Vad hände?

   Dat: 2011-01-30 | Tid: 12:03:08  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag loggade in på facebook idag och fann en länk till en blogg. När jag klickade upp bloggen möttes jag av en lätt örfil. Det är en gammal vän från tonårstiden i Blekinge som skriver bloggen och om hur han arbetar för att bli drogfri. Whut?
Ni vet, det är en sådan människa som man aldrig skulle föreställa sig börja knarka.
Bloggen fick mig att tänka tillbaka på hur mycket jag sett, hört och läst sen jag flyttade från södra Sverige. Hur många man känner som fått sina liv förstörda, faktiskt. Många börjar knarka eller supa på tok för mycket för vad den mänskliga kroppen är gjord för. Jag har/hade vänner som har gått förlorade för drogerna.
Många i min ålder och yngre skaffar barn. Enligt statusuppdateringar på facebook så kan jag utläsa att väldigt många människor i södra sverige är så jävla olyckliga. Det är sorgligt att se. Det är som om de behöver gifta sig och skaffa barn med den där killen/tjejen som de har hängt ihop med sen högstadiet därför att de inte vågar hänge sig åt risker. När de sen fått barn så ska de flytta ihop, sen kommer bilen och sen då? Misären över att inte ha åstadkommit mer i sina liv.
Jag säger givetvis inte att det är så för _alla_ människor i mindre orter, men jag kan faktiskt med mitt sunda förnuft, av all insamlad information, skapa mig uppfattningen att det är oerhört vanligt.
Det är sådan stor skillnad på samhällen i städer att det gör mig mörkrädd. Jag tittar på Sthlm och ser väldigt många människor som är sådana medvetna karriärsmänniskor att de inte ens har tid att underhålla ett förhållande, inklusive mig. I Sthlm är man inriktad på att tjäna pengar för att faktiskt kunna leva skäligt i en väldigt dyr stad. För det är en dyr stad. Det räcker med att se till lägenhetsvisningen jag ska på nästa helg, en 1,5:a på Södermalm med utgångspriset 1,7 miljoner, karateharkling, liksom!
Jag säger inte att jag inte vill leva i Sthlm. Jag älskar Sthlm och jag älskar mitt liv där, trots att det är upptaget, men jag ser det snarare som en meningsfull vardag än någonting annat. Jag säger att jag är väldigt glad över att jag fick en kraft från ingenstans, tog mig i kragen och bara drog från det södra samhället av Sverige. Jag är väldigt glad över att jag har ett heltidsjobb som jag ständigt utvecklas i. Jag är väldigt glad över att jag har träningen. Jag är väldigt glad över att jag har funnit så _många_ vänner under mina nästan fyra år i Sthlm nu och jag har dessutom en ypperlig fysisk närhet. Vad mer kan jag begära? Jag begär inte så mycket mer. Ibland önskar jag bara att jag hade kunnat ge kraften jag hade, eller möjligheten till att ta sig vidare, till andra, men jag kan inte rädda hela världen. Hur mycket jag än vill.

Sommardöden.

   Dat: 2011-01-17 | Tid: 07:07:14  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Inatt läste jag ut min andra bok av Mons Kallentoft.
Ni deckarnördar som fortfarande inte läst någonting av honom - bara gör det!
Känsliga personer borde dock göra en viss avvägan.
Sommardöden får 5 av 5 bananer av mig!


Call 911.

   Dat: 2010-12-30 | Tid: 21:11:27  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Someone please call 911...
Varför måste människor vara så äckligt uppenbara istället för att välja en enkel utväg vid namn uppriktighet?
När blev det ute att vara uppriktig?

Jag är så trött på människor i allmänhet för tillfället att det nått den graden då jag tycker att de flesta är nollor.

Analsex.

   Dat: 2010-12-21 | Tid: 21:45:36  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Anki och Pernilla över telefon.

P - Vi hade analsex.
A - Pernilla... Tycker du om analsex?
P - Det beror på. Ibland gör det ont och ibland inte.
A - Va? Menar du att det är skillnad från gång till gång?
P - Ja. Du måste ju lita på personen som du ska ha analsex med.
A - Jo, förstått.
P - Och hur det än är Anki,  så _måste_ du slappna av.
A - Mmm.
P - Sen är det bra om han inte bara drar ut den fort, då kan det bli baksug.
A - Och baksug innebär?
P - Haha! Jadu. Bajs i hela sängen!

(VAD SA DU, SA DU?)

Att förbruka laxeringsmedel ett dygn innan verkar ju vara en idé.

5:e december är här.

