Funderingarna ikväll går mycket åt till att fundera över att uttrycka sig. Att uttrycka sin åsikt, sin ståndpunkt och sina känslor. Jag befinner mig i en väldigt jobbig situation. Jag är kluven. Jag skulle vilja göra ett primärskrik. Som en av mina egna låtar säger:

Någonting som jag tycker är riktigt, riktigt tråkigt är när flickvänner inte helt och hållet kan hantera sin pojkväns tjejkompisar. Jag har förlorat riktigt nära vänner pga detta, för att flickvännen ställer ett ultimatum.

Det jag har svårt att förstå är varför man vill begränsa sin pojkväns liv på så vis? Om man nu älskar honom så borde man vilja se honom lycklig. Men att ställa ultimatumet: jag eller hon, till honom är inte svaret på problemet.

Jag känner uppriktigt sagt med dig om du är så osäker på dig själv och inte vet var du har honom. Det här handlar inte om att du inte litar på henne, som den vanliga klyschan säger, det handlar om att du inte litar på honom.

Det här har hänt mig 4 gånger på 10 år, och då har det varit en person likt en tvillingsjäl som har jag förlorat. En har jag fått tillbaka, en är helt borta, en vet jag mår bra. Det är lite sorgligt. Det är absolut inte så att jag klandrar henne för allt, men om hon inte ställer ultimatumet så behöver han aldrig välja heller.

Tänk en gång till på vad ni verkligen gör innan ni handlar på detta viset.

Jag har ikväll träffat en av mina vänner, Andreas. I bilen på väg hem så började jag fundera vidare på någonting som jag och Andreas pratade om, just att knyta an till människor. Jag började fundera över mig själv och hur jag beter mig olika beroende på vilken vän jag är med. Nu menar jag inte att jag helt och hållet skiftar personlighet, men te.x. hur mycket jag öppnar mig beroende på vilken vän jag är med. Tankarna förde mig tillbaka till helgen då jag träffade en vän, och till en dialog vi förde, jag vet inte vad som föranledde dialogen men han sa något i stil med:

- Ja, men jag vet inte hur din uppväxt och omständigheterna kring den påverkar dig idag.

Egentligen har jag svaret på den frågan och kan lägga ut det rakt upp och ner, men jag gjorde inte det. Jag kom bara inte för mig att göra det. Om jag då tänker tillbaka på Andreas så jag har _inga_ som helst problem med att säga vad som helst till honom. Vi förde ikväll en diskussion om hur våra uppväxter påverkar oss idag.

Jag som tycker om att analysera saker, eller ja, tycker om och tycker om, min hjärna gör det vare sig jag _vill_ eller ej. Jag började direkt fundera över vad det är som gör att vi människor kan öppna oss mer för vissa av våra medmänniskor än för andra. Andreas nämnde te.x. att han har mycket lättare för att öppna sig för en skåning eller en norrlänning pga dialekten. Jag började fundera över vad skillnaden på mina två vänner kan vara. Jag kom dock fram till att jag känner mig bekväm med båda och har någon form av grundtillit till dem. Då började jag istället tänka tillbaka lite och fundera över vad människor tidigare sagt, att det är lättare att komma underfund med mig efter ett tag, när man har lärt känna mig och när jag har fått min tid att känna av en ny människa. Det är en annan grej jag har efter min uppväxt - jag är väldigt observant mot nya människor och kan utåt sett verka väldigt arrogant, men allting handlar om att jag måste läsa av människan först. Det kan ta en timme, en dag eller en vecka. Slusatsen jag drog var att jag har känt Andreas längre och att det är däri det ligger. Eller så får jag tro det tills nästa analys sätter igång.

Behöver jag nämna att jag finner människors funktion enormt intressant?

Idag har jag varit omänskligt trött, och jag förstår inte ens varför. Men faktum var att jag höll på att somna redan efter en timme på jobbet, då kan jag tycka att det är lite illa.

Hela eftermiddagen tillbringade jag med en av våra elever som är väldigt energisk. När han för en stund satt på en stubbe, sjöng och log enormt mot mig så kände jag i hela mig: "Fan vad jag tycker om den här pojken, inifrån och ut". Såna känslor gör jobbet värt att utföra.

På torsdag vankas det födelsedagsfirande för Johanna. Vi skulle varit hemma hos Pia eller slagit oss ner i en park men idag blev det ändrade planer. Efter fritidsmötet ikväll så kom jag ut i solen på trappan, där möttes jag av en Evelina med gitarr och en Pia med trumma. Pia sa:

- Kom Anki, jag ska sjunga en låt för dig.

Båda två sätter igång och spelar och sjunger fram att vi på torsdag ska till något som heter fyrvägsskeppet istället. Jag frågar:

- Vad är fyrvägsskeppet?

Pia säger:

- Vers 2, och de börjar spela igen och sjunga fram att det är en restaurang där man kan äta.

Varje fråga födde en ny vers och jag tror de kom upp i 4 eller 5 verser. Vilka glädjespridare dom är!

Efter jobbet idag cyklade jag hem och skapade en ny spellista i min ipod, fattade joggingskorna och stack ut och sprang. Det var välbehövligt, om inget annat så för känslor som idag har funnits inom mig. _Det_ var helt underbart!

Det har varit en händelserik och väldigt rolig helg. I fredags var det after work, vilket jag tidigare bloggat om. Det var mycket trevligt som alltid. Igår var det då ganska slappt fram till eftermiddagen. Trots att jag vaknade med en bakfylla som liknade undergång så tog jag mig ut efter att ha knarkat lite ibuprofen. Jag mötte upp min kära vän Vincent på en uteservering. På den vanliga serveringen, på den vanliga tiden. Det var mycket uppskattat att sitta i skuggan i den värmen som rådde igår. Det var minst sagt trevligt att återse honom, jag tycker om att ha vänner som jag kan prata med allt och inget om, och skratta tillsammans med. Han bidrog igår med en line som jag fastnade för: "Ah, men du då!" och som lockade fram ett och annat skratt. Klockren kommentar och något jag kan se mig själv börja använda.

Efter det förde tunnelbanan mig hem till Farsta och eftersom min heliga fredag utgick för tredje gången i rad så bestämde jag mig för att ta en helig lördag istället och tog en sväng förbi videobutiken. Jag plockade upp en film som heter: Jag älskade honom, en fransk drama som visade sig vara ganska dålig.

2 av 5 bananer, se inte!

Idag när jag vaknade slogs jag av verkligheten: jag skulle hjälpa min syster att flytta. Uh! Nåja, upp och hoppa och sätta sig i bilen och vara piggelin. Det gick dock ganska smärtfritt till förutom min syster som skar sig på en ståltråd på mitt bildäck. Efter att ha irrat runt i halva Södertälje efter en mötesplats där det var sagt att vi skulle finna Lejla för att hämta pengar så råkade vi till slut hitta dit. Det vi råkade ut för där var dock mindre trevligt. Åskknallen som kom liknade inte mycket jag har hört förut och plötsligt började det regna som om Östersjön vänt sig upp och ner. Det var _sådär_ kul att köra bil i det. Till min glädje avtog det dock ganska fort. Nu har dock min syster fått in sina saker i hennes nya bo och det känns bra att jag om bara några dagar har henne inom gångavstånd.

