på fel sätt eller fångar upp någon, så får du börja om i läkningsprocessen.
- Okej, hur länge behöver jag vara hemma?
Hon - Vi börjar med tre dagar, men vi får se imorgon efter röntgen. Du ska bara ligga hemma och inte göra någonting.

Men tjoho, vad roligt! Och det är ju verkligen den här arbets -och träningsnarkomanens grej! Jag säger;

- Och hur är det med träning?
Hon - Nej, det får du inte!
- Hur länge måste jag vänta?
Hon - Det får vi nog avgöra imorgon.

Senare när jag berättar om träningen för Patrik så säger han;

- Trodde du på det själv eller?

Hmm.... :-(

Efter besöket ringde jag min chef som gick och hoppades på att jag inte skulle bli sjukskriven. Jag säger;

- Till en början är jag sjukskriven i tre dagar och satt på citodon.
G - Har du ätit så starka tabletter förut?
- Nej?
G - Det har jag! Jag kände mig väck och jag var så irriterad!
- Åh, vilken tur att jag bara ska ligga hemma och att jag bor ensam då.

En annan man berättade att; gå på citodon känns som att vara lika hög som när man föder barn. Vad nu HAN vet om det.

Jag tror ju dock att det finns en mening med allt som händer, och jag har blivit på det klara med varför detta hände. Men av respekt för andra skriver jag inte om det.

Chefen och arbetskamrater säger;

- Du måste sluta träna människa!

What? Att be mig sluta träna är som att be en heroinist sluta knarka idag! Dessutom, det är inte farligt för kroppen. Kroppen mår bra av muskler, men det är inte bra att tappa fokus. Där har vi skillnaden. Jag vet att det är av omtanke, så tack snälla ni ändå!

Jaha. Kul jul! Nu ska jag alltså ligga hemma och känna nerverna spritta i kroppen och bli hög på tabletter. Fram tills imorgon eftermiddag har jag ju och göra i alla fall - jag behöver BE för att jag inte har en fraktur i nacken eller ryggen!

... med Christina Aguilera. Mmm, jag vet vad ni tänker; whut?? Och ja, ni har rätt. Hon tillhör väl inte vad jag vanligtvis lyssnar på, men det är texten i den här låten som tilltalar mig. Jag har i huvudet tillägnat någon denna låt, men det stannar i mitt huvud.

Idag var jag på väg till gymet när jag kom på att; Nej! Efter gymet måste jag ändå sätta mig i bilen och köra till Jakobsberg, varför då inte gå och träna på mitt gamla gym i Jakobsberg? Sagt och gjort! Jag trallar in på SATS i Jakobsberg och kvinnan som jobbade idag är en av de jag kände bäst när jag tränade där. Hon står inne i ett helt annat samtal när jag går fram och lägger upp mitt kort på disken, hon håller precis på att avsluta en mening när hon vänder ansiktet mot mig och får stamma fram resten av meningen, följt av;

- Men HEJ DU!
- Haha! Blev du förvånad nu?
- Jaaa! Det var ju hur längesen som helst! Vad roligt att se dig här!

Sen följde en lång uppdaterings-dialog. Det var riktigt roligt att vara tillbaka där! Jag träffade på flera stycken som blev så glada när de såg mig. Jag är en något känd person där efter att under en längre period vistats där nästan varje dag i veckorna. Fast det var nästan lite sorgligt att inte Nicko jobbade idag, DET hade varit roligt! Han blir alltid så himla glad när jag kommer dit.

Väl i gymet....

Idag var det ben och rumpa som stod på schemat och man kan nog påstå att jag tappade fokus där en stund. I första repetitionen tappade jag balansen! Jag fick 110 kg på nacken och jag hörde i huvudet hur det knakade i nacken, inte bara en gång, utan TVÅ! Det enda jag hann tänka var; nu svartnar det! Som tur var så gjorde det inte det, och det gjorde inte vidare ont heller. Senare efter en stund kände jag dock hur trött jag var i nacken och det var plötsligt väldigt jobbigt att hålla upp huvudet. Nåja, det blir en ny röntgen på nacken nu. Tjoho!

Jag hade glömt mitt proteinpulver hemma och fick trycka i mig en maxim vanilj, FY FAN, att den var äcklig! :/ Det var det sötaste och sliskigaste jag varit med om. SATS Jakobsberg får dock plus i kanten för deras nybyggda, väldigt mysiga duschar!

Efter gymet skulle jag hem till Patrik för att hämta en hel hög med post. Såhär vid lönetider så kan det vara en fördel att ha sina räkningar till hands också. Så dit kom jag och kaffet var som alltid klart när jag kom. Det är skönt att hälsa på Patrik ibland, dels för att jag trivs enormt i den lägenheten, (kan ha och göra med att det är jag som målat om och inrett den), dels för att jag kan prata med honom. Han förstår så väl när jag pratar, och det var riktigt skönt att få spy ut lite. Eller en del. Hans nyinskaffade kattunge är väldigt söt också! Till slut var dock klockan så pass slagen att det var dags för mig att köra hem. Jag gick ut i hallen och började ta på mig skorna när han säger;

- Du förresten, du saknar inte den här?

När jag tittade upp så såg jag att han stod med en av mina handväskor i handen.

- Nej, du... Det har jag faktiskt inte gjort, sa jag.

Jag böjer mig ner och koncentrerade mig på mina skor igen. Varpå Patrik säger;

- Okej. Men har du saknat den här då?

Jag tittar upp igen. Det var som om en änglakör hade trillat ner från klarblå himmel. Där står han, och vad har han i handen? Min FAVORITSJAL!!! Som jag har letat, och det har verkligen gått över mitt förstånd hur man kan förlägga en sjal. Jösses, vad lycklig jag blev! Det visade sig att den legat hemma hos Patrik länge.

Sen åkte jag hem och fixade käk. Nu har jag suttit och plinkat på gitarren och sjungit en hel del också. En ny låt började gro häromkvällen. Den handlar om att vara i ett pressat stadie med många människor och många krav som ställs på en, och känslor det medför. Den är skön, hittills :-)

Så.... Dagen slutade riktigt fint trots allt :-)

... sådär innan läggdags på söndagen så kommer jag tända min sista cigarett :/
Det inträder då en riktigt platernasistisk lag som säger att vi inte längre får röka under betald arbetstid. That sucks folk´s!

Jag sa till Adde;

- Fast jag kommer ju snusa...
Adde - Hahahahaha! Du är så ärlig, du är skön!

Det är ju så. Snuset som hittills har varit min vän på halvtid kommer säkert få heltid hos mig nu. Sen om jag kommer snusa under arbetstid och röka efter jobbet, det återstår att se. Fast jag kan tycka att det skulle vara ganska korkat att tända en cigarett först vid 16-17 tiden när jag går hem.

Men vad händer egentligen när man för in en sådan lag? Det känns lite som att man tar en del av vår valfrihet, samtidigt kan jag förstå att den införs - det finns människor som inte gör mycket annat än röker på sin arbetstid och sen plockar de ut sin lön i slutet av månaden i alla fall. Vi har ju dock inte den möjligheten på vårt jobb, att stå och röka som fan... Det ena avlöser alltid det andra och saker kan hända på 0.2 sekunder.

Nåja... Jag ser i alla fall det hela som en chans till att sluta röka. Inte för att jag direkt vill sluta, men jag vet hur man mår när man slutar - jag har gjort det en gång. Då tog det inte ens en vecka innan en föreläsare jag hade då frågade mig vad jag hade gjort annorlunda, för att jag såg så annorlunda ut. Det är ingen myt, att hy och allt annat blir bättre när man slutar.

Något som ska bli riktigt spännande att se är vad som händer med mina träningsresultat när jag slutar. Det är ju vidare känt att rökning förhindrar maximala resultat.

Nåja... Vi får se vart det bär hän.