   Dat: 2010-12-05 | Tid: 10:03:00  Kategori: Åsikter & Diskussioner
5:e december är en riktigt tung dag.
Bilder från 2003 som jag lika naivt tror att jag ska slippa varje år spelar upp sig i huvudet gång på gång.
Det är en dag som jag skulle kunna gråta mig igenom och vilja krypa ur mitt eget skinn för men jag väljer att inte göra det.

Jag väljer att omge mig av människor jag tycker om istället. Strax ska jag ta bilen till Jakobsberg och fika lite med Patrik och hämta lite grejer. Sen ska jag äta brunch med Mustafa och sen ska jag avsluta dagen med min finaste Jossan.


Varm mjölk.

   Dat: 2010-11-22 | Tid: 20:55:03  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag har alltid varit skeptisk mot det, men ikväll fick jag ett infall och värmde upp lite mjölk, nyfiken som jag är.

Seriöst. Hur gott får det lov att vara?
Testa om ni inte gjort det, skriver jag bara!

Det är aldrig okej att vara totalt respektlös.

   Dat: 2010-10-21 | Tid: 16:54:22  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Verkligen inte. Det är aldrig okej.
Idag satt jag och berättade något för en arbetskamrat/vän när en annan person kom in.
Ganska så direkt sa jag:

Anki - Gör det dig något om om jag och R får prata?
Han - Nej. Inte alls.

Och så satte han sig ner på en stol.

Anki - Alltså, jag skulle vilja prata med R ifred.
Han - Det är lugnt, R kommer ändå berätta allt för mig sen.

Vilket jag i och för sig verkligen betvivlar, men det blixtrade ändå till i mitt huvud på två sekunder. Jag lyckades dock hålla mig i skinnet.

R - Det är lugnt Anki, du kan lita på honom.
Anki - Ja, kanske det, men jag vill inte.

Jag vände mig mot honom och sa:

Anki - Alltså, jag och R har väldigt svårt för att hitta tillfällen då vi kan prata.
Han - Okej.

Och så satt han bara kvar!
När han väl lämnade rummet så kokade jag inombords.

Seriöst, människor. Jag hoppas att ni har så mycket vett att ni lämnar rummet när någon så tydligt som jag gjorde påpekar att de som redan befann sig i rummet vill prata ifred.

Att vakna i tid och en bra blå regering(?)

   Dat: 2010-10-20 | Tid: 10:40:30  Kategori: Åsikter & Diskussioner

I två dagar har jag vaknat en halvtimme innan jag ska åka hemifrån. Jag sover tillräckligt men hör inte min mobilklocka när den ringer. Jag får slå till på att ställa en hemsk elektronisk klocka imorgon och se vad som händer. Jag tycker inte om att stressa i vanliga fall, men att stressa på morgonen? Ännu värre! Det kanske är dags för ett nytt blodprov för att kolla läget igen.

Jag kan bli bekymrad över människors låga tankar om sig själva. Idag när jag kom till jobbet blev jag återigen glad över att se en av mina arbetskamrater, så jag gick fram till henne och gav henne en ordentlig kram varpå hon säger:

A - Jaha! Men? Varför då?
Anki - För att jag ville.
A - Vad du verkar vara glad! Har du sovit någon annanstans inatt eller? :D
Anki - Nej. Jag ville bara krama dig, får jag inte det?
A - Jo....

Jag vill att hennes första tanke ska vara att jag kramar henne för att jag tycker om henne och för att jag är glad över att se henne och inte att det beror på något annat.

Jag har aldrig varit blå vad kommer till politik, men seriöst... Idag läste jag en gammal tidning (från förra veckan) om den blåa regeringens "tidiga julklappar" (ja, jag morrade när de använde ordet julklappar i oktober) och läste att de höjer lånedelen med 500:- för studerande/månad. Samt att de ska arbeta för att ungdomar inte ska behöva gå arbetslösa längre än tre månader utan att staten då ska erbjuda ett jobb.

Min första spontana tanke är: "Fan vad bra!"

Att de sen också ska bekosta en renovering av operahuset.... Ja... Vi kan ju inte få allt.


A few steps back in time.

   Dat: 2010-10-19 | Tid: 20:28:58  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag har haft en suverän dag om man bortser från ett rejält störningsmoment. Jag fick ett samtal idag som fick mig att spåra ur på 2 sekunder blankt och förvandlas från glad till skitförbannad.

Det är lite svårt för mig att hantera det faktum att jag flyttat sisådär 55 mil men att folk ändå, ÄNDÅ, inte kan släppa taget om mig.