Imorgon väntar jobbet igen, trevligt, trevligt :)
Jag hoppas dock innerligt på beviljad semester på fredag, men vi får väl se hur det blir med den saken.
Jag vill bara inte gå miste om det som sker då.

Men innan allt detta så ska jag nu avnjuta min berömda laxwok! Och jag har som vanligt gjort den onaturligt stark.

När jag var på intervju på socialförvaltningen för att bli kontaktman för en ungdom så bad hon om kontaktinformation till en chef som referens. Så hon fick min nuvarande chefs telefonnummer. Idag ringde min chef mig:

G - Hej Anki! Kan du prata?
A - Ja?
G - Jag ville meddela dig att kvinnan från socialtjänsten ringde mig idag och det var två frågor som jag inte riktigt visste hur jag skulle besvara.
A - Okej?
G - Ja, den första var, "Finns det något som du tycker att jag borde veta om Ann-Kristin?". Det jag tänkte på var dina ungdomsår och din uppväxt, men jag antog att du har berättat om det.
A - Ja, jag berättade alltihop!
G - Ja, och jag kände att om hon ska höra det från någon så är det från dig, så jag sa att jag inte hade något att berätta som inte du själv berättat.
A - Okej.
G - Ja, och sen var andra frågan, "Kan du säga något negativt om Ann-Kristin?". Det jag tänkte på då var....som kanske, men bara kanske, och eventuellt kan vara en nackdel, men bara eventuellt, är din unga ålder. Du har inte 100 år på nacken och 50 lager skinn på näsan, men de sökte en ung kontaktman så jag sa att jag inte kunde komma på något negativt på rak arm.
A - Nämen! Vad glad jag blir av att höra det!
G - Ja! Sen så sa jag att du är ett utmärkt val, att du är engagerad, lyhörd, seriös, empatisk och ansvarstagande!
A - Men.... Vad rörd jag blir!
G - Ja, jag ville bara ringa och tala om för dig vad jag sa till henne så att du vet.
A - I just love you!
G - I love you!

Senare träffade jag min chef på kvällens tema-avslutning och jag gick fram till henne och sa:

A - Gud, jag blev så rörd av vårt samtal så jag kunde knappt prata.
G - Ja, jag hörde det. Det tyckte jag var kul! :-)
A - Det var kul att höra!
G - Ja, och vartenda ord är sant.

Tala om för mig, vem hade inte blivit glad över att få ett sådant samtal?

Vi har tillsammans med våra elever arbetat med ett tema kring olika länder större delen av terminen. Det har varit ett internationellt tema vilket har inneburit att vi studerat de härkomster vi har i klassen, nämligen - Sverige, Thailand, Somalia, Pakistan och Azerbajdjan.

Ikväll var det dags för avslutningen! Vi bjöd in alla föräldrar och de fick ta med sig mat från sin kultur, och jag lovar, nog kom det mat alla gånger! När föräldrarna dök upp så satt Johanna och Evelina ute på trappan och spelade på afrikanska trummor. Vi inledde hela tillställningen med en afrikansk sång och sen var det dags för mat. Det var mycket jag smakade på för första gången ikväll. Samosas, Pakistanska köttbullar, Vindolmar, Kyckling med persika och russin. Sen var det en hel del välkända favoriter som pannbiff, sill, pannkakstårta, köttbullar och potatis.

Allt var så fantatiskt gott och jag åt som om jag inte hade fått mat på två år. På detta fick vi sedan tårta och kakor.
Jösses amalia! Jag kan fortfarande knappt andas!

Efter maten spelade vi mer afrikansk och svensk musik. Vi hade tre killar som uppträdde till 50 cent (?), så mycket lyssnar jag på sån musik.

Summan av kardemumman så blev detta en riktigt magisk kväll! Barnen var så glada, föräldrarna var så glada och stolta.

Jag är enormt stolt över att få jobba med de barnen och med Evelina, Pia, Johanna, Olle och Elisabeth!

Anki borde bara hålla käften ibland. Idag satt jag ute på jobbet, spelade gitarr och drack kaffe i solen på min rast. När min rast började lida mot sitt slut så tog jag med alla saker för att lämna dom inomhus och hinna röka innan jag skulle börja jobba igen. På vägen in mötte jag Niklas, som stannar upp, fryser och blundar;

N - Jag fryser livet här en stund.
A - Något som är helt underbart är att sitta utomhus och spela gitarr i sånt här väder.
N - Ja, det kan jag tänka mig.

Då kommer Marie ut, tittar på mig och ler:

M - Mmmm!!
A till N - Haha! Marie vill höra. Det är så många på jobbet som vill höra min musik men det är svårt att hitta ett tillfälle liksom.
N - Skriver du egen musik?
A - Jaaa....
N - Ja, men då bjuder vi in alla till en kväll i Vitabergsparken!
A - Haha!
N - Nej, men allvarligt.

Det är nu Anki börjar gå därifrån. Niklas följer efter och hämtar en kamera.

N - Jag ska finna en bra kväll och bjuda in alla. Vi sätter upp en bild på dig och skriver: "Kom och lyssna på Anki".
A - Haha!
N - Kom nu, vi ska ta en bild på dig med gitarren!
A - Men seriöst..
N - Ja, helt seriöst!

Det förvånar fortfarande mig själv att han fick ta den bilden. Efter en liten stund fick Adde veta alltihop!

Adde - Ja, men då kommer jag! Lätt alltså!

Uh... vad har jag gett mig in på? :|
Ni som känner mig vet hur svårt jag har för att sjunga inför människor, och framförallt att framföra min egen musik. Det är bara två stycken som har fått höra min egen musik. Men det kanske är dags att spräcka den barriären nu?

Ikväll när jag loggade in på min blogg så hade jag fått en kommentar som kan vara något av det dummaste jag läst på länge. Det framgår ganska tydligt i kommentaren att den här personen vet vem jag är. Det jag däremot tycker är enormt fegt, det är att inte berätta vem man är om man nu ska rikta kritik mot någon, framförallt då kritiken är helt fel. Det är dock en kommentar som jag gärna vill svara på och därför lägger jag ut den och svarar eftersom personen i fråga uppenbarligen läser min blogg.

Den här kommentaren skrevs på inlägget: Att vara en vän trots att man inte vill.


Kära "M".
Jag skulle aldrig få för mig att uttala mig om något som jag inte vet tillräckligt mycket om. Det finns gott om omständigheter i den här relationen som är så självklara så att jag behöver inte anta, dessa omständigheter vet uppenbarligen du dock ingenting om. Vad vet du om att jag inte har konfronterat personen i fråga? Vad vet du om att jag inte har tagit beslutet att avsluta relationen på eget bevåg? Jag har inte facit till hur vänskapliga relationer skall fungera generellt, däremot har jag facit till hur jag vill att mina vänskapsrelationer skall fungera. Märk att jag i inlägget skrev om hur jag vill att det ska vara. Jag tror heller inte att jag vet allt om personen i fråga, då skulle inlägget blivit väldigt långt, så välj dina ord väl. Jag tror heller inte att jag anser mig vara en bättre vän än vad jag är, det är mer så att jag är den jag är och vissa människor har nappat på den kroken - tycker om mig för den jag är och är min vän. Hur skulle du förklara att jag inte har problem med någon av mina andra vänner om det nu skulle vara mitt sätt att vara vän på som är fel? Och hur kom vi ens in på mig som vän, liksom? Jag känner personen i fråga tillräckligt för att kunna avgöra att den här personen egentligen inte bryr som om personen i fråga är min vän eller inte. Det är knappast som så att jag drar denna slutsatsen på få händelser. Vad i allsin dar vet du om hur väl jag känner personen i fråga? Jag lyfter heller inte mig själv till skyarna, jag anser mig däremot vara exemplarisk på mitt eget vis. Hade jag inte varit en exemplarisk vän så skulle jag inte haft några vänner alls. De vänner jag har, har dessutom inga problem med att verbalt uttrycka att de tycker att jag är bra, så jag antar att min egen självkännedom och mina vänners åsikter då gör mig till en mer eller mindre exemplarisk vän.