Ja, alla som läste min blogg igår vet att jag hade varit och hyrt två filmer som jag skulle se i sällskap av min feta godispåse. Sagt och gjort! Wallander - Arvet och Veronika bestämmer sig för att dö stod på listan.

Utlovade recensioner kommer här, och vi börjar med Wallander...

Bräda musteriets VD blir mördad. Tre mord och samma tillvägagångssätt. Finns det samband eller inte? Vill någon konkurrent förstöra Brädas rykte eller var motiven till morden personliga? Och vem är Beatrice?



Som den Wallander-knarkare jag är så gråter jag inte över att ha sett den här, MEN, den är minst imponerande av alla Wallander jag sett, faktiskt. Den är ganska rörig och till slut svår att hålla ihop. Men, följer man serien så måste man se den, för samtidigt börjar det hända grejer mellan Pontus och Isabell så man behöver ta del av. Alla Wallander brukar få 5 av 5 bananer av mig, men denna får bara 3 av 5!

Veronika har allt man kan önska sig. Trots det bestämmer hon sig för att ta sitt liv. När hon vaknar upp på en mentalklinik så får hon veta att alla tabletter hon svalde gav henne hjärtproblem och hon har en väldigt kort tid kvar att leva. Det handlar om dagar eller veckor. Först med vetskapen om att hon kommer att dö så börjar Veronika lära sig att leva.


Det här filmen, ja, jag säger då bara det! Den kan vara något av det bästa i dramaväg som jag sett på länge. Den är vacker, finstämd och berörande. Den fick mig att röra mig på gränsen till tårar. Det är till och med så att jag precis har beställt den! Se den, jag säger bara; SE DEN! 5 av 5 bananer!!

Jag var GALET trött när jag vaknade idag!

Nåja, iväg till jobbet. Jag parkerade där jag alltid parkerar. Eftersom det då stod bad på fritidsschemat idag så hade jag en bag med mig. När jag skulle få med mig den ut ur bilden från passagerarsätet så kommer jag givetvis åt tutan! Godmorgon hela bostadsområdet!

Sen hade vi planering heeeela förmiddag.

Till lunch severades det äcklig blodkorv och potatisplättar. Det var fan på snudden till barn-trauma. Jag fullkomligt OGILLADE när det serverades blodkorv och potatisplättar i skolan.

Senare på eftermiddagen var det dags för badgruppen att bege sig iväg. Det gick ju bra som vanligt, sådär till halvlek ungefär. Då blev nämligen Anki knuffad från kanten av ett barn och det var platt fall med hela ryggen mot ytan. AJ SOM FAN! En av mina arbetskamrater såg inte händelsen utan hörde smällen när jag landade på ytan och hon beskrev det såhär;

- Det lät som magplask X 40!

En annan arbetskamrat som såg händelsen sa;

- Det var nästan så att tatueringen lossnade!

Det var ungefär så det kändes kan jag förtälja. Någon minut senare satt jag på kanten och försökte andas. Jag fick inte ner ordentligt med luft i lungorna och ryggen sved något så enormt. Jag som då också har problem med nacken efter pulkaolyckan höll på att dö när det kändes som det gick TUSEN nålar genom nacken och upp i hela huvudet. Det kändes som om huvudet skulle sprängas ett tag. Jag fick gå ut i omklädningsrummet, där det är betydligt bättre luft, innan jag kunde återfå andan. Såhär tre timmar senare försöker jag dock fortfarande få till djupa andetag - men det går liksom inte riktigt ner i botten av lungorna. Ja, vid det här laget kan ni ju säkert räkna ut att Ankis badäventyr tog slut där efter.

Tillbaka på fritids, då var det dags för mig att sluta för dagen, för veckan, gå hem och ha helig fredag. När Rawa säger;

- Trevlig helg! Akta ryggen...

Och i nästa sekund är jag några centimeter från att krascha in i väggen med ansiktet istället.

Vet ni? Jag ska hålla mig på soffan resten av kvällen.

En fet godispåse som vanligt och två filmer. Den nya filmen i serien Wallander har kommit ut till min glädje - Arvet, heter den. Sen blir det en drama som heter; Veronika bestämmer sig för att dö.

Recension kommer....

... en låt av Anna Ternheim som jag fullkomligt älskar!

Jag har tyckt om låten väldigt länge, men för ett litet tag sen fick jag något fint kopplat till låten och efter det så betyder den ännu mer! :-)

Idag kom jag in i ett av husen där jag jobbar och såg en namnlista på tavlan.
Det kan vara det BÄSTA och ROLIGASTE jag sett på länge!!




Det låter snarare som Anki Slyna än Anki Schuster.

Mina underbara stjärnor! Mina ljus i vardagen!

Jag vill passa på att be om ursäkt för dagens vredesutbrott och verkligen PÅTALA att det inte var riktat mot er personligen.

Jag beundrar er som personer, er positiva inställning och ert lösningsfokuserade tänk. Ni är så kompetenta och professionella. Jag älskar att ni är så flexibla och kvicktänkta!

Pia, du är en enormt stark person och vi delar många tankesätt. Du är en fantastisk pedagog och klarar alltid av att ta ner information på ett plan där du kan göra dig förstådd. Du finns alltid där med ditt extra öra, en famn och din humor.

Evelina, jag älskar att du är så idérik, lekfull och på sig vis dig själv! Du är en älskvärd pedagog! Du är så positiv och en enorm glädjespridare, och jag älskar att vi kan mobba varandra så hårt. Det är bara så UNDERBART att ha dig omkring mig.

Jag försöker, tro mig... det är bara mindre enkelt för tillfället.

Det är så svårt för mig att få ut i ord vad det betyder att ha er där, och det är så frustrerande för mig...

Så jag tar hjälp av Lars Winnerbäck och tillägnar er låten nedan!



Sen får ni lite blommor och choklad också! ;D



Förlåt! Jag tycker så mycket om er!

Detta är något så underbart så det finns inte! Här får ni min favoritlåt;





Jag såg henne på Arvikafestivalen sommaren 2009 med ett underbart ljusspel vid tältscenen...

Jag har idag kommit närmre ett beslut som jag funderat på, på senaste tiden. Jag har fattat beslutet och kommer att ta tag i det imorgon. Det känns skitjobbigt! Men ibland tvingar livets omständigheter en att prioritera. I det här fallet måste jag sätta mig själv och min hälsa i första rum, och ingenting är värt att riskera allt för.

Jag känner mig enormt lättad över att ha tagit beslutet och beslutet känns väldigt bra. Efter imorgon kommer en stor sten falla från mina axlar och jag vet att jag kommer må bra av att göra detta. Samtidigt är det väldigt tungt. Jag måste välja bort en av två saker och hade jag fått bestämma så hade jag haft båda delarna kvar i mitt liv. Att detta jag väljer bort inte längre kommer vara en del av mitt liv känns helt overkligt och det skapar sån ilska, sorg och besvikelse inom mig själv. Jag tog beslutet i bilen på väg hem idag, och på gymet hade jag jättesvårt att hålla masken. När jag till slut hade duschat och stod i omklädningsrummet så gick det inte att hålla masken längre, då började det den salta vätskan rinna från ögonvrån och ner längs kinden. Jag tackar de högre makterna för att människor är så upptagna av sig själva. Nu återstår det bara att samla mod och kraft till att formulera ett mejl imorgon och att sen klicka på "skicka". JAG SKA KLARA DET!!!

Efter en lång bilrunda efter gymmet för att samla tankarna så kom jag hem och la mig på soffan. Jag behövde en välbehövlig stund för mig själv och slog på tvn för en gångs skull, och vad fastnade jag vid? Inget mindre än; "Anna Anka söker assistent". Alltså seriöst - vafan är det där för något egentligen? Jag kan hålla med henne om att de levde jävligt grisigt, med tanke på den pedanten jag själv är. Men hennes andra "hygientest", gick ut på att de skulle packa en resväska för en 3-dagars resa till NY och packa för olika händelser som skulle ske där. Ja, vad ska vi säga om saken... De fick skit för att kläderna inte var strukna innan de var nedpackade, trots att de fick packa på väldigt kort varsel och en tjej blev förlöjligad för att hon är 30 år och reser med ett gosedjur. Jag tyckte hon var så jävla klockren när hon senare stod i utslagningen och sa; "min packning är en privat grej".