Ni bara måste hitta på helt egna sanningar om vad jag gör baserat på era egna antagelser och sen ringa runt och skvallra om hur illa jag beter mig, så att den mottagande personen i sin tur kan ringa upp och ifrågasätta mig. När jag då berättar sanningen om hur det egentligen ligger till så hade jag ju kunnat hoppas på att det skulle räcka, men nej då, då ringer sanningsinnehavaren till nästa person för att kontrollera att det jag säger stämmer.
Jävla parasiter!

I det här fallet var det _en_ person som satte igång hela den här karusellen idag och jag är inte ett dugg förvånad över att det var just den människan. Jag pratar inte ens med människan i fråga och jag har klippt av allt vad som kan kallas för band mellan oss men ändå kan jag inte få vara ifred.

Synd för dig att ditt liv verkar vara helt menings -och innehållslöst, men låt för helvete mitt liv vara!
Och om du nu känner att du ändå _måste_ lägga dig i mitt liv så kan du ju åtminstone se till att ha all fakta på bordet innan du gör det.

Andreas är snäll ibland.

   Dat: 2010-10-16 | Tid: 20:13:45  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Igår när Andres hade kommit till The Liffey så satt vi ner och pratade en stund.

Andreas - Men vad är det här med att du ska börja plugga?
Anki - Japp! Jag har bestämt mig för att sluta mitt jobb och börja plugga när jag har bråkat med matematiken.
Andreas - Men vad är det du ska plugga?
Anki - Jag ska läsa personal, arbete och organisation.
Andreas - Jaaa! Du skulle bli en sån jävla bra chef!
Anki (jätteförvånad över vad som nyss kom ur Andreas mun) - Va? Tror du det?
Andreas - Ja! Du skulle bli en riktigt bra chef. Du påminner mig väldigt mycket om min gamla chef som inte var så strikt jämt och ständigt utan var mer avslappnad och en i gänget, däremot tog hon beslut och var proffessionell när hon behövde vara det. Sån är du.
Anki - Japp! Sån är jag.

Gulle Andreas, då. Jag är enormt glad över att det är den uppfattningen människor har om mig. Jag minns när jag pluggade och skrev min tenta om ledarstilen jag ville ha som ledare. Då skrev jag precis om det, att jag ville hitta balansen mellan att vara en empatisk ledare som är jämbördig med de andra runt omkring men att också kunna kliva in i en mer proffessionell, bestämd och auktoritär roll. Jag tog precis en titt på den tentan och såg min examinators kommentar:

 

"Anki! Vad ska jag säga? Du kommer att lyckas bra som ledare. Du är en bra ledare och är beredd att jobba ännu mer på det. Gör det!"


Jag blir så jävla förbannad!

   Dat: 2010-10-12 | Tid: 11:59:38  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag ska gå rakt på sak. Inatt ringde min telefon, KVART I TVÅ!!
Någon ringde mig från dolt nr och efter att ha övervägt om jag över huvudtaget skulle svara så gjorde jag det. Men jag kan förmodligen säga att det var sista gången jag gjorde det också. När jag svarade möttes jag av någon jävla jubelidiot som uppenbarligen låg och torrunkade och flåsade mig i örat. Först förstod jag inte vad som hände, jag var ju helt yrvaken, men när jag fattade det så var jag väldigt snabb med att lägga på.

Jag har fortfarande ingen aning om vem människan var och hela grejen gör mig så jävla förbannad. Jag hade kanske kunnat fråga vem det var, kanske hade jag fått ett svar, men jag var mer koncentrerad på att avsluta samtalet fortast möjligt.
Killar, det är aldrig okej att låta tjejer lyssna på ert flåsande ofrivilligt, även om _ni_ finner det upphetsande. Och _definitivt_ inte om ni inte låter henne veta vem ni är.

Jag vet inte vad den här människan förväntade sig att jag skulle göra. Ligga där och lyssna? Ha telefonsex med ett stort frågetecken? Fetglöm. Det finns inget som helst intresse från min sida till att på något vis lyssna på någon annan än mig själv andas på det viset av vällust (jo, någon mer då, men den människan använder sin telefon till i stort sett allt förutom att ringa).

Ordet för händelsen lär vara (för att citera Susanne): "ohärligt".

Jävla vårdcentral!

   Dat: 2010-10-11 | Tid: 11:48:20  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Nu när jag ligger hemma sjuk så har jag helt plöstligt tid att göra massa saker som jag inte hinner annars, som att ringa till vårdcentralen och få en tid för något helt annat än denna konstiga sjukdom som drabbat mig.