Vidare... att du däremot inte verkar tycka att jag är en exemplarisk vän får stå för dig. Om du har något bekymmer som involverar mig så önskar jag att du pratar med mig om saken. För tillfället har jag inga vidare orosmoln i mina relationer så jag kan heller inte få någon ledtråd om vem du är, å andra sidan har jag ingen nära vän som har med bokstaven "M" att göra, så du kanske helt enkelt inte är min vän? Eller så är du "fel" person som har tagit åt dig av inlägget. Ifrågasätt mig istället i sådant fall. Det du gör i din kommentar det är att anta att jag inte vet ett smack om saken egentligen utan att det jag tänker är antaganden och DET är det DU som inte vet ett smack om! För mig låter det som att du borde sopa rent framför din egen dörr innan du säger åt mig att sluta anta en massa saker och istället konfrontera personen.

Nr. 1 - du vet inte om jag nu har konfronterat personen.
Nr. 2 - anta och utelämna konfrontation är precis vad du själv gör i din kommentar.

En sak till M, helt uppriktigt - jag hoppas inte att du är min vän. Jag förväntar mig nämligen mer av mina vänner än sånt här trams.

Jag har ikväll suttit i telefonkö till Com hem två gånger för att jag fortfarande inte hade fått tillbaka mina tvkanaler. Första gången sa de att det var helt fel att både min nätverkskabel och antennkabel gick via en metalldosa in i ett av alla tre hålen. Hon menade på att jag ska använda båda hålen. Vi kom fram till att jag måste skaffa en annan antennkabel så att jag kan sticka in den direkt i tv-hålet.

När vi hade lagt på så kom jag på att jag redan hade en sådan antennkabel liggandes här hemma. Jag kopplade om lite och vad hände? Inte ett skit! Jag hade fortfarande för låg signal för att söka på kanaler. Jaha! Det var bara att se glad ut och sätta mig i telefonkö igen.

När jag kom fram till denna andra kvinna så hjälpte hon mig att skriva in lite koder här och var, och vad händer? Signalen sköt i höjden markant! Jag klickade på sök och helt plötsligt har jag mina 140 kanaler igen! Tjoho!

Jag får medge att jag gillar kundservice lite. Men jag gillar min medfödda envishet ännu mer!

Känns det som att jag var igår och inatt. Jag tog mig in till Thaibåten vid Skanstull för att möta upp Henrik och övriga gänget vid 18.00. Jag utmanande mig själv ordentligt igår och gick till en tillställning där jag bara kände Henrik, och dessutom - de andra kände varandra, nåja, åtminstone de som var där när jag anlände. Väl på Thaibåten så hittade jag inte sällskapet vilket givetvis resulterade i att jag ringde Henrik. Det visade sig att de hade fastnat på STRIX för att hans arbetskamrater hade köpt dit en massa öl, så jag tog mig dit istället. Mycket trevligt! Och jag blev helt kär i hans arbetsplats, jag vill också jobba med media!

Resten av gänget visade sig allt mer och mer vara ett riktigt glatt och öppet gäng och vi tog oss till Thaibåten till slut. Under tiden anlände det lite mer folk och det blev en riktigt trivsam stund där. En röd tråd föddes genom kvällen, man klappar sig på knäna under tiden man sjunger;

Jag gillar att hänga runt på lite olika sidor för att jag gillar att komminucera med människor. Men tro mig, att kommunicera med människor på nätet är inte den enklaste sorten av kommunikation, man får vaska rätt mycket sand för att hitta ett guldkorn. Men då och då så dyker det upp en sån där otroligt korkad människa som för mig blir humoristiskt godis. Jag har råkat ut för många sådana personer och ett tag så var mina vänner inne på att jag skulle starta en blogg bara för att blogga om dom. Nåja, jag har inte gjort det, men jag tänkte dela med mig av ett mejl som precis trillade in i en av mina inkorgar;

Nu får ni lyssna på Lars Winnerbäcks låt Elegi i bloggen. Winnerbäck har länge varit en stor förebild för mig i mitt musikskapande och jag önskar att jag kunde skriva som han gör. Det finns ingen som kan skriva som han gör. Hans texter är helt galet bra. Elegi är en gammal låt som kom ut när jag var runt 19 år, så det var någon gång under 2004. Jag gillade Winnerbäck redan då, men första gången jag hörde Elegi var när min dåvarande pojkvän Martin sjöng den för mig innan jag skulle åka från honom en gång. Det hjälpte mig givetvis att bli förälskad i själva låten, men idag tycker jag den är så fantastisk för att den säger så mycket. Om du har en stund över så tycker jag att du ska stanna i bloggen och lyssna klart på låten...

Jag hittade en blogg där jag läste ett inlägg om en favoritbild. Denna tjej uppmanade också andra att göra samma sak. Jag tyckte att detta var en lite halvrolig grej, så här kommer min favorit;



Jag i vitt, Bananen i... naken(?) :o (tubtopp).

Här sitter jag och bananen och njuter av take away coffe i Göteborgs egna Brunnspark. Detta är minsann en helg-resa vi sent glömmer. En liten stund senare förflyttade vi oss över gatan till en trappa och satt precis framför vattnet. Där satt vi med varsin ipod i öronen och bara existerade.

Det är vänskap! <3

Det är två ord som definierar mig och min kära vän Rasmus. Han ringde mig nyss när han var på väg hem från jobbet. Till slut säger han;

R - Du, nu är jag hemma så nu tänker jag avsluta det här samtalet.
A - Så jag var bara ett tidsfördriv?
R - Du, nu är det som så att jag har ringt de senaste gångerna vi har pratat så nu tycker jag att fröken också kan ringa någon gång.
A - Aja.
R - Hörredu, jag skickar ett sms sen.
A - Jajaa, det säger du varje gång vi pratar.
R - Du ringer ju aldrig ens så nu ska du bara vara tyst fröken.
A - Käft!
R - Puss på dig med!
A - Hejdå!
R - Hej.

Det är som om vi har varit gifta i 20 år.

Jag såg precis att en av mina vänner gått med i en ny grupp på facebook som heter; Vi som skiter i BEACH 2010 och fortsätter med alkoholen och godsakerna.

Är jag en av de få som inte tränar för att se så jävla beach-ig ut? Är jag en av de få som tränar för mitt välmåendes skull och inte för att se så snygg ut inför alla andra?