Behöver jag tillägga att hon blev sparkad?

Jag drog slutsatsen att om jag, (vilket jag VERKLIGEN INTE skulle), skulle söka jobb som hennes assistent så skulle jag fan vara sparkad innan jag ens hade kommit på planet till L.A!

Sitter på kontoret med Ebba Forsberg i hörlurarna och spanar ut genom fönsret. Det är mycket snöflingor där ute, och de är stora!!

Jag och Adde planerade att vi skulle bege oss ut i skogen i eftermiddag. Mmm, visst!! Jättemysigt! Sen började det snöa.

Sneglar åter igen ut genom fönsret och ser de stora snöflingorna. I nästa tanke befinner jag mig i Indonesien. Jag ser människorna framför mig, med en liten rund, röd hatt med tofs på, de kommer fram till mig, petar mig på näsan och säger;

"We got the same nose!".

Jag har gjort något pinsamt. Oh, gud så pinsamt! Men okej, vi tar nya tag, förtränger och hoppas på att ingen kommer på mig! =D *lalalala bingo-lingo*
Vill verkligen, VERKLIGEN låtsas som att det inte hände.

Dagen började med att jag hämtade snygghuvudet Adde, (som var sen), så vi var redan sena när vi svängde in på den lilla smala vägen bredvid jobbet för att parkera, där vi ALLTID parkerar. Men idag var det visst två dårar ute som hade ställt sig så nära varandra på varsin sida så att vi inte kunde komma igenom.

Anki - Vad fan gör vi? Vi kommer ju ingenstans!
Adde - Kommer vi inte emellan?
Anki - NEJ!!!
Adde - Aaa, du får backa hela vägen ut.

(SKÄMTAR DU MED MIG? Är du helt jävla galen?)

Anki - (Lägger växeln i friläge, drar åt handbromsen, för bak sätet), Varsågod!!!

Adde utförde det hela galant kan jag säga.

Vilken jobbdag! Fy fan! Jag har spenderat 1 timme med mina knattar idag, EN TIMME! Hur gick det till? Jag hade först musik med mina gamla knattar, lektionen efter det hade jag IUP-inläsningstid, sen var det lunch, och efter lunchen gick jag som i vanlig ordning in på expeditionen för och se om vi hade fått någon post. Där står två småkillar jag jobbar med och säger; "Anki, vi har pärmar till dig!", varpå jag svarar; "Va? Nej, jag ska inte ha några pärmar, varför skulle jag ha det?". Sen gick jag in på expen där jag mötte min chef och arbetskamrater och säger; "De där två pratar om att jag ska ha pärmar!", och skakar oförstående på huvudet. Då säger min chef; "Ja! Du ska ha dem, du har fått ett uppdrag av mig, läser du inte din mejl människa?". Hmmmm.... Jodå, jag skulle ha pärmarna. Jag skulle ta tag i och organisera upp två nya pärmar till våra två hus som skulle innehålla alla 23 barns IUP!

Jahapp! Tack för förtroendet...(?)

Med chefens kommentar i ryggen;
"Jag gav dig uppgiften därför att du har en fot i varje hus och en relation till alla, OCH jag VET att du får det gjort!"

Jahapp!

Så det var bara att hugga in och be alla lärare om alla barns IUP tillgängliga kl 14 för att jag då skulle sätta igång! Jag må säga att mitt provisoriskt byggda kontor var vackert! De två nya pärmarna uppslagna på spisen, kopiorna brevid, hålslagare på golvet och häftapparat på diskbänken. Tro mig när jag säger att jag fick in en riktigt fin rutin på det där! Ta ut kopian, pilla loss häftklämman, lägg i kopiatorn - 2 kopior, häfta ihop originalet och stoppa in igen, ner på huk och slå hål i en kopia, upp på fötter och häfta ihop - in i den nya pärmen! Jag gjorde 18 st på 25 minuter, DET NI! Sen kom jag till de sista 7.... jag vänder mig om för att fatta tag i originalen som finns i en pärm i ett skåp, i rummet jag befinner mig i, (den hade ju stått där senast 12.00 idag), PUTS VÄCK, och ingen av oss har en aning om vart den är! SKUMT?! Lite. Och inte alls bra att sådana papper är på vift! Nåja, det är till att hoppas på att den dyker upp igen. Jag har de 7 eleverna kvar dock, men jag ska få andra kopior av berörd lärare imorgon, så imorgon - är IUP-pärmarna klara! Min chef är imponerad kan jag säga! ;)

Så när jag skulle hem kom jag att minnas de två dårarna som parkerat och insåg att jag helt enkelt skulle behöva backa ut sista biten själv. Ut på trottoaren och sen köra iväg. Ja, men goddag, då har en ny idiot fötts som parkerat rakt över trottoaren! Jag blev GLAD när jag såg att en av de två första dårarna kört iväg. När jag satt i bilen på väg hem så hade jag en molande inre stress som fick mig att må fysiskt dåligt och ville kräkas. Det botade vi med gymmet och Boards of canada i öronen! OBESKRIVLIGT!

På väg till matsalen idag så fick jag ett mycket glädjande telefonsamtal. Jag vill inte ropa hej innan jag kommit över bäcken och därför får ni inte veta vad det är just nu heller. Men det här kan innebära att en dröm jag har haft i 4 år kommer bli uppfylld under 2010! Men som sagt, vi får se. Jag har blivit kallad till ett första möte i maj, vi får se vart det bär hän! :-)

Nu är det bara en liten stund sen jag tryckte på den röda luren på telefonen. Jag har suttit i ett långt samtal med min upline och sponsor och pratat en del. Det har gjorts lite omprioriteringar och nya tankar har fötts. Min upline fick mig idag att inse något som gav mig tårar i halsen, tårar av lycka! Ni kan ana att det känns bra efter det samtalet. Jag har en lång att-göra-lista också! Jobb, jobb, jobb! I helgen blir det ett fik och jobb! =D

Jag läste precis något på nätet, jag fick rysningar, av obehag. Som känt brukar min intution vara väldigt stark och trovärdig. Men jag vet inte varför det obehaget kom, med lite otur för en vän så väntar något ruggigt :|

Fingrarna går på automatik just nu. Ane Brun sjunger; "So go to sleep, with closed eyes", i mina högtalare just nu. Hon är en klok flicka, Ane Brun! :-)

Puss och nyp i stjärten!

Jag gillar inte;

• Killar som lyfter på tröjan på gymmet, (jag lovar, jag kan inte bry mig mindre om era magrutor).
• Killar som spänner sig på gymmet.
• Killar som stirrar ut mig på gymmet.
• Människor som stör mig under min stretch.
• Människor som häller på tokmycket vatten i bastun.
• Att få vänta på maskiner när de som använder dem står och snackar.
• Människor som måste fråga om jag använder saker när det är helt uppenbart att jag inte använder dem.

Slusats; gymmet är Ankis frizon, hon vill inte bli störd!

Jag lider med;

• Killar som tar så mycket i vikt att de tappar tekniken helt, (let´s face it, utan tekniken kan ni ju träna för glatta livet om ni så vill).
• Tjejer som gång på gång går till gymmet och tränar magen, (okej, ni blir fasta under allting, men den platta magen kommer när ni ställer er på rullbandet också!). Såvida du inte har en enorm ämnesomsättning så kan du göra hur mycket magövningar du vill!
• Tjejer som stirrar ut mig.