Vad stör mig mest i det här? Jo, att receptionisterna på vårdcentralen försöker tala om för mig vad som är fel. För en tid sen hade jag en tid för att kolla upp detta men kom aldrig iväg från mitt jobb, så jag fick avboka tiden. Den gången hade receptionisten en teori om att det var ett bråck som var problemet.

När jag ringer för att boka en ny tid så ska nästa receptionist ha en teori om min konstiga bula som kommer fram när den själv tycker på. Men tror ni att det är samma teori eller? Nej! Är ni inte kloka?! Den här receptionisten har fått för sig att det är min tarm som arbetar.

Anki - Come again?

Ja, alltså. Hon trodde att det är min avföring som ibland står rakt upp när jag lägger mig ner.

Anki - Eh, va? Inser du hur dumt det här låter?
Receptionisten - Är du smal?


Jaha. Där tog hon hem full pott i att ställa dumma frågor också. Det beror väl helt på hur jag ser mig själv? Hon kanske tycker att jag är smal medan jag tycker att jag ser ut som big mama, inte för att jag tycker det, men fatta poängen.

Anki - Njaaa... Jag är inte tjock, men jag är inte pinnsmal heller, jag har en del muskler som fyller ut. Typ. Men just området vi pratar om, (ena sidan av buken) nej, där är det inte överdrivet mycket fett.
Receptionisten - Nej. Men då är det nog så att det är din avföring. Vill du ha en tid hos en läkare i alla fall Ann-Kristin?
Anki - (Nej! Jag litar helt och hållet på din bedömning av mitt problem som du kan fastställa efter att ha suttit och svarat i telefon på landstinget i sisådär 5 år.) Eh, ja!


Det är klart som fan att jag vill ha en tid, speciellt efter den rent absurda teorin om min avföring.

Det här fick mig att tänka Johan Glans i sin stå-upp-komik när han berättade vad hans mamma alltid sa till honom när han var liten:

"Gå och bajsa så ska du se att det släpper!"

Ben & Jerrys!

   Dat: 2010-07-04 | Tid: 19:42:50  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag har ikväll tagit det stora klivet, sväljt stoltheten och inhandlat en Ben & Jerrys.
Jag har ideligen velat hävda att glassen kommer vara för mycket för denna isglassälskare.
Jag bara hatar sånt där mjölkaktigt och gräddigt, ja, trots att jag är världens mjölknarkoman.
Men det är en helt annan sak att dricka mjölk.

Nåja.
Jag inhandlade i alla fall Ben & Jerrys strawberry - cheesecake.
Första skeden var svår. Andra fick mig att rynka på näsan och tänka;

"Mmmm. Precis vad jag anade. Jävlar vad fet! Urk burk!"

Jag gav den några skedar till samtidigt som jag tjuvläste lite ur en bok jag ska köpa och kände väl mer och mer att den är okej. Men för sjutton, efter några skedar till så känns det ju som att man har ätit en femrätters middag.

Nej.
Ben & Jerrys får 2 av 5 bananer och jag kommer inte lägga mina egna pengar på den glassen igen!

Människor alltså!!

   Dat: 2010-07-04 | Tid: 16:26:02  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag var precis nere på ICA för att inhandla lite tvättmedel. När jag hade betalat så hamnade jag bakom en tant, framför henne stod en medelålders kvinna.
Konversationen (eller kriget), välj själv, löd:

Tant - Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi?
Kvinnan - (Med en kundvagn och med den mest fräsande tonen svarar), ja, jag försöker faktiskt komma fram här!!!
Tant - Åh, ursäkta, jag såg inte sladden som ligger på golvet.

Människors attityd kan verkligen få mig att må illa.

Låt henne vara.

   Dat: 2010-07-01 | Tid: 18:21:57  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Idag när jag kom till jobbet så mötte jag en arbetskamrat vid parkeringen som stod och rökte, så jag gjorde henne sällskap. Jag hade inte stått där länge när hon sa:

"Anki, får jag fråga dig en sak, du som är så ärlig och rak?"

Jag - Ja, visst får du det...

"Du vet skrivelsen som jag skickade runt... Kände du obehag eller något inför den när du fick erbjudandet att skriva under den? Jag har full respekt för de som inte ville skriva under den."

Jag - Va? Nej!

"Nähä."

Jag - Varför skulle jag få det? Har någon sagt det?

"Nej, jag fick ett brev från chefen igår där det stod att någon eller några känt obehag av den."

Snälla, kan ni inte bara låta henne vara? Hon mår dåligt som det är pga hennes tvångsförflyttning.

Morgonradion 28/6

   Dat: 2010-06-28 | Tid: 07:38:09  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Minst 313 soldater har dött.
2010 har varit det värsta året hittills.
Juni månad har varit värst.