Träning handlar om så mycket mer än att se snygg ut. För min del handlar det om att en kropp som har mer muskler återhämtar sig fortare vid sjukdomar och skador. Sen att jag har en fetisch för muskler på mig själv är en annan sak. Löpningen handlar dels om att inte samla på mig ohälsosamt fett och framförallt inte bukfett därför att detta kan orsaka många hälsorisker. Löpningen utför jag också därför att hjärtat mår bra av att få flåsa, syreupptagningen förbättras av att mina lungor får arbeta regelbundet. Löpning gynnar hela kroppen, syreupptagning i blodet, blodcirkulation, skelettet - till och med ditt svett är slaggprodukter som du inte hade velat ha kvar i kroppen om du hade fått chansen att se hur det ser ut.

Sluta göra träning till en så ytlig grej. Sluta träna inför sommaren och börja träna året om!! Din kropp och du kommer må mycket bättre i längden av att göra träningen till en året-runt-grej. Dessutom sänker du din kropps ålder mer och mer när du tränar regelbundet, och vem vill inte det?

Sådär lagom framme vid jobbet imorse så kände jag en lätt molande huvudvärk ovanför ögonen, det har trots det gått bra att jobba idag, trots denna sjukepidemi som verkar gå för tillfället. Vi fick två nya vikarier idag och jag fick ett mycket bra intryck av dem, så även lilla L som sysselsatte killen hela eftermiddagen, föga förvånande.

Jag skrev för ca tre veckor sen att jag samma dag hade fått ett glädjande samtal som innebär att jag har en stor chans att uppfylla en stor dröm jag haft de senaste fyra åren. Då ville jag inte riktigt avslöja vad det var, men det första mötet ägde rum idag. Jag har alltså suttit i en intervju på socialförvaltningen i två timmar för att försöka göra ett tillräckligt gott intryck för att få bli kontaktperson åt en ungdom. Det kan vara en ungdom som har ont om vänner, inte vistas i en bra umgängeskrets, som har otrygga familjeförhållanden eller dylikt. Kvinnan som intervjuade mig var jobbigt stel nästan genom hela intervjun, och jag la märke till hur mycket hon analyserade mig konstant. Sista halvtimmen lyckades jag dock locka fram en del leenden hos henne, vilket kändes bättre. Ärlig som jag är så frågade jag henne givetvis hur jag hade framstått varpå hon sa;

En fråga, och det är egentligen bara en fråga jag kommer slänga ut;

Vem är mest patetisk? De patetiska människorna eller de som måste tala om för de patetiska människorna att de är patetiska?

Jag har många tankar som väcks av den frågan, men jag känner att jag inte vill tycka till om saken. Jag har en väldigt stor acceptans för människors olikheter.

För det andra. Varför är det så fel att inte uppskatta Blondinbella? Jag läste för en stund sen en killes blogg som hade skrivit om denna fantastiska tjej med så stora läppar, Sveriges största blogg och att alla bara är avundsjuka på henne. Snälla... ni som tycks avguda Blondinbella, har tanken slagit er att vi som inte gör det inte alls är avundsjuka utan vi kanske rent av inte uppskattar henne på det viset? För mig är hon en cool tjej, men endast för att hon är 19 år och redan har 4 företag som hon driver. Tjejen slår sig fram, credit for that! Man jag öppnade precis hennes blogg och såg ett inlägg lite längre ner där det stod en rad; "Titta vem jag äter lunch med!", och så hade hon lagt in en bild på henne och Özz Nujen. Med all respekt för dig Blondinbella, men det är lika intressant som att jag torkade spyor på mitt jobb idag.

Det känns som att jag är den enda i Sverige som missat vad Blondinbella egentligen är så känd för? För saken är den att jag har inte en aning, men så läser jag aldrig Hänt extra heller, (om det nu ens finns en tidning som heter så).

Visste ni förresten att skvallerreportrar blir nominerade i någon form av utmärkelsegala nu för tiden? Alltså för att gräva i andra människors liv. Och visste ni att det finns en kulturreporter i Sverige som tjänar 58 000:- i månaden? När det finns människor som sliter med deras kroppar fysiskt och ska vara glada om det får 18 000:- beviljat!

Och nej, få inte ens tanken att dra paralleller mellan 18 000:- och mitt fysiska arbete, för jag tjänar betydligt mer än så. Men jag vet på ett ungefär vad de idag kan få slita för inom vården. Orättvisor - how we do hate that!

Jag skriver det en gång - vart är vi på väg?

Jag kan idag ha råkat ut för den största kommunikationsstolpen jag någonsin mött. Jag trallar in på Pressbyrån för att köpa EN åkbiljett, för att jag har redan en, så jag behöver bara en, och det kostar bara två till mitt jobb. Bilen går bra, men jag skulle hämta min cykel idag och cykla hem.

Jag trallar in på Pressbyrån morgonmysig som jag alltid är, (älskar att vara vaken på morgonen). För det första hamnar jag bakom en man i kön som när han har fri väg framför sig ska stå och klia sig i armhålan en bra stund innan hans över huvudtaget tar sats att gå fram till kassan. Väl framme;

Mannen - Jag vill ha ett paket cigg!
Kassörskan - Ja, vilka vill du ha?

Mannen backar några steg för att sedan gå framåt igen och säger;

- West!

En liten stund senare....

Åh är det min tur, really? Kassörskan kommer i denna konversation benämnas med K, endast pga lathet! Jag går fram till kassan och säger;

A - En åkbiljett tack!
K - Ja, 180:-
A - VAD SA DU, sa du?

I samma stund ser jag att kassörskan har tagit fram en hel åkremsa. Men hallå, om jag vill ha en åkremsa, ja, då säger jag väl; en åkremsa, tack! (?)

A - Nej! Jag vill ha en åkbiljett!
K - Aha, sån där kupong alltså?
A - Ja, just precis.

Jag försökte skratta till det och slänga in en liten humoristisk kommentar för att lätta upp stämningen men kvinnan var likstel.

K - 60:- då...
A - Va?

Låt se... Enkel matematik, en kupong kostar 15:-, hur fan får hon det till 60? Då ser jag att hon lagt fram 2 stycken. Hur hon nu kan få 15X2 till 60 är fortfarande en gåta för mig. Men om jag hade velat ha två så hade jag väl bett om två? Men vid det här laget har hon också väckt Ankis fruktansvärda morghumör till liv...

A - Nej, jag vill bara ha EN! Jag har redan en.
K - Jaha. 15:-

Men tack gode gud!

Vad blev konsekvensen av detta? Anki missar givetvis sin tunnelbana och kommer försent till jobbet. Och helt utan anledning hade också en för mig, okänd kvinna, fått veta att jag redan hade en åkkupong av någon anledning. Egentligen fattades det bara att hon skulle ifrågasätta varför jag bara hade en också.

Olles kommentar efter berättelsen kan ha varit den bästa;

- Och hon är populär idag?
Jag - Jätte!

Jösses amalia!

Idag fick jag ett telefonsamtal som gav mig minst sagt blandade känslor och en smärre chock!

Jag fick resultatet av min läkarundersökning som utfördes förra veckan i jakten på en förklaring till min magvärk.

Helt plötsligt hör jag läkaren berätta att han funnit orsaken i och med förra veckans undersökning. Det första jag uttryckte var; NEJ! Men efter att läkaren lugnat ner mig och försäkrat mig om att jag kommer bli frisk så kunde jag slappna av. När jag hade lagt på luren så slog chocken till. Jag har sedan en tid tillbaka plågats av oförklarliga magsmärtor sådär när smärtornas lust fallit på och de har orsakat rörelseförhindring. Helt plötsligt sitter jag med facit i hand och en medvetenhet om att jag inom en snar framtid kommer slippa problemet, det var minst sagt en oväntad chock.