På tal om det här... Tjejer som har låga tankar om sig själv, som suktar efter en perfekt kropp, I got news for you - det finns ingen perfekt kropp! För hur perfekt din kropp än är, så kommer det alltid finnas någon som inte tycker att den är det! Låt aldrig, och då säger jag ALDRIG, en kille, ett ideal, en modell, en bild, tala om för er hur den perfekta kroppen ser ut. Och för er tjejer som avundas de blonda tjejerna med stora tuttar - jag kan avslöja att de inte är så perfekta de heller, (jag tillbringar i stort sett varje dag i ett omklädningsrum på gymmet).

Jag ska bjuda på en grej...
Jag hade en gång sex med en kille, vill ni veta vad han sa efter att vi var klara med alla konster?

Något i stil med;

- Fan vad nice med en tjej med lite former, även om det på dig mestadels är muskler.

Min bästa killkompis är den mest raka och ärliga människa som går i ett par skor och han tycker att jag är något av det vackraste som finns. Jag är som känt mer eller mindre en träningsnarkoman, och ibland kan det ta väldigt lång tid innan jag och han ses. En gång fick han en bild på mig, och om jag nu räknar rätt så gick det 7 månader från det att vi sågs till han fick bilden på mig, hans kommentar var;

"För helvete Anki, vad du har tunnat av! Nu får du inte bli smalare!".

Jag delar med mig av det för att jag vill att ni alla ska suga åt er av det. Det finns ingen annan tjej som ser precis likadan ut som du. Det finns inget som säger att det är rätt att vara smal, tjock eller muskulös.

Ni tjejer, som har former, ni som är smala av naturen, njut av er kropp - ni är så VACKRA, ni är unika!

Och se till att, inte bara idag, inte bara imorgon utan att ni ALLTID förändrar er kropp för er egen skull, och för att NI vill det!

... Forsberg, och hennes låt; Deep denial, är vad ni hör i bloggen just nu.

Deep Denial

This is not the vow I broke
The end I’ll fake
My life’s at stake
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial

This is not my name you curse
My empty purse
Concerns me more now
Than your name ever did deceive me
Mmm
This is not me in deep denial

This is not my home I pace
This is not my hand
With which I embrace you
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial

This is not the life I live
The need in me
That I don’t feel
And you are not the mind that disturbs me
And I am not the woman you‘ve been feeding
And you are not the one that I awoke

This is not me in deep denial
This is not the song that I wrote
This is not the drug that I smoke
This is not me you hear chanting

Mmm
This is not me in deep denial
Mmm
This is not me in deep denial
Mmm

... har bestämt sig för att åter spela för oss i Sthlm igen. Ni hör som sagt henne just nu i min blogg med låten "Falla fritt". Ingen skriver texter som hon, sägs det, och jag får hålla med om att hon tillhör klassen Ternheim och Winnerbäck; ingen skriver texter som dem! Fast på helt olika sätt, dårå. Ett tillägg som är lika bra innan jag får en käftsmäll från musiknördarna till vänner.

Hon ska i alla fall spela på Mosebacke i sommar! Oh, how we do love that. Kommer Anki ha biljett? Mmmmmmmmmmmmmmm =) Här har ni länkarna till hennes två album;

Melissa Horn – Långa Nätter

Melissa Horn – Säg ingenting till mig

Jag såg henne spela på Göta lejon i höstas. Hon var helt fantastisk, det var hon, men jag gjorde misstaget att gå på Ternheim två veckor tidigare och det var ganska svårslaget.

Den konserten bjöd dock på några goda skratt, om inget annat när en kille i publiken skriker rakt ut; "Du är så jävla snygg och sexig så jag dör!", och fick Melissa att nästintill sätta vattnet i halsen. Det tog en stund innan hon lyckades plocka ihop sig själv och sluta skratta också.

http://www.melissahorn.se

Varje vecka, varje fredag så ser min kväll exakt likadan ut, eller ja, bortsett från att det är after work eller något annat sådant speciellt.

När jag slutar jobbet på fredagen så styr jag bilen mot affären, köper godis, sen kan det hända att jag svänger förbi videobutiken om det finns något nytt och aktuellt för min del, annars så gråter jag inte om jag får playa en kär vampyrfilm.

Anyway, efter det åker jag hem och det är sista gången på fredagen som jag överskrider dörrtröskeln. Man får med andra ord inte ut mig genom den dörren på fredagen, vill man träffa mig så får man komma hit. En kär arbetskamrat sa en gång;

"Jooo, Anki, om det ringer en jättesöt kille där på fredag kvällen och vill att du ska komma ut?"

Anki sa;

"Nej! Det är noll chans på mig på fredagar!"

Nästa steg är att redan vid 17-18 så går jag raka vägen in och byter om till mina sovkläder, går in på toaletten och tvättar bort sminket samt går igenom hudvården och lägger på nattkrämen. Jag lovar er, ALLT jag kan göra då, för att slippa göra något annat än att borsta tänderna senare, gör jag då. Sen tar jag sista shaken för dagen och därefter blir det RYGGLÄGE i soffan med datorn och godis i knät, och där ligger jag tills jag knappt orkar borsta tänderna, då går jag upp och gör det och sen kraschar jag ner i sängen. Och nu kommer nästan det bästa av allt. På fredagkvällen, som är den enda kvällen i veckan, så stänger jag av telefonen innan jag lägger mig och sen sover jag tills jag vaknar. Jag sover ut totalt med andra ord. Det är så skönt! Idag vaknade jag runt 11, och jag har inte ett uns av dåligt samvete över det.

Mmm. Min heliga fredag. Birgitta hade ju egentligen inget med inlägget att göra, men det var roligt att ha med henne.

Nu är det kaffeintag för fulla muggar på den här sidan av stan, samt laddning inför Body combat om två timmar! =D Jag anar att det finns lite att ta ut för tillfället, jävlar vad jag kommer fightas idag!

Jag är nog den mest trötta 157 cm påse skit som existerar just nu. Idag när vi gick hem var vi ganska ense om att det har varit en galet tung vecka och det känns som att vi kommit sent från jobbet var och varannan dag. Well, testa att sen gå hem och sköta ett företag på det! Slutsats; arbetsnarkomaner know´s how to do it.

Idag vaknade jag 08.20, och skulle börja jobba 08.30, jo men godmorgon och grattis Anki!

Det har varit en riktigt tung tid på jobbet och jag har gått upp i vår psykosociala arbetsmiljö väldigt mycket. Jag är en person som har svårt att greppa HUR mycket jag ger av mig själv när jag är uppe i något, men nu såhär i efterhand kommer smällen. Min chef är dock helt fantastisk och nu när vi börjar arbeta mot lösningen på problemet så släpper jag också taget. Nu känner jag att jag tappat mig själv helt i det här och glömt bort mig själv och mina behov. Därför var det så skönt att ha medarbetarsamtal med chefen idag. Jag fick tala om hur psykiskt påfrestande allt det här har varit och att jag nu ska komma tillbaka till mig själv och mitt jobb igen. Jag har en molande irritationskänsla inom mig efter den här perioden och det räcker med att någon har fel tonläge så hugger jag direkt. Jag tokblixtrade på Adde idag och mina arbetskamrater har nog aldrig sett den sidan av mitt humör. Men tro mig, jag har också tagit hand om det och det slutade med att han fick en bamsekram! Slutsats; Anki är bra på att säga förlåt! :)

Under löneförhandling och medarbetarsamtal...
Det finns fyra alternativ under varje rubrik;

• Prestation under den förväntade.
• Förväntad arbetsprestation enligt uppdraget.
• Arbetsprestation över den förväntade.
• Arbetsprestation långt över den förväntade som kräver särskild kompetens.

Första alternativet fick jag inte på en enda kan jag förtälja! =D När vi kom till rubriken; Ledningsförmåga, så säger min chef efter ett längre utlägg; "Där ligger du långt över den förväntade..". Tack! Sen kom vi till; Initiativ, då säger chefen; "Det här är ditt signum Anki, du är nyfiken och vill hela tiden utveckla dig själv". Långt över den förväntade... tackar för det! Det roligaste var när vi kom till rubriken; Vilja att höja sin kompetens, då säger min chef; "Den är skrattretande när det kommer till dig". =D

Jag lyfte också en fråga till min chef. Något jag fick höra från en av mina medarbetare, som rör mig och som gjorde mig enormt besviken och ledsen på min chef, OM det hade varit sant, vilket det inte var...