Fruktansvärt.

En frustration uppstår när människan inte förstår.
Det vi inte förstår är hur vi ska få en konstant världsfred.
Det kommer vi aldrig att få.
Då måste alla människor ha en enad åsikt om allt.
Hur roligt skulle det bli?

Såhär på måndagens morgonkvist sitter jag och funderar lite över människors beteenden.
Hjärnan har börjat analysera igen.
Jag drar in all min kunskap om och jämför personer som genom att bara vara har gett mig erfarenhet.
Nåja.
Tiden gör en klok.

Sen beger jag mig till jobbet för att spendera ännu en solig dag i en park.

Underbara CSN!

   Dat: 2010-06-24 | Tid: 20:15:39  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Eller: hatobjektet CSN!
Jag fick ett brev från dem igår där det stod något i stil med:

"Du får avslag på din ansökan om avbetalningsplan på ditt återkrav på grund av att vi anser att du har utrymme att betala hela summan."

Tack så mycket CSN.
TACK SÅ JÄVLA MYCKET!
För att ni gör mig apfattig under Juli.

Humanism är inte en definition av CSN.
De skickar ut ett brev i mitten av månaden med ett återkrav för att de helt plötsligt två år senare kommit på att jag tjänade för mycket under 2008, förfallodatum: den siste samma månad.
Framförhållning är inte CSN:s starkaste sida.

De grundar sitt beslut på min inkomst och min hyra.
Ja, hade jag endast haft min hyra att betala varje månad, då hade jag haft råd att betala hela summan på en gång.
Men hallå, lever hela CSN:s personal utan te.x. el och försäkring?
Fast i och för sig, utan el så är det väl inte så stor risk att det börjar brinna heller.
Jag har särskilda anledningar till att få en avbetalsningsplan eller att åtminstone få splitta den 50/50.
Jag bad CSN ta hänsyn till detta.
Men nej.

Jag har sån lust att åka till Strömsund och knulla dem lika mycket som de knullar mig nu.

Kill me know.

   Dat: 2010-06-02 | Tid: 20:22:18  Kategori: Åsikter & Diskussioner

Om jag har förstått det hela rätt så har den här t-shirten skapats i Victorias bröllops ära?

(Snälla, säg att det inte är sant.)

 

En dag frågade en av mina elever mig:

F - Anki, ska du på bröllopet den 6:e Juni?

A - Nää...? Vem gifter sig?

F - Victoria!

A - Aha!

 

Vilken koll!

Jag själv förstår inte alls varför det måste bli en enorm uppståndelse över bröllopet. Mindre förstår jag varför de ska åka en enorm runda genom Stockholm efter bröllopet. Mindre förstår jag att det är våra skattepengar som beskostar en stor del av bröllopet. Jag ser gärna att pengarna jag betalar i skatt går åt välfärden.

Å andra sidan är min åsikt den att monarkin kan avskaffas.

 

 


Konsten att lyssna.

   Dat: 2010-05-31 | Tid: 21:29:00  Kategori: Åsikter & Diskussioner
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig råd så har du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta för mig varför jag inte borde känna så, trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig och du känner att du måste göra något för att lösa min problem, har du svikit mig.
Hur konstigt det än kan verka.

Lyssna! - Allt jag bad dig om var att lyssna, inte prata eller gör, bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv.
Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När du gör något för mig, som jag kan eller behöver göra själv, så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar att jag känner vad jag känner, oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta försöka övertyga dig... och jag kan börja arbeta med att förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara och jag behöver inte längre några råd.

Att uttrycka sig.

   Dat: 2010-05-31 | Tid: 20:33:50  Kategori: Åsikter & Diskussioner
Funderingarna ikväll går mycket åt till att fundera över att uttrycka sig. Att uttrycka sin åsikt, sin ståndpunkt och sina känslor. Jag befinner mig i en väldigt jobbig situation. Jag är kluven. Jag skulle vilja göra ett primärskrik. Som en av mina egna låtar säger:

"All these emotions in a box, makes you want to scream out loud, but there´s no sound from your mouth".

Det är väldigt mycket så jag känner ikväll och just den låten har jag spelat och sjungit många gånger under kvällen. När förlorade jag rätten att uttrycka min mening utan att känna mig kränkt? När började jag tillåta mig själv att känna så? När förlorade jag rätten att vara jag? Och endast jag? Att inte rätta mig efter andra. Att inte tassa på tå för andra. Att bara få vara jag.

Vilken utopi.


Tidigare inlägg Nyare inlägg