Mina arbetskamrater har varit med mig genom mitt psykiskt plågande när jag har gått helt ovetande och oroat mig. Idag kunde jag återgå till mötet vi hade och när jag kom in fick jag hålla mig i bordet, varpå min arbetskamrat säger;

- Vad är det?
Jag - Jag fick precis veta orsaken till mina magsmärtor.
Alla - Oh, gud vad skönt vännen!
Jag - Ja, men jävlar vilken chock.

Jag kommer inte skriva om vad det är av respekt till mig själv, men äntligen, säger jag bara!

Vart tog hela min helg vägen? I fredags var det nördfest och igår låg jag askalas bakfull och förbrukade nog större delen av Farstas tillgång på vatten. Jävlar i gatan. Detta innebar att kamsporten utgick igår eftermiddag. Herregud, det hade inte ens varit roligt att se mig utföra det igår. Jag förvandlades till åskådare av Underworld i sällskap av godisskålen på soffan. Mycket fint.

Jag hade planer för dagen idag. Men ibland kommer livet emellan och det blir inte så jävla mycket planer som man trodde. Magen har bestämt sig för att ha en dålig dag. Jag börjar bli något trött på denna oförklarliga magvärk som man inte tycks hitta någon förklaring till. Så det blir ingen träning idag heller. Jag ska dock försöka ta mig till affären för att införskaffa lite behövlig föda och tillfredställa ett av mina fysiologiska behov. Det är också bud på att införskaffa en vämekudde av något slag.

När en helg går åt på det här viset så känns det inte som att jag har haft helg. Jag har inte fått något vettigt gjort alls. Men det är kortvecka på jobbet. Mån, tis, ons och sen är det helg.

Jag har fortfarande inte fått tillbaka mina tv-kanaler, ett lätt störande moment en dag som denna då jag inte kan göra mycket mer än att luta mig tillbaka på soffan. Rickard hade missat att betala räkningen. Hmm. Jag hoppas verkligen att de dyker in snart igen.

Imorgon kanske jag skulle ta mig själv i kragen och hämta min cykel? Den står inlåst där jag bodde förut, med andra ord väldigt nära mitt jobb så det är egentligen bara att springa över och hämta den. Det jag drar mig för är kanske snarare att jag då måste kontakta min gamla roomie. Men det är väl bara att göra. Jag vill kunna cykla till jobbet nu när våren börjar nalkas. Och det stör mig lite att min cykel är helt ny och kostade ett ex antal tusen kronor och står nästan helt oanvänd.

Måndag innebär också att en teckenkurs drar igång för min del. Oh, how we do love that, långa måndagar på jobbet i fortsättningen. 7.45-18.15, suck! Men det är fint med komp! Inget ont som inte för något gott med sig.

En jättebra dokuentärfilm, den finns tillgänglig till och med 12 maj, så in och kika för sjuttons gubbar!

http://svtplay.se/v/1990021/10_saker_du_bor_veta_om_bantning

Igår var det dags för nördfesten, och jag ska ge svar på frågan alla ställer; vadå nördfest? Ja, alltså, de var ett gäng på 5 personer eller något som alla fyllde år under April och Maj. I och med detta så slog de ihop till en stor fest och hyrde en klubb i Södertälje. Festens tema var; ta fram nörden i dig själv.

Jag, som de flesta vet har någon skum fetisch för vampyrer, så givetvis var det precis den nörden jag tog fram i mig själv. Alla tyckte dock mest att jag var läskig. Hmm. Det började när jag kom in på pressbyrån i Jakobsberg och killen i kassan slår upp händerna i en gest att skydda sig själv och utbrister;

- Du får förlåta mig, men jag kan inte titta på dig. Vad vill du ha?
- Öhm, en Marlboro fresh?
- Det måste vara du som Petra pratade om förut?
- Öhm, nej, jag kom precis..

Efter betalning skett så säger han;

- Ja, alltså, om du vill vara singel resten av livet, då ska du gå sådär.
- Det kanske är just det som är min plan?
- Smart plan!

Efter lite betänketid säger jag...

- Alltså, jag brukar inte se ut såhär.
- Nähä!
- Öh, nej, jag ska på fest!

PUCKO!
Men jag klandrar inte honom. I dagens läge finns det mycket skumma människor. Hela vägen till Södertälje stirrade folk. Jag kunde inte låta bli att skratta, ni skulle sett deras ansiktsuttryck!! Och jag är känd för att kunna lägga av ett skratt efter ett bra ansiktsuttryck. Jag tror att jag var senast till förfesten på internatet. Nåja, där klampar jag in och säger hej varpå en tjej slår upp en hand för sitt ansikte och ryggar undan och säger;

- Nä, fy vad läskig du är!

Jag mötte Jonna i hallen som sa, på sin skånska;

- Det där är bara rent läskigt. Det är riktigt äckligt.

Kvällen var fin. Vi hade vår förfest på puben i ett eget rum med en egen bartender. Och det var väl bra, förutom att bartendern flörtade så in i norden. Han var tyvärr den enda bartendern som INTE ville vara med på bild, och tyvärr inte någon som föll mig i smaken. Nog för att han var grann generellt, men backslick och tofs i nacken? Hua!! Hade han kommit när jag var 15, så visst. En av mina vänner stod och pratade en jävla massa med honom när jag kom fram och sa;

Jag - Förlåt vännen men nu tänker jag sno din bartender för nu vill jag ha något att dricka.

Min vän sa något som jag inte uppfattade, varpå bartendern säger;

Bartendern - Jag gillar henne!
Jag - Vem gillar du?
Bartendern - Dig!

Host, harkel... Oj, jag fick en hårboll i halsen!

Jag - Jaha!
Bartendern - Vad vill du ha?
Jag - Vad tror du vid det här laget? En staropramen!
Bartendern - Tröttnar du aldrig?
Jag - Har du ens smakat den?

Nåja, jag hade inget intresse av att fastna på hans krok så jag betalade nöjt och gick därifrån. Vi dansade en himla massa fram till 23 då det var dags att dra sig neråt i klubben, då var vår förfest slut. Hmm, men det var lika roligt för det. Fler och fler anlände till "vår fest" också. Och bartendern försökte en sista gång, jag var framme och beställde en öl av hans kollega och när jag skulle skriva under på kvittot så kom han fram och sa;

Bartendern - Går det bra eller?
Jag - Jo, för fan! Vi kör på och har skitkul!
Bartendern - Bra.
Jag - Du då? Jobbar och sliter?
Bartendern - Nja, sliter vet jag inte.

Jag tror inte ens att jag svarade på det utan la pennan på disken och gick. Nåja. En stund senare var det dags för efterfesten på internatet, men för min del var det dags att åka hem. Jag hade jobbat hela dagen och var enormt trött. Idag mina vänner så känns det som att jag knappt lever. Huvudet dunkar i en minut efter att jag ställt mig upp och det är av den yttersta värken kan jag lova. En sån där värk då man måste hålla sig för huvudet och göra grimaser. Kampsporten klockan fyra misstänker jag utgår för min del idag. Nu ska ni få lite bilder från igår att njuta av!