Hela mötet gick väldigt bra känner jag och allting avslutades med; "Du har kommit med några brännheta saker och jag känner att jag behöver ett möte till med dig". Jahaja.

Mötet tog helt och hållet luften ur mig och efter det gick jag mest och väntade på att klockan skulle slå sluttid. När den väl gjorde det och jag öppnade ytterdörren, vad möts jag av? HAGEL? Vafan är det för jävla skämt! Hade det regnat, visst! Hade det snöat, visst, inte ens då hade jag blivit förvånad. Men HAGEL? Dra mig långsamt baklänges, liksom.

Min chef var lite sen till vårt möte idag. Det gav mig en stunds tystnad utanför hennes kontor och tankarna kom. Jag tror jag har insett att det finns något jag måste göra, något jag måste ta tag i.

Det vore bara så mycket enklare om det inte gjorde så ont att ta tag i det.

Nu väntar godispåsen och film - The box. Recension kommer säjnare!

P.S. Jag byter även låt... till Melissa Horns - Falla fritt, den går varm just nu därför att den där texten hade jag kunnat skriva i nuläget...

Sitter med Alexandre Desplat i högtalarna, behöver hans okomplicerade, vackra pianospel för en stund.

Idag har jag lärt mig hur man sår frön! :) Slutsats; DET, i jämförelse med kodmallar, är LOGISKT!

Jag har fött en ny metafor för att röka - att tälja en pinne.

Har precis suttit med en bunt papper och formulerat mig en massa. Imorgon väntar löneförhandling, spännande värre, och ja, jag tänker lägga in ett specifikt löneanspråk. Jag har insett att arbetet jag har kräver mycket mer än jag hade kunnat ana av mig och därmed anser jag att jag ligger för lågt i lön. Men vem anser inte det? Jag känner att jag har fått med mycket viktigt i papprena, och jag har en bra känsla i magen inför mötet.

På tal om möten så hade vi ett mycket bra sådant på jobbet idag. Jag gillar min huvudchefs pondus och handlingskraft.

Jag har suttit med ett viktigt beslut som jag har varit tvungen att ta de senaste dagarna och nu tror jag att jag har tagit det. Att studera och fortbilda mig i höst eller att bagpacka i Asien. Jag vill båda väldigt mycket, men det gäller att välja. Om jag börjar studera kan jag inte ut och resa en hel månad mitt i allt. Båda alternativen finns kvar till nästa års höst vilket inte har gjort beslutet enklare, men jag har tagit det, tror jag. De fem senaste åren har jag kämpat enormt för mitt liv. Jag har skaffat mig grundläggande kompetens, utbildning, fast jobb, körkort och ett bo på 5 år. Jag känner nu att jag är värd att ta ett års paus från att kämpa ännu mer och har därmed bestämt mig för att unna mig att bagpacka i vinter. Kurserna är sökta till universitet och högskola, och jag väntar på besked. Trots att jag har bestämt mig för att bege mig ut i världen så har jag också den senaste tiden hunnit uppfatta att ALLTING kan hastigt och lustigt förändras. Slutsats; Anki är våg, och vågar är kända för sin beslutsångest! Jag har sökt fyra kurser och vet att jag kommer in på en av dem därför att jag redan har platsgaranti på den. Ungdomar, identiteter och drogkulturer heter den. En fortbildning för mitt framtida yrkesliv, när jag som planerat kommer gå tillbaka till behandlingsbranschen. Men så finns det en kurs som jag verkligen skulle vilja läsa - Barn och ungdomspsykiatri, på distans, via Umeås universitet.

Det skulle innebära att jag för första gången i mitt liv skulle besöka norra Sverige vid sammankomsterna, och om inget annat - kunna mobba fler norrlänningar för; jag vät int´! Slutsats; Anki kan inte prata norrländska.

Det för mina tankar till en replik som ägde rum sommaren 08;

"Göteborgska är som norrländska, fast baklänges!".

Som den stora musiknörden jag är så kan jag med glädje meddela att jag fått in musik i bloggen nu...!

Med viss hjälp av min älskade banana! Det tackar vi för! =D
Bananen är uppenbarligen en fena på det här med kodmallar. Jag också. Lite, *host*. Inte alls!
Bananen säger; "Det är faktiskt logiskt!"
Anki säger; "Jo.... verkligen!". 8-)

Det blir bananen som fixar min blogg, inte jag!

Anyway.... Jag kommer hädanefter bjuda på den låten som spelas mest i mina högtalare "just nu", trevligt? JAG VET!

Håll till godo med Blue Foundation - Eyes on fire, för tillfället!

Förmiddagen var galen! Jag ramlade in på jobbet vid starttiden 09.00, då frågar hemkunskapsläraren vad jag gör där och varför jag inte är på handledning. Hmm, what? Har vi handledning idag? Jahaja! Den började visst 8.30 och detta hade ju inte smurfen någon aning om. Så likt senaste gången så kom jag sådär en halvtimme försent till handledningen. Den var slut 10.00, då börjar engelskan för mina elever, och som känt så är det jag som undervisar i engelskan, så det var till att springa in där med andan i halsen. Efter det åt jag, pga av en massa möten, lunch ENSAM med våra 6 elever, ja, de som känner till barngruppen förstår också att det kan vara smått kaotiskt. När jag hade min egen rast vid 11.40 så satt jag på kontoret med APHÖG musik och försökte andas.

Eftermiddagen bestod av grattande av Johanna som blev ett år äldre och hon fick en tjejkväll med inslag av middag och spel tillsammans med mig, Pia och Evelina. Presenten var mycket uppskattad!

Sen var det dags för fritids och avnjutning av mellanmål i parken. Hur många fick idag njuta av solen hela eftermiddagen i en park? Well, det finns verkligen fördelar med mitt jobb. Men som känt så gör ju solen och våren Anki lite galen, vilket idag resulterade i en sandlådetackling. Jag ser min kära arbetskamrat Olle anlända till parken och får en adrenalinkick som resulterar i ett utspel. Jag tar sats och skriker, har ni hört den extrema versionen av gullefjun?, jag skrek likt den och sprang emot honom i mening att tackla honom. Mmm, det är ju bara det att Olle är ganska lång och gammal mästare i styrketräning. Olle svänger ut armbågen lite lätt vilket resulterar i att jag tappar balansen helt och gör ett tafatt försök att återfå den, efter ett visst famlande med fötterna så faller jag dock till marken. Det första jag uppfattade efter det var Addes asgarv bakom mig och jag själv skrattade så jag grät. Olle ryckte på axlarna och sa; "Hörredu, gör några fler styrkepass!". Resten av eftermiddagen berättade gladeligen Adde om denna incident för alla som inte såg. Slutsats; Anki tycker det är sjukt kul när hon kan roa andra på sin egen bekostnad, och den redan skadade nacken fick sig förmodligen en törn av kvällens huvudvärk att döma.

Pga huvudvärken utgick kvällens träning och jag kostade istället på mig en tripp till söder. Nästa; Hornstull och house of pain. Jag har dyrt och heligt fått lova min tatuerare att jag ska göra ett besök så han ska få fotografera ryggen. Sen så ska det ju beställas en ny tatuering också. Det följt av kommentaren; "Ska du göra ännu mer? Du har ju hela ryggen!", från en arbetskamrat. Ja, jag må ha hela ryggen och ena handleden, men resten av kroppen då!!! =D Slutsats; Tatueringar är en drog för Anki. Nästa; Slussen. Jag gjorde ett besök i favoritbutiken Monki och skulle kosta på mig en ny klänning som jag kikat på över nätet. Fanns klänningen där? Nej! Slusats; Anki ska också titta på nätet när det hon vill ha finns i butik. Nästa; Farsta. Jag gjorde ett besök på Indiska och hittade en annan väldigt fin klänning :) Slutsats; Det löser sig alltid!

Vidare. Jag har ett stort problem. Ett stort kommunikationsproblem. Jag skämtar väldigt, väldigt mycket, vilket resulterar i att när jag faktiskt menar allvar så tror människor att jag skämtar. Suck. Hur ska jag få människor att förstå mig? Det händer inte så ofta, men det är fint när det händer. I just detta fall så kanske det är JAG som är en kommunikationsstolpe? Haha, åh, jag vet, jag vet att det finns en person som skakar på huvudet nu om han läser det där. Slutsats; Anki vet vad hon behöver göra.

Jag har tagit ett apvarmt bad nu, eller ja, innan jag började skriva detta. Nu ska jag slå mig ner med min älskade svart-vita gitarr och jobba lite på senaste låten. Den börjar verkligen likna något nu och jag känner i huvudet och kroppen att det är dags att sätta sig med den. Om allting går som rälsen själv så kommer jag börja spela in låtar i sommar, sen kommer ni att kunna lyssna på dem! Mmm, det är blandade känslor inför det, med tanke på att mina låtar allt som oftast handlar om personer.

Nåja.

.... jag är så givmild ikväll så ska ni få en till:

Ebba Forsberg – Deep Denial

Rysningar i kroppen. Örongodis. Underbara röst. Mållös.

Här får ni länken till något VACKERT mina vänner, vackert...

Blue Foundation – Eyes On Fire

Dagen började med att jag var en seg apa och fick Adde att tro att jag hade glömt honom. Men icke, 08.12 var jag och hämtade snygghuvudet! Bara två minuter sen, och han hann ju bara ringa efter mig en gång.

20 min senare på skolan så skulle jag ha musik med mina små favorit-knattar, mina gamlingar som jag jobbade med hela hösten. In kommer jag och en tjej brister ut; "ANKI!!! Min gos-gos!". Innan musiken började uttalar jag dock till Adde att; "Du passar så bra i vitt!". Adde får för sig att vara en tjej om saken och säger; "Vadå? Passar jag inte i allt?". Slutsats; Anki ska bara hålla käften.

En timme senare var det dags att gå till mina andra favoriter som jag jobbar med nu. En halvtimmes rast och så var det dags att påbörja resten av dagen med dessa favoriter och matte stod på schemat, för DEM, för Anki däremot stod det; VÄRK i magen. Jag börjar bli lite trött på denna oförklarliga värk. Nåja, det fanns inte mycket annat och göra än att luta sig tillbaka på soffan i klassrummet och där spenderade jag resten av lektionen. När jag låg där så började jag förställa mig och dagdrömma om saker. Jag vet inte vart ifrån just DE drömmarna kom, men när det var dags för lunch och jag öppnade ögonen så var jag så lycklig inombords. Det var som om allt hade varit verkligt. Nåja, jag bestämmer mig för att jag nog inte orkar vara kvar resten av dagen, värken var outhärdlig. Men innan dess bestämde jag mig för att följa me doch äta lunch, med den magvärken så hade det inte blivit någon mat lagad hemma. Så, efter att jag fått lunch i mig och var precis på väg att lämna jobbet så får jag ett sjukt sug i magen och tro mig, det gjorde fucked up jävla ONT! Några sekunder senare släpper alltihop. Det fucking märkligaste jag varit med om! Gick Anki hem? Nej! *Arbetsnarkoman*. Anki vs livet - 1-0.

Men jag hade det dock lugnt utan barn i en timme framöver. Under gympan och dagens sista lektion så fastnade jag i telefonen, i min sms-inkorg. Läste en massa gamla sms. Slutdrag; Anki raderade hela inkorgen.

Fritids. Jag och Rawa skulle ha våran ADL-träning, som gick mycket lugnt och bra till. Med inslag av att jag benämner ett barn med ett HELT annat namn, varpå jag ser Rawas uppspärrade ansikte. Om ni hade vetat vilket namn det var så hade ni förstått. Senare säger Rawa; "Anki, det sjukaste var ändå när du sa ****** till ***** =D". Anki; "Jaa... och jag vet fan inte vart det kom ifrån. Personen var inte ens i mina tankar". Det där är lustigt, hur kan man plötsligt säga ett helt annat namn? Och dessutom namnet på en person man inte tänkte på då? Under min uppväxt fick jag omtalat för mig att det är för att personen i fråga tänker på en. Om det är sant eller inte, ja det vet bara gudarna. Eller de gamla psykologerna, kanske.

Jag, då. Jag har en förmåga att skratta i de absolut olämpligaste situationerna. Då skrattar jag åt människors gester eller ansiktsuttryck. När en flicka rapar likt ett monster, Rawa rakt upp i ansiktet under mellanmålet idag så kunde jag fan inte hålla mig. Rawas ansiktuttryck var det bästa på länge. Haha, håhåjaja! Jag skrattar nu, bara jag tänker på det. Rawa försöker föregå med gott exempel, och Anki skrattar så det nästan blir kaffe-dusch.

Sen var det dags för Anki att gå hem. Jag mötte Adde på väg till bilen som frågade om jag ville med in till söder, han skulle fixa med något först och sen skulle vi gå och käka indiskt. Vad säger Anki? Jo; "Men jag ska ju träna!". Alltså skjut mig, snälla, någon, bara gör det! Ett pannskott rakt av! Adde säger; "Ring om du ska med!". Vad gör Anki? Ringer en kvart senare, vad säger Adde då? "Men nu ska en annan polare med...". Vad säger Anki; "Okej, mer träning till mig". Och går sen och avslutar dagen med att pumpa skiten ur axlar och mage. Slutsats; Anki handlar alldeles för fort ibland, och Anki ska bara hålla käften.


Men jag är så jävla lycklig! Och vilken lyckad dag jag haft sen då! =D

Du vet att du är från Skåne när;

du bara är svensk i ditt pass och under Hockey VM.

flaggan är gul och RÖD, inte blå.

det som gör dig mest förbannad med facebook är att det inte finns network : Skåne

du kallar pommes frittes för stolpa-päror.

du kan sjunga med i svenska akademiens klar"snapphaneklanen" oavsett hur mycket svart guld/reben/tysk smuggelsprit du druckit.

du vet att ålarens och kålhuvvu ska ses som förolämpning och inte alls handlar om mat!

du får hageskag när något är sorgligt.

en kraftigt berusad människa är "dyng rag" och denna person tilltalar dig med orden "Va fan glor du på, ska du ha po flabben".

du inte struntar i något utan bangar något!

du inte kastar, du hottar liten boll.

han/hon inte är fräsch utan grann!

du har skallebank och inte huvudvärk.

du som liden va en knuda, inte pojke.

du är bugasprängd och inte mätt.

ni lekte pjätt när ni var små.

du blir generad när stockholmare kallar säckakärra för en "pirra". För du vet ju att pirra betyder något helt annat.

du grinar gott vid vägskylten som välkomnar alla bilister och resenärer till Helsingborg, då den lyder
" Välkommen till kontinenten".
Du vet att det är sant!