Nej, jag har inte alls fel bh på mig! Vad snackar ni om?



Syskonkärlek?



Pernilla, så jävla full i sin kastrull!



Strumpbyxorna som sprack i sömmen första gången, besvikelse!



The man of the night





Runa lär vara den skönaste tjejen i världshistorien!



Bartenderns kollega...



Och hans andra kollega..












Titta alla! Peter kissar. *applåder*




Det mest komiska på hela kvällen var att jag inte såg klok ut någonstans, men hade inga problem med att komma in på krogen, jämfört med när jag kommer som mitt vanliga jag :|
Jag har ett stort blåmärke på låret och känslan av det avslöjar att jag har spräckt ett blodkärl.
Jag söp bort min ring som jag hade bestämt skulle få ersätta blodstensringen :-( Jag måste ta bilen till Järna en dag och köpa mig en ny blodstensring istället.

Det var en mycket fin kväll igår! Tack alla som var där!

Jag är trött på att samma sak alltid händer mig.

Säg till mig den dagen tjejer slutar göra anspråk på sina ex, så kan jag eventuellt tänka mig att återvända till det där underbara alla kallar kärlek. Tills dess - don´t bother me!

Det är bud på att jag nästa gång jag träffar en kille frågar;

- Är du klar med ditt ex?

Han svarar förhoppningsvis ja... Då säger jag;

- Hej! Anki heter jag, trevligt och träffas!

Helt ärligt, blä på er tjejer som dumpar er pojkvän för att senare, när han börjar träffa någon ny, tänka;

- Han är min!!!

Eller vad anledningen än må vara. Men om ni en gång har dumpat honom så tycker jag att ni får stå ert kast och lämna över honom till någon som kan göra honom lycklig istället. Visst, jag anser fortfarande att mitt ex är den finaste killen som går i ett par skor på denna jord, och han förtjänar det bästa. En gång i tiden var det jag, i framtiden kommer det att vara någon annan, och då kommer jag endast vara glad för hans skull! Men jag kommer fan inte försöka få honom tillbaka och därmed försäkra mig om att han fortfarande lägger all sin energi på mig, och bara MIG MIG MIG!

Den största frustrationen hos människan uppstår när hon inte kan förstå, och helt ärligt, jag har noll förståelse för er.

Men nej, jag är inte ett dugg irriterad. Bara jävligt glad över att vissa relationer inte hunnit gå längre.

Igår var jag orimligt trött efter mötet. Jag fick sitta i ett rum tillsammans med 40 personer, utan en fungerande luftkonditionering, i över en timme. Syrebristen och huvudvärken var ett faktum efter halva tiden.

Nu har jag inte heller tid att skriva egentligen, men jag tänkte jag er något bra...

Ha en underbar dag och ta ingen skit!

... inom mig för att få ut det. Det blir så ibland, antar jag. Jag kände att jag hade fått kläm på hur jag skulle bära mig åt för att uppnå något jag söker, men idag kom ett bakslag på det, och bägaren rann över lite.

Jag nyper mig dock i armen för att förstå att det finns så många runt omkring mig som är så måna om mig. Heter man Anki så är man van vid att få ta vara på sig själv. Ni ska veta att jag är så tacksam över att ni finns där, men samtidigt blir det så emotionellt för mig, att ni bryr er.

När skulle man sluta få känna det man känner? Idag blev jag omfamnad av en person som sa;

- Du fixar det! Du är stark!

Men varför måste jag alltid vara så stark? Varför måste jag alltid vara den personen som man anser klarar sig? Varför kan inte jag få gråta när det rinner över? Om jag vill ta på mig offerkoftan i 20 minuter så låt mig göra det. Huvudsaken är att jag tar av den någon gång. Ibland måste även såna som jag få känna. Jag vet att de orden var väl menade och uppmuntrande, men det är inte alltid det man vill höra på en gång. Jag uppskattade dock kramen enormt mycket och att samma person kallade mig "gumman". Jag vet inte varför, men det är ett ord jag fullkomligt älskar att få höra.

En annan person sa idag;

- Du får ha på dig offerkoftan hur länge du vill och du får känna precis vad du vill, och det finns ingen som kan säga åt dig när du ska sluta.

Josefine! Älskade vän, du har ett rum i mitt hjärta som bara är för dig. Vi har gjort varandra så mycket ont, och framförallt, jag har gjort dig ont, men ändå finns du där. Du har haft ett enormt tålamod med mig i väntan på lärdom. Och sommaren 2009 lärde du mig verkligen vad man inte gör. Konflikt föder relation och idag har vi en relation jag inte skulle vilja vara utan. Du är så snäll, omtänksam, en god lyssnare, respektfull, förtroendeingivande, förstående.......jag skulle kunna rabbla på! Fast istället väljer jag att säga;

Tack för att du förstår när jag inte gjort något rätt.
Tack för att du finns där med ditt förstående sätt.
Tack för den uppmuntran du gett då som nu.
Men mest av allt, tack för att du är du!

Jag älskar dig, min banan!

Jag möttes av så många kramar när jag kom in på jobbet idag, underbart! Det är skönt att få känna sig saknad. Både av barn och personal.

Dagens första smälta-Ankis-hjärta-situation uppstod när en pojke jag arbetar med kom till skolan. När jag mötte honom i hallen såg jag honom skina upp i det största leendet och de mest glittrande ögon jag sett på den pojken någon gång.

Anki - Vad du ser glad ut!
F - Ja! Du är ju tillbaka!

Den andra smälta-Ankis-hjärta-situation uppstod när en arbetskamrat berättade vad en flicka sagt förra veckan.

M - Jag saknar Anki. Hon är busig.

Det här är ord som klingar så fint i mina öron och som tinar upp mig så mycket inombords. Framförallt när det kommer från två barn som jag inte alls hade förväntat mig det av. Det är sådana saker som gör det värt att utföra det tuffa arbetet.

Dagens tredje smälta-Ankis-hjärta-situation uppstod när jag kom in i det andra huset och möttes av en flicka som utbrast;

- ANKI!!! Och därefter börjar flaxa med armarna på ett väldigt uppspelt vis. Kramkalas!

Den var dock förväntad, min gos-gos! =D

Idag luskade jag ut vad helgens sömnproblem berodde på. I fredags hämtade jag en produktleverans från Herbalife och jag hade beställt en ny shake-smak, nämligen cappuccino. Tanken slog mig att det kanske var den som orskade det hela. Det finns ju en möjlighet att den innehåller koffein, tänkte jag. Idag har jag dragit en nyttig lärdom, att läsa på förpackningar. Jag tog idag fram burken för att klargöra om den innehöll koffein genom att läsa innehållsförteckningen. Jag kom inte ens till innehållsförteckningen, på framsidan stod det klart och tydligt; hög koffeinhalt. Jahaaaaa! En annan smak är nog att föredra till kvällsshaken!

Jag var hos sjukgymnasten med ryggen och nacken idag, det gick fint. Sen var jag hos en annan läkare för att återigen ta lite prover för att utesluta saker som kan orksaka den oförklarliga magvärken. Det gick bra, tror jag. Jag ska invänta ett besked som kommer om 2-3 veckor. Återigen då. Men han misstänkte ingenting, sa han, det handlar mer om att utesluta. Jag är glad över att de tar det på så stort allvar.