Älta är något man gör, man bor inte där (det ligger i sthlm).

du känner dig "hemma igen" när du landar på Kastrup efter en utlandsresa.

du säger "Saar vi" i telefonen och 08an du pratar med inte fattar att ni ska lägga på.

du vet hur du är när du är en "jävla kådda jävel".

du förstår hur man är om man är en " fubbick".

du beställer en "cocka" i stället för en "cola".

det är helt vedertaget att kalla någon pittögd när de egentligen skelar.

du vet att träabonnor är ett par skor.

allt norr om hallandsåsen e Norrland !

du kallar din far før utbøling eftersom han flyttat till Laholm !

du kallar choklad drycken pucko før 08:a.

du vet att du är från skåne när du använder ragghosor redan på hösten.

du är från skåne när du säger hosebysor i stället för strumpbyxor.

du vet att mög kan ersätta i princip vilket ord som helst när saker inte riktigt går som du har tänkt.

du handlar på Netto och är lika förvånad varje gång för att något väldigt vanligt bara inte går att hitta.

rullebör är ett måste för din trädgård.

hodda och luda är nåt man faktiskt bor i.

du inte har en huskatt utan en bonnakatt.

du vet att päror inte betyder päron.

världens bästa förolämpning är ålarens.

det är fem lommor på dina nya "jins", utan lovor om "jinsen" var dyra.

du kallar andra eller själv blivit kallad snäckan.

du vet att Hallands Väderö inte är förbehållet landskapet Halland.

du skickar din nya icke-skånska arbetskollega till bageriet för att köpa fyra "fubickar" till avdelningsfikan...

du säger snydelase istället för en näsduk eller lase istället för trasa.

du anser att stockholm är norra Sverige.

du inte säger groggvirke, du säger blannevann.

du inte reflekterar över om du kollar på dansk eller svensk TV.

du insett att DMI har nästan 250% fler rätta väderprognoser än SMHI.

du vet att lättmjölk är röd, mellanmjölk blå och standardmjölk orange.

du inte skrattar för att det står "Bøger", med stora neonbokstäver över en affär - det är en bokaffär.

du aldrig gör bort dig vid biljardspel i Danmark genom att skrika "Boll i hand", du känner redan någon som har gjort det.

patriot som du är, plötsligt inser att du sitter och försvarar Mikael Wiehe eller Eva Rydberg fast de egentligen ger dig kalla kårar.

L.A, i första hand är en förkortning för Landskrona.

du blev kallad "hjarrtat" någon gång som liten.

du grinar när stockholmare vill gräva loss Skåne, de gräver ju bara bort Sverige.

du grinar = du flabbar.

grinar och flabbar = skrattar.

du äter rabbemos till din falukorv.

du vet våren har kommit när rapsen blommar.

Zoegas - helst Skånerost, är det enda kaffe du dricker.

snacket om Christian Tyrann gjorde dig hemskt förvirrad i skolan.

du inte fattar varför folk åker till fjällen, alperna ligger liika nära och backarna är dubbelt så långa.

du kommer ihåg de två jular i ditt liv då det varit snö, eller kommer ihåg och kommer ihåg, du har svaga minnen av en tomte och lite snö, eller?

du hoppas att Skånes alla grävmaskinister skulle vilja alliera sig för att vi en gång för alla ska frigöra oss från de självgoda stockholmarna.

derby innefattar två av följande lag Malmö FF, Helsingborgs IF, Trelleborgs FF.

Hipp Hipp, är det roligaste du någonsin sett på TV.

du tycker att Snapphanarna är bland de modigaste män som levat.

när du glider runt i din kommun fatiskt kan dra en och annan anekdot om var slagen om Skåne stått.

du skrattar åt Björne, eftersom han och Snigel aldrig skulle ha en chans mot Bamse og Kylling.

ja, du växte upp med två Bamse - världens starkaste björn och världens mest metrosexuella björn i röda gummistövlar.

du får något drömskt i blicken när någon utbrister "Undrar hur det hade varit i Skåne om vi tillhört Danmark?".

någon säger "det var bättre förr" och du tänker "ja, innan 1658 någon gång".

du eller någon du känner, har redan, eller har funderat på att tatuera den Skånska gripen.

Skånetrafikens sommarkort väcker idéer om att turnera med buss en vecka och prova på att stoppa fötterna i myllan på minst 25 ställen - något som naturligtvis aldrig genomförs.

du hejar på HIF/MFF och ger dig aldrig i en diskussion mot någon som hejar på det andra laget. När du däremot träffar någon som inte hejar på HIF/MFF, men som klankar ner på motståndarlaget så försvarar du dem, fast du naturligtvis aldrig skulle erkänna det för din ärkefiende.

du pratar flytande Danska efter för stort intag av världens antagligen bästa öl.

du tittar på Carlsbergsreklam och tänker "vaddå probably, det är världens bästa öl".

Dansk, är mycket närmare besläktat med ditt språk än svenskan någonsin kommer att bli.

Köpenhamn är det första du tänker på när någon säger huvudstad.

du blir stolt när någon pratar om det Danske gemyt.

du vet att pantofflor inte är ett par skor.

"tollor" är däremot funktionsdugliga skor du stukade fötterna i som liten.

du hade kommit på minst ett "bombsäkert" sätt att smuggla in alkohol från Danmark innan din fjortonårsdag.

du eller någon du känner har fasansfulla historier att berätta, om hur du/den du känner, suttit i ett vitkaklat rum hos tullen och fasat för helkroppsvisitering, eftersom det visade sig att det inte alls var enn bombsäkert sätt.

någon av dina tre första fyllor grundade sig i för mycket rebenshopen/aperetif(den med fågeln på "den söte, söte, goe, goe)/pepiño.

vokalerna var det svåraste med att lära sig läsa och skriva i skolan - speciellt om du är från Lomma.

du köper Ramlösa och inte Raaaaamlösa.

du inte behöver fråga vad en "rullebör" är.

en flaska Skåne akvavit alltid står på bordet vid högtider.

du inte börjar gråta för att systemet är stängt, för på andra sidan Öresund är det alltid öppet.

det bara finns ett berg - Kullaberg.

Tomelilla, Skurup, Höör och Klippan är lika självklara i din värld som London och Paris.

röv inte alls är något vulgärt.

någon pratar om Bob Marley och du kan svara "Vet du att han sa att det bara finns två platser i världen där de kan spela reggae? På Jamaica och i Skåne".

"rövjärn" lätt ersätter en hel harang av svordommar.

"räligt" bara är din synonym för något som är fult, otäckt eller äckligt.

"balle" är en del av rumpan eller något runt.

någon säger något somdu inte tror på och du utbrister "ah, du snackar".

du fiskar sill ( strömming är bara små mesiga sillar).

du känner dig hemma var som helst i världen bara någon pratar skånska.

du blir förbannad av att läsa om befrielsen av Skåne, när det i själva verket borde stå ockupation.

du, eller nån du känner, eller någon som du känner, känner, känner Peps.

du käkar pölse på fyllan.

spiddekaka är något som du, varken du gillar det eller inte, äter med andakt, eftersom du vet att det är ett mycket tidskrävande hantverk.

sillamjölke är förolämpning som du antagligen aldrig använder, men om du ser någon som är riktigt klen så vet du att du skulle kunna kalla honom det.

du har långa utläggningar om hur fantastisk dansk senap och sandwichketchup är.

du blir förvånad att mölla faktiskt kallas för väderkvarn på rikssvenska.

du fortfarande blandar ihop Skåne län med Kristianstad län och Malmöhus län.

du vet att Öresundståg går mycket fortare än Pågatåg, detta för att Pågatåg stannar ungefär var femtionde meter, men det ger dig å andra sidan tillfälle att prata om festliga personer som "Panelkungen".

du aldrig har tråkigt - men ibland har du tradigt och då läser du det här.


Sverige består av Skåne och norr därom liggande fäbodar.
För övrigt kan det vara värt att poängtera att Svea Rike, vid freden i Roskilde, skrev under på att Skåneländerna (Skåne ingår och Skåneländerna är medlemmar av UNPO och FUEN ) inte fick försvenskas samt att de skulle få lov att ha kvar Dansk lag.

Jag har precis varit och lärt mig den nya releasen av Body combat. Den är tuff, den är hård, och den är sjukt rolig! Min svett-fetisch vad kommer till träning gjorde sig påmind idag. I den nya releasen kan jag garantera att ni får svettas! För alla som inte testat detta, GÖR DET! Det är en skitkul träningsform, bestående av utvalda rörelser och slag från olika kampsporter intagna från Thailand, Japan, Kina och Brasilien.

Lägger upp några bilder nedan så får ni ett hum om vad det är vi håller på med;


















THIS IS SOMETHING YOU HAVE TO TRY!!

Jag satt precis online på facebook när en numera ex-vän till mig börjar skriva och frågar hur jag mår och sådär. Jag säger att det är himla bra, att det är sjukt MYCKET jobb och träning. Efter en kort stund skriver personen;

(Jag tar det i stora drag, minns inte exakt).

S - Om man ändå hade det så.
A - Hade vad?
S - Lycka?
A - Har du inte det?
S - Nopp. Jag ska inte störa.
A - Jag missade när jag skrev att du gjorde det.
S - Det gjorde du inte.
A - Nej?
S - Nopp.
A - Så varför säger du det då?
S - Det känns så.
A - Varför känns det så?
S - En känsla jag har.
A - Okej, då får den känslan stå för dig.
S - Jopp. Det är lika bra att vi kapar vår vänskap nu. Innan jag drar ner dig i min negativitet.
A - Du kan annars berätta den egentliga anledningen eftersom både du och jag vet att jag har en för positiv inställning för att bli neddragen i den.
S - Det är den egentliga anledningen. Jag skulle aldrig ljuga. Jag har redan förlorat två vänner pga det här. Jag är ett hopplöst fall.
A - Ja, du är ett hopplöst fall så länge du ser dig som det, då det sitter i ditt huvud. Men visst, jag ser vad du skriver och jag accepterar det. Det är bara att kapa den.
S - Bra, då gör vi det. Lycka till med allt.
A - Detsamma. (Du har inte behörighet att chatta med den här personen).

Hmm, ja. Vad ska jag säga? Det är andra gången den här sidan nyår en vän "gör slut" med mig. Jag är mållös och jag borde kanske inte skratta, men seriöst, det känns så jävla fånigt. Å andra sidan var det förmodligen bra att det hände, jag är väldigt noga med att välja mina relationer, och jag vill inte ha varken martyrer eller vänner med en negativ livsinställning i mitt liv.

Så... Auf wiedersehen! 

Om du vet med dig att du är lite känslig så läs inte detta. Håll i er, det här blir nog inte vackert.

Jag är så in i helvetes jävla trött på giriga människor. Ni ska bara ha och ha. Och inte nog med att ni bara ska ha, ni ska ha det utan att kämpa en gnutta för det. Vet ni ens vad ordet kämpa innebär? Och inte nog med att ni ska ha och inte kämpa för det, ni räknar med att människor ska veta att ni vill ha det, utan att ens yppa ett ord om det till rätt person! Men att vara bittra över det och påpeka vad människor inte gör för er, det går så jävla bra! Och när jag frågar er om ni ens har gjort något för att försöka få det ni vill ha - nej, då har ni inte gjort den minsta ansträngning eller så ser ni redan slaget som förlorat!

Jag är så trött på människor som tar saker för givet. Saker löser sig inte av sig själva, det är inte så att ni vaknar en morgon och så har ni allt ni vill ha!

Jag är trött på människor som tar mig för givet. Jag kan inte alltid finnas där och jag kan definitivt inte alltid hjälpa er att lösa era problem. Jag är ingen problemfri människa och jag har ibland nog av mitt eget! Om jag känner att jag kan hjälpa er, ja, då vet ni i min omgivning att jag alltid erbjuder min hjälp. Men jag vill inte att ni tar hela min hand för att jag ger er ett lillfinger då och då. Jag menar, jag är ingen gud. Och jag är definitivt inte er gud om jag en gång hjälpt er och ni bara pissar på mig genom att visa att ni inte var värda hjälpen. Det mest tragiska är att ni trots det inte har någon skam i kroppen utan återvänder och ber mig om hjälp. Så bli inte stötta när jag inte ger er ett lillfinger!

Missförstå mig rätt, jag är verkligen inte en person som missunnar människor saker, men jag tycker fan man ska få kämpa lite för det man vill ha...

...är låten som strömmar ur högtalarna just nu. Underbara Ane Brun. Hmm. Det finns minnen kopplade till henne. Hmm. Fina minnen :) Det tänker jag inte skämmas över att erkänna. Speciellt låten Changing of the season får hjärnan att spela upp bilder likt en filmrulle. Jag är medvetet luddig i det jag skriver. Jag tycker om att ha saker för mig själv som bara jag och involverade förstår helt och hållet. Bilderna är dock förvarade i det fina rummet inom mig. Ångra aldrig något som fått er att le, det gör inte jag!

Visst, man kan ångra människor. Men tänk situationen ni var i då personen i fråga fick dig att le, vad var det som fick dig att le? Var det något personen sa eller var det själva händelsen? Stämningen? Känslan? Om du skiljer detta från personen i fråga så märker du att du inte längre behöver ångra. Och om du ångrar människan, så betvivlar jag faktiskt det. Jag misstror dig helt och hållet. Om du tänker efter, är det människan du inte tycker om eller är det dennes negativa handlingar?

Vi ägnar alldeles för stor del av våra liv åt att klandra människan för dess handlingar. Vi måste lära oss att skilja på dem. Och du kan, hur ofta du vill, få säga att du lämnat människan bakom dig, men faktum är att du inte har det innan du har förlåtit människan för dess handlingar. Så länge du inte kan förlåta dem så går du fortfarande och hoppas på att de ska göra rätt för sig eller att du ska få upprättelse. Tänk vad mycket annat du kan lägga din energi på om du slipper gå och reta dig på någon?

Idag hade jag lite planer. Märk väl, HADE. Jag skulle träffa den och den, och den och den. Känns det som. Alla träffar verkar dock ha blivit inställda. Jaha, vad gör lillsmurfen dårå? Man skulle ju kunna tro att hon slänger sig på sängen med kudden över huvudet och snyftar lite. Men nej. Hon ser sin chans till att göra saker på egen hand såklart!

Funderar lite på gymet. Det vet vi ju vid det här laget, smurfen ser ju sin chans till träning så fort det vankas ledig tid. Sen funderade jag på en sak till, Avatar i 3D. Så, jag slog upp sf.se för att kolla upp om den gick ikväll, och johodå! Den gör ju det! Vid en perfekt tid och allt. Men vad tänker smurfen i nästa tanke?

"Mjaaa... Pallar jag det? Jag ska gå och träna... Göra mig i ordning... Kommer jag hinna det?"

Är jag lat? Är jag hem-kär? Är jag snål med min tid? Nej, nej, nej. Varken eller. Det finns en röst inom mig som skriker att det var alldeles för längesen jag var ensam en hel kväll och bara hängde med mig själv. Jag brukar se till att få till en sån kväll minst en gång/helg. Men sen jag gick hem för ledighet i torsdags så har det ena avlöst det andra. Ni som inte har en sån här kväll för er själva, se till att börja ta det! Det kan kännas ovant och jobbigt i början, men det är ack så nödvändigt. Och jag kan lova er att; innan ni vet ordet av det, och också ganska så fort, så har ni börjat uppskatta den kvällen!

Kvällen är väldigt viktigt för dig själv och ditt välmående. Det krävs heller inte större ansträngning. Du bara ÄR med dig själv, insidan gör sitt jobb på egen hand under den tiden. Du tar inte in intryck från andra håll utan du bara är  med dig själv. Det ger din insida en chans att repa sig. Ju jobbigare det är att börja med egentid, desto mer behöver du det, it all makes sense, right? För att ju jobbigare det är med egen tid, desto mer tankar och känslor har du som du måste brottas med, och det är dessa tankar och känslor som du drar dig för. Du gör det utan att du själv märker det! Det är en försvarsinstinkt vi har haft med oss sen barnsben. Men om du börjar, så kommer du märka hur frigörande det är. Helt plötsligt har du inte all den svarta sörjan som tynger ner dina axlar, för att du ger dig själv tid att ta itu med det.

Men vet du vad det bästa av allt är? Det är aldrig försent att börja!