Idag fick jag börja träna igen. Det var underbart om något! Ryggen var dock inte riktigt beredd på joggingen, så jag fick avsluta den efter 15 min när det kändes tillräckligt i ländryggen. Hmm, det känns bara tråkigt just nu. Detta innebär att jag förmodligen kommer behöva köra på powerwalks ett tag, det är inte kul för en träningsmänniska som vill ha snabba resultat.

Jag är TRÖTT, mina vänner....
Jag ska invänta att klockan slår 21, sen ska jag lägga mig på spikmattan samtidigt som jag ska ta emot ett samtal som kommer då. Nice!

Kan man ha en mer märklig söndag?

Mitt på dagen idag så var min tv igång, inget konstigt med det, eller hur? När städningen av lägenhet hade kommit till dammsugningen så stängde jag av tvn för att jag behövde uttaget. Jag dammsög och skurade mina golv i godan ro i tron om att allting var precis som det ska vara. Senare efter en hel del gitarrklinkande och matlagning så tänkte jag avnjuta min laxwok i sällskap av tvn. Vad har då hänt? Jag har inga kanaler. Jaha?! Det enda som dyker upp på monitorn är en blå ruta som heter guide, och jag kan inte göra någonting! Det händer inte ett smack när jag trycker på vare sig exit eller return. Sök efter kanaler, ja! Det låter som en bra idé. Resultatet av det blev dock en liten ruta där det stod; ange pinkod. Men för helvete! Jag vill inte ha någon fucking jävla guidning, och jag har ingen pinkod. Nåja, Rickard ska ta tag i det imorgon och kontakta dem. Det värsta jag vet är när teknik inte fungerar, såsom datorer, telefoner och tv-apparater - jag har tålamod med utåtagerande barn hela dagarna, men fan inte med teknik som inte fungerar.

Så... när ens tv-kanaler plötsligt försvinner utan vidare så antar jag att det är då man får gå och köpa godis (?). Får eller inte får, jag gjorde det i alla fall. På väg till affären fick jag se en minst sagt underlig syn. Polisstationen ligger precis brevid affären och jag fick se en polisman med byxslits upp till knäväcket. Va?

Trots det gick jag in på ICA och samlade ihop de små favoriterna i en påse. På vägen hem från affären hade jag Adde i telefonen när jag var en halv dm från att trampa på en död råtta. Där ligger den, mitt på trottoaren, platt som en pannkaka! Euuw!

Jag har skapat en ny låt idag. Jag är i ett galet skapar-esse just nu! Det tog 40 min, texten är klar och ackorden är klara, jag ska bara plocka ut dem också. Men det är bra att spela ackord till en början för att få ett sound på den, om man inte finner pickingen på en gång. Den handlar om mina föräldrar, vad de borde varit och vad de borde gjort för mig.

Vidare... Idag slog något emot mig likt en hård knytnäve i ansiktet. Jag fick veta något, som jag fortfarande inte riktigt vet hur jag ska handskas med. Det blev min sagt en chock. Dock inte så oväntat om man ska tro på att det finns en förbannelse som vilar över mig. Äh, just nu kan jag inte tänka klart vad gäller den saken och jag märker hur jag försöker låtsas som att det inte hänt. Den största risken med det här är att jag inte kommer orka med de känslor det här kan medföra, att jag skyddar mig själv i god tid och kanske därmed gör något rent idiotiskt? Oh, we do know how to do that. VM-guld i bäst på att skydda sig själv goes to - ANKI!!! Grattis, för fan! Men jag tackar och bugar för alla tankar som kommer ge mig insomningsproblem inatt. Men allting vara ju inte för evigt, sägs det. Det kanske är något man i fortsättningen borde tralla runt och vara beredd på?

Orka vara ni.

... med Rob Pattison, får ni lyssna till nu. För att det är lite så det känns just nu.

Imorgon mina vänner, är det 3:e maj. Det innebär lite saker för den här smurfen.

För det första, igår, 1:a maj inträdde det en kommunal lag i Sthlm som säger att vi inte längre får röka på betald arbetstid. Det betyder att vi får röka innan och efter jobbet och sen på vår egen lilla halvtimmesrast. Jag vet inte riktigt hur jag kommer lösa det här för min del, om jag kommer snusa så mycket som jag pallar, eller om jag bara kommer snusa under arbetstid för att sen röka. Det senare alternativet tycker jag dock är ganska korkat. En arbetskamrat till mig, Marie, hade dock läst någon form av facktidning eller liknande. I den hade det i alla fall stått att den här lagen innebär en uppmaning eller uppmuntran till människor som röker, det kommer alltså inte stå någon och kolla oss. Jag har också ställt mig frågan många gånger; undrar om människor verkligen kommer att följa det här? Jag vet hur vi fungerar på min arbetsplats. Där är vi ett gäng glada skitar som springer runt och skämtar med varandra en massa och har allt som oftast ganska kul, så länge alla är schyssta mot alla. Kommer det "smusslas" eller inte på arbetsplatser?

För det andra, jag får joooooobba igen!! Underbart. Ärligt talat, med alla respekt för er som är mammalediga, arbetslösa och sjukskrivna på heltid - jag förstår inte hur ni orkar vara hemma! Okej, jag kan erkänna att det var skönt att vara hemma ett par dagar extra, men sådär i torsdags började det verkligen krypa i mig. Jag är liksom van vid ett heltidsjobb och ett företag! Att ligga hemma på soffan och inte få göra någonting, det är inte riktigt min grej. Nu är det väl då lite annorlunda att vara arbetslös elller mammaledig, då kan man ju åtminstone gå och träna, men jag fick ju inte göra det heller.

För det tredje, och det bästa av allt och på tal om träning - imorgon får jag äntligen börja träna igen! Den meningen kan nog få människor att tro att jag inte fått träna på ett halvår eller liknande, men nej, det är faktiskt bara 8 dagar. Men det är nog för en träningsnarkoman som jag. Det som är sagt är att jag inte får göra lyftövning med ryggen på tre veckor, jag får alltså inte göra rygglyft - vilket jag gör, och jag får alltså inte göra stående rodd - vilket jag gör. Så det blir typ vaggan eller kissande hunden i tre veckor. (Åh vad det kommer ge....). Nåja, jag håller igång ländryggen åtminstone. Vad kommer till rodden så får jag byta ut den mot sittande rodd istället, (hatar sittande rodd). Nåja, jag ska vara glad över att jag inte drog på mig någon skelettskada eller döden för den delen utan faktiskt kan träna överhuvudtaget imorgon.

Meeen... människan är aldrig nöjd!

Åtminstone för oss som har gemensam tvättstuga där vi bor. I mitt fall kan det innebära att vi är 4-5 personer som tvättar samtidigt. Jag stod precis i tvättstugan och hängde in kläder i ett torkskåp brevid en kille, och under bara ett par minuter hann jag uppfatta att han gärna lägger lite extra pengar på sina underkläder, att han har flickvän och att hon verkar vara lite större byggd.

Sen slängde jag en blick på mina egna kläder i torkskåpet, ja... Där kan man snabbt dra slutsatsen att jag tränar mycket, att jag tycker om färger och är estetisk.

Jag är med andra ord redan dömd i tvättstugan!
Det är ju helt absurt egentligen.

Sen att jag just idag har en t-shirt som det är väldigt mycket goth-varning på, det är ju en helt annan sak ;P

Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre.

Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn.

Ger du henne ett recept, ger hon dig ett mål mat.

Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem.

Ger du henne ett leende, ger hon dig sitt hjärta.

Hon multiplicerar och förstorar allt, oavsett vad du ger.

Så.... om du ger henne skit, så kan du förvänta dig ett helvete tillbaka..

 

Det bästa jag läst på länge! =D

Jag hade en tanke som låg långt bak i huvudet om att jag idag skulle ta mig till Willys för att storhandla. Nu när jag inte får träna så vet jag inte riktigt vad jag ska fylla ut helgen med, det är skitjobbigt.

Adde följde också med och handlade, han skulle handla lite tvål och sånt där på Rusta. Let´s face it, jag och Adde, när vi hänger, vi har fått erkänna att det kan gå hur fan som helst och att vi är ganska sjuka i huvudet. Väl inne på Rusta så står han och tittar på tandkräm, och säger till slut;

- Alltså vilken tandkräm ska man ha? Alla snackar om att det blir så vitt, men  blir tänderna rena eller? Nej?
Anki - Det är som att gå in och handla en mobiltelefon och de står och snackar i all evighet om alla jävla saker man kan göra med den, men kan man ringa med den?

Senare vid tvättmedlet;

Adde - Alltså vadå färg? Vad är skillnaden?
Anki - Jo om du tvättar vitt så hjälper tvättmedlet för vittvätt till att göra kläderna rena så att säga.
Adde - Jaha, men kan jag använda det till mörka kläder?
Anki - Du borde ju inte det eftersom det finns blekmedel i det.
Adde - Men vilket ska jag då ta till båda?
Anki - Ja, alltså, du får ju köra båda två.
Adde - Va? Vad jobbigt!

Jaa, gud ja! Det går ju inte =P

Adde hittade också fryspåsar vilket han blev väldigt glad över. Framme vid kassan;

Adde - Fan, vad sjukt mycket fryspåsar jag ska ha då, vad ska jag frysa in i dom? Typ likdelar?
Anki - Du kan frysa in dina spermier!
Adde - Vad säger du?? :o

Inne på Willys står jag och tittar på städprylar när Adde ringer och frågar var jag är. Ja, Willys är faktiskt stort! :-) När Adde väl hittar mig så tittar han ner i vagnen brevid mig och säger skithögt;

Adde - Men! Varför har du köpt nötter? Och vad mycket grönsaker du har köpt!

Jag tog tag i hans arm och drog honom intill mig och sa;

Anki - Adde, det där är inte min vagn.
Adde - Nehee...... Ops!

Väl framme vid kassorna så är ju alla köer gigantiska. Adde står framför mig och jag säger;

Anki - Den där kön ser bättre ut, och pekar på den brevid.

Vilket givetvis resulterar i att Adde springer dit fort som fan för att jävlas med mig. Haha! Det var ju precis vad jag ville! För allting resulterar ju såklart i att jag är genom kassan långt före honom. När han var klar kom han fram till mig och sa;

Adde - Du blåste mig!
Anki - Haha! Jag är bra!
Adde - Den var sjukt bra!

När jag kom hem så tänkte jag putsa min fönster. Det är ju bara det att jag hade kunnat kolla min skrapa först, som uppenbarligen har spruckit i gummit, så de planerna gick ju i stupet ganska fort. Adde köpte också en spikmatta som jag ska lägga mig på om en stund. Jag hoppas på att min blodcirkulation kan skona nacken lite. Ryggen är helt okej nu, men nacken gör fortfarande ont när jag vrider på huvudet.

Nåja, lunch. Jag är aphungrig!

Fucking bullshit! Det är för helvete playern som spelar!

Vet ni vad som gör mig jävligt arg? Det är killar som visar att de knappt är torra bakom öronen och luktar kiss genom att leka med tjejer och deras känslor.

För helvete, väx upp! Om ni ska vara sådana fega små skitar kan ni lika gärna springa hem till mamma istället för att vistas ute bland folk. Ni älskar att flörta och få en tjej på halsen som sen ger er uppmärksamhet, och när ni får uppmärksamheten så tar ni avstånd från henne!! För faktum är att ni hellre skulle hugga av er högerarmen än att säga till en tjej att ni inte vill ha henne. Men vet ni? Jag tycker det är dags för er att växa upp, bli en man, ta konsekvenserna av ditt handlande, för fan!

Det är för helvete mina vänner ni sårar! GAH! :@

Ibland önskar jag att jag kunde ge lite av min erfarenhet till min vänner så att de skulle kunna genomskåda en player.

Vet ni killar när ni framstår som mest patetiska? Det är när ni blir helt tysta, det hörs inte ett ljud från er. Ni är så jävla dumma i huvudet så ni tror att det gör allting bättre och att ni då skonar tjejen. Men ska jag berätta för er vad er tystnad orsakar? Den orsakar 1 000 000 tankar hos henne. Och många av dessa tankar är kritiska tankar mot henne själv. Varför ens orsaka en annan människas lidande på det viset? Visa att du är smart och säg istället till henne att du inte vill!

Jag är så trött på att gång efter gång få höra att mina vänner har råkat ut för er. Jag är inte trött på att lyssna på dem, det kommer jag aldrig bli, men jag är trött på att ni killar är så jävla omogna! Ni får fan börja stå ert kast och ta konsekvenserna av ert flörtande.

Och till er tjejer, som sitter funderar på varför han inte hör av sig, och varför han sa så, och varför han INTE sa så, och du som tänker att du måste vara den mest naiva och mest korkade tjejen i ett par skor - jag har en sak och säga dig;

- Sluta tänk så, NU!

Om han är så jävla dum i huvudet så att han kastar dig i sjön så får han fan skylla sig själv. Och du är allt annat än korkad, det är han som är en jävla pisspotta. Nedvärdera inte er själva en dag till åt att tänka på honom. Jag ska säga er en sak tjejer, en kille tar det han vill ha och om han är intresserad så märker du det. Han är kapabel till att lyfta en telefonlur och han vet hur man skickar ett sms, och tro mig, han gör det om han vill. För en kille som är intresserad av en tjej så finns det ingenting som heter att han inte hade tid eller möjlighet att höra av sig. En kille som är intresserad vet du vart du har! Det finns en bok som alla tjejer borde läsa;



Den borde vara din fucking bibel i bokhyllan! För min vänner som läser bloggen så står boken i min hylla till förfogande.

Tjejer sluta nedvärdera er själva. Ni är alla värda en kille som tänker på dig det första han tänker på när han vaknar på morgon, och det sista han tänker på innan han somnar - det är dig!

Jag tänker i samma inlägg ge credit till killarna som faktiskt tar ansvaret för sina handlingar och klarar av att säga till en tjej att det är slut på deras romans eller vad det än må vara. Jag vet att det finns några guldkorn och jag själv känner till 3 stycken.

Jag skulle plocka ner hela himlens stjärnor till er 3 om jag kunde!

Mr.R, Mr.P och Mr.V, ni är coola som få!

... har jag precis sett. En fransk film som påstods skulle vara den bästa franska film som gjort efter Amelie från Montmartre. Den handlar om en kvinnas återanpassning till livet efter 15 år i fängelse, och hon får bo hos sin syster som hon knappt känner. Filmen är riktigt fin och den får 4 av 5 bananer, folk´s - se den!